Uranbrytning i Närke?

Ska man kunna bryta uran i Sverige?

Hittills har frågan bara haft ett svar - nej.

Det har inte funnits något intresse från staten att hitta en positiv miljö för de företag som vill bryta uran. Och just för uran finns ett kommunalt veto. Om någon vill bryta uran i Örebro, kan kommunen stoppa och säga nej.

Men nu verkar en förändring vara på väg. Företag som söker uran, vill göra det på stora områden både i Öster- och Västernärke. Hur ska man hantera det?

Först till den principiella frågan. Ska uranbrytning överhuvudtaget vara tillåtet?

I dagsläget är det väl egentligen bara Folkpartiet och Miljöpartiet som har en relevant inställning till detta. Folkpartiet säger ja till kärnkraft. I ärlighetens namn säger vi då också ja till uranbrytning under förutsättning att den håller sig inom lagens råmärken.

Miljöpartiet säger nej både till kärnkraft och uranbrytning.

De andra partierna har alla varianter på temat "Det är väl OK med kärnkraft, men uranet köper vi från utlandet..." Det är en märklig hållning. Om man vill behålla eller utveckla kärnkraften, borde man i ärlighetens och solidaritetens namn också säga att vi får ta de eventuella negativa konsekvenserna av brytning även här i Sverige. Det är inte direkt konsekvent att säga att vi vill använda uran till våra reaktorer, men absolut inte det uran som finns här hemma.

Nu finns alltså intresse från företag som vill undersöka ett par fyndigheter. Dels en omkring Kvarntorp - Asker. Dels Latorp-Vintrosa-platån. Just nu handlar det bara om undersökningar. Sedan kan en förfrågan om att bryta skiffern där uranet (och en massa andra metaller också) komma.

Hur ska då kommunen ställa sig då?

Jag menar att vi måste hantera frågan om uranbrytning som brytning av alla andra mineraler. Håller man sig inom de tuffa miljökrav vi ställer, är det knappast vad vi bryter, utan hur vi bryter, som spelar roll. En grop är en grop, oavsett om det är järn, guld eller uran som tas upp. Gruvavfall är gruvavfall, oavsett om det är zink eller uran som sedan säljs.

Sverige ska ha tuffa miljökrav för all gruvverksamhet. Jag kan tycka att de idag är för svaga. Det gäller både att kunna bryta utan att förstöra, att ta hand om avfall och att återställa området så det blir bättre än vad det var innan brytningen.

Och det gäller också att markägarna har en rimlig utväxling på sitt markägande. Idag kostar intrånget från en gruva mycket lite. Och återställningskostnaderna riskerar att bäras av andra.

Om man redan idag gör en översiktlig bedömning, visar det sig att det knappast kan komma till stånd någon brytning av något material vare sig i Kvarntorp eller på Latorpsplatån. Det är för höga naturvärden. Det är för höga jordbruksvärden. Det stör för många människor.

Jag kan aldrig tänka mig att någon vill ha ett landskap som det som idag finns kring Kvarntorp i resten av området. Jag kan än mindre tänka mig att en gruva ens skulle finnas på någons ritbord där själva brytningen skulle ske i Latorp.

Vår uppfattning om omöjligheten av att tillåta brytning i Närke, delas sannolikt av alla andra partier. Så tron på att Närke skulle bli ett uran-Klondike, är och förblir nog bara en tro. Det kommer sannolikt aldrig att hända.

Media: SR

Kommunal vindkraft???

Tankesmedjan Timbro, genom Lydiah Wålsten, skriver idag i tidningen Dagens Samhälle om vindkraft. I huvudsak beskriver artikeln de problem aktiemarknaden ser med de bolag som sysslar med energiproduktion från främst sol, vind och vatten. Aktiekurserna dyker eftersom vinsterna inte kommer. Och vinsterna kommer inte eftersom det är för dyrt att producera alternativel och de subventioner som hållit produktionen under armarna fasas ut.

Timbros frågeställning blir då varför kommunerna idag ska gå in och bilda bolag eller köpa in sig i produktion av främst vindkraft. Så här avslutas artikeln: Det finns ingen anledning att kommunen, med skattebetalarnas pengar som insats, också ska stå för den affärsmässiga risken.

Man kan tycka vad man vill om Timbro. Tankesmedjan har en tydligt liberal prägel och för fram de argument som är i linje med en liberal argumentation. Men alla argument bör hanteras likartat.

Hur ska vi politiker agera kring energiproduktion? Vilka regler ska gälla? Mitt svar är tydligt: Alla energibärare ska hanteras likvärdigt. Staten ska sätta upp ett regelverk där varje energibärare får ta sina egna kostnader. Det gäller att så långt möjligt internalisera även oklara kostnader, kostnader som kan vara olika för olika energibärare.

Kärnkraftens oklara kostnader berör exempelvis avfallet och riskerna för olyckor.
Vattenkraftens oklara kostnader berör exempelvis biologisk mångfald och olyckor.
Vindkraftens oklara kostnader berör exempelvis driftsäkerhet och buller.
Fossilkraftens oklara kostnader är självklart klimatet.

Om man skulle kunna hantera dessa variabler likartat, skulle energiproduktionen på ett sant liberalt sätt fördelas rätt. En marknad där vi kan avgöra vad våra val verkligen innebär skulle allokera resurserna rätt.

Men den marknaden finns inte. Så vad ska man göra?

Just energimarknaden är en av de marknader som istället karaktäriserats av regleringar. Framförallt har de gällt kärnkraften. Tankeförbudslagen, taket för investeringar i kärnkraft och så vidare. Istället för att skapa relevanta regler, giltiga för alla, har staten intagit en mer religiöst filosofisk hållning. Kärnkraft har de facto varit något riktigt ont som vi inte ska befatta oss med. Oljan är ju egentligen ondare, men den har vi ju redan. Och vattenkraften är lite mysig (för alla som inte sett Suorvadammen eller förstörda småvattendrag). Och vindkraften är den sanna goda energin.

Jag delar inte den synen. Alla energibärare har sina problem. All energiproduktion måste hantera sina utmaningar.

Annars kan det gå som i Tyskland.

Efter Fukushima-haveriet drabbades alldeles för många av just någon form av religiöst uppvaknande kring den onda kärnkraften. Nu skulle den bort. Men vad skulle den ersättas av? Vindkraft, eller? Tyvärr verkar det bli "eller" som i detta fall är kol. Klimatfrågan skjuts i bakgrunden eftersom den onda kärnkraften ska bort. Det är inte rimligt.

Samma pseudoreligiösa tankar verkar driva även den nuvarande kommunledningen i Örebro. Här ska man satsa på vindkraft i långa banor. Det handlar om planer på investeringar i tiotals, kanske hundratals miljoner. Det handlar om att bygga på platser som inte är optimala för vindkraft, bara för att visa att man bygger. Och det handlar om att skapa nya kommunala bolag.

Socialdemokraterna, denna gång med benäget stöd från såväl KD, C som MP, väljer att leka med skattebetalarnas pengar. Leken sker med hjälp av kalkyler som redan innan det första verket är byggt kan visa sig vara glädjekalkyler utan någon relevans. Men det spelar ju inte kommunalabolagskramarna i S, KD och C någon roll. De verkar ha en gudagiven rätt att leka med pengar som inte är deras. De leker. Skattebetalarna får stå för notan.

Det rimliga, även för den som liksom jag tror att vindkraften har en roll att spela kortsiktigt i själva omställningen från olja och kol till något nytt, vore att Örebro kommun istället köpte in el av tillverkare som tar riskerna själva. Riskerna för varierande priser. Riskerna för minskande subventioner. Riskerna för att nätet vare sig klarar av storm eller stiltje.

För det får man sannolikt betala en riskpremie till de privata vindkraftbolagen. Det är rätt och riktigt. Då kan också bolagen göra relevanta avvägningar och samla ihop resurser för att antingen bygga ny vindkraft eller forska kring det som ska ersätta vindkraften. Då kan örebroarna, näringslivet och skattebetalarna veta att resurserna fördelas rätt, både på kort och på längre sikt. Då kan också nya jobb skapas, i företag som får betala rätt för den energi man använder, och i de bolag som utvecklar och bygger för framtidens energiproduktion.

Men socialisterna  i Örebro, de som tror att de äger örebroarnas pengar, väljer istället att riska skattepengar i nya kommunala bolag. Det är illa.

Media: Dagens Samhälle, DN1, DN2, SVD

Vindkraft? Ja, men...

Vaknar och läser på SR Örebros hemsida om att även Örebro län ska bebyggas med vindkraft. Det är mycket vindkraft just nu. Vindkraften är lösningen som ska lösa Sveriges hela energiproblem. Eller...

Jag tycker vindkraften har sin plats i samhället. Vi måste finna vägar att hitta ett långsiktigt hållbart energisystem inom alla samhällssektorer. Vindkraften blir ett av komplementen till de två andra, koldioxidfria, energikällorna som Sverige redan har och som täcker i princip all svensk el-efterfrågan. Men vindkraften är inte lösningen. Och även vindkraften måste granskas.

Vindkraften skapar problem, liksom all annan energiutvinning av naturresurser. Det kan vara buller. SR Örebro har intervjuat boende som störts av vindkraftljud i sådan utsträckning att det bedömts vara över det man får tåla. Det är en aspekt av vindkraftens negativa sidor. Men det finns fler.

Vindkraftverken påverkar landskap och förutsättningar för såväl natur som friluftsliv. Men de påverkar också förutsättningarna för näringslivet. Den storskaliga satsningen på vindkraft i Kilsbergen i Lekebergs kommun kommer sannolikt att ge några arbetstillfällen under byggtiden, och några arbetstimmar när anläggningen väl står färdig. Men sannolikt försvinner möjligheterna för ett lokalt företagande med den unika Kilsbergsnaturen som grund, med mångdubbelt fler lokala arbeten i vågskålen. Vindkraften tar över. Jobben försvinner.

Runt om i Sverige kan man också se en förvånande hållning kring vindkraftens påverkan på naturmiljön. Det ges bygglov i eller på gränsen till naturreservat. Ibland har husägare fått se sina krav på små förändringar av befintliga hus i känslig natur avslås, samtidigt som ett 200 meter högt vindkraftverk med tillhörande vägar och anläggningar fått byggas straxt intill. Vindkraftens påverkan på naturmiljön riskerar att bli lika omfattande som vattenkraftens. Och det sker med samma naiva hållning.

Vindkraften är ett bra komplement till befintlig vattenkraft och kärnkraften. Men mer måste till. Den viktigaste delen är en fortsatt energieffektivisering. Förhoppningsvis kommer ett teknikgenombrott för solceller snart. Vågkraft är också en del av energimixen. Men alla dessa energikällor har ett problem. De är inte konsistenta över tid. Ibland blåser det inte. Ibland skiner inte solen. Ibland ligger havet spegelblankt. Vad händer då?

Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott skrev i SvD härom månaden en intressant artikel som problematiserade vindkraften än mer. Deras tes var att vindkraften faktiskt kunde riskera att öka koldioxiodutsläppen istället för att minska dem, eftersom vindkraft i Sverige ersätter redan koldioxidfri produktion av el, samtidigt som den måste täckas upp av fossilbränsleeldad elproduktion när det inte blåser.

Genast fick man mothugg från dem som i huvudsak menade att svensk elproduktion var sammankopplad med Europa. Och ett överskott av svensk el (när det blåser mycket) kan exporteras, samtidigt som vi kan importera vid andra tillfällen (när det är vindstilla). Men KVA har en poäng. Om svensk vindkraft ersätter svensk kärnkraft, kommer Sverige att behöva ersätta den med egen fossilbränsle-el, eller el som sannolikt producerats av kol utomlands. Är det rimligt?

I Örebro idag pågår en snabb och okritisk uppbyggnad av vindkraft. Örebro kommun är ingen idealisk plats för vindkraft. Det blåser helt enkelt för lite på de allra flesta ställen. Men ändå ska Örebro kommun starta energibolag för att bygga vindkraft i konkurrens med alla de privata som också vill bygga. Det är synd, både för människorna, naturen, miljön och demokratin. Örebro kommun borde behandla vindkraften på samma sätt som man gör med annan näringsverksamhet: Granska. Myndighetsutöva. Ge eller vägra tillstånd.

Min egen uppfattning är att vi måste bli betydligt tuffare i kraven på var och hur vindkraft får byggas. Vi måste ställa olika behov och utvecklingsmöjligheter mot varandra. Natur, friluftsliv, lokala arbetstillfällen, bostadsmiljö och inte minst demokrati. Det leder till några tankar:

• Kilsbergen, denna unika naturtyp som kan bli ett ännu starkare centrum för naturturism, bör så långt möjligt hållas fritt från vindkraft. Låt inte vindkraften komplettera militärens oljud. Låt istället Kilsbergen utvecklas till ett unikt naturreservat och naturvårdsområde.
• Kilsbergsslätten, med de många stora fågelsjöarna, med flyttfågelstråken, måste behandlas varsamt. Redan nu har området kring Kvismaren börjat exploateras. Det bör stanna där det är nu. Och vid Tysslingen, Vibysjön, Velandasjön och Logsjön bör ingen exploatering tillåtas.
• Hjälmaren måste värnas. Hemfjärden är, med sin gyttjiga botten och sina stora vassområden, en unik sjö med stora naturvärden och förutsättningar för friluftsliv hela året. Örebro har börjat utvecka sin sjökontakt. Men vi kan göra mer. Mellanfjärden och Storhjälmaren måste hanteras varsamt.
• Tysta områden måste sparas. Det gäller såväl nära staden (fast tystnaden inte blir total) som områden på längre avstånd från Örebro. Storskog ska inte alltid vara en plats för storvindkraft.
• Se människans behov. Bygg vindkraft för människan, inte mot henne. Lyssna till närboende, till företagare, till naturvårdare, till friluftslivet. Låt samma regler gälla vindkraften som annan miljöstörande verksamhet.

Idag skriver Kjell Aleklett, energiprofessor, ännu en intressant artikel på DN-debatt om peak oil. I den ställer han en del "sanningar" på huvudet. Han visar att kraven på billig energi aldrig kan hanteras förenklat, att det finns orsakssamband som är både krångliga och komplicerade. Och han är mycket tydlig på att vi måste ställa om vårt energisystem. Men vi måste göra det på rätt sätt.

Vindkraften är ett gott komplement till såväl andra förnybara energikällor som till kärnkraften. Men den ska hanteras som den miljöstörande verksamhet den ändå är. För naturens skull. För miljöns skull. För människans skull.

Media: SR Örebro, SVD, DN

Vindkraft i Kilsbergen?

Ser att det nu nästan finns en majoritet för en stor vindkraftspark i Kilsbergen, i grannkommunen Lekeberg. Allianspartierna är eniga emot den rödgröna oppositionen. SD kommer att fälla avgörandet.

Vindkraftsparken i Lekeberg är ett av de tydligaste exemplen på såväl klimat- som energifrågornas komplexitet.

Miljöpartiet i Lekeberg gick kraftigt framåt i valet, säkerligen mycket beroende på sitt motstånd mot vindkraftsparken. De körde en så kallad NIMBY-politik. Gärna vindkraft, men Not In My Back Yard. Genom sitt agerande borde de satt hela miljöpartiets trovärdighet inom klimatfrågan på spel. Det finns säkert massor av NIMBY-varianter överallt där man måste sätta upp vindkraftverk. Så varför skulle just Lekebergs miljöpartister kunna säga nej?

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet har ungefär samma problem.

Folkpartiet körde den andra varianten. Man sade ja till vindkraftparken. Fast man kunde varit det enda parti som med högburet huvud sade nej. Jag tycker man borde sagt nej. Folkpartiet har genom åren varit det parti som tydligast drivit frågan om kärnkraftens roll i Sveriges energiproduktion. Vi menar att kärnkraften inte är någon optimal energikälla, men den är nästan klimatneutral och kan vara en brygga mellan kol- och oljesamhället och det som kommer efter. Bara det parti som står upp för kärnkraften kan i dagsläget säga nej till vindkraft med trovärdighet.

Det finns rätt många skäl för att vara skeptisk till vindkraft i Kilsbergen. För mig handlar det om två sammanhängande frågor. Biologisk mångfald och turism.

Kilsbergen är ett unikt naturområde i såväl Sverige som Europa. Det är den sydligaste utlöparen av den sibiriska taigan. Kilsbergen kan fungera som delar mellan både norr och syd å ena sidan och öster och väster å den andra. Här finns skärningspunkten mellan många olika naturtyper. Det gör Kilsbergen, Närkesslätten med den många fågelsjöarna och närheten till såväl Vättern som Hjälmaren till ett naturparadis.

Vindkraft kan säkert ge några arbetstillfällen när man bygger kraftverken. Kanske något enstaka som ska underhålla dem. Men natur- och friluftsturismen skulle kunna ge otroligt mycket mer. Det skulle kunna bli en motor för en utvecklad turismindustri i Västernärke, med upplevelser, mat, skidåkning, vargar, sångsvanar, tranor och tystnad. Istället kommer det att bli ett ständigt bakomliggande vindkraftsmuller.

Klimat- och energifrågorna är inte enkla. Kärnkraften har sina baksidor. Men att tro att vindkraft är något enkelt är att göra klimatfrågorna en otjänst.

Media: SVT Tvärsnytt, SVT Tvärsnytt, NA, Radio Örebro

Vind- och kärnkraft

Lyssnar på Radio Örebro. Debatt mellan miljöminister Carlgren (c) och utskottsordförande Ernkrants (s) om uranbrytning och vindkraft. Det är en märklig upplevelse.

När reportern frågar (ungefär) de båda om de tycker att det är OK att vi, nu när vi ändå har kärnkraft, låter andra ta skiten och bryta uran, medan vi sitter fina i kanten och använder det hela så svarar ingen av dem på frågan. Jo, till slut kommer miljöministern på att det är fel att börja bryta för att när väl brytningen kommit igång så kommer vi inte att ha kärnkraft. Men vad Ernkrants säger förstår väl ingen. Hon svarar bara att de nya jobben kommer inom grön energi, typ. OK, men vad var frågan? Även som professionell politiker blir man bekymrad när det verkar som ens kollegor gått alla mediakurser man hittat för att klara av att säga det man bestämt sig för utan att bekymra sig om frågan.

Det är synd att reportern är så snäll. Det hade varit bättre att ryta i ordentligt och be dem båda verkligen svara på frågan. För den är relevant.

I dagsläget är det bara två partier som har relevanta svar på den också. Miljöpartiet och Folkpartiet. Miljöpartiet vill snabbavveckla kärnkraften. Då kan de också försvara en hållning som säger - ingen brytning i Sverige. Folkpartiet vill ha kvar kärnkraften. Man kan också acceptera brytning om de miljömässiga aspekterna och kommunerna accepterar det. För Örebro läns del blir det i och för sig samma utgång. Det går inte att bryta skiffer på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Det spelar mindre roll om det är olja, uran eller något annat i skiffern man vill åt.

Men än märkligare blir framförallt Ernkrants när hon försöker vara lokalpolitiker från Örebro. Mantrat denna gång var att sossarna vill bygga åtta vindkraftverk och därmed göra Örebro självförsörjande. Vi i koalitionen hade inget sådant vallöfte. Och så var det stora att sossarnas politik hängde ihop från det lokala planet till det centrala.

Man suckar. Av två orsaker. Den första är Ernkrants och sossarnas så ensidiga verklighetsbild. De lovar. Om man inte lovar som de så har man fel. Suck. Dubbelsuck!

Varför dessa suckar? Jo - Vi gör. Koalitionen tog förra året fram en klimatplan där nybyggd vindkraft var en huvuddel. Vi behöver inte lova ny vindkraft. Vi har redan fattat besluten. Snack eller verkstad, typ.

Och så hänger politiken ihop. Pyttsan också. Man kan fråga sig var de åtta löftesverken ska byggas. Kanske i Lekeberg? Där vill ju samma sossar stoppa vindkraften i Kilsbergen. Hur hänger det ihop? Är den socialdemokratiska miljöpolitiken en NIMBY-politik:
Visst ska vi driva kärnkraften vidare ett tag till. Men bryta uran? (S) svarar: Not In My Back Yard!
Visst är det bra med vindkraft. Men verken är ju så fula. Så om nån vill bygga här så svarar (s): Not In My Back Yard!

Åter är det två partier som har en politik som hänger ihop. Folkpartiet vill behålla och utveckla kärnkraften samtidigt som vi utvecklar de förnybara alternativen. Vi kan med gott samvete säga att vi vill spara de höga naturvärdena i Kilsbergen, vi har kärnkraften som alternativ.

Och miljöpartiet vill bygga ut vindkraften och accepterar de störningar den ger. Här kör ju mp i Lekeberg ett märkligt spel. De vill inte ha vindkraft heller... Undrar hur det går ihop?

Det leder till den andra sucken. Varför ställer inte reportern frågan kring Lekeberg? Alla med någon form av politiskt intresse, framförallt de som har det som yrke, vet ju om turerna där. Det hade varit enkelt att fråga Ernkrants hur hon menar att partiets nej till vindkraft i Lekeberg hänger ihop med resten. Men den frågan kom aldrig. Det var synd.

Energi och klimatfrågorna är bland de viktigaste vi har att hantera som politiker idag. De är svåra, ofta livsavgörande och spelar roll för hela samhällsutvecklingen. Då måste man som lyssnare dels kunna kräva riktiga svar av de politiker som sitter i studion, dels kunna kräva relevanta frågor av de reportrar som frågar. Framtida beslut kring energi och klimat får aldrig baseras på okunskap eller på missade svar på frågor som aldrig ställdes.

Kärnkraft

Läser en lysande kolumn i DN av Richard Swartz om kärnkraft, tillväxt, fattigdom och vetenskap. Det är intressant när en skribent lyfter sig från det dagliga till en metanivå i en så svår fråga.

För det finns så många frågor som borde ställas nu när strålningen ökat i Japan.

Till exempel:

Är det värre att en halv miljon människor med buller och bång blir tvungna att lämna sina hem för en kärnkraftskatastrof än att lika många dör i tysthet varje år till följd av klimatförändringarna?

Vad är värst:
Kärnkraft som orsakar strålning?
Fossilbränsle som orsakar klimatförändringar?
Vare sig det ena eller det andra, som orsakar höga elpriser och fattigdom?
och så vidare.

Men, säger då många av mina miljöintresserade vänner, det gäller att skapa alternativen. Det gäller att spara. Det gäller att satsa på det förnybara.

Jag delar allt detta. Jag försöker att leva efter det så mycket som möjligt. Kör biogasbil. Har luftvärmepump. Flyger aldrig på chartersemester. Köper så mycket närproducerat jag kan.

Men jag blir bekymrad över att en enskild händelse, ett kärnkrafthaveri orsakat av en jordbävning, kan ta över allt annat. Och jag är bekymrad över att diskussionen om vår energisituation tar perspektivet från oss i den rika världen, och att vi glömmer den långsiktiga, smygande förändringen orsakade av helt andra faktorer.

Jag är ingen kärnkraftskramare. I mitt parti har jag jobbar för att vi ska ha flera ben i vår energipolitik. Jag tycker att det är lika självklart att vi som politiker jobbar för att vara återhållsamma med energi, som att vi är återhållsamma med skattemedel, eller att företag försöker bli effektiva i administration och produktion. Jag hoppas på såväl förnybara energikällor (även fast jag tycker att vindkraften ibland är rätt gräslig - det är ingen rolig syn att åka mot Göteborg och se alla dessa enorma vindsnurror förändra hela landskapet) och jag försöker tro på utvecklingen av nya alternativ.

Ändå är det så att vi behöver energi. Även de som talar om att avveckla kärnkraft, och även de fossila bränslena, lever på sådana sätt som omöjliggör en solidarisk utveckling av världen. Jag känner vare sig någon SNFare, miljöpartist, eller för den delen grön liberal, som vågar ta konsekvenserna av den politik man själv förespråkar.

Men jag menar att det måste vara självklart att vi använder så säker kärnkraft som möjligt så länge det behövs, just därför att alternativen är värre. Ska vi döma ett antal miljoner, eller miljarder, människor till fattigdom och tidig död? Ska vi acceptera större klimatförändringar och ändå hoppas på det bästa, att forskarna har fel och att det inte blir så illa?

Ibland gäller det att välja mellan olika onda ting. Kärnkraften är ond. Det är klimatförändringarna och världsfattigdom också.