Tydliga skillnader i kommunfullmäktige

På dagens kommunfullmäktige visade det sig att skillnaderna mellan majoriteten och oppositionen inom vissa områden är enorma. Frågan det handlade om är synen på alternativ inom det sociala området.

Vi i kommunledningen har arbetat med att öppna kommunen ut mot det omgivande samhället. Det har handlat om att skapa bättre möjligheter för privata aktörer att arbeta som utförare av kommunala tjänster. Vi har jobbat inom den tekniska sektorn, vi är positiva till friskolor, vi jobbar med alternativ inom äldreomsorgen för att värna den åldrande människans rätt att fortsätta vara en individ med rätt och vilja att välja sitt liv och sin framtid.

Det har också handlat om att skapa bättre möjligheter för det civila samhället att samverka med kommunen. Från ett överhetsperspektiv, där civilsamhället mest uppfattats som ett avlägset komplement till kommunen, vill vi jämställa kommunen, det offentliga, och alla föreningar, organisationer, nätverk o.s.v., det civila. Detta har gjorts i stor politisk enighet.

Men när det kommer till praktik splittras enigheten. Vi vill skapa bättre möjligheter för det civila samhället att samverka med kommunen, bland annat genom att ge dem en utmaningsrätt inom det sociala området. Här säger oppositionen blankt nej. Det framskymtar en rädsla att öppna det kommunala uppdraget till andra. Den grundläggande ståndpunkt de redovisar är att kommunen gör saker bäst, låt det vara som det är.

Örebro har en historik av att vara en socialdemokratisk högborg, ett hem för den kommunsocialistiska ideologin. Socialdemokraterna har sagt nej till alla alternativ. Nej till friskolor. Nej till alternativ i äldreomsorgen. Nej till lag om valfrihet. Nej, nej, NEJ!

Det har funnits förhoppningar att denna socialistiska nejsägarideologi har varit på reträtt. Men genom det nära samarbetet med vänsterpartiet blir det tyvärr än mer tydligt. Oppositionen i Örebro går till val på socialism i dess mest låsta form. Mer makt åt politikerna. Mindre makt åt örebroarna.

För Folkpartiet är det självklart att arbeta åt motsatt håll: Mer makt åt örebroarna. Mindre makt åt politikerna. Det ger fler egenmakt och bättre välfärd.