och slöjan

Snart ska vi besluta om en del av ett nytt integrationsprogram. Det är bra. Merparten av programmet är bra, även om man saknar helheten, men det kommer ytterligare rapporter.

Den stora debatten handlar om ifall partiet ska utreda om hur vi ska hantera religiösa symboler, främst slöjor, i grundskolan. Det lär bli ett avslag.

Frågan är större än man i förstone kan tycka. Slöjan är inte bara religion, den är även jämställdhet. Religionen, oavsett vilken, är inte bara en privatsak, den är en samhällsomvandlare. Religionsfrihet kan vara frihet från religion, eller frihet till religion. Religion är något som påverkar politik, etik, moral, demokrati, människovärde, både i Sverige (otydligt i många fall) och utomlands (mycket tydligare).

I mitt inlägg pekade jag på att vi i Sverige tror att vi är areligiösa, fast religionen egentligen finns överallt. Hela vårt samhälle är byggt på kristendomens dogmer och etiska grunder. Likaså tror vi att bara folk blir upplysta så ska religionen tappa i betydelse. Men ser man världen i övrigt är det snarare tvärs om. Religionen är närvarande i allt högre grad. Titta bara på det amerikanska presidentvalet.

Folkpartiet, liksom de andra partierna, borde fundera mer över religionens roll i samhället och om religionsfrihet är frihet till eller från religion, och var gränsen i så fall går mellan det samhälle som ska behandla alla lika, och den enskildes rätt att vara religiös på det sätt man själv vill.

Ingen FRA-debatt på partirådet, men frågan om slöjor lever

I dag startade partirådet med frågan om integritet och FRA. Rätt många, inklusive partirådsplanerarna, trodde att det skulle bli en lång och intensiv debatt. Tiden var satt till tre timmar. Det blev tre inlägg.

Det är intressant att FRA-frågan blivit så stor. Som en släkting till mig sade: "Vem tror att inte allt som skrivs och talas på nätet avlyssnas? Om inte av Sverige så i vart fall av ett antal andra."

Jag tycker att framtagandet av FRA-lagen är det stora problemet. Istället för att ske på initiativ av regeringen, har FRA själva arbetat fram grunden för vad man vill göra. Det första förslaget var oacceptabelt. Men det som nu arbetats fram är acceptabelt, även om man önskade att världen såg annorlunda ut.

För mig är det mer bekymmersamt att en företrädare för Folkpartiet blir den som i TV står och försvarar rätten för stat och kommun att använda övervakningskameror i skolan. Det bekymmersamma är att liberaler i alla tider varit de som arbetat med att fundera över olika alternativ och reflektera över för- och nackdelar med olika förslag. Nu har en del av oss blivit de oreflekterade, de som bara rationellt ser att just denna enda inskränkning inte skapar integritetsproblem, utan bara löser problem. Det är inte bra.

Men den integritetsrapport som nu bifallits, nästan utan diskussion, skapar möjligheter att just reflektera över det som är så svårt med integritet kontra effektivitet. Denna reflekterande hållning behövs i ett samhälle som allt mer karaktäriseras av de enkla lösningarnas politik.

Stockholmsfixering

Har just läst på NAs webb att jag sågar Björklunds sätt att leda partiet. Rätt hårddragen tolkning av vad jag sagt. Björklund är troligen vare sig sämre eller bättre än några andra partiledare i de andra partierna, och inte heller sämre än tidigare FP-ledare. Istället handlar det om en politisk agenda som på riksplanet sätts i Stockholm, diskuteras i Stockholm, beslutas i Stockholm och som har Stockholm som objekt i alla exempel.

Man kan till exempel kolla på diskussionerna om valfrihet. Det är inte riktigt samma verklighet i Ljusnarsberg som i Solna. I vissa fall ska man vara glad om det finns en (1) skola och ett (1) sjukhus i närheten. I andra fall kan man välja mellan massor. Tyvärr är det på samma sätt i många frågor.

Ibland får vi även den diskussionen lokalt, även om det är på ett annat plan. Situationen i Örebro är inte lika som den i Kilsmo, eller i Garphyttan. Men avstånden är mer hanterbara.

Folkpartiet är av tradition ett storstadsparti. Stockholm har av hävd en mycket stark position i partiet. Delvis för att man har flest medlemmar, störst politiskt inflytande och så vidare. Men om partiet långsiktigt ska utvecklas och växa från sina 7 % upp mot det dubbla utan tillfällighetsfrågor, krävs en politik som både rymnmer hela landet och som har sin förankring i hela landet.

Jag är örebroare i själ och hjärta. Mitt jobb är att skapa de bästa förutsättningarna för alla örebroare att få ett så bra liv i ett så bra samhälle som möjligt. Hur det ska ske är svårt, det finns enklare och svårare beslut att ta. Jag lever med frågorna och ibland lösningarna 24 timmar om dygnet. Och fokus ligger alltid på att göra Örebro starkt, vackert, tryggt och hållbart.

Skog mot betong

Programnämnd Samhällsbyggnad förbereder ett ärende om att göra naturreservat av Varbergaskogen. Det är bra av många skäl. Tätortsnära skogar är och kommer ännu mer i framtiden att bli en del av den livskvalitet som Örebro kommer att kännetecknas av. Varbergaskogen är en unik stadsskogsmiljö.

Tidigare har det funnits en bred samsyn kring naturvårdsfrågor i Örebro. Tillsammans, över blockgränsen, arbetade vi för Rynningeviken och Kilsbergen. Det var också bra.

Men nu har något nytt inträffat. I vart fall ett av oppositionspartierna vill inte medverka. Skälen är oklara men det framskymtar att man kan tänka sig såväl byggnation av gator som hus. I vart fall vill man ha en så stor öppenhet som möjligt för annan användning.

Det är inte bra. Örebros stadsstruktur, med de gröna fingrarna som sträcker sig in mot staden och de skogslungor som finns nära är viktiga delar av både friskvård, naturvård och kulturvård. Varberga och Oxhagens möjligheter att vidareutvecklas till ännu bättre bostadsområden ligger inte i att lägga betong över skogen.

Om demokrati

På gårdagens kommunfullmäktige kom frågan om demokratin i kommunen upp igen. Som vanligt hittade oppositionen ett antal frågor där formalian var viktigare än sakfrågan. En diskussion om uppdragslistor inom programområde Samhällsbyggnad (om dom fanns, om dom funnits, om dom som kanske funnits varit offentliga och om dom varit offentligt offentliga, om dom som idag kanske finns inte är offentliga eller inte...) tog lika lång tid som jämställdhetsdebatten kring kommunens deltagande i det europeiska nätverket kring jämställdhet och mångfald. Det är inte mitt uppdrag att recensera oppositionen, men jag tror att örebroarna är mer intresserade av olikheterna i politik, än av om listor funnits eller inte. Det är också en fråga om demokrati.

Men det som borde få en djupare analys är skillnaden i demokratisyn mellan majoriteten och oppositionen, eller kanske mellan Sveriges Kommuner och Landsting, och en del av demokratiforskarna å ena sidan, och socialdemokraterna i Örebro å den andra.

Det finns många rörelser kring frågan om den lokala demokratin, bland annat uttryckt i det arbete kring medborgarbudget som kommunen deltar i, i riktning mot att skapa större skillnader mellan majoritet och opposition. Allt fler talar om att skapa ett tydligt ledarskap, till exempel genom borgmästarval, eller än mer konkret - genom majoritetsstyre precis som i riksdagen. Skälen är flera, men framförallt handlar de om möjligheter att skapa tydlighet i olika roller, för demokratins skull.

Man talar också om behovet av att när man arbetar med medborgarfokus så ska medborgarnas initiativ verkligen få genomslag. Därför är investeringsbudeten en bra fråga för medborgardialog. Örebroarna får bestämmanderätt över ett antal miljoner kronor och sedan genomför kommunen majoritetens beslut. Det som inte är bra, och i vissa fall rent kontraproduktivt, är att gå ut och fråga allmänt om allt möjligt där inte svaret leder till konkret handling.

Det märkliga med detta är att rent demokratiskt är det kanske så att den tydliga majoriteten som håller oppositionen utanför det förberedande arbetet men ger full insyn innan beslut ska fattas, skapar större förutsättningar för en god demokrati än den som pratar löst med medborgarna och suddar ut gränserna mellan majoritet och opposition.

Örebro kommun står stark i finanskrisen

Sedan representanthuser i USA sagt nej till den föreslagna räddningsplanen för banker och finaniseringsinstitut rasar världens börser. Skakningarna når nu över hela världen. Man kan tycka vad man vill om vad som händer och sker men det kommer att få vittgående konsekvenser för all världens finansiella marknader under lång tid. Förhoppningsvis får det till följd att kvartalskapitalismen och girigheten i vart fall temporärt minskar.

I denna turbulens står svensk ekonomi stark. Finansminister Anders Borg är den starkaste ministern i regeringen och har arbetat strategiskt för att stärka och säkra den svenska ekonomin. Oavsett vilken politisk åskådning man har känns det tryggt att ha en sådan finansminister. Man behöver inte dela alla de politiska åskådningar, eller gilla alla enskilda förslag som läggs i olika propositioner från finansdepartementet, men vikten av en stark statlig ekonomi är svår att övervärdera.

På samma sätt har vi försökt arbeta i Örebro kommun. Vi har lärt oss läxan från föregående år då ofinansierade löften var legio. Våra första två år vid makten kommer att redovisa två år av goda finanser. Vi räknar med att vi även de kommande två åren kommer att klara av en budget i balans, trots att det ekonomiska läget kraftigt försämras på grund av den internationella avmattningen. När de flesta landsting och flera kommuner räknar med höjda skatter för att klara sina verksamheter, räknar vi med fortsatta överskott. Det är bra för alla.

Dessutom kommer vi att hantera utvecklingen i framtiden på ett sådant sätt som inte äventyrar välfärden långsiktigt. Vi är handlingskraftiga, såväl i goda som svårare ekonomiska tider.

Ännu ett spadtag

ÖSK kryssade mot Peking. Rätt trist match men en fantastisk inramning med 10600 åskådare. Bra jobbat. Det verkar som om ÖSK har svårt att motivera sig när det gäller att spöa bottenlag. Det fanns rätt många skallar som inte var inne på plan idag. Hur många missade passningar och hur många långbollar körde man inte med? Ändå starkt att ta poäng när man spelar så dåligt. I och för sig hade väl inte Norrköping nånting i andra, förutom målet då.

Samtidigt fick jag glädjen att sparka startbollen i mål för bygget av nya Östra läktaren. I och med det färdigställs Behrn Arena och blir Sveriges bästa fotbollsarena. Det händer saker i Örebro, hela tiden. Staden blir vackrare och bättre för många. Det är roligt.

Vackrare Örebro med koalitionen

Just nu hör jag en grävmaskin utanför mitt fönster på Rådhuset. Det är Köpmangatan som börjar byggas om. Detta är den första delen i den största omvandlingen av Örebro centrum de senaste tiotals åren.

Köpmangatan, Stortorget, Järntorget, Våghustorget, Kungsgatan o.s.v Allt kommer att bli vackrare, modernare, mer människovänligt. Men även öppnare och tryggare. Och ett vackert, tryggt och människovänligt centrum blir faktiskt också hållbarare - kortare transporter skapar bättre klimat.

Finanskrisens vinnare

Finanskrisen slår hårt mot USA just nu. Sverige står starkare rustat denna gång och med finansminister Borg vid rodret känns det rätt tryggt.

Diskussionerna i USA verkar ha handlat rätt mycket om hur skattebetalarna ska få tillbaka sina pengar efter ett statligt övertagande. Det är en viktig och intressant diskussion om vem som ska betala och sopa upp efter den girighet och den kortsiktighet som kvartalskapitalismen genererar.

Men det finns några vinnare i detta, som kommer att gå helt skadeslösa genom affärerna. Det är de chefer och styrelseledamöter som fått enorma löner och gigantiska bonusar för att ha administrerat fram krisen. Det får mig åter att tänka på vilka funktioner löne- och bonussystemen egentligen har.

jag har inget emot höga löner. En god chef på ett stort bolag får gärna tjäna miljoner för mig. Men lönen måste ändå stå i någon proportion till den nedlagda arbetsinsatsen. En lönenivå som är så hög att den inte på något sätt kan sägas stå i proportion till ett nedlagt arbete kan ifrågasättas, både ur ett samhällspolitiskt, men även ur ett ägarperspektiv. Samhällspolitiskt - därför att abnormt höga löneskillnader riskerar samhällets långsiktiga stabilitet. Ägarperspektiv - därför att om lönen inte står i proportion till arbetet är det att föra över tillgångar till någon annan än ägarna. Om denna nivå är 5, 10 eller 15 miljoner låter jag vara osagt.

Men med bonusarna är det värre. Enligt dem som ligger bakom bonusarna skapar de incitament för cheferna att jobba mer och bättre för företagen. Problemet är att det inte kan bevisas. Det finns inget som visar rent empiriskt att ett företag som ger cheferna höga bonusar går bättre än ett som inte ger bonus alls. Så varför bonusar?

Och om bonusen ges för att cheferna har gjort att företaget har gått extra bra, borde väl cheferna också betala när företaget går extra dåligt? Men jag har inte sett några sådana avtal.

Jag skulle gärna se lägre skatter på vanliga löner. Men jag skulle inte bli förtvivlad om någon kunde utforma ett skattesystem som gjorde bonusarna ointressanta. Det skulle hela samhället, även företagen, tjäna på.

Statens viteslotteri

Idag har jag suttit ordförande för Sveriges Kommuners och Landstings (SKL)s beredning för primärvård och äldreomsorg. (Vilket namn...) Det är ett uppdrag som jag har att på nationellt plan företräda kommuner och landsting i frågor som rör just primärvård och äldreomsorg.

En punkt på dagordningen idag handlade om de sanktionsavgifter som länsstyrelsen kräver av kommunen för att vi inte uppfyller deras krav på att snabbt genomföra service till olika individer. Staten tog för några år sedan ett beslut om att det inte längre är väljarna som ska avgöra om de lokala politikerna sköter sig eller inte, utan att det är domstolarna.

Syftet låter säkert vällovligt. Den kommun som inte klarar av att ge en äldre i behov av ett äldreboende med mycket service ska väl inte komma undan? Den funktionshindrade som inte får en anpassad bostad har väl också rätt att ställa krav? Visst är det så. Frågan är bara vad statens regler egentligen innebär?

Det är inte den enskilde som får någon förbättring. Pengarna som kommunen får betala går till staten. Det innebär att kommunen egentligen får mindre möjligheter att uppfylla kraven på god service. Eller så ökar riskerna för dålig ekonomi och indragningar av annan service. Är det bra?

Systemet är helt godtyckligt. Det finns tre länsstyrelser som går fram som bulldozers. Norrbotten, Västra Götaland och Örebro län står i en klass för sig. Det finns många län som har betydligt högre siffror vad gäller anmälningar av icke uppfyllda beslut. Men det är i just dessa tre län som länsstyrelserna valt att gå vidare till länsrätten för att få beslut om sanktionsavgift. Det är dåligt av många skäl. En lag ska vara rättssäker. Det innebär att den ska vara förutsägbar. Denna lag är inte det. Bor du i Malmö är risken mycket mindre att kommunen ska behöva lägga ut pengar till staten än om du bor i Göteborg eller Örebro. En del länsstyrelser verkar vilja förhandla med kommunerna om vad som är lagom väntetid för att få servicen tillgodosedd, medan andra sätter en bestämd gräns oavsett vilka alternativa stöd kommunen erbjuder.

Det blir rätt märkliga konsekvenser av lagen. Örebro har blivit ålagda att betala sanktionsavgift för särskilt boende när den äldre fått vänta i, tror jag, åtta månader. Är det rimligt? Vem tror att någon kommun någonstans kan bygga ett äldreboende på åtta månader?

Örebro kommun har erbjudit annan service i hemmet som kostar betydligt mer än en plats på äldreboende för att hantera den situation som uppkom när socialdemokraterna minskade antalet platser i äldreboendena (s.k. särskilda boenden). Så förutom att betala mer för den service man ger, ska man också ge staten pengar för att man skapar fyrkantiga regler som inte ser till verkligheten.

Det finns rätt mycket att säga om detta. Men en sak är säker: Lagstiftningen gynnar vare sig individen eller demokratin.

Tvär(s)nytt på gång igen

Rätt intressant att läsa SVT Tvärsnytt(s) hemsida. S ska agera mot MC gängen genom ett seminarium. Den "nyheten" är intressantare att sätta än en rättvisande genomgång av vad kommunen, tillsammans med polisen i Örebro, gör. Det är inte första gången denna "oberoende" TV-kanal väljer att göra en större nyhet av en socialdemokratisk ickehändelse än av de rätt många konkreta åtgärder som kommunledningen kontinuerligt gör. Det är också alldeles för lätt att med en partisk klippning få fram både budskap och konflikter som inte existerar.

Det finns ett bekymmer som även socialdemokraterna borde fundera över. Är detta en fråga att göra partipolitik av? Innan man anklagar någon för något, borde man inte kolla fakta först? Till exempel: Ska man redovisa öppet vilka åtgärder man planerar i ett konkret fall? Jag tror inte det är det bästa. Vid ett av de möten jag har haft med polisen i Örebro kring MC-klubbarna, när etableringen var i sin linda, beskrev vi vad vi kunde göra. Det fanns en del konkreta åtgärder som vi då planerade och som vi vid behov och möjlighet kommer att genomföra. Men jag kommer vare sig i NA eller i Tvär(s)nytt att beskriva dessa. Men om socialdemokraterna vill veta så berättar jag gärna och hoppas att de i vart fall i detta läge hellre skapar förtroenden än går ut i media.

Om organiserad brottslighet och kommunen

"Kommunen står maktlös..." Intressant rubrik. Ännu intressantare när man som citerad under en ganska lång tid försökt berätta om de olika åtgärder som kommunen kan göra: Köpa fastigheten om den blir till salu,
Förändra planläggningen,
Hålla koll på bidragssystemen,
Bara för att nämna något.

Men det som det inte stod något om och som det aldrig frågades om, var hur olika aktörer kan samarbeta. Örebro kommun har ett ständigt samarbete med polisen. Både på tjänstemannahåll och på politikersidan. Det kan bli bättre, kommunledningen har tagit initiativ till fler träffar och bättre kommunikationsvägar. Polisen har vid flera tillfällen berättat om alla de möjligheter de har för att hjälpa kommunen att planera en trygg stad. Polisen har det övergripande ansvaret för att ingripa vid och förhindra direkt brottslighet, men kommunen och alla andra samhällsaktörer, privata, offentliga och civila har ett medansvar. Samhället blir inte bättre än vad vi alla gemensamt gör det till.

Örebro kommun kommer att ta sin del av det ansvaret. Vi vet att polisen i Örebro gör sitt jobb. Det är ibland synd att rubriksättarna på NA drar iväg och skapar kvällstidningsrubriker över saker som borde behandlas mer seriöst.

Friidrottshallen

Örebro kommun kommer att bygga en friidrottshall. Koalitionen klarar av det tidigare s-styre misslyckats med. Det är bra, för alla friidrottande ungdomar, för örebroarna, för universitetet och för kommunen.

Under ett års tid har en grupp bestående av främst tjänstemän från berörda förvaltningar i kommunen, Akademiska Hus, Örebro universitet och företrädare för friidrotten arbetat med att projektera hallen. Det är ett naturligt förfarande. När oppositionen menar att inga nämnder blivit informerade missar man bland annat att kommunstyrelsen tagit tilläggsbudgetar för hallen. Man missar också det faktum att det är en omöjlighet att 24 politiker ska sitta och förhandla detaljer i ett avtal. Först när ett avtalsförslag är färdigt kan en nämnd hantera det. Så gjordes förr, så görs nu.

När avtalsförslaget kom till kommunledningskontoret visade det sig att hyresnivåerna skulle bli ännu högre än de som kommunstyrelsen accepterat i tilläggsbudgetar. Då valde vi att dra i handbromsen för att inte riskera kommunens långsiktiga ekonomi. Kommunens tjänstemän satte sig i diskussioner med Akademiska Hus för att försöka finna gemensamma vägar till en lägre hyra. Det har inte lyckats. Främst beror det på att vi har olika syn på hur framtida räntor, underhållskostnader o.s.v. ska hanteras. Därmed måste kommunen finna andra vägar. Eftersom Örebroporten AB har en erfarenhet i att bygga och driva idrottsanläggningar, förra majoriteten startade det arbetet, var det naturligt att ge dem uppdraget.

När ett samarbete bryts måste kostnaderna för nedlagt arbete fördelas. Projekteringen som skett har kostat Akademiska Hus pengar. Det är naturligt att kommunen betalar sin del av de kostnader som kan härledas till projektet med de begränsningar som avtalats. Denna kostnad är inte något som kastas i sjön. Projekteringen kan användas i kommunens fortsatta arbete.

Det är allvarligt när oppositionen hävdar att det nu kommer att bli rättsliga efterspel. Vid samtal med Akademiska Hus är den bild jag har helt annorlunda. Vare sig kommunen, Akademiska Hus eller universitetet har något att tjäna på rättsliga efterspel. De enda som verkar tro sig ha något att tjäna på detta är oppositionen. Det är allvarligt. Genom sitt agerande verkar man enbart vilja förstöra. Om förstörelsen försvårar för Örebro och örebroarna verkar spela mindre roll, det viktiga är att partierna kommer fram och får medialt utrymme.

Ett annat påstående är att en friidrottshall i Vivalla redan kunde stått klar, att den blivit billigare och att den gillats av friidrottarna. Det är tre fel av tre möjliga. Vivallahallen fanns bara som en skiss. Det saknades så basala krav som P-platser. Några utomhusfriidrottsmöjligheter fanns inte. Anknytningen till skolan var oklar. O.s.v. o.s.v. De kostnader som då togs fram var en höftning som saknade exempelvis infrastrukturkostnader, kostnader för utomhusfriidrott o.s.v. Dessutom var det rätt många som inte ville ha den. Inte friidrottarna, inte skolan, inte rätt många Vivalla och Hjärstabor som skulle få sina skogar förstörda av P-platser.

Nu bygger vi en hall vid Universitetet. Det är bra. För alla. Utom kanske för oppositionen. Men de kommer säkert att ändra sig när de ser hur bra det blir.

Ändrad blogg

Jag har försökt hålla denna blogg fri från lokal politik. Men det visar sig allt mer omöjligt. Som kommunstyrelseordförande har jag ett behov av att komma med relevant information kring olika frågor. Med början idag kommer jag därför att kommentera även dagsaktualiteter. Idag är två frågor aktuella. Dels friidrotthallen. Dels organiserad brottslighet.

Om ÖSK, domare och offentlighet

I går förlorade ÖSK matchen mot Gefle med 1-1. Sett till målchanser kunde det lika gärna varit 3 eller 4-1. Tyvärr fick inte ÖSK slå den sista hörnan i matchen. Domaren blåste av för tidigt. Samme domare hade under matchen dömt ut 18 frisparkar till Gefles fördel och 10 till ÖSK, om matchtavlan visade rätt. Normalt när ett lag har så mycket boll som ÖSK hade, och trycker på som ÖSK gjorde, brukar antalet frisparkar vara det motsatta.

Jag tyckte domaren var rätt usel. Ibland åt båda håll. Bassombengs kapning av en Geflespelare i straffområdet gick helt obemärkt förbi, så det var inte bara ÖSK som drabbades även om jag helt partiskt tyckte att det var mest negativt för ÖSK. Så när matchen var över och domaren på väg in i spelargången ropade jag åt honom att jag tyckte det var så dåligt dömt. Mitt språkbruk innehåller inte så många hemska ord, så dåligt var det värsta jag kunde hitta på.

Det är inte första gången jag skriker på en match. Tillsammans med mina sittplatsvänner på tredje raden, vi kan kalla dem L1, T, L2 och Z, håller jag igång. Det är trevligare där än högre upp. Fotboll handlar om känsla. L1 som är en klok och sansad ung person har ofta undrat varför jag skriker, och om jag tror att det hjälper någon. Jag måste ge henne rätt. Inte hjälper det. Tror aldrig någon domare ändrar något för att publiken skriker.

Istället tror jag att fotboll och annan idrott är en del av en kollektiv terapi. Känslor, både glädje och ilska, får utlopp på sätt som inte möjliggörs på många andra ställen i detta kontrollerade samhälle. Dagar då det varit extra jobbigt på arbetet känns det skönt med några primalskrik av glädje eller ilska bland gelikar... Det är bara att stå utanför Behrn arena och lyssna så förstår man behovens omfattning.

Tyvärr är det ju någon som drabbas. I detta fall domarna. Ofta har de rättare än publiken. En gång satt jag bredvid en gammal bekant som nu är domare. När jag hävdade att domaren hade fel, påstod han tyvärr att han dömde rätt. Suck - det innebär ju att nästan allt ropande dessutom är fel. Så det är väl lika bra att krypa till korset och be den samlade svenska domarkåren om ursäkt. Ni har rätt, ni är bättre att döma än jag. Men ÖSK skulle faktiskt fått slå hörnan i går, det har till och med domarbasen sagt.

Men nu är det slut med skrikandet för min del. Det är bara att inse att det som så många unga idag eftersträvar, offentlighet och kändisskap, har ett rätt högt pris och en rätt trist baksida. Fotbollen har för mig alltid varit ett andningshål, två timmar då tankarna på arbetet kunnat försvinna. Nu är det inte längre så. Det finns alltid någon som ser, alltid någon som tycker något, vill prata om något, tycker att du gör rätt eller fel. På NAs chatt idag fick jag frågan om jag var ett föredöme när jag skrek åt domaren. Naturligtvis är man inte det i ett sådant sammanhang. Men den fråga jag allt oftare funderar över är - var finns utrymme för det privata?

Det är bara att inse att ÖSKs hemmamatcher inte längre är en del av min privata
fritid. Det är en del av jobbet, liksom nästan alla andra av dygnets vakna timmar. Så jag ska sluta skrika. I vart fall högt. Och be L1 att hjälpa mig att ta det lugnt. För det hjälper ju ändå inte. Primalskriken får man väl köra i skogen...

Ännu en predikan

Jag predikade idag igen. För mig är det det svåraste. Lägger ut råkopian till predikan på bloggen. Ändrade en del i sista stund. Så här blev det:



Två saker.

Vad är det bästa?

Kan du lyssna?

---

Jag mötte en man häromdagen. Inte vän, mer bekant. Hörde av honom att han lämnat sitt förhållande. Igen.

-Man måste göra det som känns rätt, som känns bäst för en själv, sade han. Gå vidare.

Träffade en annan, ungefär samtidigt. Mer av vän än den andre. Ett längre samtal.

-Jag funderar på att söka nytt jobb. Chefsjobb. Visst, det kommer att bli mindre tid för familj och fritid. Men det känns rätt för mig nu. Ett steg framåt nu när barnen blivit större. Man måste gå vidare om man får chansen. Annars har man tackat nej för alltid.

Och så kvinnan. Nära sedan länge. Förr var hon betydligt äldre än jag. Men inte längre. Åldern minskar skillnader.

-Det är märkligt sa jag. När jag var ung och tittade på de där 40 – 50-åringarna som inte tog något ansvar för församlingen så var det så enkelt att döma. De borde kunnat bättre. Men nu är man själv där. Och man är knappast bättre. Och runt omkring ser man de jämnåriga vännerna i församlingen, eller snarare, man ser dem inte. Det känns som om det finns en 40-årskris i församlingen. Efter 40 tar livet utanför vid. Typ. Men du är kvar, som vanligt, sade jag åt henne.

Hon nickade.

-Kyrkan har varit centrum i mitt liv.

Rätt fascinerande, tyckte jag, nu som tidigare. Man har aldrig sett henne framträda i något möte. Aldrig något offentligt. Men alltid närvarande. Kaffekokande. Städande. Plockande. Umgängandes. Och rätt ofta småklagande på att inte de, eller jag kanske ska säga vi, andra inte ställer upp tillräckligt.

Så vad hade Jesus sagt?

Mannen som lämnat sitt förhållande, igen. Gjorde han det bästa? Knappast. Det kan ju vem som helst se. Eller…

Och mannen som valde karriären. Gjorde han det bästa? Här blir det lite knivigt. Kan man välja karriär och vara en gudsman ändå? Hinner han med kyrkan, bibelläsningen och bönen i alla fall så är det svårt att se att Gud inte skulle tycka att det var bra med duktiga människor. Eller…

Och kvinnan. Bara hon inte klagat. För då blir hon ju som Marta. Och då är det fel. Eller…

Kanske har Jesus fel? Det är väl bra att någon vill ta tag i något i kyrkan. Det finns för många som inte vill något alls!

Eller…

gäller ordet om Marta och Maria bara en enskild händelse för 2000 år sedan, utan bäring på något idag? Idag handlar tro faktiskt om att slita för att få människor frälsta!

Eller…

---

Kan du lyssna?

Det lär finnas en man som bor en bit längre ut på landet än vad jag gör. Betydligt äldre än jag. Gör inte mycket om dagarna. Frågar man honom så säger han att han lyssnar.

Dristar du dig att fråga vad han lyssnar på blir svaret:

-På tiden.

-Hör du gryningen? kan han säga, mitt ut i tomheten. Hör du aftonen?

-Hör du trädens suckar över att regnet inte kommer?

-Hör du himlens stjärnor sjunga?

-Hör du människans ensamhet?

Så kommer hemtjänsten inslamrande med nästa veckas matportioner. Och du funderar på om du hört något överhuvudtaget.

En gång tror jag han sade:

-Det fanns människor som lyssnade till Shakespeares verk så väl att de kunde återge dem ordagrant, från första bokstaven till den sista.

En annan gång kanske:

-Det fanns människor som kunde beskriva tolv nyanser av snöns vithet.

Och säkert sade han:

-Det fanns människor som kunde se andra människor.

---

Inget av det jag försökt beskriva är sant. Ändå är det sanning.

Ingen av människorna finns. Ändå finns de alla. Inom mig. Inom dig.
Den som lämnar.
Den som jagar.
Den som klagar.
Den som tröttnat.
Men även den som någon enda gång har tid.

Och för mig blir den insikten också svaret på den fråga som Jesu svar till Marta egentligen rymmer.

Vad är det bästa? Kan du lyssna?

Ingen av oss kan hävda att vi vet det bästa för någon annan. Ingen av oss kan gå ett enda steg i någon annans skor. Ingen av oss känner någon annan så väl att vi vare sig kan döma eller benåda henne. Det finns bara en som kan det. Gud - genom Jesus.

Ändå fortsätter vi dag efter dag att peta in människor i olika fack. De goda. De onda. De dåliga. De bra. Rätt ofta blir vår bedömning beroende av om den andre liknar mig eller inte.

Har du förresten funderat över varför inte Jesus säger åt Marta att hon också ska komma och sätta sig vid hans fötter? Kanske var det det bästa för henne att på sitt sätt tjäna Herren…

---

Kan du lyssna?

I min vardag ryms snart inte nyanser. Politikens medel att nå ut till medborgarna blir allt grovkorningare. Förr samlades tusentals för att lyssna på Erlander eller Ohlin när de höll sina timslånga tal. Idag är 30 sekunder på Tvärsnytt en evighet. Kravet på att ständigt kunna formulera sig kort, slagkraftigt, mediamässigt, leder alldeles för ofta till att politiken blir utan djup, bakgrundslös, men också till att personer och konflikter mellan personer blir intressantare än de bakomliggande skeendena.

Och politiken är inte den enda spelplatsen för detta. Kortsiktigheten och nyanslösheten är ett samhällsfenomen i sig. Långa placeringar är för en ekonom idag sex månader. En vara är som bäst om den går sönder precis när garantitiden gått ut. Tidningar, TV och radio fylls av bilder och program som blir allt råare. Kulturen måste bli en provokation för att hävda sig och synas.

Mot detta:
Bibeln är fylld av djup, nyanser, skiftningar, mångtydigheter. Berättelsen om Marta och Maria har säkert en dimension som handlar om vikten av närhet till Jesus. Men frågan till mig idag blir mer av:

Kan du lyssna?

Dagens samhälle är inte byggt för en Gud som viskar i stillheten. Trons behov av stillhet och lyssnande utmanas av alla möjligheter som ges till obruten påkoppling. Det finns mycket litet som talar för att stillheten skulle öka i framtiden.

Är då Gud förlorad? Kommer tron att dö ut. För mig finns, som så ofta, trösten i de mångtusenåriga orden i Gamla testamentet. Som när Gud talar genom Mose och säger:

Herren skall skingra er bland folken, och bara några få av er skall leva kvar hos de främmande folk dit Herren driver bort er.

Där kommer ni att tjäna gudar som är tillverkade av människohänder, gudar av trä och sten som varken kan se eller höra, äta eller lukta.

Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ.

När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom.

Så vår utmaning ligger kanske mer i att bli stilla, än att jaga vidare som alla andra.

Herre, lär mig lyssna

ÖSK - bäst i Sverige!

I går gjorde ÖSK det igen. Vann en match mot ett av Sveriges bästa lag. Det var en snygg match inför nästan 9500 personer. Jag tänker inte skriva mycket mer om det, annat än att jag hoppas och tror att det kan bli vardag. ÖSK har under den ledning man har idag, både sportsligt, administrativt och ledningsmässigt, alla möjligheter att bli ett topplag i Sverige. Och nu börjar till och med riksmedia inse det. Kolla bara följande citat från Expressen:

"Å andra sidan tror jag inte att Elfsborg hade slagit Örebro även om Johan Wiland inte tappat bollen vid första målet.
Som det känns nu är det inte många lag - om ens något - som slår Örebro. Allsvenskans bästa just nu, om jag får säga det.
Med eller utan Kim Olsen."

Tack Jonas Esbjörnsson!

Politiserad Handelskammare

I dagens Nerikes Allehanda kan vi läsa om skarp kritik från Handelskammarens VD Merit Israelsson mot det som hon påstår vara brist på engagemang i flygplatsfrågan. Som exempel tar hon ett tioårigt avtal som hon menar inte undertecknades på grund av Örebro kommuns brist i ett bygglovärende.

Det finns mycket som är intressant i Israelssons agerande. Låt mig peka på ett par:

Hennes fakta verkar vara kopierade från oppositionsrådet Jonas Karlssons (s) åsikter. Med hull och hår sväljer Handelskammarens VD den bild som oppositionsrådet målar upp. Men stämmer den? TNTs ledning svarar nej. ÖrebroPorten ABs ledning svarar nej. Men Handelskammarens VD litar mer på ett oppositionsråd än på näringslivsföreträdarna.

Detta är mycket allvarligt. Vilket syfte har Israelsson med sitt agerande? Är hon bunden partipolitiskt utan att klara av att skilja mellan parti och arbete? Accepterar Handelskammarens medlemmar att deras VD tar partipolitiska hänsyn och litar mer på en partiföreträdare än på ledningen för en av regionens viktigaste företag?

Israelsson är dessutom mycket illa underrättad om sakliga förhållanden. Hon pekar på att Västerås kommun tar mer ansvar för sin flygplats än Örebro. Skillnaden, som hon inte känner till eller undertrycker, är att Västerås är en kommunal flygplats, medan Örebro flygplats är en regional. För att Örebro kommun ska kunna hantera frågor kring flygplatsen krävs att den socialdemokratiskt ledda styrelsen för Länstrafiken först agerar. Så har inte skett i detta skede, och inte heller förut.

Ledningen för Örebro flygplats är otydlig. Inriktningen likaså. Möjligheterna att hantera akuta lägen som detta saknas. Det är ett socialdemokratiskt ansvar eftersom de har ordförandeskapet och majoriteten i länstrafiken. Men därifrån har inget skett. Det vore klädsamt om Handelskammarens VD kunde påpeka även detta.

Tyvärr är inte detta första gången Handelskammarens VD går i oppositionens ledband och blint litar på deras uppgifter. Den 30 mars i år hade hon en debattartikel i NA som lika gärna kunnat skrivas av oppositionen. Full av antydningar och faktafel kring citybanan.

Det är illa om företrädaren för en av de aktörer som borde slåss för ett starkare lokalt och regionalt näringsliv istället väljer att desinformera och skada det lokala näringslivet. Det är illa, för Örebro kommun och regionen, men framförallt för Handelskammarens trovärdighet.

Klimat

Det regnar ute. Igen.

I augusti har Fällersta fått mer än 100 mm regn. Med dagens är vi på väg mot 150 innan halva månaden har gått.

Är det klimatförändringarnas fel? Ingen meteorolog vill nog säga det.

Men faktum är att varmare luft kan innehålla mer fukt per volym än kallare. Så när världens lufthav värms upp blir också mängden vattenånga i luften större. Det kommer att innebära totalt sett ökade regnmängder. Tyvärr verkar det som om det också blir så att där det brukar regna - så regnar det mer, eller till och med mycket mer, och där det brukar vara torrt blir det bara torrare.

Så detta kan vara framtidens somrar. Regn regn och åter regn. Men varmt. Rötmånad hela sommaren.

Vem vill det?

Svårt att tro på våld som konfliktlösningsmetod

Ryssland krigar mot Georgien. Som skäl används både Kosovo och Irak/Afghanistan.

Kosovo - därför att västvärlden använde Kosovo som ett exempel på hur man skulle tvinga fram fred med krig för att undvika etnisk rensning och folkmord. Nu menar Ryssland att Georgien gör precis samma sak med Sydossetien och Abchasien. Det ger dem rätt att använda sin militär precis som NATO gjorde i Kosovo.

Irak/Afghanistan - därför att även där används militärt våld för att tvinga fram fred under mer oklara premisser. Varför till exempel Sverige engagerar sig i Afghanistan men inte i Georgien, Tibet, Östra Kongo, Somalia osv osv osv är rätt oklart men det finns säkert något militärstrateg som kan påvisa varför.

De som menar att våld och fredsframtvingande genom krig är en framtidsväg borde nog fundera en gång till. Hela det Jugoslaviska sönderfallet är ett typexempel på att när man inte satsar en krona på humanitär hjälp och landsuppbyggnad i preventivt syfte, så får man satsa en miljard i krig. Och vem som vinner på det vet väl alla. Det militärpolitiska komplexet är tyvärr starkt i allt för många länder, både i öst och väst.

Jag håller fortfarande på den gamla liberala tesen: Våld är den odugliges sista utväg.