Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2010-09-07

Invigning?!

Var nyss nere i Wadköping för att inviga en fotoutställning. Men jag åkte dit med osäkra aningar.

I almanackan stod det 14.00. Bestämt i somras. Utställning av hovfotografen Curt Götlins Örebrobilder.

Alldeles före den sena lunchen bläddrade jag genom NA och fick av en händelse se att jag skulle inviga utställningen klockan 11.00, för en och en halv timme sedan...

Jag åkte i alla fall ner till den tid jag varit bokad på, träffade ett par av fotograferna, såg fotona och kunde konstatera att det var en löpande ström av människor som kom och tittade.

Om jag och invigningen varit där samtidigt, hade jag sagt som följer:

Bilden är ett fantastiskt kommunikationssätt. Den väcker tankar, känslor, intryck - omedelbart och ofattbart. Där det skrivna ordet tar tid på sig att tränga in i människans inre, tar bilden genvägen och skapar omedelbar kontakt. Där filmen minskar de subjektiva tolkningsmöjligheterna, öppnar bilden sig för betraktarens egna tolkningar. Vad hände först? Vad händer sedan?

Samtidigt skapar bilderna historia. Det är fler än jag som fascineras av de samhällsförändringar som blir övertydliga i bilden. När jag häromåret fick en bild i handen av min farfar, sittande i min farfarsfars knä vid sågen i Garphyttan 1905, blir livet plötsligt så oändligt, och så kort.

När man ser bilder från förr kan man inte annat än fundera över vad som hade hänt om fotografikonsten hade uppfunnits tidigare. Denna utställning är en del av Örebro 2010-jubiléet. Tänk om det funnits fotografer på plats i Örebro 1810. Vad hade deras bilder visat? Hur hade de beskrivit staden? Dess innevånare? Vilken är den sanna bilden av den blivande tronföljarens förespråkare? Hur såg det ut i de olika ståndens rum när argumenten slipades och debatterna fördes?

Det kommer vi aldrig att få veta. Men vi kan genom de bilder som visas här och idag, både få en glimt av det som varit, och en glimt av dagen. Vi får göra våra egna tolkningar och glädja oss åt att eftervärlden en gång kommer att ha större möjligheter att subjektivt tolka vår vardag och våra stora och små händelser.

Så: Härmed förklarar jag utställningen med bland annat hovfotografen Curt Götlin invigd.

---

Ibland är det synd att man inte hinner läsa morgontidningen på morgonen...

Inga kommentarer: