Morgonens huvudnyhet handlar om socialdemokraten Sven-Erik Österbergs taxiresor. Ekot ondgör sig över att han åker taxi till Västerås istället för kollektivt från sin bostad i Färna.
Ekot fortsätter därmed sina (och svensk medias) angrepp på svensk politik och demokrati utifrån ett synsätt att riksdagsledamöter och regeringsföreträdare minsann inte är något annat än en ann. Egentligen handlar det om en syn på chefskap som säger att chefen inte gör något speciellt, att alla kan och ska vara chefer och att löner och förmåner som chefen har egentligen bara är något skumt.
Denna vänstersyn på chefskap är skrämmande. Chefskapet måste uppvärderas. Det goda chefskapet är en förutsättning för ett bra arbete genom en hel organisation. Lönen är ett bevis på att chefen har uppgifter, ansvar och befogenheter som behövs för att organisationen ska fungera. Det innebär också ofta behov av att anpassa vardagen till det arbete man har, till exempel genom att kunna ta taxi till tåget istället för länsbussen.
Socialdemokraterna har tillsammans med LO ett stort ansvar för denna syn på chefskapet i Sverige. DÄrför är det ironiskt att just ett före detta statsråd (s) drabbas.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
1 kommentar:
Håller inte med dig Staffan Werme i knappt något. Din syn på chefskapet har en tydlig politikerprofil som är vanlig från en som kommer från offentlig miljö.
Antagligen gör du det. Skulle inte tro att du har rört dig särskilt mycket på den privata marknad utanför Örebro län som bygger på kompetens och konkurrensförmåga i stället för revir.
Det är en brist att politiker kommer från anställningar i stat och kommun och med en ålderdomlig hirarkisk auktoritetssyn och privilegietänkande.
Karriärister med denna bakgrund är förfärligt dåligt skickade i produktivitet och effektivitet.
Några rader om chefskapet i produktionssamhället i konkurrensutsatt internationell exportindustri:
Det chefskapet bryter av mot den karriärism som finns hos politiker som du.
Chefens roll kan visserligen vara att leda men också att bryta hierarki till förmån för självstyrande grupper och berörda i operationserfarenheter som växer med tagande och givande i delegeringsbärandet.
Med tanke på att de sämsta cheferna står att finna i offentlig sektor och bland politikerledda sektorer måste deras privilegier på en mängd områden skarpt ifrågasättas och sättas i relation till ett framgångsrikt näringsliv.
Enligt mig så skall politiker arvoderas mycket sparsamt och restriktivt. Arvodet där är som metod korrupt eller kleptomaniskt.
Genom att makten köper tystnad och lojalitet av andra politiker är systemet inte till för att belöna duglighet utan bara till för att skydda toppstyrning från kritik och ifrågasättanden.
Under 40 år har jag lagt ner mycket mera tid på ideelt idrottsligt ungdomsarbete. Dock kritisk till manliga och huligansimulerade kampsporter, och konsekvent sagt nej till alla arvoden för att i stället tömma min egen plånbok för att gynna allas lika rätt att vara med. Det är en skarp skiljelinje till dina drivande principer.
Jag har inget alls till övers för ert chefskap, inte heller för dina höjningar av korruptionspengarna på politikerområdet!
Medborgaren.
Skicka en kommentar