Lyxhus i Gustavsvik eller förskollärare till barnen?

Idag har vi haft en dag med budgetdebatt i kommunfullmäktige. Och skillnaden mellan Folkpartiet och den socialdemokratiskt ledda kommunledningen blir bara tydligare och tydligare. Skillnaden mellan Folkpartiet, som vill förändra, driva på, skapa möjligheter. Och socialdemokraterna och främst kristdemokraterna som inte har några visioner alls. Det handlar bara om att administrera. Mellan Folkpartiet som vill satsa på välfärden; alla kommunala medarbetare, deras viktiga uppdrag och deras arbetssituation. Och socialdemokraterna som inte alls talar verksamhet, utan bara byggnader.

Den skillnaden blev uppenbar redan från början. I Lena Baastads inledningsanförande nämndes ordet välfärd noll (0) gånger. Det handlade bara om byggkranar och investeringar. Inte ett ord om lärarna och förskollärarna. Inte ett ord om undersköterskorna och sjuksköterskorna. Inte ett ord om skolan, äldreomsorgen, förskolan, servicen åt människor med funktionsnedsättningar. Bara byggkranar.

Mot det stod Folkpartiet i spetsen. Våra satsningar ligger istället på medarbetarna och deras situation. Vi lyssnar på förskollärarna. Vi hör dem berätta om behoven av att se alla barn, varje dag, varje stund, får stryka på foten när besparingarna slår i socialdemokraternas förskola.

Vi lyssnar på föräldrarna. Vi hör dem berätta om hur de får stånga sina pannor blodiga för att få den hjälp deras barn behöver. Barn med behov av extra stöd i skolan. Barn som riskerar att hamna efter. Barn som lämnas efter i socialdemokraternas skola.

Vi lyssnar på undersköterskorna. Vi hör dem berätta om hur ohållbart det är att springa mellan de gamla på vårdboendena. Om att det inte finns nattpersonal på alla avdelningar, eller ens på alla våningsplan, på de kommunala boendena. Om hur tidsbristen hotar kvaliteten. Om den ökade otryggheten i socialdemokraternas äldreomsorg.

Och vårt besked är: Vi lyssnar på er. Och vi vill förändra.

Vi vill öka resurserna till förskola för att ge förskollärarna en rimlig chans att se alla barn.
Vi vill öka resurserna till skolan. För att ge alla barn och unga goda kunskaper. För att ge lärarna högre löner och bättre arbetsvillkor.
Vi vill öka resurserna till äldreomsorgen. För att öka tryggheten för de gamla. För att öka bemanningen och göra det möjligt för våra undersköterskor och sjuksköterskor att göra ett bra jobb.

Vi prioriterar hårt:
Vi vill halvera antalet politiker, och minska den kommunala administrationen. Det är inte enkelt. Men det är nödvändigt.
Vi vill sälja sju av kommunens bolag. Osäker vindkraft och gaskraft. Märkliga utvecklingsbolag med Kumla och i Vivalla. Konkurrensutsatta stadsnät. Och vi vill att ÖBO och ÖrebroPorten både ska köpa, bygga nytt, renovera och sälja fastigheter. Det är inte enkelt, inte alltid opportunt. Men det är nödvändigt.
Vi säger nej till kommunala skrytprojekt som elithallar, centrala servicecenters, vinter SM och så vidare. Kommunalgrått och tråkigt kanske. Men nödvändigt.

Vi har gått igenom utgift efter utgift och vi ser en kommun som slösar utan att få ut någon kvalitet för pengarna. Örebro växer så det knakar. Skatteintäkterna växer så det knakar. Men ändå räcker inte pengarna för dagens kommunledning. Slöseriet är det enda som är storartat i deras budget.

Man tycker att det någon gång skulle ta en ända. Att de kunde lära sig att det inte är deras pengar de leker med, när de leker bolagsdirektörer. Men det verkar som om galenskaperna aldrig tar slut.

Idag går socialdemokraten Roger Andersson ut och berättar om hur han ska vara med och investera hundratals miljoner i Gustavsvik. Lennart Bondeson är snabbt ute och berättar att det inte ska ske med kommunala pengar. Men någon ljuger. Antingen ska kommunen sälja sin del i Gustavsviksbolaget (och något sådant finns inte på kartan idag) eller så kommer kommunen att bli delaktig i de månghundramiljonlån som Gustavsik ska ta upp. Örebro kommun äger idag 51 % av bolaget. Och sannolikheten att kommunen får stå med hela skulden om det går åt pipan är uppenbar.

Så blir skillnaderna åter övertydliga. En kommunledning som struntar i hur det går i förskola och skola. En kommunledning som struntar i äldreomsorgens utmaningar. En kommunledning som sparar tiotals miljoner på de svagaste. Och en kommunledning som sjösätter det ena skrytprojektet efter det andra, med enorma risker och med en välfärd som får betala.

Och Folkpartiet som står för att värna välfärdens kärna. Vi satsar på förskolebarnen. Vi satsar på eleverna och lärarna. Vi satsar på de gamlas trygghet, på undersköterskorna och sjuksköterskorna. Vi satsar på de medarbetare som skapar den välfärd vi är satta att styra.

Valet 2014 kommer att stå mellan Folkpartiet för en bättre välfärd, och socialdemokratiska byggkranar. Valet 2014 blir ett val mellan oss som prioriterar välfärdens medarbetare, och de som mest bryr sig om byggjobbarna. Valet 2014 blir ett val mellan oss som prioriterar något mer slitna skolor, fyllda med de bästa lärarna som ger barnen det bästa stödet, och det parti som renoverar skolor men säger upp lärare.

För mig är det valet rätt enkelt att göra.

Media: NA1, NA2, NA3, NA4, SR, SVT

Problem med islam? Eller med SD?

I går på kommunfullmäktige diskuterades problemen med islam. Skiljelinjerna var tydliga. Sverigedemokraterna pekade på alla risker med islam. Alla andra berättade hur fel SD hade. Precis som SD ville.

Vi i Folkpartiet deltog inte i debatten. Vi gjorde det av respekt för frågan och respekt för de människor den berörde. För det var uppenbart från början att diskussionen inte handlade om att söka svar på ibland svåra frågor, utan enbart handlade om ett politiskt spel. De fina partierna mot det onda. De fina politikerna mot de onda. Vi med öppna sinnen som har rätt, mot de som har fel.

Problemet med den debatten är att det knappast är de fina partierna med rätt åsikter som vinner den. SD fick den debatt de ville. De fick gång på gång föra fram sin politik, medvetna om att den attraherar vissa människor. De fick än en gång vara det enda tydliga alternativet i politiken mot alla andra i det politiska etablissemanget.

Det fanns bara en vinnare efter gårdagens debatt. Och det var inte de sju (fina) partierna eller våra åsikter.

Men hur ska man då hantera detta? Ska man undvika diskussion? Knappast. Jag var den förste som tog debatten mot SD i Örebro. Då stod socialdemokraterna på kö för att kritisera. De ville inte debattera. De ville marginalisera och tysta ner. Nu ser vi vart den politiken lett.

Vi ska debattera med SD, i fullmäktige såväl som på andra offentliga arenor. Men det leder inte framåt när debatten handlar om att vi har rätt och de har fel, att vi är goda och de är onda. Debatten måste handla om sakpolitik inom alla områden. Om skola, äldreomsorg, ekonomi och miljö. Om tillväxt, företagande och funktionshinder. Och om integration och invandring.

Hos alldeles för många politiker och politiska partier finns en syn på SD som ett ont parti med en ond politik. Följden blir ju att deras förtroendevalda antingen är dumma eller onda, och att deras väljare och sympatisörer antingen är vilseförda eller onda. Då snedvrids både debatten och förutsättningarna för ett respektfullt demokratiskt samtal. Varför ska man ens diskutera med en ond människa? Hur dumma kan väljarna vara när de röstar på SD? Vår uppgift blir att upplysa de obildade stackarna…

Så hanterar vi inga andra politiska partier. Vi kräver att Miljöpartiet ska ha en skolpolitik och en näringslivspolitik. Vi kräver att Vänsterpartiet ska ha en politik för tillväxt och en för äldreomsorg. Vi kräver att centerpartiet ska ha både en politik för staden och en för landsbygden. Vi kräver att Kristdemokraterna ska ha en försvarspolitik och en politik för utrikeshandel. Vi kräver och vi debatterar deras sakpolitiska förslag.

Och när partierna får diskutera sina hjärtefrågor så granskar vi också grunderna för förslagen och följderna av dem, jämför dem med våra egna och kritiserar helheter eller detaljer utifrån denna granskning.

Miljöpartister är inte onda, fast en del av deras förslag kan innebära ett ekonomiskt moras med ökad världsfattigdom som följd.

Vänsterpartister är inte onda, fast de ibland är kvar i de kommunistiska idealen och inte ser till individens rätt, utan bara till kollektivet.

Centerpartister är inte onda, även om de kräver månggifte, platt skatt, och fri invandring – oavsett konsekvenserna.

Kristdemokrater är inte onda, även om de har en annan syn på kvinnans rätt eller på homosexuellas krav.

Sverigedemokrater är faktiskt inte onda, även om de menar att Sverige ska stänga sina gränser och vill behandla människor olika bara på grund av deras härkomst.

Deras förslag kan få följder som är oacceptabla för oss andra. Deras bild av såväl Örebro, Sverige och världen är sådan att vi inte önskar att den någonsin blir verklighet. Men låt oss då granska förslagen, grunderna för förslagen och jämföra dem med våra egna, och därefter kritisera dessa förslag och föra fram något bättre. Precis som med all annan politik.

Jag tycker två människor har uttryckt detta mycket väl. Två människor från helt olika sammanhang, med helt olika bakgrund.

Dels Voltaires världskända åsikt:

Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem"

Dels den lokale folkpartiledaren i Landskrona, Torkild Strandberg:

Jag är inte vald för att förhålla mig till Sverigedemokraterna. Jag är vald för att jag ska föra Folkpartiets politik.

Den debatten som fördes i kommunfullmäktige i Örebro igår hade inte de grunderna. Det var synd. I nästa blogg, senare idag, ska jag fundera kring hur vi kunde ha debatterat.

Media: NA

Bokslutstal

Idag har vi kommunfullmäktige och talar om bokslutet för 2010. Jag sade följande i mitt första inlägg:

Ordförande.

Det går bra för Örebro!

I fjol ökade Örebros befolkning med 1454 personer. De senaste fyra åren har Örebros befolkning ökat med mer än 6000 personer. Det är som om ett Lekeberg, eller ett Nora, flyttat in till oss i Örebro. Förr var det också så. Örebro har haft en förmåga att ta innevånare från övriga länet och växa på länets bekostnad.

Så är det inte längre. Idag har Örebro ett positivt flyttnetto, det vill säga det flyttar in fler till Örebro än från Örebro, hur man än mäter. Visst flyttar fler länsbor hit, än örebroare till övriga länet. Men Örebros befolkningsökning bygger nu mer på att människor från hela Sverige känner för Örebro, vill jobba i och med Örebro, vill studera och forma sin framtid i Örebro. Men det är inte nog. Till Örebro kommer människor med mer främmande bakgrunder. Vi tar vårt ansvar för vår del av Sveriges internationella engagemang. Vårt mottagande av flyktingar, speciellt ensamkommande flyktingbarn, och invandrare från alla världens hörn kännetecknas av öppenhet och medmänsklighet. Vi välkomnar dem som nya örebroare med öppna armar!

Nu vill vi vidare. Örebro har alla förutsättningar att fortsätta växa. Örebro kommun genom ÖBO vill tillsammans med alla privata fastighetsägare och byggherrar bygga en än vackrare stad för ännu fler örebroare. Nu planerar vi nya bostadsområden, säljer mark och skapar byggrätter, ger ÖBO uppdrag att bygga mer och bygga snabbt. Örebro är fantastiskt!

Ordförande,

Det går bra för Örebro!

När vi tillträdde hösten 2006 trodde vi på att vi skulle få leda en kommun genom en lugn och trygg period för såväl Sverige som världen. Men verkligheten ville, som så ofta, något annat. En amerikansk finanskris blev internationell, en finanskris utvecklades till en global lågkonjunktur med en ekonomisk turbulens utan motsvarighet sedan i vart fall andra världskriget. Handeln minskade, globalt och nationellt. Företag fick problem. Arbetslösheten ökade. Människor världen över fick problem med jobb och försörjning.

Örebro var inte opåverkat. Dels ökade arbetslösheten även här. Dels minskade kommunens skatteintäkter, när fler blev utan arbete. Men genom ett medvetet och strukturerat arbete värnades kommunens anställda så långt möjligt. Örebro kommun tog ett större ansvar för arbetsmarknaden. Genom en unikt hög investeringsvolym skapades nya jobb inom privat sektor. Förskolor och skolor. Äldreboenden och boenden för funktionshindrade. Gator, vägar och torg. Örebro byggdes starkt under krisen.

När vi nu kan se på det värsta i backspegeln ser vi att Örebro klarade krisen bättre än de flesta. Vid årsskiftet låg arbetslösheten i Örebro på samma siffror som rikssnittet, mot att tidigare ofta legat mer än en procent högre. En stark arbetsmarknad, en bra arbetsmarknadspolitik och en medveten kommun lade grunden för fler människors jobb och trygghet.

Nu vill vi vidare. Vi ser fortfarande utmaningen i det utanförskap som byggdes under 1990-talet. Vi vill skapa jobb och utbildning för dem som står längst bort från arbetsmarknaden. Tillsammans med samhällets alla aktörer, företag, föreningar, organisationer och nätverk ska vi göra Örebro till ett föredöme i kampen för full sysselsättning. Arbete är inte bara grunden för välfärden, det är också grunden för integration och innanförskap. Örebroarna är fantastiska!

Ordförande.

Det går bra för Örebro!

Örebro är en kommun, och en region, där den offentliga sektorn varit stark. Näringslivet har inte alls haft samma styrka. Ett stort bekymmer var också att näringslivet, och näringslivsklimatet blev allt sämre. Men 2007 hände något. Utvecklingen vände. Näringslivsklimatet förbättrades. Och förbättringen har fortsatt.

2010 är Örebro den kommun, utanför Stockholms stad, som har flest så kallade gasellföretag, de företag som växer snabbast.
2010 är Örebro en kommun där nyföretagandet växer med rekordfart.
2010 är Örebro en kommun där ett världsledande företag som Atlas Copco stärker sin produktion, nyanställer i hundratal och skapar jobb och välfärd för fler.
2010 är Örebro en kommun som tar ytterligare ett steg på väg mot först topp 100, därefter topp 50 på Svenskt Näringslivs ranking.

Näringslivet lägger grunden till den offentliga sektorn. Bara genom ett starkt, vitalt och växande näringsliv kan vi skapa de resurser som behövs för välfärden. Grunden är lagd.

Nu vill vi vidare. Örebros näringsliv kan och ska bli än starkare. Kommunens service kan och ska bli ännu bättre. Kommunen kan och ska öppna sig för alternativ, för entreprenörer, för kvinnor som företagare, för de nya svenskarnas kompetenser. Örebro är fantastiskt!

Ordförande.

Det går bra för Örebro!

Låt mig visa en enda bild av Örebros utveckling. Sedan 1998 har Örebros ekonomi sett ut så här:

1998 -7

1999 -24
2000 67
2001 -35
2002 -149

2003 -15
2004 126
2005 190
2006 294

2007 268
2008 97
2009 396
2010 234

Denna bild visar två saker.

För det första: Den senaste fyraårsperioden är unik. Örebro har haft en tradition av underskott. Dessa underskott har lett fram till olika panikåtgärder. I mitten av 1990-talet såldes guldkalven Örebro Energi för att rädda en ruttnande ekonomi. 2003 och 2004 sparades 360 miljoner kronor, nästan tusen anställda hade inte längre något arbete att gå till, för att kommunens ledning inte klarade sitt uppdrag.

Det leder oss till det andra: Det spelar roll vem som styr.

Jag har tidigare pekat på några av alla de faktorer som visar på hur bra det går och gått för Örebro de senaste fyra åren. Några av mina koalitionsvänner kommer att peka på andra; bättre resultat i skolan, ett universitet som växer i samverkan med kommunen, fler äldreboenden, ökat förebyggande socialt arbete, jämställdhet i nationell toppklass, idrottsliv som nationell förebild.

På alla dessa områden har vi brutit den negativa utveckling som socialdemokratin ledde Örebro in i. Deras politik ledde till: Sjunkande skolresultat. Dåliga universitetskontakter. Färre platser på äldreboenden. Minskande förebyggande socialt arbete. Ett jämställdhetsarbete utan innehåll. En idrottsrörelse satt på undantag. Och en ekonomi utan hållbarhet.

Vi har lett Örebro genom en svår tid, nationellt och internationellt. Och vi har gjort det och värnat de anställda och ekonomin. Vi behöver inte gå längre än till det socialdemokratiskt styrda landstinget för att se hur det kunde gått. De beslut som borde tagits förra året, uteblev. Kostnaderna ökar nu snabbare än intäkterna. Just nu pekar det både mot ett nollresultat och sannolika krav på nedskärningar och besparingar.

I den situationen är inte Örebro. Vi har en stabil ekonomi. Vi har fattat de nödvändiga besluten. Vi har lagt en fast grund för välfärdens fortsatta utveckling.

Ordförande,

Det går bra för Örebro. Det känns bra att säga det. Det känns ännu bättre att veta att det denna gång finns fog för påståendet. Grunden för en positiv utveckling är lagd. Nu gäller det bara att bygga vidare.

Bekymmer i KF

I går hade vi det andra fullmäktigesammanträdet med det nya (tillfälliga?) fullmäktige i Örebro. Det var budget och valärendena som var det viktigaste. I stort var alla överens om allt. Då borde väl alla vara nöjda?

Svaret på detta är egentligen nej, nej och åter nej.

Nej: Därför att skälet till att nu sju partier går ihop är att valet 2010 kommer att gå till hävderna som det val som grävde det gamla valsystemets grav. Det finns så många oklarheter kring både hur valet genomfördes och administrerades, hur enskilda partier (de facto socialdemokraterna) agerade och hur räkningen gjorts att om inte hela systemet görs om till valet 2014 måste man ifrågasätta om de svenska valen verkligen är rättvisande. För oss i Folkpartiet, som alltid varit det parti som mest värnat demokratins kärna, är det oacceptabelt. Tyvärr är Örebro i detta inte ett föredöme, snarare tvärsom. Jag kommer att både lokalt och nationellt hårt driva kravet på att valsystemet måste förändras, för att värna demokratins starka bas och kärna.

Nej: Därför att demokratin förutsätter olikhet. Konsensus i allt är inte demokratins mål. Det är snarare en kommunistisk drömstat, där alla på något sätt är ense om allt. I Rättssociologin som jag läste för 25 år sedan kallades detta kommunistiska trams "tron på en pseudoreligiös stat" eller något liknande. Kommunfullmäktige borde vara det organ där partiernas åsikter bryts, där samtal förs och där oenigheter och enigheter manifesteras. Nu blir fullmäktige en rätt meningslös inrättning i några månader. Det försvagar demokratin i det långa loppet.

Nej: Därför att det finns, som Sverigedemokraterna själva uttryckte det, ett oppositionsparti i fullmäktige. Jag har tidigare skrivit om det: En samlingsregering borde bestå av alla partier som finns i fullmäktige. Enligt min mening har dessutom Vänsterpartiet minst lika orent mjöl i sina påsar som Sverigedemokraterna. Kommunismen, som fortfarande smyger in i deras partiprogram i synen på det klasslösa samhället, är en gräslig förtryckarregim, i kommunismens namn har människor mördats i miljoner under 1900-talet. Och förtryckandet fortsätter.

Nu har vi gett Sverigedemokraterna öppet spelrum som det enda oppositionspartiet i kommunfullmäktige. De kommande mötena riskerar bli en debatt mellan sju partier å ena sidan, och Sverigedemokraterna å den andra. Vilka kommer att vinna på det? Svaret är självklart!

Demokrati är ett uselt sätt att styra ett land. Så ungefär lär Churchill ha sagt. Men han fortsatt med att be den som hade en bättre idé kunde komma med den till honom. Än har ingen kommit med denna idé. I detta usla sätt att styra länder, och kommuner, så ingår det en del principer. Till exempel att folk har rätt att rösta på vilket parti som helst, även populistiska partier till höger och vänster. Om de får röster och mandat så borde det även ingå att de ska hanteras som alla andra, även om de har grumliga bakgrunder som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Nu har vi valt att inkludera ett av de populistiska partierna, och exkludera ett annat. Det kommer bara Sverigedemokraterna att tjäna på. Och på sikt kommer demokratin att förlora.