Ännu en predikan

Jag skrev två predikningar till förra söndagen. För den som är intresserad är detta den första, som jag sedan gjorde om och ändrade till oigenkännlighet.


På jakt efter heligheten

Matteusevangeliet kapitel 5 vers 20 – 26
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket. Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du betalt till sista öret.

3 Mosebok 19
Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.

Petrus första brev:
Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

Solen fortsätter att steka från en klarblå himmel. Morgontimmarnas åskdunder har dragit förbi utan att mer än blöta vattenlängtande jord. Ännu en dag med högsommarvärme väntar. Vilken dag i ordningen det är har jag glömt. I Tyskland har temperaturen på vissa platser stigit över 40-gradersstrecket och vattendrag torkar ut. I Spanien dör också unga människor av värmeslag.

Ni ska vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Var, Herre, är heligheten?

I Libanon läggs döda på rad utanför sjukhusen för att snabbt kunna begravas. Dödstalen för de israeliska flyganfallen passerar etthundra, tvåhundra, trehundra… Och längs gränsen samlar sig åter en armé som med invasionen i sikte arbetar med döden som redskap. I Israel och Haifa förbereder sig innevånarna för ytterligare en dag av rädsla. Var ska Hizbollahs raketer slå ner i dag? Vem blir ondskans nästa offer?

Ni ska vara heliga, ty jag är helig.
Var, Herre, är heligheten?

Äntligen har Hagamannen i Umeå fått sin dom. Och prostitutionen i Tyskland under fotbolls VM blev inte den farsot man kunde räkna med. Men runt om i världen fortsätter handel med människor att döda, förstöra människoliv och skapa enorma inkomster för människor utan begränsande samveten.

Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig.
Var, Herre, är heligheten?

En del är tydligt: Fortfarande säljs unga kvinnor och män, som pojksoldater eller flickhoror, till intresserade köpare. Annat mer dolt: Vem har sytt dina kläder, vävt ditt tyg, skördat ditt kaffe, fått flytta för att oljan till din bensin ska kunna utvinnas?

Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

Runt om i världen denna ondska. Långt borta, plågande människor som inte längre borde tvingas bära bördor av svält, krig, fattigdom. Långt borta dessa tydliga onda, de som man kan fördöma. Men också nära, inbakade i en livsstil som tär och förtär både människa och skapelse. Nära denna otydliga ondska som också jag och du blir delar av. Mot detta står, eller borde stå, den helighet som grundats på rättfärdighetens grund. Men var är rättfärdigheten? Var är heligheten?

Eller: Vad är helighet?

Moseböckerna ger oss några ledtrådar:
Du ska inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något.
Du ska inte handla orätt när du dömer.
Du ska inte ta hämnd.
Älska din nästa som dig själv.

Fortfarande denna eftermiddag mullrar åskan. Nu från norr. Men än har inget regn kommit. Vårtbitarna sjunger från ekens krona. Tornseglarnas ungar har just lämnat boet. Var tionde sekund dör ett barn någonstans i världen av undernäring, krig eller sjukdomar som kunde vara lättbehandlade om de små pengarna fanns.

Var är heligheten?

Jag inser att det är omöjligt för mig själv att uppfylla ens det bittersta lilla av Mose helighetslag. Inte tilltvingar jag mig något av någon annan så där direkt, men mycket av mitt liv bygger på att andra, främst fattiga, måste avstå. Jag erkänner att jag ibland bedömer och dömer mina medmänniskor med en måttstock jag själv helst vill slippa. Någon liten hämnd har man väl funderat på. Och älska någon annan som sig själv – en omöjlighet?
Så skönt då att Gud ändå först och främst är gränslös kärlek.
Eller…

Mina tankar vandrar. Tänk om detta är en av nycklarna till den dolda heligheten? Har vi, i vår iver att göra Gud Fader mindre skrämmande för alla människor där utanför som inte känner honom, förmänskligat honom till den grad att han inte längre är Gud? En menlös kärleksgud som ska passa alla och därför inte finns för någon. Eller dolde vi Guds helighet därför att vi är för rädda för hur dess ljus skulle förtydliga våra egna synder? Blev betoningen av Guds kärlek en flykt från den dom över oss själva som vi inte vill se? Om Gud bara blir en efterlivetförsäkring för oss kristna, där kyrkbesökens mängd berättigar till evigt liv, oavsett om vi sökt helighet, rätt och rättfärdighet, bommar vi då inte effektivt för Det allra heligaste? Den Gud som är så ofattbart stor att han vare sig kan förstås eller beskrivas? Den Gud som besegrat ondskan ända in i döden. Den Gud vars förbrännande helighet mer än någonsin behövs i världen.

Jag tror att vi måste återfinna heligheten i Gud och våga söka den i våra egna liv. Det finns ingen annan väg. Mot den gränslösa ondska som ständigt genomkorsar vår värld och våra egna liv, kan ingen annan kraft än heligheten rida spärr. Då blir till och med den avslutning av Matteusevangeliets 26 kapitel, som i förstone kan verka så skrämmande, till en tröst. När vi betalt det sista öret är vi fria. Och vi har någon som valt att betala vår skuld.

Solens sista strålar färgar molnens underkanter gyllengula. Längs med grusvägen blommar gulmåran. Nyponrosens dofter blandas med lavendel och vitklöver. Tornseglarna kastar sig mellan björkarna i glädjerika mästarflykter. Och tystnaden.

Guds helighet finns där. Ibland fruktansvärd, värd fruktan. Ibland mjukt sommarglänsande. Aldrig möjlig att beskriva. Men alltid möjlig att söka.