Korruptionens miljöer

För ett tag sedan fick jag ett telefonsamtal. Det var en medborgare som hade funderingar kring hur ett kommunalt bolag agerade. Hur skedde egentligen upphandlingarna? Vilka bindningar fanns mellan bolagstjänstemän och politiker och ett privat bolag? Jag har följt upp frågan, men det är inte enkelt. Hur ska jag göra? Vem ska jag tala med?

Det visade väl sig ganska klart att detta var ett falsklarm. Men ändå - tänk om - tänk om det funnits något. Vad hade jag gjort?

I går på kommunfullmäktige debatterade vi en motion från Vänsterpartiet om att inrätta en så kallad "Whistleblower-funktion". Det är en funktion som innebär att om någon, medborgare, anställd eller politiker, ser något som han eller hon menar vara ett tecken på korruption kan man anonymt meddela detta. Man "blåser i visslan" för att något fel håller på att hända. Kommunen åtar sig sedan att följa upp tipset.

I Göteborg har man beslutat om en sådan funktion. Det är inte helt enkelt. Hur ska man hantera frågan om offentlighet som är norm inom kommunen? Vem ska utreda och hur säkrar man utredningskompetens, är andra frågor. Men Göteborg, med den historik man nu har, har satt igång.

I Örebro har vi inte heller varit förskonade från diskussioner kring detta. Nerikes Allehanda hade en lång artikelserie om olämplig hantering av kommunala resurser. Det som kom fram visade sig inte vara brottsligt, men det var uppenbart olämpligt.

Överallt riskerar vi att bli en del av korruptionens miljöer. Även fast vi har de bästa av avsikter, så finns risken där. Frågan är egentligen inte om korruptionen finns, utan hur vi motarbetar den och hanterar den.

Sett i backspegeln är offentligheten ett vaccin mot korruption. Offentliga miljöer, exempelvis nämnder och fullmäktige, där medborgare och media har full insyn, skapar mindre möjligheter till korruptiva tendenser. Slutenhet, exempelvis inom bolag, ökar riskerna.

I Örebro kommun idag genomförs den största bolagiseringen i modern tid. Nya bolag skapas ständigt. Etablerade kommunala bolag får vidgade uppgifter och breddar sina verksamheter. Istället för öppenhet och medborgarinsyn, går vi mot slutenhet och en omöjlighet för såväl medborgare som politiska partier att få insyn i det som sker.

Denna vandring mot slutenhet är medveten. Lena Baastad gör detta utifrån en medveten politisk hållning. Hon har dessutom velat minska insynen än mer, genom rena tjänstemannastyrelser och genom att ha så små styrelser som möjligt. Vid sin sida har hon haft Lennart Bondeson. I Flygplatsstyrelsen kommer exempelvis bara två av kommunfullmäktiges åtta partier att ha insyn i framtiden. (Men Lennart Bondeson (KD) sitter ju där och han förespråkade på KS ännu mindre styrelser i de övriga bolagen. Det är probematiskt med ett parti och en partiledare som ser så inskränkt på demokratin att bara de själva är representerade så är det OK...). Bara genom kraftiga invändningar från Folkpartiet och oppositionen, delvis med stöd av Centerpartiet, finns nu lite ökad insynsmöjlighet i de kommande bolagen i Örebro-Kumla-koncernen.

Men grundtanken är fel. Beslut som fattats i öppenhet kommer nu att fattas i slutenhet. Möjligheterna till insyn, för medborgare, media och politiker, inskränks. Vaccinet mot korruption försvagas.

Det borde Lena Baastad och Lennart Bondeson tänkt på i går när de vill dra jobbet med Whistleblower-funktionen i långbänk. I ett år har de lovat att ta itu med arbetet. Men inget har hänt. Nu ska det gå ytterligare tre månader innan de bestämmer sig hur de ska ha det.

Och deras skäl för att segdra är inte imponerande: Det finns osäkerhet. Vi vill avvakta SKL. Och det kommer att kosta pengar.

Men whistleblowerfunktioner är inget nytt. I bolag har det funnits länge. Och Göteborg jobbar med frågan. Men Baastad och Bondeson vill avvakta. Segdra. Långbänka. Men det är en lednings uppgift att jobba med viktiga frågor. Det är att ta ansvar. Det är att gå före. Men Baastad och Bondeson lägger mer energi på att bilda bolag än att se till så att de korruptiva miljöerna minskar.

Och Whistleblower-funktioner fungerar. I en KPMG-undersökning från 2007 visar det sig att 25 % av alla bedrägerier hos bolag kommer från Whistleblowers. Ingen annan verksamhet är lika framgångsrik.

Men Baastad och Bondeson avvaktar. De har sannolikt viktigare saker för sig. Och ett arbete mot korruption kommer ju att kosta pengar...

 Media: NA