röd-rött

Lars Ohly är kommunist. Numera inte så att han säger det öppet, eftersom det kan misstolkas. Men om det inte skulle misstolkas skulle han nog vara det. Snällkommunist. Inte en sån där som är diktatorisk eller massmördare, som alla de kommunistiska regimerna hittills i världen varit, utan en snäll en.

Problemet är att det inte finns några snälla kommunistiska regimer. Det finns säkert kommunister som är snälla som personer, men deras ideologi är så inhuman att den i verkligheten skapar just de diktatorer och/eller massmördare som hela tiden poppat upp när kommunisterna fått chansen att regera.

Tidigare har socialdemokraterna insett detta. Erlander, Palme, Carlsson - ingen skulle släppt in en kommunist i regeringen. Snarare tvärsom. Det gällde att dra en tydlig linje mot vänster. Stödparti - jag. Makt och inflytande - nej.

Mona Sahlin har gjort det historiska misstaget att legitimera denna kommunist och hans parti. Hon har inte bara legitimerat de förslag de har idag, utan själva det tankegods som ligger till grund för att partiet finns. Det parti som bara för 20 år sedan skickade hyllningstelegram till Östeuropas diktatorer. Mona Sahlin kan ställas till ansvar för flera dåliga förslag, men detta är hennes stora svek mot historien, och framtiden.

Då spelar det ingen roll att Lars Ohly i TV redovisar sin värlsfrånvändhet, som Expressen så väl beskriver. De förslag som snart skulle leda Sverige till ett läge där välfärdens kaka blir allt knappare är tyvärr bara den oljefilm som döljer den unkna lervällingen därunder.

Det märkliga är att Miljöpartiet på riksplanet så okritiskt ställer upp på detta samarbete. Inser man inte vem man tagit i båten? Är de ideologier som står bakom partierna så meningslösa? Finns det verkligen kopplingar mellan den "miljöpartism" som jag känner som en individualistisk rörelse med internationell solidaritet som kännetecken, och den kollektivistiska, inhumana kommunismen oavsett vilken förpackning den just nu döljs i?

Den slutgiltiga frågan blir trots allt om såväl socialdemokraternas som miljöpartiets potentiella väljare inser att en röst på en rödgrön allians i Sverige idag är en röst på ett regeringsalternativ där kommunister för första gången får inflytande över svensk politik. Där kommunistiskt ideologiskt tankearbete påverkat samhällets utveckling. Bara denna risk borde vara nog för att rösta annorlunda. Låt det inte ske!

Ohly och euron. Nationalism och kommunism.

Lyssnade på Ohly mot Björklund i dag på Aktuellt. Man blir bekymrad.

Bekymrad kan man alltid bli över Lars Ohly, partiledaren som är kommunist men som väljer att inte kalla sig det för att det leder fel(!). Men i lägen där han kombinerar denna ideologi med den nationalistiska ådra som idag mer än framskymtar blir det mer än bekymmersamt.

Det är lätt att hitta snabba ekonomiska argument för att inte vara med i eurosamarbetet idag. Euron faller, skakar. Eurosamarbetet hotar EUs fortsatta existens. Bättre att sitta i den egna lilla båten och titta på. Eller...

Det finns rätt många saker som förändrats. Världen är en av dem. Det har inte Ohly förstått. Internationaliseringen, globaliseringen, sammanbindandet av länder, företag och människor är större idag än någonsin. Kina äger Volvo. En holländare SAAB. Vattenfall har största delen av verksamheten utomlands. Stora är finskt. Det finns inget som är så där helrött svenskt längre, om det någonsin funnits. Men Ohly tycks mena att det vore bättre om vi fick sköta oss själva, strunta i världen utanför, hoppa av globaliseringen...

För vad är Ohlys alternativ? Ska vi svenskar stå utanför? Ska svenska ungdomar stanna hemma och inte få glädja sig åt EUs gemensamma utbildnings- och arbetsmarknad? Ska svenskar som behöver vård bara få gå till svensk offentlig sektor, även när bättre vård finns inom EU? Ska svenska äldre tacksamt stanna hemma och hoppas att pengarna räcker när svensk export och import blir allt mindre?

Lars Ohly är kommunist. Tyvärr också alldeles för nationalistisk. Det är en mycket dålig kombination. Med honom och hans parti i en eventuell regering kommer vi att backa in i framtiden.