Storstenshöjden: Sundins dolda agenda

Är detta den sista bloggen om Storstenshöjden och det lilla bolagets strid mot den stora draken, den socialdemokratiskt styrda Örebro kommun? Jag ska ärligt säga - Jag vet inte.

Men de senaste dagarna har jag kollat vidare kring varför det blivit som det blivit och varför Björn Sundin agerat som han gjort. Och en ny bild träder fram. En bild där den socialdemokratiska agendan blir tydlig och deras agerande kring såväl Storstenshöjden som Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL), mer känt som Ånnaboda konferens.

Socialdemokraterna har varit tydliga i sin politik. De vill inte att kommunen ska sälja Storstenshöjden. De har röstat emot och reserverat sig. Och de vill inte sälja hela KKL. Här finns ett mer socialistiskt förslag, lanserat av Björn Sundin för ungefär ett år sedan, där KKL fortsätter att delägas av Örebro kommun, till minst 10 % men kanske mer (det beror på om Sundin bestämmer - då blir det minst 30 %, eller om Rasmus Persson (c) bestämmer då det blir mindre än 30 %.).

När det gäller KKL har Sundin hämtat sina idéer från Gustavsvikslösningen. Där äger kommunen genom ÖrebroPorten AB 51 % i det bolag som i sin tur äger marken kring Gustavsvik. De övriga 49 % ägs av 10 lokala riskkapitalister. Deras uppsida är att de får delta i framtida byggnationer kring Gustavsvik, där de förhoppningsvis (för dem) kan kamma hem storkovan.

Nu vill Sundin sälja delar av KKL på samma sätt. Men det är inte lika högt tryck på att bygga kring Ånnaboda som det är kring Gustavsvik. Så hur ska riskkapitalisterna få en uppsida på sin investering? Sundins första drag var att lägga in mer mark i KKL. Det finns förslag på markområden som KKL skulle kunna använda till stugbyar, anläggningar och annat. Men det räckte inte. Det fanns ändå inget intresse.

Vad gjorde Sundin då?

Ibland spelar slumpen en roll. Gustavsvik rekryterade en ny VD med mycket stor erfarenhet från besöksnäringen, Magnus Nilsson. Nilsson tillträdde i juni. Och nu började det hända saker.

Under hösten 2012 har Magnus Nilsson varit uppe och kollat på KKL och Storstenshöjden. Han har fört samtal med olika intressenter kring Gustavsvik. Men det har inte varit någon offentlig diskussion.

Nilsson har tagit Sundins gamla idé kring KKL och pimpat den. Eftersom det inte fanns någon uppsida för riskkapitalisterna med bara KKL och lite mer mark, kom idén upp att också lägga in Storstenshöjden. Storstenshöjden och marken runt omkring kanske kunde skapa intresse bland riskkapitalet. Runt backen finns sannolikt större möjligheter att bygga intressanta stugbyar, där riskkapitalet kan casha in.

Då fanns ju bara två problem. Det fanns ett beslut att sälja backen till Storstenshöjden AB. Och om detta löstes som Sundin ville så måste det finnas någon som drev backen.

Och det som sedan skett är historia. Sundin har kastat allt grus han kunnat i försäljningsprocessen. Och hans krav på Storstenshöjden AB är att de åter ska bli arrendatorer och drifta backen.

Sundin har fått som han vill. Med all den makt han som kommunalråd har så har han knäckt en lokal företagare, återkommunaliserat såväl KKL som Storstenshöjden, och räddat(?) skidåkningen.

Är detta då sanningen? Jag vet inte. Men det finns mycket som talar för det. Inte minst det som hände på kommunstyrelsen i tisdags, i ett helt annat ärende.

Gustavsvik ska byta namn. Nu ska det heta Gustavsvik Resorts AB. På en fråga från Fredrik Persson, om varför det heter Resorts (flera anläggningar) och inte Resort (en anläggning) blir svaret svävande. Men så säger Lena Baastad ungefär så här:

"Man kan ju tänka sig att man lägger in fler anläggningar i det..." och låter frågan hänga öppen.

Tänkte hon i det skedet på KKL och Storstenshöjden?