Demonstrationsdags

En del saker skulle man helst vilja slippa. Typ:

·      En demonstration utanför Rådhuset där engagerade örebroare kräver att ansvarigt kommunalråd ska hantera små bolag på rimliga sätt. En sådan demonstration borde aldrig ha behövts. Ett kommunalråd ska inte agera på det sättet.

·      Ett kommunalråd som kommer ut och har en tydlig överhetsattityd mot de demonstranter som inte tycker som han. Som ledande politisk företrädare måste man acceptera att människor tycker annorlunda än vad man själv gör. Och alla ska bemötas med samma respekt.

·      En stämningsansökan från det lilla bolaget mot den stora kommunen, där bolaget bara vill att kommunen ska fullfölja det beslut man fattat.

Men i Örebro idag händer allt detta.

Det finns en facebookgrupp med upp emot 2000 medlemmar som engagerat sig i ödet för Storstenshöjden och Storstenshöjden AB. Deras kamp mot jätten Örebro kommun företrätt av kommunalrådet Björn Sundin. Deras engagemang ledde idag fram till en demonstration utanför Rådhuset i Örebro. Det är rätt fascinerande att se det spontana engagemang som kommer manifesteras.

Mindre roligt är att lyssna till kommunalrådet Björn Sundin, men även Hannah Ljung (c) i deras diskussion med demonstranterna. Respekten för demonstranterna lyser mest med sin frånvaro. Det ser mest ut som om ett kommunalråd som går ut och mästrar sina undersåtar som enligt honom inte riktigt förstår. Bristen på respekt för de som inte tycker som kommunalrådet och presidiet är uppenbar. Ni kan se hela diskussionen på dittorebro

Och så kom då stämningen. Storstenshöjden AB har till slut fått nog. Alla dessa förhandlingar som inte blivit av, alla dessa nya villkor som tillkommit, alla dessa löften som brutits, alla dessa obesvarade mail, telefonsamtal och sammanträdestrevare – till slut är det nog.

Nu vill Storstenshöjden AB att Örebro tingsrätt ska tvinga Örebro kommun att fullfölja det beslut vi fattade i december 2008. Det beslut som lyder: Del av Örebro Garphyttan 2:7, benämnd Storstenshöjden, överlåts och försäljs till Storstenshöjden AB i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat köpekontrakt.

Det finns inga kryphål i detta beslut. Det är bara att sälja. Orden ”i huvudsaklig överensstämmelse” betyder bara marginella förändringar, som datum och andra formaliteter. Vi var helt överens om detta i den majoritet som styrde då, och som Storstenshöjden fick förhålla sig till. Och den dåvarande oppositionen var lika medveten om vad beslutet innebar.

Men för Lena Baastad och Björn Sundin är inte detta något som styr. Fattade beslut går från att vara styrande, till att bli en förhandlingsutgångspunkt. När Sundin talar till de demonstrerande medborgarna säger han, enligt uppgift, att han har delegation att sälja saker upp till 10 miljoner. Som om det hade något med detta beslut att göra. Hans delegation begränsas av de beslut som fattats av fullmäktige, kommunstyrelse och hans egen nämnd.

Med stämningen tar denna sak en helt ny vändning. Vad händer nu? Kan kommunen överhuvudtaget agera kring Storstenshöjden om ägandeskapet är oklart? Vet vare sig Sundin eller Baastad eller någon annan i deras majoritet vem som egentligen äger anläggningen idag?

I en blogg här om dagen skriver Björn Sundin att skidåkningen är räddad. Skälet är att han anser sig ha tvingat Storstenshöjden AB till underkastelse, försäljningen är stoppad och arrendeavtalet ska gälla. Men vad händer nu?

Det enda möjliga är att Sundin sväljer sin prestige och går tillbaka till förhandlingsbordet. Eller snarare, att han låter kompetenta tjänstemän förhandla fram en god uppgörelse kring försäljningen, arrendeavtalen och entreprenadersättningen. Det är det enda sättet att på både kort och längre sikt rädda skidåkningen, vända den negativa utvecklingen för kommunens näringslivsklimat och värna skattebetalarnas pengar.

Problemet kanske är att Sundin redan ställt ut ett antal löften till andra, och att han nu sitter i en rävsax. Så frågan blir, vem ska han svika?

Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt