Var dags rasism

Läser en lysande artikel av Soran Ismail i Expressen. Om vardagsrasismen i Sverige. Den som vi alla är en del av.

Ismails artikel är en spegling av den skandal som nu rullas upp kring ett antal Sverigedemokratiska politiker. Deras beteende är oacceptabelt ur alla synsätt som kan tänkas.

Men det finns en risk att detta drev mot ett parti och ett partis politiker skymmer det större problemet. Vardagsrasismen. Den som finns överallt. Den som är en del av oss alla. Den som vi alla kan bli en del av.

Dagens mediala politik handlar alldeles för ofta om svart och vitt, vi och dom, gott och ont. Det gäller att hamna rätt, på den goda sidan. Då kan man med gott samvete skälla på de där andra, de onda. För vi är ju inte som dom.

Eller?

Jag vill påstå att ingen av oss är oberörda av vardagsrasismen. Varenda en av oss som levat hela vårt liv i detta land har våra stunder där vi är en del av vardagsrasismen. En del ryggar för ordet vardagsrasism. Och jag hävdar inte att det är rasism det handlar om. Snarare en rädsla för det annorlunda, det okända, det man inte vill ha nära sig. Ibland handlar det om en omedveten hållning. Ibland om en mer medveten tanke kring olika kulturers påverkan på samhället.

Vi lever med detta. Och dessa tankar finns hela tiden runt omkring oss och i oss. Men ibland blir vi påverkade av händelser som gör att vi kanske inte bara blir en passiv betraktare, utan en mer aktiv deltagare, i vardagsrasismen. Och de händelserna är ganska väl beskrivna.

Det handlar om arbetslöshet. Arbetslöshet och utanförskap är en grogrund för en mer aktiv vardagsrasism.

Det handlar om integration. En misslyckad integrationspolitik skapar också grogrund för en aktivare vardagsrasism.

Det handlar om bildning och utbildning. Människor som har redskapen att förstå omvärlden och hantera sin livssituation är mindre benägna att hemfalla åt en aktiv vardagsrasism.

För mig som liberal handlar politik inte om att bekämpa andra partier eller andra politiker. Det handlar om att hitta vägar att lösa de utmaningar som enskilda människor står inför. Det handlar om att hitta vägar att skapa ett samhälle där fler finns innanför. Det handlar om att bekämpa grunderna för den rasism och den främlingsfientlighet som är en del av vårt samhälle.

Därför kommer inte jag att delta i drevet mot Sverigedemokraterna eller dess politiker. Helt enkelt för att de inte är problemet, de är bara en av effekterna. Om de försvinner, men problemen med dåligt fungerande arbetsmarknad, dålig integrationspolitik och en skola som kan fungera bättre består, kommer nya partier att uppstå, med samma typ av agenda, samma typ av politiker och samma typ av politik. Och de kommer att kunna få de procent av väljarkåren som ser världen genom deras ögon, och som inte har de goda motargumenten.

En artist lär ha skrivit ungefär så här: "Du kan inte lämna en plats där du inte har varit" (Tror det är Dylan). Därför tror jag att vi alla, vi som står för en helt annan politik än Sverigedemokraterna, måste acceptera att vi också är en del, och kan bli en del av den rasism och den främlingsrädsla som är grunden för Sverigedemokraterna och deras föregångare och efterföljare.

Livet är aldrig svart eller vitt, vi eller dom, gott eller ont. Vi är alla individer fyllda av grå nyanser, individer blandade av gott och ont. Det vi som politiker hela tiden måste försöka göra, är att få oss själva och andra att söka att välja det goda vi kan göra, och inte det onda som ofta ligger närmare till.

Media: EX1, EX2, DN1, DN2, SVD1, SVD2, NA1, NA2, AB1, AB2