Danielsson = systemfel

Lars Danielsson får fortfarande inte jobba under utrikesministern. En del tycker synd om honom. Göran Greider utgöt sig under morgonens EKO-sändningar kring detta. Andra tycker att Bildt gör rätt. Danielsson har ljugit eller i vart fall undanhållit sanningen kring tsunamihanteringen menar dessa och stödjer sig på den mycket kraftiga kritik JO riktade mot Danielsson, en kritik som tyvärr kom bort i valrörelsen eftersom den principiellt riktade sig mot dåvarande statsminsterns sätt att styra landet vid kriser.

Det märkliga är att så få vågar fundera över det system som finns när statsministerns tidigare högra hand, efter ett regeringsskifte överhuvudtaget kan tänkas bli högt uppsatt (neutral) tjänsteman under en ny regering. Det rimliga borde väl vara att dessa politiker hanteras som andra politiker, d.v.s. får ett avgångsvederlag och därefter får hitta ny sysselsättning utanför statsapparaten.

Det finns en risk med detta, att kompetenta höga statstjänstemän inte vill bli politiker, eftersom de då riskerar sin fasta anställning. Jag menar att det är ett val man måste göra. En småföretagare som vill bli politiker, har för det mesta inget småföretag att återvända till. En chef på ett bolag som vill sadla om har troligen inte heller något arbete att återvända till.

Men framförallt handlar det om ordet "oväld". Den svenska offentliga tjänstemannakåren måste vara oväldig, neutral och handlande enbart för den sittande majoritetens bästa. En statssekreterare som varit statsministerns högra hand, är därmed direkt diskvalificerad från en sådan tjänst. Det borde såväl Bildt som Danielsson (och ett antal andra statssekreterare) inse. Det borde regering och riksdag visa genom att förändra arvoderingar och avgångsregler.