Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2010-09-05

röd-rött

Lars Ohly är kommunist. Numera inte så att han säger det öppet, eftersom det kan misstolkas. Men om det inte skulle misstolkas skulle han nog vara det. Snällkommunist. Inte en sån där som är diktatorisk eller massmördare, som alla de kommunistiska regimerna hittills i världen varit, utan en snäll en.

Problemet är att det inte finns några snälla kommunistiska regimer. Det finns säkert kommunister som är snälla som personer, men deras ideologi är så inhuman att den i verkligheten skapar just de diktatorer och/eller massmördare som hela tiden poppat upp när kommunisterna fått chansen att regera.

Tidigare har socialdemokraterna insett detta. Erlander, Palme, Carlsson - ingen skulle släppt in en kommunist i regeringen. Snarare tvärsom. Det gällde att dra en tydlig linje mot vänster. Stödparti - jag. Makt och inflytande - nej.

Mona Sahlin har gjort det historiska misstaget att legitimera denna kommunist och hans parti. Hon har inte bara legitimerat de förslag de har idag, utan själva det tankegods som ligger till grund för att partiet finns. Det parti som bara för 20 år sedan skickade hyllningstelegram till Östeuropas diktatorer. Mona Sahlin kan ställas till ansvar för flera dåliga förslag, men detta är hennes stora svek mot historien, och framtiden.

Då spelar det ingen roll att Lars Ohly i TV redovisar sin värlsfrånvändhet, som Expressen så väl beskriver. De förslag som snart skulle leda Sverige till ett läge där välfärdens kaka blir allt knappare är tyvärr bara den oljefilm som döljer den unkna lervällingen därunder.

Det märkliga är att Miljöpartiet på riksplanet så okritiskt ställer upp på detta samarbete. Inser man inte vem man tagit i båten? Är de ideologier som står bakom partierna så meningslösa? Finns det verkligen kopplingar mellan den "miljöpartism" som jag känner som en individualistisk rörelse med internationell solidaritet som kännetecken, och den kollektivistiska, inhumana kommunismen oavsett vilken förpackning den just nu döljs i?

Den slutgiltiga frågan blir trots allt om såväl socialdemokraternas som miljöpartiets potentiella väljare inser att en röst på en rödgrön allians i Sverige idag är en röst på ett regeringsalternativ där kommunister för första gången får inflytande över svensk politik. Där kommunistiskt ideologiskt tankearbete påverkat samhällets utveckling. Bara denna risk borde vara nog för att rösta annorlunda. Låt det inte ske!

Inga kommentarer: