Vilken moral ska gälla?

Snart har vi en annan äktenskapslagstiftning i Sverige än den som funnits sedan "urminnes tid". Äktenskapet kommer inte längre att vara förbehållet en man och en kvinna, utan hanteras könsneutralt. Troligen blir äktenskapet bara en borgerlig registreringsprocedur.

Jag har, utifrån min livssyn - det som för mig är det kristna budskapet, velat hantera frågan just på detta sätt. Staten bör inte ta några religiösa hänsyn i sin lagstiftande utövning. Så om staten menar att äktenskap ska vara könsneutralt och mest vara en registreringsprocedur så är detta helt rätt.

Men det är inte så enkelt som att därefter säga att allt ska vara som det alltid varit, ens utan religion. För det staten måste göra nu är att fundera över varför just tvåsamheten är det som ska konstituera rätten till vigsel.

Om man ser kristendom mer som en samling dogmer än som en religiös lära, kan man tolka äktenskapet som ett sätt att dels hantera två vuxnas inbördes avtalsförhållanden så att ingen av parterna ska drabbas, dels ett sätt att hantera barnens situation i familj och samhälle. Äktenskapets syfte blir då dels att värna de vuxna individernas ekonomiska trygghet, dels att värna barnens värde och livschanser.

Nu har barnalstringen blivit en mer perifer del av äktenskapet. Sex kan hanteras på helt andra sätt idag än förr. Risken att bli med barn utan att vilja det är liten. Samhället tar dessutom hand om barnen på helt andra sätt än tidigare. Därmed blir inte längre äktenskapet samma värn för vare sig vuxna eller barn som tidigare, eller...

Om inte barnalstring längre är grunden för äktenskapet, utan de vuxnas rätt att hantera sina liv utifrån sin egen vilja, varför ska då staten begränsa detta till tvåsamhet? Om tre, fem eller sju vuxna vill välja att leva tillsammans, under äktenskapsliknande former, ska då inte detta accepteras? Svaret är inte givet.

På Folkpartiets landsmöte förekom en kort diskussion om detta under en nattmangling. För mig var det tydligt att det finns ytterligare ett steg efter det som nu kommer att tas. Frågan är mer när än om.

Jag oroas över detta. Frågan är hur barnens situation kommer att värnas i ett samhälle där vuxnas vilja blir norm.