Korruptionens miljöer

Örebro är på fel väg. På område efter område skapar socialdemokraternas politik problem. Det handlar om en politik som riskerar jobb och utveckling.

Vi ser socialdemokraterna nu öka den illojala konkurrensen genom fler och fler kommunala bolag.
Vi ser socialdemokraterna nu strunta i upphandlingslagstiftningen och gynna enskilda företag.
Vi ser socialdemokraterna nu försöka återkommunalisera skidbackar och konferenscentra.
Vi ser socialdemokraterna nu förhala entreprenader och valfrihetssystem.
Vi ser socialdemokraterna nu stoppa universitetssamarbete.

Det finns många risker med den politik som nu förs. Under den förra perioden hade Örebro en bättre utveckling än Sverige nationellt. Den trenden är nu sannolikt vänd. Arbetsmarknaden i Örebro utvecklas sannolikt sämre än rikssnittet även om trenderna svajar en del.

Men det som nu sker har också andra effekter. Effekter som är allvarligare för demokrati och förtroende för det offentliga.

Just nu bygger socialdemokraterna en grund för ökade risker för korruption. Det är inte detsamma som att vi kommer att se korruption i Örebro. Men riskerna för det ökar.

Låt mig peka på tre exempel:

För det första: Den pågående bolagiseringen av kommunala uppgifter.

Ser man var svensk korruption upptäckts är kommunala bolag framträdande. I hela korruptionshärvan i Göteborg är det de kommunala bolagen som är centrum.

För det andra: Gynnande av vissa.

Under Koalition Örebro bildades det nya Gustavsviksbolaget med tio lokala riskkapitalister. Bildandet skedde mot min vilja. Jag menar att det är fel väg att gå av flera skäl. Men ett av de tyngsta är att kommunen och ett kommunalt bolag (Örebro Porten AB) medvetet väljer att gynna ett mindre antal riskkapitalister. Deras medverkan sker inte av godhet. De är med för att de vet att det finns en ekonomisk uppsida. Byggrätter. Mark. Tillgång till politikernas och ledande tjänstemäns öra. Är det en rimlig väg att gå? Jag menar att det är fel. Alla företag och företagare, alla lokala och nationella riskkapitalister ska behandlas lika.

Nu fortsätter sannolikt denna utveckling. I morgon kommer Örebro Rådhus AB att fatta beslut om att sälja Ånnaboda konferens (KKL) och Storstenshöjden i ett paket. Sannolik köpare är Gustavsvik med alla de riskkapitalister som finns där och som söker vinster. Och sedan vindkraftbolaget, avfallsbolaget, Västerport...

För det tredje: Kommunens maktanspråk.

Jag ska bara beröra Storstenshöjden marginellt. Men den kontext hela denna soppa finns i handlar om en kommun och kommunalråd som väljer att använda sin och kommunens makt mot enskilda företagare. Hur detta kommer att påverka enskilda företags förhållande till kommunen är både intressant och problematiskt.

---

Åter - jag säger inte att vi nu kommer att få se korruption i Örebro kommun eller några av de bolag som kommunen äger. Men varje enskilt beslut lägger ytterligare en sten i den riskryggsäck som kommunen bär på.

För några månader sedan hade vi en debatt i kommunfullmäktige om åtgärder mot korruption. Det blev en hetsig debatt, där kommunalrådet Lennart Bondeson bland annat beskyllde mig för att sakna självinsikt (när mikrofonerna var avstängda), när jag krävde svar av Lena Baastad om var arbetet fanns. För ett år sedan lade moderaterna ett initiativ kring en åtgärdsplan mot korruption. Tiden går men inget händer.

Det finns ibland en tro att korruption bara sker hos de där andra, de onda. Men det finns inte onda eller goda människor. Vi är alla offer för de omständigheter vi utsätts för. Och som politiker bör man minimera de omständigheter som leder till risk för korruption. Det innebär färre kommunala bolag, mindre riskabla samarbeten mellan kommun och riskkapitalister och mindre kommunalt maktspråk mot enskilda företag.

Korruptionens miljöer

För ett tag sedan fick jag ett telefonsamtal. Det var en medborgare som hade funderingar kring hur ett kommunalt bolag agerade. Hur skedde egentligen upphandlingarna? Vilka bindningar fanns mellan bolagstjänstemän och politiker och ett privat bolag? Jag har följt upp frågan, men det är inte enkelt. Hur ska jag göra? Vem ska jag tala med?

Det visade väl sig ganska klart att detta var ett falsklarm. Men ändå - tänk om - tänk om det funnits något. Vad hade jag gjort?

I går på kommunfullmäktige debatterade vi en motion från Vänsterpartiet om att inrätta en så kallad "Whistleblower-funktion". Det är en funktion som innebär att om någon, medborgare, anställd eller politiker, ser något som han eller hon menar vara ett tecken på korruption kan man anonymt meddela detta. Man "blåser i visslan" för att något fel håller på att hända. Kommunen åtar sig sedan att följa upp tipset.

I Göteborg har man beslutat om en sådan funktion. Det är inte helt enkelt. Hur ska man hantera frågan om offentlighet som är norm inom kommunen? Vem ska utreda och hur säkrar man utredningskompetens, är andra frågor. Men Göteborg, med den historik man nu har, har satt igång.

I Örebro har vi inte heller varit förskonade från diskussioner kring detta. Nerikes Allehanda hade en lång artikelserie om olämplig hantering av kommunala resurser. Det som kom fram visade sig inte vara brottsligt, men det var uppenbart olämpligt.

Överallt riskerar vi att bli en del av korruptionens miljöer. Även fast vi har de bästa av avsikter, så finns risken där. Frågan är egentligen inte om korruptionen finns, utan hur vi motarbetar den och hanterar den.

Sett i backspegeln är offentligheten ett vaccin mot korruption. Offentliga miljöer, exempelvis nämnder och fullmäktige, där medborgare och media har full insyn, skapar mindre möjligheter till korruptiva tendenser. Slutenhet, exempelvis inom bolag, ökar riskerna.

I Örebro kommun idag genomförs den största bolagiseringen i modern tid. Nya bolag skapas ständigt. Etablerade kommunala bolag får vidgade uppgifter och breddar sina verksamheter. Istället för öppenhet och medborgarinsyn, går vi mot slutenhet och en omöjlighet för såväl medborgare som politiska partier att få insyn i det som sker.

Denna vandring mot slutenhet är medveten. Lena Baastad gör detta utifrån en medveten politisk hållning. Hon har dessutom velat minska insynen än mer, genom rena tjänstemannastyrelser och genom att ha så små styrelser som möjligt. Vid sin sida har hon haft Lennart Bondeson. I Flygplatsstyrelsen kommer exempelvis bara två av kommunfullmäktiges åtta partier att ha insyn i framtiden. (Men Lennart Bondeson (KD) sitter ju där och han förespråkade på KS ännu mindre styrelser i de övriga bolagen. Det är probematiskt med ett parti och en partiledare som ser så inskränkt på demokratin att bara de själva är representerade så är det OK...). Bara genom kraftiga invändningar från Folkpartiet och oppositionen, delvis med stöd av Centerpartiet, finns nu lite ökad insynsmöjlighet i de kommande bolagen i Örebro-Kumla-koncernen.

Men grundtanken är fel. Beslut som fattats i öppenhet kommer nu att fattas i slutenhet. Möjligheterna till insyn, för medborgare, media och politiker, inskränks. Vaccinet mot korruption försvagas.

Det borde Lena Baastad och Lennart Bondeson tänkt på i går när de vill dra jobbet med Whistleblower-funktionen i långbänk. I ett år har de lovat att ta itu med arbetet. Men inget har hänt. Nu ska det gå ytterligare tre månader innan de bestämmer sig hur de ska ha det.

Och deras skäl för att segdra är inte imponerande: Det finns osäkerhet. Vi vill avvakta SKL. Och det kommer att kosta pengar.

Men whistleblowerfunktioner är inget nytt. I bolag har det funnits länge. Och Göteborg jobbar med frågan. Men Baastad och Bondeson vill avvakta. Segdra. Långbänka. Men det är en lednings uppgift att jobba med viktiga frågor. Det är att ta ansvar. Det är att gå före. Men Baastad och Bondeson lägger mer energi på att bilda bolag än att se till så att de korruptiva miljöerna minskar.

Och Whistleblower-funktioner fungerar. I en KPMG-undersökning från 2007 visar det sig att 25 % av alla bedrägerier hos bolag kommer från Whistleblowers. Ingen annan verksamhet är lika framgångsrik.

Men Baastad och Bondeson avvaktar. De har sannolikt viktigare saker för sig. Och ett arbete mot korruption kommer ju att kosta pengar...

 Media: NA