Klimatet kräver faktiskt åtgärder

I går kunde man höra om de nya förslagen till infrastruktursatsningar kring Stockholm. Ökade anslag till vägar med 55 miljarder skulle innebära en fördubblad biltrafik. Hittills verkar den politiska agendan enbart vara att möta en framskrivning av den rådande utvecklingen; glesare villaboenden i storstadsregioner, större arbetsmarknadsregioner, ökande biltrafik, fokusering på infrastruktur.

Samtidigt säger sig regeringen ta klimathotet på allvar. Det är bra. Men hur får man det att gå ihop? Hur kan biltrafiken fördubblas när utsläppen av koldioxid måste halveras? Är mer gator och vägar lösningen på all tillväxt?

Jag tror inte det. Jag tror vi måste börja söka nya "vägar".

Vi kan inte acceptera en utglesning av städerna där enorma villaförorter kräver bil för att fungera. Vi måste planlägga för tätare städer och perifera "byar" för optimal transporteffektivitet. Det innebär att alla inte längre kan bo i villa. Örebro kan till exempel inte planera för nya Ekeby-Almby-områden.

Vi måste fundera över hur arbetsmarknaden ska se ut. Detta är betydligt svårare eftersom vi politiker inte styr över företagens effektivitetskrav. Om ett företag vill centralisera så centraliserar de, oavsett om det innebär ökade resvägar för anställda.

Vi måste fundera över hur vi minskar biltrafiken, både privatbilismen och lastbilstrafiken. Vägavgifter, drivmedelspriser, förbud mot biltrafik och stadsplanering för optimala resandeförhållanden är någta åtgärder som vi måste fundera över.

Men vi måste också fundera över om det är vettigt att ständigt kräva mer infrastruktur, fler vägar, fler järnvägar, fler flygplatser o.s.v. Vilka alternativa investeringar finns det? Vad skulle det innebära att satsa dessa miljarder på ökad transporteffektivitet, eller kultur, fritid, forskning o.s.v.

Det är enkelt att säga att man är aktiv i arbetet för ett bättre klimat, men det är svårare att hantera de konkreta åtgärderna.