Mer för pengarna

Har idag fått ytterligare en fråga om skatten i Örebro. Ska den höjas, sänkas eller vara kvar. Mitt besked blev likadant som förr: Vi kan och bör sänka skatten under kommande mandatperiod. Det finns utrymme för att sänka 50 öre de kommande fyra åren, och ändå ha ett reformutrymme. Vi skulle kunna sänka mer, kanske upp mot en krona, men det förutsätter en bred politisk uppgörelse om en slimmad politisk organisation som inte behöver en så stor administrativ överbyggnad.

Jag gissar att oppositionen istället önskar bibehålla, eller kanske till och med vill höja skatten. Skälet? Ännu en gissning. Mer välfärd...

Problemet med detta är tudelat. För det första är det inte säkert att mer pengar ger mer välfärd. Det finns till och med risker att välfärden minskar. Örebro kommun hade 2008 en lägre medelinkomst än länet i genomsnitt. Det kan man kanske bära, men det skapar vissa problem. Dels kan människor med lägre inkomst konsumera mindre. Det innebär att det lokala näringslivet får en svagare utveckling än vad man annars skulle ha. Det innebär färre jobb, sämre utveckling, mer påfrestning på kommunens ekonomi. Dels riskerar ytterligare skattehöjningar att minska viljan att flytta till Örebro. Framförallt riskerar det att minska intresset från dem med högre inkomster. Det innebär risker för försämrad rekrytering till näringslivet, till universitetet men också till det offentliga; kommunen och landstinget. Det kommer att slå direkt mot välfärden.

För det andra måste vi möta en framtid där de kommunala kostnaderna kommer att öka kraftigt. Redan 2014/15 kommer antalet riktigt gamla örebroare att börja öka. Denna ökning, som i grunden är positiv, måste vi möta på olika sätt. Ökad valfrihet, ökade möjligheter för alternativa utförare, bättre folkhälsa för äldre, tydligare kvalitetsuppdrag. Men sannolikt kommer vi behöva ha en diskussion både om det kommunala uppdragets innehåll och om vilka skatter och avgifter vi behöver höja. Om vi då har en ineffektiv verksamhet, baserad på en för hög skattenivå, kommer påfrestningarna på välfärden att bli enorma. Risken för att vi då inte klarar vårt uppdrag blir gigantisk.

För mig handlar det därför om att bygga en stabil bas för en fortsatt utveckling av välfärden. Kommunen ska göra så mycket som möjligt av det som skattebetalarna önskar, men så effektivt som möjligt. Kommunens service ska vara så bra som möjligt, men samtidigt så billig som möjligt. Det finns ingen skattesats som är rätt för alltid, given av någon högre makt. Vi ska alltid mäta oss med de bästa för att bli ännu bättre, lära oss av goda exempel för att göra likadant och av dåliga för att inte gå i samma fällor.

Liberalismen har, till skillnad från flera andra ideologier, inget slutmål, ingen för evigt given sanning som kan uppnås. Det gäller också skatten. Den ska vara så låg som möjligt utifrån grundförutsättningen att vi ska klara av det välfärdsuppdrag våra väljare lagt på oss. Inte lägre, inte högre, knappast oföränderlig.