Storstenshöjden igen, och igen, och...

Storstenshöjden igen, och igen, och...

eller:

Ständigt denne Sundin.

Jag hade tänkt blogga om något annat i kväll. Hade tänkt mig en blogg om riskerna för ökad korruption i Örebro med den nuvarande kommunledningens politik. Men det får vänta. Jag måste skriva ytterligare en blogg om Storstenshöjden.

Ibland är man kanske för enfaldig. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att affären med Storstenshöjden AB skulle ta den vändning den nu har gjort. Och jag trodde inte att kommunalrådet Björn Sundin, Örebros mäktigaste politiker just nu, skulle agera som han gör. Och jag hade absolut inte trott att han, som ansvarig för försäljningen av skidanläggningen, skulle fortsätta att föra in nya krav och ställa till fler problem.

I min enfald trodde jag helt enkelt att affären skulle vara klar idag. Storstenshöjden skulle säljas för 1,6 miljoner. Entreprenadersättningen för det senaste halvåret skulle ha omförhandlats till en rimlig tid för båda parter. Och belysningsanläggningen skulle vara en sak för den nya ägaren till anläggningen.

Men icke. Björn Sundin fortsätter att försvåra, fördröja och spela in nya krav.

Det senaste kravet är att Storstenshöjden AB, om man nu blir ny ägare till backen, ska teckna ett nyttjanderättsavtal för den vattenförsörjningsanläggning som kommunen iordningställt efter vattendomen. I varje mail, brev och inlaga som Sundin skriver tar han upp de 4,7 miljoner detta kostat, som om det var en ynnest från kommunen till Storstenshöjden AB.

Men det är det inte. Den vattenförsörjningsanläggning som vattendomen stipulerar, borde sannolikt byggts någon gång på 1990-talet, när anläggningen för första gången började ta mer vatten ur Ånnabodasjön än vad man hade rätt till. Då styrde (sannolikt) sossarna. Då var Storstenshöjden en kommunal anläggning som gick med mångmiljonförluster, år efter år. Kommunen pumpade in pengar i Ånnaboda och Storstenshöjden. Men det fungerade ändå inte.

Då, för 15 - 20 år sedan, borde kommunen ha ansökt om en ny vattendom som tillät ett större vattenuttag. Då borde dessutom alla anläggningar byggts. Felet att det inte skedde är inte enbart politiskt. Politiker kan inte ha koll på allt. Men när en kommun uppenbarligen inte har ett sådant styrsystem som varnar för att man inte följer de domar som reglerar den egna verksamheten, har politikerna det slutliga ansvaret. Frågan är egentligen om det var Axel Gisslén (s), Erik Johansson (m) eller Mats Sjöström (s) som var ansvarig för styrsystemen då vattendomen överskreds. Sannolikt bär Axel Gisslén det huvudsakliga ansvaret. Han var sannolikt kommunstyrelsens ordförande när vattendomen avkunnades. Han borde sett till så den följdes och han borde skapat system för att kolla att den senare inte överträddes.

När kommunen genomförde värderingen av anläggningen inför försäljningen 2007, gjordes den utifrån att det fanns en gällande vattendom som gjorde det möjligt att bedriva verksamheten som den då gjordes. När det visade sig att kommunen sedan länge (vi kommer aldrig att få veta hur länge) olagligt tagit för mycket vatten ur Ånnabodasjön, kom värderingen i ett annat läge. En marksnutt på en kulle i Kilsbergen har inget större värde om man inte kan bedriva den verksamhet där som den är avsedd för.

Alltså måste kommunen bygga en vattenförsörjningsanläggning för snötillverkningen i Ånnabodaspåret och för Storstenshöjden. Skälet är självklart att säkra skidåkningen. Men ett annat skäl är att kunna sälja backen till det värde som två olika värderingsinstitut kommit fram till.

Det borde Björn Sundin inse. Men icke. Utan några politiska beslut i ryggen lägger han idag in nya krav på Storstenshöjden AB. För att få rätt att nyttja den anläggning som byggts i år (men som borde byggts för 15-20 år sedan och som var en förutsättning för värderingen av anläggningen) kräver Sundin att en köpare av anläggningen (= Storstenshöjden AB) ska betala 200.000:- kronor om året, med en indexuppräkning som följer konsumentprisindex.

Man bara häpnar. Eller snarare - man häpnar inte ens längre. Sundin driver denna fråga över alla gränser, alla rimligheter, allt som är fattbart.

Man skulle ju kunna fundera ungefär så här: Om det varit känt för värderingsinstituten att en förutsättning för att kunna nyttja snöanläggningen varit dels en årlig, indexuppräknad, kostnad för vattenuttaget på >200.000:- kronor, dels en kostnad på 700.000:- kronor för en ny belysningsanläggning (som värderades som fungerande av värderingsinstituten), hur hade det påverkat värderingen?

Lite förenklat kan man ju säga att 200.000:- kronor i dagsläget motsvarar en räntekostnad på ett lån på 4 miljoner kronor. Det innebär alltså att värdet på backen borde reduceras med först 4 miljoner kronor, och därefter med 700.000:- kronor. Slutsumman blir därmed att Sundin borde betala den som övertar Storstenshöjden 3,1 miljoner kronor för att hamna på samma summa som värderingsinstituten.

Men så tänker inte Sundin. Han vill något annat. Och han avslöjar det i ett mail till en representant för en av företagarorganisationerna. Så här skriver Sundin:

"Jag har i snart två års tid arbetat med att sälja en anläggning som jag inte tycker borde säljas."

Häri ligger nyckeln. Sundin vill inte sälja. Han vill att kommunen ska fortsätta äga. Hans dolda agenda handlar sannolikt om att försvåra så mycket för Storstenshöjden AB att bolaget tappar sugen och hoppar av. Då kan han begära att de blir arrendatorer igen. Och om de inte heller orkar det (vem skulle göra det när man har en markägare som har försökt krossa ens bolag???) så står han där med en ren anläggning. Den kan han slå ihop med Ånnabodas konferensanläggning, bilda ett nytt bolag med båda enheterna, och försöka hitta delägare med kommunen som storägare i ett kommunalt fritidsbolag i Kilsbergen. Just de tankarna ventilerades på ett möte med styrelsen för Örebro Rådhus straxt efter det att den nya kommunledningen tagit över. Men ingen tog då det på något större allvar.

Så då står vi där. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före örebroarnas vilja att kunna åka skidor i Storstenshöjden. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före kommunens ekonomi. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före kommunens behov av ett bättre näringslivsklimat för att fler företag ska etableras och fler örebroare ska få jobb.

Man önskar att det fanns en kommunstyrelseordförande som kunde gå in och rätta till det som blivit fel. Men än en gång är Lena Baastad (s) osynlig. Det blir allt tydligare att det inte är hon som styr. Björn Sundin är den politiker som leder Örebros nuvarande kommunledning. Lena Baastads roll verkar bli allt mer formell.

Man önskar att det näringslivsansvariga kommunalrådet, Lennart Bondeson (kd), kunde gå in och ryta till mot Sundin. Han borde vara rätt orolig för hur Sundins agerande påverkar näringslivsklimatet. Men än en gång visar det sig att Bondeson och kristdemokraterna mest agerar dörrmatta åt de styrande socialdemokraterna.

Så var slutar då detta? Jag önskar jag visste. Men med den nuvarande kommunledningens sätt att bedriva politik är frågan omöjlig att besvara. Finns viljan att göra upp, lägga ner prestigen och titta till örebroarnas och Örebros bästa?

Jag önskar verkligen det. Men min tro är svag.

Media: NA, SR, TV4