Korruptionens miljöer

Örebro är på fel väg. På område efter område skapar socialdemokraternas politik problem. Det handlar om en politik som riskerar jobb och utveckling.

Vi ser socialdemokraterna nu öka den illojala konkurrensen genom fler och fler kommunala bolag.
Vi ser socialdemokraterna nu strunta i upphandlingslagstiftningen och gynna enskilda företag.
Vi ser socialdemokraterna nu försöka återkommunalisera skidbackar och konferenscentra.
Vi ser socialdemokraterna nu förhala entreprenader och valfrihetssystem.
Vi ser socialdemokraterna nu stoppa universitetssamarbete.

Det finns många risker med den politik som nu förs. Under den förra perioden hade Örebro en bättre utveckling än Sverige nationellt. Den trenden är nu sannolikt vänd. Arbetsmarknaden i Örebro utvecklas sannolikt sämre än rikssnittet även om trenderna svajar en del.

Men det som nu sker har också andra effekter. Effekter som är allvarligare för demokrati och förtroende för det offentliga.

Just nu bygger socialdemokraterna en grund för ökade risker för korruption. Det är inte detsamma som att vi kommer att se korruption i Örebro. Men riskerna för det ökar.

Låt mig peka på tre exempel:

För det första: Den pågående bolagiseringen av kommunala uppgifter.

Ser man var svensk korruption upptäckts är kommunala bolag framträdande. I hela korruptionshärvan i Göteborg är det de kommunala bolagen som är centrum.

För det andra: Gynnande av vissa.

Under Koalition Örebro bildades det nya Gustavsviksbolaget med tio lokala riskkapitalister. Bildandet skedde mot min vilja. Jag menar att det är fel väg att gå av flera skäl. Men ett av de tyngsta är att kommunen och ett kommunalt bolag (Örebro Porten AB) medvetet väljer att gynna ett mindre antal riskkapitalister. Deras medverkan sker inte av godhet. De är med för att de vet att det finns en ekonomisk uppsida. Byggrätter. Mark. Tillgång till politikernas och ledande tjänstemäns öra. Är det en rimlig väg att gå? Jag menar att det är fel. Alla företag och företagare, alla lokala och nationella riskkapitalister ska behandlas lika.

Nu fortsätter sannolikt denna utveckling. I morgon kommer Örebro Rådhus AB att fatta beslut om att sälja Ånnaboda konferens (KKL) och Storstenshöjden i ett paket. Sannolik köpare är Gustavsvik med alla de riskkapitalister som finns där och som söker vinster. Och sedan vindkraftbolaget, avfallsbolaget, Västerport...

För det tredje: Kommunens maktanspråk.

Jag ska bara beröra Storstenshöjden marginellt. Men den kontext hela denna soppa finns i handlar om en kommun och kommunalråd som väljer att använda sin och kommunens makt mot enskilda företagare. Hur detta kommer att påverka enskilda företags förhållande till kommunen är både intressant och problematiskt.

---

Åter - jag säger inte att vi nu kommer att få se korruption i Örebro kommun eller några av de bolag som kommunen äger. Men varje enskilt beslut lägger ytterligare en sten i den riskryggsäck som kommunen bär på.

För några månader sedan hade vi en debatt i kommunfullmäktige om åtgärder mot korruption. Det blev en hetsig debatt, där kommunalrådet Lennart Bondeson bland annat beskyllde mig för att sakna självinsikt (när mikrofonerna var avstängda), när jag krävde svar av Lena Baastad om var arbetet fanns. För ett år sedan lade moderaterna ett initiativ kring en åtgärdsplan mot korruption. Tiden går men inget händer.

Det finns ibland en tro att korruption bara sker hos de där andra, de onda. Men det finns inte onda eller goda människor. Vi är alla offer för de omständigheter vi utsätts för. Och som politiker bör man minimera de omständigheter som leder till risk för korruption. Det innebär färre kommunala bolag, mindre riskabla samarbeten mellan kommun och riskkapitalister och mindre kommunalt maktspråk mot enskilda företag.

Storstenshöjden: Sundins dolda agenda

Är detta den sista bloggen om Storstenshöjden och det lilla bolagets strid mot den stora draken, den socialdemokratiskt styrda Örebro kommun? Jag ska ärligt säga - Jag vet inte.

Men de senaste dagarna har jag kollat vidare kring varför det blivit som det blivit och varför Björn Sundin agerat som han gjort. Och en ny bild träder fram. En bild där den socialdemokratiska agendan blir tydlig och deras agerande kring såväl Storstenshöjden som Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL), mer känt som Ånnaboda konferens.

Socialdemokraterna har varit tydliga i sin politik. De vill inte att kommunen ska sälja Storstenshöjden. De har röstat emot och reserverat sig. Och de vill inte sälja hela KKL. Här finns ett mer socialistiskt förslag, lanserat av Björn Sundin för ungefär ett år sedan, där KKL fortsätter att delägas av Örebro kommun, till minst 10 % men kanske mer (det beror på om Sundin bestämmer - då blir det minst 30 %, eller om Rasmus Persson (c) bestämmer då det blir mindre än 30 %.).

När det gäller KKL har Sundin hämtat sina idéer från Gustavsvikslösningen. Där äger kommunen genom ÖrebroPorten AB 51 % i det bolag som i sin tur äger marken kring Gustavsvik. De övriga 49 % ägs av 10 lokala riskkapitalister. Deras uppsida är att de får delta i framtida byggnationer kring Gustavsvik, där de förhoppningsvis (för dem) kan kamma hem storkovan.

Nu vill Sundin sälja delar av KKL på samma sätt. Men det är inte lika högt tryck på att bygga kring Ånnaboda som det är kring Gustavsvik. Så hur ska riskkapitalisterna få en uppsida på sin investering? Sundins första drag var att lägga in mer mark i KKL. Det finns förslag på markområden som KKL skulle kunna använda till stugbyar, anläggningar och annat. Men det räckte inte. Det fanns ändå inget intresse.

Vad gjorde Sundin då?

Ibland spelar slumpen en roll. Gustavsvik rekryterade en ny VD med mycket stor erfarenhet från besöksnäringen, Magnus Nilsson. Nilsson tillträdde i juni. Och nu började det hända saker.

Under hösten 2012 har Magnus Nilsson varit uppe och kollat på KKL och Storstenshöjden. Han har fört samtal med olika intressenter kring Gustavsvik. Men det har inte varit någon offentlig diskussion.

Nilsson har tagit Sundins gamla idé kring KKL och pimpat den. Eftersom det inte fanns någon uppsida för riskkapitalisterna med bara KKL och lite mer mark, kom idén upp att också lägga in Storstenshöjden. Storstenshöjden och marken runt omkring kanske kunde skapa intresse bland riskkapitalet. Runt backen finns sannolikt större möjligheter att bygga intressanta stugbyar, där riskkapitalet kan casha in.

Då fanns ju bara två problem. Det fanns ett beslut att sälja backen till Storstenshöjden AB. Och om detta löstes som Sundin ville så måste det finnas någon som drev backen.

Och det som sedan skett är historia. Sundin har kastat allt grus han kunnat i försäljningsprocessen. Och hans krav på Storstenshöjden AB är att de åter ska bli arrendatorer och drifta backen.

Sundin har fått som han vill. Med all den makt han som kommunalråd har så har han knäckt en lokal företagare, återkommunaliserat såväl KKL som Storstenshöjden, och räddat(?) skidåkningen.

Är detta då sanningen? Jag vet inte. Men det finns mycket som talar för det. Inte minst det som hände på kommunstyrelsen i tisdags, i ett helt annat ärende.

Gustavsvik ska byta namn. Nu ska det heta Gustavsvik Resorts AB. På en fråga från Fredrik Persson, om varför det heter Resorts (flera anläggningar) och inte Resort (en anläggning) blir svaret svävande. Men så säger Lena Baastad ungefär så här:

"Man kan ju tänka sig att man lägger in fler anläggningar i det..." och låter frågan hänga öppen.

Tänkte hon i det skedet på KKL och Storstenshöjden?

Ånnaboda

Örebro kommun äger en konferensanläggning via ett bolag. Bolaget heter Kilsbergen AB, anläggningen kallas Kilsbergen konferens och lodge. Inriktningen är att sälja konferenser och därtill hörande mat. Även om man inte konfererar kan man komma dit och äta.

Är det ett kommunalt uppdrag? Knappast. Kommuner vare sig ska eller får bedriva sådan verksamhet. Det har Örebro kommun vetat under flera år. Den förra socialdemokratiska ledningen visste om det och tillsammans var vi överens om att anläggningen skulle säljas. Det vi inte var överens om var hur lång tid anläggningen skulle få på sig att visa bättre siffror.

Nu svajar socialdemokraterna även i denna fråga. Tyvärr blandar de själva ihop konferensanläggningen med de övriga aktiviteterna som kommunen har i Ånnaboda, eller så vill man i vart fall få det att låta som om en försäljning av konferensanläggningen också skulle innebära en försäljning av skidspår, friluftsbad och vandringsleder. Ibland låter det till och med som om en försäljning skulle innebära en nedläggning av hela Ånnaboda. På något sätt skulle en privatisering innebära att Kilsbergen försvann, att människor inte längre fick bada eller vandra eller åka skidor. Det är synd att de vill bedriva debatten på en sådan nivå.

Det är synd att det blir strid så fort det handlar om att Örebro kommun ska dra sig ifrån verksamheter som man bedrivit. Den konservativa hållning som socialdemokraterna (och vänsterpartiet naturligtvis) har gentemot de förändringsbehov som kommunen har innehåller många bekymmer, alltifrån kravet att följa svensk lag till att inse att pengar aldrig räcker till allt.

Men just pengar verkar det finnas i oanade mängder hos oppositionen. I går i radion sade oppositionsföreträdaren så här: "ja men om man inte är liksom ekonom, utan man börjar med utgångspunkten vad som är viktigt för Örebro och örebroarna"...

Det är just denna syn som drog ner ekonomin i Örebro under de tiotalet år som socialdemokraterna tidigare styrde. Det är just denna syn som fick till följd att hundratals anställda fick gå från jobbet i Örebro kommun, trots att de flesta andra jämförbara kommuner hade bra ekonomi. Det är just denna syn som gör att Gustavsvik idag har den trassliga ekonomi man har.

Välfärden kommer aldrig att byggas av politiker som tror att de äger skattebetalarnas pengar och som tror att skatterna är en outsinlig källa.