Socialförsäkringar

Läser Alliansregeringens inlägg på DN-debatt. Det är en intressant läsning. Regeringen försöker göra två saker samtidigt. Dels peka på att de förändringar inom sjukförsäkringen som gjorts är nödvändiga och ska ligga kvar. De har skapat mervärde för många människor som gått från bidrag till arbete. Dels peka på att nya förändringar måste göras. Det är för många människor som hamnat mellan stolarna.

På båda punkterna har regeringen rätt.

Det är lätt att glömma att förändringarna av socialförsäkringssystemet startade redan under regeringen Persson (s). Göran Persson var helt på det klara med att det system han hanterade var en gökunge i välfärdsboet. Men han förmådde inte att göra de nödvändiga förändringarna. Socialdemokraterna hade alldeles för länge använt systemet för rent valmässig propaganda. De gömde bland annat arbetslöshet i sjukskrivningar och förtidspensioner.

Under de senaste åren har vi i media kunnat följa hur det nya sjukförsäkringssystemet drabbat ett antal svårt sjuka personer. Vi har inte på samma sätt kunnat följa hur människor upprättats av att kunna gå från passivitet, bidrag och utanförskap till aktivitet, jobb och innanförskap.

Detta sätter egentligen fingret på bekymren med alla stora och generella system. Just att de är stora och generella. För de allra flesta med stora bekymmer, oavsett om de är fysiska eller psykiska, består av sjukdomar eller social problematik, så behövs en specifik och individuell prövning. Men sjukförsäkringssystemet kan i sin utformning knappast vare specifikt och individuellt. Tillämpningen måste vara det. Men själva systemet kan det knappast. Här ligger ett av del allra största problemen. Hur skapar man en nationellt samordnad tillämpning där tusentals läkare och annan personal ska hantera ärenden individuellt och specifikt men också likartat?

Nu föreslår regeringen ett antal förändringar för att ändå göra det generella något mindre generellt. Det är bra. Det bibehåller det goda med att skapa arbeten för de som tidigare varit i utanförskap. Och det gör det möjligt för fler att hamna på en stol istället för mellan stolarna.

Och oppositionens förslagslåda är tom...

Media: DN, Expressen, SR, SVD, Aftonbladet, SVT

Vem är omänskligast

Socialdemokraterna anklagar med allt högre volym regeringen för att vara omänsklig. Målet är den nya sjukförsäkringen som sägs sätta människor på i princip bar backe. Även i dagens partiledardebatt var detta uppe till diskussion.

Det finns två huvudproblem med detta:

Dels att verkligheten inte stämmer överens med den politiska dikten. När man verkligen kolla vad som sker med den nya sjukförsäkringen är det snarare en positiv bild för många. Istället för en evighet som instängd i socialt och ekonomiskt utanförskap som under socialdemokraternas tid, så skapas möjligheter till återgång till arbete.

I alla skiften mellan system kommer man att finna förlorare. System är definitionsmässigt inte individualiserade och därmed kommer vissa människor att förlora. Andra människor kommer att behandlas fel av system och administration. Det är oundvikligt men det måste alltid vara en uppgift för såväl politik som administration att minska dessa problem.

Men det som socialdemokraterna gör, att välja att upphöja delar till norm och därefter förkasta helheten är lika illa som de problem Obama har i USA med sin sjukförsäkringsreform, fast från motsatt håll. Istället för att som höger i USA säga att man vägrar höja skatterna för att några fler ska få välfärd, säger socialdemokraterna att man vill ha högre skatter för att fler ska hamna i utanförskap. Om socialdemokraternas sjukförsäkring hade funnits under ytterligare fyra år hade mer än 200.000 personer varit förvisade till ett liv som sjukpensionärer, med dålig ekonomi, dålig självkänsla, ökad sjuklighet o.s.v.

Det andra problemet är det höga tonläget, som tyvärr uppmuntras av media. Det finns lågvattenmärken i SVT som man inte ens vill nämna. Men man kan fundera på hur många som genom åren begått självmord när man inte sett någon framtid i ett liv i ständigt utanförskap genom förtidspensioneringen...

Det svenska sjukförsäkringssystemet var tvunget att förändras. Det gamla var i många stycken så omänskligt som det nya nu beskylls för. Det var dessutom ett sänke för solidaritet och välfärd. Den kostnadsexplosion det innebar, och det resursslöseri som långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar innebar både för den enskilda och för samhället gröpte ur möjligheterna för en fortsatt solidarisk välfärdspolitik.

Jag hoppas att Barack Obama får igenom sin sjukförsäkringsreform. Och jag hoppas att den som nu sjösatts av regeringen får möjlighet att skapa den grund för både mänsklig och samhällelig välfärd som den har alla förutsättningar att göra.