Intressant inblick i TV-journalistik

Fick i går i direktsändning veta att "Staffan Werme gör ett utspel om att vårdnadsbidrag inte ska införas i Örebro". Eftersom jag fortfarande tror att jag är Staffan Werme och inte visste om att jag gjort det utspelet kom det som en fullkomlig överraskning.

Än mer överraskad blev jag när jag efteråt fick höra att TVs journalister ringt till poltiska kolleger och påstått att jag hört av mig till TV med detta utspel under dagen. Då började jag känna mig ordentligt tudelad eftersom den del av mig som jag fortfarande tror är jag satt i ett sammanträde i Stockholm och inte hade kontaktat TV.

Sanningen är att TV kontaktade mig två gånger under veckan: I början av veckan för att höra min åsikt (som fortfarande är att sossarna misskött ekonomin så att utrymmet för reformer är minimalt). I går morse när jag satt på tåget till Stockholm då de först ville intervjua mig under dagen men sedan ville att jag skulle komma till studion.

Det intressanta är att TV väljer att försöka redigera verkligheten till en medial verklighet som passar mediet. Det duger inte att använda det politikerna verkligen säger. Man måste skruva det ytterligare ett antal varv. Om sedan detta innebär att konflikter som inte finns uppstår (i vart fall i sändningen), eller att sanningen egentligen är ointressant verkar vara ett mindre bekymmer.

Problemet är att public service-uppdraget inte är gjort för att redigera verkligheten, utan för att beskriva den.