På besök

Idag var jag på besök. På ett ställe där jag aldrig varit tidigare. Örebro Moské. Inbjuden tillsammans med representanter för politik, polis, bostadsbolag och många andra för att bygga broar och söka samförstånd.

Det var intressant. Jag har aldrig varit i en moské förut. Så det var nytt att ta av sig skorna straxt innanför dörren.

Det finns människor som ogillar att muslimerna får bygga och driva sina moskéer i Sverige och Örebro. Jag kan inte förstå det. Vad är alternativet? Religionsförbud? Men eftersom de flesta svenskar inte är kristna så borde väl det vara ett totalt religionsförbud. Frågan är om ens ateisterna skulle få finnas, de är ju troende de med (tror att Gud inte finns)...

För oss som menar att dialogen är viktigare, framförallt när olikheterna är stora, gäller det att bli bättre och tydligare i våra ställningstaganden. Det var det jag försökte säga i mitt tal till mina värdar i moskén:

Vänner,

Först vill jag tacka er för att jag och mina vänner från Örebro kommun från våra olika partier, från företrädare för olika samhällsfunktioner, för att vi alla fått komma hit och delta i er iftar fest, när dagens fasta bryts.

Er inbjudan är ett sätt att visa på att Örebro hör ihop. Vårt deltagande är på samma sätt en möjlighet för oss att visa detsamma. Vi är alla örebroare.

Runt om i världen ser vi tyvärr hur människa ställs mot människa. Det är så lätt att söka felet hos den som ser annorlunda ut, hos den som tycker, tror eller tänker annorlunda. Även här i Sverige finns sådana strömningar. Inte heller Örebro hålls utanför.

Samtidigt ser vi motkrafter mot dessa mörka krafter. Överallt finns det människor som vill se det som förenar oss, istället för det som skiljer. Överallt finns människor som sträcker ut en hand, öppnar en dörr, söker kontakt över gränser.

Vi som är med er här idag, politiker från olika partier, med olika bakgrund, yngre och äldre, troende och tvivlare, vill vara just sådana människor. Människor som öppnar dörrar. Människor som söker kontakt över gränser.

Vi ser också er vilja att hålla dörrarna öppna. Vi ser er vilja att söka kontakt, att bygga broar. Vi ser och gläder oss åt att vi är många i det arbetet.

Överallt där människor möts kan spännande saker ske. Ibland i det lilla, som att dela någons berättelser över ett bord, äta god och spännande mat, samtala om livet. Människor från olika kulturer berikar och förnyar det samhälle man lever i. Samhällen som förmår värna det mångkulturella och det mångetniska är starka och växande samhällen.

Ibland kan också detta lilla sprida sig och bli något stort. Samhörighet mellan människor blir till fred mellan länder. Våra samtal och vår samhörighet här och idag, är en pusselbit av fred i ett globalt pussel.

Kära vänner. Jag vill än en gång tacka er för att jag och vi fick möjligheten att delta i er fest. Ett möte mellan kulturer och människor som berikar Örebro.