Jubileumsår

I går fattade majoriteten i kommunstyrelsen ett beslut om att satsa ytterligare 5 miljoner kronor på Örebros 750 miljoner kronor. Det kanske är bra.

Men det finns en del märkligheter. För det första avsätter man pengar man inte vet om man har. Som vanligt med denna kommunledning är ekonomin något som man mer eller mindre struntar i. Just i detta fall "öronmärker" man pengar i ett bokslut man ännu inte sett. Om det vore en engångsföreteelse kanske man kunde ta det som ett misstag, en gång är ingen gång, men det är det inte.

På samma kommunstyrelse fattades beslut om att satsa 126 miljoner på ökat underhåll genom att öka aktiekapitalet i de kommunala bolagen Futurum (som har hand om skolor och förskolor) och ÖBO (som har hand om äldreboenden). Att de pengarna ursprungligen kommer från samma bolag, som tvingats låna upp dem för att köpa fastigheterna av kommunen är en annan historia. Men den visar på hur socialdemokraterna under Lena Baastad hanterar ekonomin. Det finns inga gränser för vad man kan göra, vare sig med skattebetalarnas pengar, eller med lånade pengar. Nån annan får alltid betala.

Dessa 126 miljoner är, eller borde, också vara pengar som avsätts i bokslutet - när man vet hur det gått för kommunen. Men det gör man inte. Det är väl inte tillräckligt medialt. För det är ju pressmeddelandena som styr kommunledningens agerande. Det gäller att få ut Baastad i så många positiva nyheter som möjligt. Ansvaret för problemen de orsakar får någon annan ta...

Nåväl - hur ska vi då ha det med jubileumsåret? Ska vi avsätta några pengar alls? Är fem miljoner för lite, lagom eller för mycket? Och vad har vi råd med?

Just den sista frågan ville jag ha upp på bordet i kommunstyrelsen. Det var därför jag och Folkpartiet yrkade på återremiss. Vi ville se vad bokslutet 2012 landar på. Inte det bokslut som blåsts upp av att kommunen sålt fastigheter till sig själv. Utan det bokslut som är rensat från dessa låtsaspengar. Hur ser det ut? Vad kan vi avsätta till ett jubileumsår utan att det påverkar välfärden?

Mitt förslag var att om vi kunde komma överens om att skjuta på de stora pengarna, så kunde vi avsätta så mycket som behövdes för att få projektet att rulla vidare fram till i maj 2013 då vi vet. Men det var ingen för. Lennart Bondeson (kd) var den som så ofta visade på majoritetens ovilja till diskussioner. Det var direkt nej. Beslutet skulle tas nu. Och de andra hängde på. Det är trist med den attityden från majoriteten. Viljan till diskussioner och samtal är oftast noll och ingen. Inte ens när det handlar om ärenden som innehåller mycket lite ideologi, som ju ett jubileumsår gör, finns en vilja att samtala. Trist.

Om vi hade haft mer tid, och om vi sett att bokslutet blev bättre än vad man kunnat förvänta, hade vi också kunnat fundera över hur mycket pengar som behövs. Nu blev det åtta miljoner, tre redan lovade och fem nya. Ungefär som kostnaderna för Örebro 2010-jubiléet.

Räcker då de pengarna? Det beror ju på vad man vill göra. Med erfarenhet från Örebro 2010 skulle jag vilja påstå att det inte kommer att räcka speciellt långt. Det kommer knappast att bli ett jubileumsår att minnas. Till skillnad från Örebro 2010 finns ingen nationell dragkraft. Det saknas helt ett internationellt intresse, något som uppenbart fanns under Örebro 2010 och då framförallt under Bernadotte-dagarna. Sannolikheten att näringslivet skulle gå in och sponsra ett jubileumsår är mycket liten. Det blir de kommunala pengarna som kommer att finnas.

Om vi hade haft tid, och om socialdemokraterna och kristdemokraterna visat en vilja till diskussion, hade vi kunnat lyfta frågan om vad vi tror att örebroarna vill med jubileumsåret. Det är tydligt att de flesta vill att vi ska fira. Men frågan är vad de vill att det ska kosta?

Ska vi, som miljö- och vänsterpartierna, säga nej till alla stora utgifter och i princip bjuda på kaffe på Stortorget? Kanske kostar en miljon...

Ska vi satsa dessa nya fem miljoner och förutom kaffet och tårtan få några lokala engagemang som knappast kommer att lyfta Örebro som vare sig besöks- eller boendestad?

Eller ska vi satsa på något som verkligen kan sätta Örebro på kartan för besöksnäringen? Och vad kommer det i så fall att kosta? Ett nyrenoverat konserthus för 6 miljoner om året? Ett (eller flera) kulturens hus där fria kulturutövare kan hitta lokaler som passar deras plånbok? Tillsammans med det civila samhället? Och med en enorm kulturfestival över hela Örebro? Kostnad - en årlig miljon kanske? En gigantisk satsning på ungdomsidrott inom alla idrotter, inte ett SM för eliten utan massor av ungdoms"mästerskap"? Tillsammans med alla föreningar i kommunen. Kostar någon miljon under ett år. Kanske ett STCC-lopp inne i Örebro under sommaren 2015 med bara miljöbilar? Någon miljon kostar nog det.

Och så kan man fortsätta att fantisera och fundera och kanske drömma.

Men sedan visar bokslutet att det knappt går ihop. Eller så visar det att vi har pengar i överflöd. Men det vet vi ju inte förrän i april/maj.

Det är självklart att Örebro ska fira sitt 750-årsjubileum. Men vi måste göra det på örebroarnas villkor och med en ekonomi som främst klarar vården, skolan och omsorgerna. Och vi måste ha kvalitet även på vårt jubileumsfirande.

Nu riskerar det att bli en halvmesyr. Det är synd. Det är inte fler halvmesyrer som Örebro behöver.

Media: NA, SR,

Det märkligaster KS någonsin?

Satt idag av ett av de märkligaste, om inte det absolut märkligaste, kommunstyrelsesammanträden jag varit med om.

Det började lite lugnt med att jag yrkade att förslaget om en speciell budgetberedning skulle till FOA-gruppen. Den gruppen har hand om alla större förändringar av organisationen för de förtroendevalda i Örebro. De borde naturligtvis fått denna förändring direkt. Nu blev jag tvungen att yrka för att det skulle bli så. Inte så proffsigt skött av kommunledningen...

Sen fortsatte det.

På ärendet om stöd till "O Helga Natt" och "Rådhuskalendern" argumenterade socialdemokraten Lena Beime i princip emot det förslag som kom från hennes eget parti. Det kostade för mycket. Det fanns ingen insyn. Avtalet var dåligt. Det fanns inga garantier från TV 4. Om någon annan yrkade på att göra om ärendet skulle hon följa detta.

Det var inte så svårt att bli förvånad. Finns det inte ens enighet inom socialdemokraterna i de ärenden de drar fram till KS, hur ska det då vara mellan de tre?

Men det märkligaste var ändå budgethanteringen. Det som borde vara en tilläggsbudget blev något helt annat. I fredags hade den nya majoriteten en presskonferens där de presenterade sin budgetskrivelse. Det var uppenbart viktigt att presentera den för media. Men det var oviktigt att presentera den för KS - den fanns inte med bland handlingarna.

I går klockan 11.50 kom det sifferunderlag som nu finns klart till budget. De tre menar tydligen att det räcker med 21 timmar för oss in oppositionen att gå igenom siffrorna och göra ett eget förslag. När vi styrde gav vi oftast oppositionen en månad och ett extra KS bara för deras alternativa förslag.

Jag valde, tillsammans med M och MP, att yrka på återremiss. Det finns helt enkelt inte möjlighet att på ett ansvarsfullt sätt hantera detta. Jag påpekade också att det demokratisk riktiga och ansvarsfulla sättet att ha hanterat frågan på var att låta tjänstemannaförslaget, som var framarbetat i maj, få gälla. Sen kunde man tagit upp det mer politiska ärendet i augusti.

Då bröt hela kaoset ut. Först yrkade Rasmus Persson att den politiska skrivningen skulle tas bort från förslaget, den som presenterades med buller och bång i fredags... Sen började Lena Baastad med olika yrkanden. Jag undrar verkligen hur protokollet kommer att skrivas. Yrkade hon på att bara tjänstemannaförslaget skulle gälla? Eller var det med vissa tillägg? Vilka var då dessa tillägg? När återremissyrkandet fallit så ville hon åter att hela majoritetens budget skulle gälla. Ett nytt yrkande under själva omröstningen alltså.

Jag har suttit i olika nämnder i drygt 20 års tid. Jag har aldrig varit med om något liknande.

Nu kommer vi att yrka på återremiss i morgon på kommunfullmäktige också. Då kommer vi att vinna, eftersom det räcker med en tredjedel av KFs ledamöter för en sådan återremiss. Det innebär att kommunen blir utan budget i några månader till. De låtsasnya pengar som triumviratet lanserat får ligga i byrålådan.

Ansvaret för detta ligger helt och hållet på den nya kommunledningen. De har inte lyckats med någonting. De har inte anmält ärendena rätt till Kommunfullmäktige. De har inte rätt handlingar till Kommunstyrelsen. De har gjort om och förändrat ärenden så de blir något helt annat än vad de beräknades vara.

Man kan tycka vad man vill om formalia. Men det är grunden för en rättssäker och demokratisk process. Det är grunden för att alla ledamöter ska ha samma information, att alla ledamöter ska kunna göra ett bra jobb, att alla ledamöter ska kunna företräda sitt parti och sina väljare. Det är helt enkelt grundkurs 1 A.

I detta misslyckas nu Lena Baastad. Det är detta som är hennes första och viktigaste uppgift. Om inte detta klaras så kommer inte heller politiken, eller demokratin, att klaras. Det är illa för Örebro, för Örebro kommun och för örebroarna.

Media: NA, Radio Örebro