Socialdemokratisk feghet i EURO-frågan

De senaste dagarna har euron varit under enorm press. Alla vet skälet, att Grekland med flera euroländer haft dålig koll på sina finanser. Nu måste enorma sparpaket till, samtidigt som andra euroländer bakcar upp med sina bättre finanser.

För att undvika ytterligare en finansiell kollaps valde alla EU-länder att gå med i dessa finansiella åtgärder. Det svenska deltagandet var självklart. Finansiministerns roll var återigen att föra den svenska fanan, vilket han gjorde väl, som vanligt.

Nu påbörjas det nationella politiska spelet kring det svenska euro-deltagandet. I går på aftonbladet.se skrev socialdemokraten Hans Hoff en närmast nationalistisk artikel om att stå utanför euron. Där fanns ingenting om vare sig europeisk eller internationell solidaritet. Där fanns bara ett snävt nationellt intresse, politik byggt på det blöta fingret i luften. Det är lätt att uppamma ett opinionsmässigt motstånd mot euron idag. Tyvärr verkar han inte fråga sig vart det leder långsiktigt. Ska inte Sverige medverka i europeisk krishantering? Ska vi bli kvar innanför landets gränser?

Samma fingerpolitik bygger nu Sven-Erik Österberg vidare på. Trots att han är för éuron, enligt uppgift på dn.se röstade han för den i valet, vill han nu ha besked om att Sverige inte ska folkomrösta och därmed inte gå med. Inte nu. Inte någonsin? Varför? Har skälen förändrats? Var det bara av snöd ekonomisk vinning som socialdemokraterna ville gå med i euron för några år sedan? Var finns idag det politiska engagemang kring Europa som då låg till grund för eurosamarbetet?

Euron kommer aldrig att bli införd om det bara finns politiker som ser till ett begränsat ekonomiskt argumenterande. Euron handlar om politik, om europeiskt engagemang, om solidaritet utanför landsgränserna. När vi har valt att vara med i EU, med alla de fel och begränsningar denna organisation har, borde vi våga stå upp för euron på samma sätt.

Visst kan vi bli än mer nationalistiska, och tro att Sverige självt kan lösa alla problem och kriser. Vi kan låtsas som om ekonomin är nationell, att klimatet kan lösas lokalt, att migrationen sköts bäst av andra länder långt borta, att brottslighet, djurskydd och biologisk mångfald klaras här hemma. Men den världen är i en annan dimension än den vi nu lever i. Möjligtvis lever ett antal vänstersossar kvar i tron att det fortfarande är som det var på 60-talet. När partiet styrde sitt eget land och inte behövde bry sig om den globala världen annat än när man ville.