Om demokrati

På gårdagens kommunfullmäktige kom frågan om demokratin i kommunen upp igen. Som vanligt hittade oppositionen ett antal frågor där formalian var viktigare än sakfrågan. En diskussion om uppdragslistor inom programområde Samhällsbyggnad (om dom fanns, om dom funnits, om dom som kanske funnits varit offentliga och om dom varit offentligt offentliga, om dom som idag kanske finns inte är offentliga eller inte...) tog lika lång tid som jämställdhetsdebatten kring kommunens deltagande i det europeiska nätverket kring jämställdhet och mångfald. Det är inte mitt uppdrag att recensera oppositionen, men jag tror att örebroarna är mer intresserade av olikheterna i politik, än av om listor funnits eller inte. Det är också en fråga om demokrati.

Men det som borde få en djupare analys är skillnaden i demokratisyn mellan majoriteten och oppositionen, eller kanske mellan Sveriges Kommuner och Landsting, och en del av demokratiforskarna å ena sidan, och socialdemokraterna i Örebro å den andra.

Det finns många rörelser kring frågan om den lokala demokratin, bland annat uttryckt i det arbete kring medborgarbudget som kommunen deltar i, i riktning mot att skapa större skillnader mellan majoritet och opposition. Allt fler talar om att skapa ett tydligt ledarskap, till exempel genom borgmästarval, eller än mer konkret - genom majoritetsstyre precis som i riksdagen. Skälen är flera, men framförallt handlar de om möjligheter att skapa tydlighet i olika roller, för demokratins skull.

Man talar också om behovet av att när man arbetar med medborgarfokus så ska medborgarnas initiativ verkligen få genomslag. Därför är investeringsbudeten en bra fråga för medborgardialog. Örebroarna får bestämmanderätt över ett antal miljoner kronor och sedan genomför kommunen majoritetens beslut. Det som inte är bra, och i vissa fall rent kontraproduktivt, är att gå ut och fråga allmänt om allt möjligt där inte svaret leder till konkret handling.

Det märkliga med detta är att rent demokratiskt är det kanske så att den tydliga majoriteten som håller oppositionen utanför det förberedande arbetet men ger full insyn innan beslut ska fattas, skapar större förutsättningar för en god demokrati än den som pratar löst med medborgarna och suddar ut gränserna mellan majoritet och opposition.