I dagens Nerikes Allehanda kan vi läsa om Örebro kommuns
konsultkostnader för en IT-chef. 197.000:- kronor i månaden blev facit.
Totalkostnaden 1,6 miljoner kronor. Köpet har skett utan upphandling och utan
något formellt politiskt beslut. Ansvaret läggs på tjänstemännen, denna gång på
Åsa Bellander och Staffan Islng.
Det är illa. Dubbelilla.
Kommunen har länge haft bekymmer med IT-avdelningen. Det
gäller både vilken placering den ska ha och hur den ska besättas. När vi var
vid makten jobbade vi för att IT i huvudsak var en fråga för kommunledningen
och kommunstyrelsen. IT är en kommuncentral infrastrukturfråga.
Vi ville också söka vägar att lägga så mycket som möjligt av
skötsel av IT utanför kommunen. Vi ville upphandla. Skälen var flera. Dels handlar det om kompetens. Kommunen
har inte möjligheterna att ligga på topp kring alla de system som vi måste
jobba med. Politiker har sällan ens de grundläggande kunskaperna som krävs för
att kunna styra IT på ett relevant sätt. Och IT kostar rejält.
Också den utvecklingen bröts när socialdemokraterna tog över
makten. Nu är det bara kommunen som gäller.
Under lång tid har de försökt rekrytera en ny IT-chef. Men
det har varit bekymmer. Det finns flera skäl också till detta. Oklar
organisation. Oklart uppdrag. Bättre lönenivåer på den privata marknaden. Så
blev läget akut och tjänstemännen agerade. Man köpte helt enkelt in en chef för
197.000 i månaden i avvaktan på att man skulle rekrytera en egen chef.
Men man gjorde det utan upphandling. Man gjorde det utan formella
politiska beslut. Informationen kring köpet har i princip varit obefintlig.
När sedan media får reda på detta är det tjänstemännen som
åter får stå i skottgluggen. När det borde vara politikerna. Ulrika Sandberg
har visserligen vetat något, men har hon informerat sin nämnd? Icke.
Och man måste verkligen ställa sig frågan om hur relationen
mellan Lena Baastad och Staffan Isling är. Tror någon att det ens är tänkbart
att Lena Baastad som kommunstyrelseordförande inte fått veta något? För mig,
som innehaft den positionen, är det otänkbart. Baastad är huvudansvarig för
organisationen, för personalen, för lönebildningen. Men här är hon osynlig.
Som vanligt.
Annars borde hon funderat av minst fyra anledningar.
För det första kring upphandlingsfrågan. Var detta ett läge
där LOU inte gällde och hur skulle KS informeras om det?
Påverkade detta budget för IT-avdelningen och Tekniska
nämnden och hur skulle KS informeras om det?
Socialdemokraterna har ju som ett vallöfte lovat att minska
konsultkostnaderna, och hur påverkade detta det?
Och hur påverkar köpet den kommunala lönebildningen?
Den högst betalde tjänstemannen, Staffan Isling, har drygt
100.000:- kronor i månaden. Om man lägger på sociala avgifter, och rejält med
OH-kostnader, 30 % plus 40 %, kommer man upp i drygt 180.000:- kronor i
månaden. En mer slimmad organisation får 197.000:- kronor per månad för att
kommunen hyr in en person att göra jobbet som chef. Rejält betalt alltså.
Och samtidigt sparar Baastad på skolan. Samtidigt sparar
Baastad på äldreomsorgen. Samtidigt sparar Baastad på de funktionshindrade.
Man kan tycka vad man vill om personifierade valrörelser.
Men vi har gått från att de flesta väljer parti oberoende av person, till att
man väljer person, ibland oberoende av parti. Och den socialdemokratiska
valkampanjen såväl 2010 som 2011 var nog bland de mest personcentrerade som
skådats.
De personcentrerade valkampanjerna innebär också
förändringar för oss som politiker. Vi blir valda för vilka vi påstår oss vara.
Vi blir valda för att just vi ska leda och ta ansvar.
Då kan man inte, när valet väl är vunnet, krypa bakom
tjänstemän, gömma sig och bli osynlig. Men det är just det som sker i Örebro
idag. Tjänstemännen får ta ansvar för de tuffa besluten, besparingarna och
neddragningarna. Politikerna gör mediala utspel om ”satsningar” samtidigt som
besparingsarbetet pågår…
Den utvecklingen bådar illa, både för örebroarna, för Örebro
kommun som organisation och för demokratin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar