Slutet på historien?

I går trodde jag att jag hört allt i historien om Storstenshöjden. Men ständigt slår denna Björn Sundin nya rekord.

Idag avbryter kommunen ensidigt försäljningen av Storstenshöjden. Man gör det genom att kalla till presskonferens för att berätta om att kommunen nu räknar med att Storstenshöjden AB nu ska fullfölja arrendeavtalet. Det är signifikativt för hela denna affär. Sundin pratar inte med Storstenshöjden AB. Han talar till. Och helst genom att i media föra fram den subjektiva bild han vill. Och hittils har media gått honom till mötes. Granskningen av vad som skett och på vilka grunder detta har skett är i det närmaste obefintlig.

Som detta med demokratin.

I december 2008 beslutade kommunfullmäktige att Örebro kommun skulle sälja skidanläggningen till Storstenshöjden AB. Så här beslutade vi:


Del av Örebro Garphyttan 2:7, benämnd Storstenshöjden, överlåts och försäljs till Storstenshöjden AB i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat köpekontrakt.

Skälet till att vi fattade beslutet i fullmäktige var att beslutet tidigare fattats i programnämnden men överklagats. Och detta var ett sådant principiellt ärende som fullmäktige skulle besluta om.

Detta beslut har inte upphävts. Det finns ingen politisk vilja uttryckt i ett beslut i fullmäktige i Örebro som uttrycker något annat än att kommunen ska fullfölja försäljningen. Och det är bara fullmäktige som kan upphäva ett beslut man själv fattat.

Men Björn Sundin har en annan syn på demokrati än de flesta av oss kommunpolitiker. Det handlar inte så mycket om att följa de formella reglerna. Istället handlar det om att anpassa reglerna efter Sundins verklighet.

Nu struntar alltså Sundin i detta kommunfullmäktigebeslut. Men varför? Sundins mediala spel handlar om att lägga ansvaret på Storstenshöjden AB. Men det är Sundin själv som inte följt de regler som borde styrt honom. Låt oss granska hans egna uppgifter i hans blogg:

Så här skriver Sundin om nyttjanderättsavtalet till vattenanläggningen:

- Örebro kommun vill inte skriva ett längre avtal än för 20 år. Att avtalet tidsbegränsas istället för att avtalet gäller tillsvidare, med uppsägningsklausul från båda parter skedde på begäran av Storstenshöjden i Örebro AB.
Detta hade Storstenshöjden AB kunnat acceptera. Men Sundin har inte lyssnat.

 
- Storstenshöjden i Örebro AB vill kunna överlåta Nyttjanderättsavtalet till annan part vid försäljning av anläggningen. Kommunen har accepterat det men vill ha möjlighet att godkänna en eventuell köpare som vill använda Nyttjanderättsavtalet.
- Örebro kommun vill egentligen ha en hembudsklausul i Köpeavtalet som gjorde att Örebro kommun kunde köpa tillbaka anläggningen om Storstenshöjden i Örebro AB ville sälja den vidare. Parterna är inte överens om det, så kommunen släppte det kravet.
Sundin har inte haft rätt att kräva en hembudsklausul i köpeavtalet. Det ryms inte inom kommunfullmäktigebeslutet. Istället kräver han att kommunen ska godkänna en köpare som vill använda vattenanläggningen. Det handlar enbart om att gå runt köpeavtalet och ändå ordna en form av hembudsklausul.
 
- Örebro kommun har tillmötesgått Storstenshöjden i Örebro AB när det gäller kostnaderna för vattenförsörjningen. Örebro kommun har, efter krav från Storstenshöjden i Örebro AB, accepterat att kommunen står för alla kostnader för vattenförsörjningen utom de direkta driftkostnaderna (cirka 70 000 kr/år). Övriga kostnader (kapitalkostnader för tekniska anläggningar och investeringar i övrigt: cirka 2,8 miljoner kronor) bärs därmed helt och hållet av kommunen.
Storstenshöjden är villiga att betala de rörliga kostnaderna, men kommunen kan inte gissa som Sundin gjort, utan bolaget vill ha tydliga mätvärden, något som borde vara självklart.

Till detta kommer ett antal andra märkligheter:

Sundin tar i alla möjliga sammanhang upp att kommunen investerat 4,8 mkr för vattenanläggningen som om detta var något som skulle belasta Storstenshöjden AB. Sanningen är att det är en följd av de underlåtenhetssynder som tidigare socialdemokratiska regimer gjort.

Sundin hävdar att Storstenshöjden AB inte velat skriva under det entreprenadavtal (som aldrig skrivits ut...). Och skälet är att entreprenadavtalet skulle kombineras med att Storstenshöjden AB skulle fixa belysningsanläggningen. Men det han inte säger är att det beslut som han själv var med och fattade inte innehöll några krav på någon belysning. Det var en ren förlängning av det gällande avtalet. Det är Sundin själv som gått vid sidan om de demokratiskt fattade besluten och fört in egna krav.

Sundin hävdar att Storstenshöjden inte skrivit under avtalet i tid. Men frågan är om Sundin överhuvudtaget har någon rätt, grundad i något politiskt fattat beslut, att sätta tidsgränser. Fullmäktigebeslutet ger honom det inte. Det finns inget annat beslut i någon annan nämnd eller styrelse som ger honom den rätten. Som alldeles för ofta har Sundin en egen agenda, utanför de demokratiskt fattade besluten. När dessutom tidsgränsen villkoras med att bolaget ska avstå från den entreprenadersättning Sundin själv beslutat om och där beslutet inte hade något innehåll som beskrev de krav Sundin ställer, blir bilden än märkligare.

Nu har ändå Sundin avslutat försäljningsarbetet med Storstenshöjden AB. I morgon vill han träffa bolaget för att berätta hur de ska sköta sitt arrende. Samtidigt säger han så här enligt SVT: Kommunen bekräftar att det finns andar intressenter att köpa anläggningen, men dem har man sagt nej till under processen med Storstenshöjden. Men nu ska tjänstemännen inom kommunen titta på dem igen.

Men vad ligger bakom detta? I ena andetaget säger Sundin att han menar att Storstenshöjden AB ska fullfölja arrendeavtalet fram till och med 2020. Det innebär med 99,9 % sannolikhet att anläggningen är osäljbar. I det andra andetaget säger han att det finns köpare. Innebär det att han på det möte som kommer att äga rum i morgon kommer att ställa nya krav på Storstenshöjden som gör det omöjligt för dem att fullfölja arrendeavtalet?

Eller finns det inga andra köpare? (Det fanns det inte när vi sökte med ljus och lykta 2007)
Eller finns det ytterligare en dold agenda hos Sundin?

Man kan tycka vad man vill om det entreprenadavtal som tecknades efter debaclet med vattendomen. Men det är kommunens, och enbart kommunens, ansvar för att det inte funnits någon vattendom och någon fungerande vattenanläggning. Hade det funnits något bättre alternativ än ett entreprenadavtal som gällt fram till en fungerande vattenanläggning varit på plats hade någon säkert påpekat det. Men det har det inte funnits.

Och man kan tycka vad man vill om Storstenshöjden AB som köpare. Att de är bra, eller dåliga. Att de är rätt eller fel som köpare. Men det finns fattade beslut i kommunen. Det finns färdiga avtal. En kommun får aldrig, med den enorma makt kommunen och kommunalrådet besitter, hantera enskilda näringsidkare på det sätt Sundin nu hanterat Storstenshöjden AB.

Kärnan i hela denna process är egentligen inte Storstenshöjden eller Storstenshöjden AB. Kärnan är hur ett kommunalråd hanterar demokratiskt fattade beslut och hur han använder sin makt för att sätta sig på små lokala företag och företagare.

Jag har aldrig varit med om något liknande i Örebros politik. Och för första gången någonsin förstår jag vare sig hur det har blivit så här, vad som händer nu eller var det kommer att sluta. Örebro under Baastad och Sundin är något nytt, något annorlunda, något skrämmande.

Media: NA, SR, SVT