Ohly och euron. Nationalism och kommunism.

Lyssnade på Ohly mot Björklund i dag på Aktuellt. Man blir bekymrad.

Bekymrad kan man alltid bli över Lars Ohly, partiledaren som är kommunist men som väljer att inte kalla sig det för att det leder fel(!). Men i lägen där han kombinerar denna ideologi med den nationalistiska ådra som idag mer än framskymtar blir det mer än bekymmersamt.

Det är lätt att hitta snabba ekonomiska argument för att inte vara med i eurosamarbetet idag. Euron faller, skakar. Eurosamarbetet hotar EUs fortsatta existens. Bättre att sitta i den egna lilla båten och titta på. Eller...

Det finns rätt många saker som förändrats. Världen är en av dem. Det har inte Ohly förstått. Internationaliseringen, globaliseringen, sammanbindandet av länder, företag och människor är större idag än någonsin. Kina äger Volvo. En holländare SAAB. Vattenfall har största delen av verksamheten utomlands. Stora är finskt. Det finns inget som är så där helrött svenskt längre, om det någonsin funnits. Men Ohly tycks mena att det vore bättre om vi fick sköta oss själva, strunta i världen utanför, hoppa av globaliseringen...

För vad är Ohlys alternativ? Ska vi svenskar stå utanför? Ska svenska ungdomar stanna hemma och inte få glädja sig åt EUs gemensamma utbildnings- och arbetsmarknad? Ska svenskar som behöver vård bara få gå till svensk offentlig sektor, även när bättre vård finns inom EU? Ska svenska äldre tacksamt stanna hemma och hoppas att pengarna räcker när svensk export och import blir allt mindre?

Lars Ohly är kommunist. Tyvärr också alldeles för nationalistisk. Det är en mycket dålig kombination. Med honom och hans parti i en eventuell regering kommer vi att backa in i framtiden.