92 människor har dött av att ha blivit infekterade av fågelviruset H5N1 de senaste åren över hela jorden. Det är ungefär lika många som dör i trafiken i Sverige på ett par månader. Det är betydligt färre än de hundratals som dör varje år i Europa av salmonella. Det är promille av vad som dör varje år i världen efter att ha infekterats av HIV, malaria eller andra tredjevärlden-sjukdomar. Det är inte ens mätbart i förhållande till de barn som dör varje år av att sakna rent vatten, tillräckligt med mat och grundläggande sjukvård.
Fågelviruset lär ha funnits i denna form i tiotalet år utan att ha lyckats mutera till en form som smittar mellan människor, eller direkt mellan fågel - människa. Så varför denna uppståndelse?
Vem tjänar på att människor blir panikslagna för något som inte finns? Vilka nyheter behöver vi för att känna oss lagom otrygga? Varför dessa krav på ständigt nya yttre fiender?
Kanske kommer det en pandemi så småningom, en världssjukdom som kommer att döda miljontals människor. Visst gäller det att ha beredskap för när detta kommer att inträffa. Men politiker världen över borde kanske lägga mer energi på att bekämpa de orättvisor som redan idag dödar miljontals varje år, och mindre på det som kanske, kanske kommer att hända.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2006-02-28
Politik eller...
Lyssnar på det tragiska spel som pågår mellan s och m. Vem ska dra Svarte Petter och stå med skammen när allt är klart? Är det sossarna som kommer att stämplas av att vara ett parti där hanteringen av politiska motståndare inte ligger på rätt sida de etiska riktlinjerna? Eller blir det moderaterna som försöker göra en höna av en fjäder?
Spelar egentligen ingen roll. Det visar tyvärr bara på hur lite politik det nuförtiden är i politiken. Är det inte större skillnad politiskt mellan de två största partierna än vad det är mellan s och m idag, måste kampen handla om något annat. Då blir det intressantare att lyfta eller smutskasta personerna, istället för att debattera de politiska skiljelinjerna.
Visst spelar personerna roll i politiken. I Örebro är jag till exempel övertygad om att kommunen skulle må bättre med andra personer i ledningen. Men kommunpolitiken är betydligt mycket mer pragmatik än vad den nationella politiken är. Vi har, tyvärr, allt mer blivit ett kompani som får traska patrullo efter riksdagens pipa. Det kommunala självbestämmandet är på utdöende.
Men åter till den eventuella stora "politiska" debatten... Det finns en sak som oroar mig. Med risk att skriva en självuppfyllande profetia, känns det som om årets valkampanj riskerar att bli just en kamp där alla medel är tillåtna. Kommer vi år 2006 att få se den första verkliga "negative campaigning"-valrörelsen, där det är viktigare att smutskasta motståndaren än att berätta om det egna alternativet?
Risken är uppenbar.
Spelar egentligen ingen roll. Det visar tyvärr bara på hur lite politik det nuförtiden är i politiken. Är det inte större skillnad politiskt mellan de två största partierna än vad det är mellan s och m idag, måste kampen handla om något annat. Då blir det intressantare att lyfta eller smutskasta personerna, istället för att debattera de politiska skiljelinjerna.
Visst spelar personerna roll i politiken. I Örebro är jag till exempel övertygad om att kommunen skulle må bättre med andra personer i ledningen. Men kommunpolitiken är betydligt mycket mer pragmatik än vad den nationella politiken är. Vi har, tyvärr, allt mer blivit ett kompani som får traska patrullo efter riksdagens pipa. Det kommunala självbestämmandet är på utdöende.
Men åter till den eventuella stora "politiska" debatten... Det finns en sak som oroar mig. Med risk att skriva en självuppfyllande profetia, känns det som om årets valkampanj riskerar att bli just en kamp där alla medel är tillåtna. Kommer vi år 2006 att få se den första verkliga "negative campaigning"-valrörelsen, där det är viktigare att smutskasta motståndaren än att berätta om det egna alternativet?
Risken är uppenbar.
2006-02-16
JA till friskolor
Åter på jobbet efter att i trekvart stått och lyssnat på Karl-Johansskolans niondeklassares musikal "Disney". De spelade för ett hundratal elever , tidigare i veckan har de varit på "turné" till andra skolor. Skulle egentligen varit där på den offentliga föreställningen i kväll, men jobbet...
Finns egentligen bara en sak att säga: FANTASTISKT! Tänk att Örebro får ha denna skola. Tänk att så många barn får förmånen att vara elever där! Tänk vilket värde skolan har, inte bara för sig själv, utan för andra skolor, för samhället!
På vägen tillbaka till jobbet funderar jag över den lokala vänsterkartellens ständiga nej till friskolor. Huvudkritiken är att barnen ska integreras och att friskolor segregerar. Bakom detta ligger en känsla av att om inte alla är bäst får i alla fall inte någon ha det bättre än någon annan, i vart fall inte så det syns. Hellre ska alla vara jämlikt dåliga, än att ge några chansen att få det bättre.
Men varför ska vi använda våra barn som de enda vapnen mot segregationen? Hur står det till med de vuxna politiker som driver denna antifriskolepolitik? Hur gör de med den makt de har över sina egna liv? Vilka väljer att bo kvar i, eller flytta till, några av de bostadsområden som alltid utpekas som problem? Var går deras barn i skola? Var arbetar de? Med vad?
För mig blir det en ohållbar politisk ståndpunkt att säga att andra, främst andras barn, ska tvingas att göra det jag själv inte vill, kan, orkar eller törs göra. "Låt andra ta ansvar-politiken" kan aldrig vara socialliberal, och knappast heller leda till den integration i vart fall vi i Folkpartiet vill.
Finns egentligen bara en sak att säga: FANTASTISKT! Tänk att Örebro får ha denna skola. Tänk att så många barn får förmånen att vara elever där! Tänk vilket värde skolan har, inte bara för sig själv, utan för andra skolor, för samhället!
På vägen tillbaka till jobbet funderar jag över den lokala vänsterkartellens ständiga nej till friskolor. Huvudkritiken är att barnen ska integreras och att friskolor segregerar. Bakom detta ligger en känsla av att om inte alla är bäst får i alla fall inte någon ha det bättre än någon annan, i vart fall inte så det syns. Hellre ska alla vara jämlikt dåliga, än att ge några chansen att få det bättre.
Men varför ska vi använda våra barn som de enda vapnen mot segregationen? Hur står det till med de vuxna politiker som driver denna antifriskolepolitik? Hur gör de med den makt de har över sina egna liv? Vilka väljer att bo kvar i, eller flytta till, några av de bostadsområden som alltid utpekas som problem? Var går deras barn i skola? Var arbetar de? Med vad?
För mig blir det en ohållbar politisk ståndpunkt att säga att andra, främst andras barn, ska tvingas att göra det jag själv inte vill, kan, orkar eller törs göra. "Låt andra ta ansvar-politiken" kan aldrig vara socialliberal, och knappast heller leda till den integration i vart fall vi i Folkpartiet vill.
KF = Knappt Funktionsduglig?
KF är förkortningen på KommunFullmäktige för oss som finns i politikens korridorer. För vanlige man är det inte säkert att man kopplar samman dessa två bokstäver till det finaste politiska uppdraget i landet. Att vara fullmäktigeledamot är att vara vald av medborgarna. Att sitta i kommunfullmäktige är att besluta om de nära och viktiga frågorna, skolan, vården, omsorgen, vägarna, kulturen. Till skillnad från riksdagsuppdraget, som visserligen är bättre betalt och mer prestigefyllt, är fullmäktigeuppdraget det politiska uppdrag som är närmast medborgarna och därför viktigast.
Eller borde vara...
I går på fullmäktige hände det igen. Vi hann inte med dagordningen! Det är inte första gången. Till skillnad från många andra gånger fanns ett par ärenden som var viktiga beslut. Planprogrammet över Ladu- och Sörbyängarna. Busstaxorna. Men de ärendena var avklarade på ett par timmar. De övriga timmarna var, som vanligt, mer ord och mindre innehåll.
I går fick jag nog. Jag begärde ordningsfråga. Whow - vilken grej, eller hur? Samma känsla som när Lina Andersson klöv mållinjen i tisdags...
Nej, inte riktigt. Men för mig är det viktigt att fullmäktige just är det betydelsefulla uppdrag det borde vara. Där de stora besluten ska fattas. Där de viktiga besluten först diskuteras, konflikterna tydliggörs, partiernas linjer skärps.
Då kan man inte i varje fråga skapa allmänpolitiska debatter om än det ena, än det andra. Om allt är lika viktigt, om diskussionen - dess längd och antalet inlägg - blir lika viktigt som besluten, blir till slut ingenting viktigt.
I går ville ett antal ledamöter ha en allmän kulturpolitisk diskussion. Ärendet rörde egentligen en rättelse för att kulturförvaltningen skulle kunna fakturera rätt. Jag bad att få slippa den diskussionen, eftersom den inte skulle leda fram till något beslut av värde. Den respekten borde vi som sitter ha för demokratin.
För hur många utanför fullmäktiges väggar kommer vi att kunna locka, om allt vi har att erbjuda är ändlösa diskussioner utan annat mål än att just diskutera?
Eller borde vara...
I går på fullmäktige hände det igen. Vi hann inte med dagordningen! Det är inte första gången. Till skillnad från många andra gånger fanns ett par ärenden som var viktiga beslut. Planprogrammet över Ladu- och Sörbyängarna. Busstaxorna. Men de ärendena var avklarade på ett par timmar. De övriga timmarna var, som vanligt, mer ord och mindre innehåll.
I går fick jag nog. Jag begärde ordningsfråga. Whow - vilken grej, eller hur? Samma känsla som när Lina Andersson klöv mållinjen i tisdags...
Nej, inte riktigt. Men för mig är det viktigt att fullmäktige just är det betydelsefulla uppdrag det borde vara. Där de stora besluten ska fattas. Där de viktiga besluten först diskuteras, konflikterna tydliggörs, partiernas linjer skärps.
Då kan man inte i varje fråga skapa allmänpolitiska debatter om än det ena, än det andra. Om allt är lika viktigt, om diskussionen - dess längd och antalet inlägg - blir lika viktigt som besluten, blir till slut ingenting viktigt.
I går ville ett antal ledamöter ha en allmän kulturpolitisk diskussion. Ärendet rörde egentligen en rättelse för att kulturförvaltningen skulle kunna fakturera rätt. Jag bad att få slippa den diskussionen, eftersom den inte skulle leda fram till något beslut av värde. Den respekten borde vi som sitter ha för demokratin.
För hur många utanför fullmäktiges väggar kommer vi att kunna locka, om allt vi har att erbjuda är ändlösa diskussioner utan annat mål än att just diskutera?
2006-02-14
Problem med (s)jälvbilden?
De senaste månaderna har flera av folkpartiets förtroendevalda pratat med mig om situationen i deras nämnd. Klimatet i nämnden upplevs som allt hårdare. Ofta är det den socialdemokratske ordföranden som på olika sätt angriper oppositionen, ibland i sak, men allt oftare personligt.
Detta är ett bekymmer. Flera av de förtroendevalda tvekar över om de vill fortsätta som politiker. Man frågar sig om det är värt de bekymmer som man åsamkas.
Men det vittnar kanske mer om de press socialdemokraterna i Örebro är satta i. Allt fler inser att ett maktskifte efter valet inte bara är en möjlighet utan en sannolik utveckling. Detta verkar få de sämsta egenskaperna hos ett parti som är vant vid makt att framträda än tydligare. Istället för att försöka driva sin egen politik bättre, attackerar man andra partier.
Strategin är tydlig. Det är enklare att samla de egna styrkorna om det finns en gemensam yttre fiende. Men detta agerande kommer att skapa problem, både för socialdemokratin och för den demokrati de i många brandtal påstår sig försvara.
Detta är ett bekymmer. Flera av de förtroendevalda tvekar över om de vill fortsätta som politiker. Man frågar sig om det är värt de bekymmer som man åsamkas.
Men det vittnar kanske mer om de press socialdemokraterna i Örebro är satta i. Allt fler inser att ett maktskifte efter valet inte bara är en möjlighet utan en sannolik utveckling. Detta verkar få de sämsta egenskaperna hos ett parti som är vant vid makt att framträda än tydligare. Istället för att försöka driva sin egen politik bättre, attackerar man andra partier.
Strategin är tydlig. Det är enklare att samla de egna styrkorna om det finns en gemensam yttre fiende. Men detta agerande kommer att skapa problem, både för socialdemokratin och för den demokrati de i många brandtal påstår sig försvara.
Sossarnas svek
Idag kör sossarna igång valrörelsen. För deras del verkar det mest betyda att man drar igång löfteskarusellen och ser till så att penningpåsarna lätt kan föras över från LOs mer eller mindre borgerliga väljare till det stora partiets kassakista.
Kampanjen drar igång i Örebro, en gång en socialdemokratisk mönsterkommun. Nu en kommun med stora bekymmer. På sossarnas hemsida kan man läsa om deras tre stora löften:
Alla ska ha jobb. I Örebro kommun ligger snittet av arbetslösa ständigt runt en procentenhet över rikssnittet. De utomnordiska medborgarnas arbetslöshet är nästan 20 procent. Utanförskapet ökar. Inte ens arbetsmarknadsåtgärder kan frisera misslyckandet.
Alla ska med i skolan. I Örebro kommun hamnar allt fler utanför. Betygsresultaten är dåliga trots att skolan är dyr. Resultaten visar att de svagaste eleverna lämnas utanför. Det finns ingenting som kan frisera det socialdemokratiska misslyckandet.
Mer pengar till äldreomsorgen. I Örebro kommun finns problem, vilket vi kommer att visa i en rapport i morgon. Men det stora problemet är Ylva Johanssons ofinansierade löften. Hon tror att hon kan lova att socialdemokraterna i Örebro ska satsa 14 miljoner mer nästa år och 140 miljoner mer om tio år på äldreomsorgen, förutom alla de naturliga kostnadshöjningarna. Det gör hon i en kommun som de senaste två åren dragit ner på i princip allt som har med äldreomsorg att göra.
Det är tragiskt att den fackföreningsrörelse som borde se till sina medlemmars bästa istället väljer att ta ställning för ett parti som misslyckas gång efter gång. Det är tragiskt att svensk politik i så stor utsträckning styrs av det parti som både har den största kassakistan, den rikaste LObbyorganisationen och det rymligaste samvetet när det gäller att ta emot bidrag från utomstående.
Men för att valet 2006 ska vinnas krävs förhoppningsvis mer än fagra löften och snygga annonskampanjer.
Kampanjen drar igång i Örebro, en gång en socialdemokratisk mönsterkommun. Nu en kommun med stora bekymmer. På sossarnas hemsida kan man läsa om deras tre stora löften:
Alla ska ha jobb. I Örebro kommun ligger snittet av arbetslösa ständigt runt en procentenhet över rikssnittet. De utomnordiska medborgarnas arbetslöshet är nästan 20 procent. Utanförskapet ökar. Inte ens arbetsmarknadsåtgärder kan frisera misslyckandet.
Alla ska med i skolan. I Örebro kommun hamnar allt fler utanför. Betygsresultaten är dåliga trots att skolan är dyr. Resultaten visar att de svagaste eleverna lämnas utanför. Det finns ingenting som kan frisera det socialdemokratiska misslyckandet.
Mer pengar till äldreomsorgen. I Örebro kommun finns problem, vilket vi kommer att visa i en rapport i morgon. Men det stora problemet är Ylva Johanssons ofinansierade löften. Hon tror att hon kan lova att socialdemokraterna i Örebro ska satsa 14 miljoner mer nästa år och 140 miljoner mer om tio år på äldreomsorgen, förutom alla de naturliga kostnadshöjningarna. Det gör hon i en kommun som de senaste två åren dragit ner på i princip allt som har med äldreomsorg att göra.
Det är tragiskt att den fackföreningsrörelse som borde se till sina medlemmars bästa istället väljer att ta ställning för ett parti som misslyckas gång efter gång. Det är tragiskt att svensk politik i så stor utsträckning styrs av det parti som både har den största kassakistan, den rikaste LObbyorganisationen och det rymligaste samvetet när det gäller att ta emot bidrag från utomstående.
Men för att valet 2006 ska vinnas krävs förhoppningsvis mer än fagra löften och snygga annonskampanjer.
2006-02-09
Sossarna sviker vargarna
Nu har sossarna åter bekänt färg i en naturvårdsfråga. Partisekreteraren Ulvskog visar sig vara just en varg i fårakläder. Problemet är bara att hon ger efter för jägarlobbyn och sviker vargen.
Jägarlobbyn är en av riksdagens starkaste. Riksdagens jägargrupp är rikt representerad med ledamöter från alla partier. De har en orimligt stark ställning när det gäller många jaktfrågor.
Det är väl känt att Svenska Jägarförbundet redan idag vill börja skjuta varg. Den tjuvjakt som förekommer är känd, inofficiellt, bland de allra flesta jägarna. SGT (Skjut, Gräv, Tig) är ingen saga. Tiotals vargar dödas årligen av samvetslösa jägare som inte tvekar att begå brott för att värna sitt egenintresse av att själva få döda älg och rådjur.
Ulvskog menar att man måste ta med landsbygdsbefolkningens oro när man ska börja skatta viltstammarna. Med sådana ord underblåser hon den obefogade rädslan för framförallt vargen. Fortfarande detta nådens år 2006 tror folk på allvar att vargen snart ska komma krypande fram till förstutrappen och sno åt sig småbarnen som stilla leker. Men detta är bara sagor. Vargen har i modern tid inte angripit någon människa på det sättet. Vargen är skygg.
Snart står bara Folkpartiet och Miljöpartiet kvar bakom att också vargen ska ha rätt att överleva i Sverige. Vi får hoppas att fler än jägarna får göra sin röst hörd i riksdagen. För det är faktiskt så att även i de vargtätaste områdena i Sverige är varghatarna i minoritet.
Jägarlobbyn är en av riksdagens starkaste. Riksdagens jägargrupp är rikt representerad med ledamöter från alla partier. De har en orimligt stark ställning när det gäller många jaktfrågor.
Det är väl känt att Svenska Jägarförbundet redan idag vill börja skjuta varg. Den tjuvjakt som förekommer är känd, inofficiellt, bland de allra flesta jägarna. SGT (Skjut, Gräv, Tig) är ingen saga. Tiotals vargar dödas årligen av samvetslösa jägare som inte tvekar att begå brott för att värna sitt egenintresse av att själva få döda älg och rådjur.
Ulvskog menar att man måste ta med landsbygdsbefolkningens oro när man ska börja skatta viltstammarna. Med sådana ord underblåser hon den obefogade rädslan för framförallt vargen. Fortfarande detta nådens år 2006 tror folk på allvar att vargen snart ska komma krypande fram till förstutrappen och sno åt sig småbarnen som stilla leker. Men detta är bara sagor. Vargen har i modern tid inte angripit någon människa på det sättet. Vargen är skygg.
Snart står bara Folkpartiet och Miljöpartiet kvar bakom att också vargen ska ha rätt att överleva i Sverige. Vi får hoppas att fler än jägarna får göra sin röst hörd i riksdagen. För det är faktiskt så att även i de vargtätaste områdena i Sverige är varghatarna i minoritet.
Plusjobb
I morgon ska kommunen kanske börja anställa plusjobbare. Tycker det känns som ett minusalternativ. Vad ska de göra, egentligen? Jobb som inte finns? Jobb som ingen saknar? Jobb som ingen vill göra? Jobb utan kompetensbehov?
Visst behöver vi nya jobb. Visst behöver vi jobb där kompetensinnehållet varierar. Men frågan är om plusjobben är lösningen.
Det känns som om plusjobben egentligen är ett socialdemokratiskt köttben, dels till AM(S), dels till Kommunal. Men nu visar det sig att Kommunal inte alls alltid vill gnaga på detta köttben. Flera dugliga fackmänniskor inser det många insett: Det går inte att dra gränser mellan jobb som ska utföras av ordinarie anställda och jobb som plusjobbarna får göra. Risken att plusjobbarna tar någon annans arbete, ordinarie, vikarie eller timanställd, är uppenbar.
Bara ett exempel:
Omfattningen av hemtjänst idag är inte alls densamma som för 20 år sedan. Då fanns tid för mer omsorg. Idag är det nästan bara vård och snabbservice. Ska plusjobbarna återställa hemtjänsten till den omsorgsgrad den hade förr? Innebär det att staten menar att kommunerna egentligen gör för lite? Kommer det att innebära krav från staten att kommunerna, när valet är över, tar över kostnaderna för dessa jobb och inlemmar dem i det ordinarie kommunala uppdraget?
Vem ska i så fall betala?
Och: Det finns en skrämmande underton i regeringens syn på kommunalt arbete. Det är en indirekt nedvärdering av behovet av kompetens inom kommunerna när man säger att plusjobbarna nu får chansen att visa upp sig för att sedan bli anställda. Men, kära regering, är det verkligen så? Är det inte så att kommunerna också har behov av stark kompetens, god utbildning och så vidare? Menar regeringen att vem som helst kan sköta ett kommunalt arbete? Är det en socialdemokratisk syn på offentlig sektor???
Visst behöver vi nya jobb. Visst behöver vi jobb där kompetensinnehållet varierar. Men frågan är om plusjobben är lösningen.
Det känns som om plusjobben egentligen är ett socialdemokratiskt köttben, dels till AM(S), dels till Kommunal. Men nu visar det sig att Kommunal inte alls alltid vill gnaga på detta köttben. Flera dugliga fackmänniskor inser det många insett: Det går inte att dra gränser mellan jobb som ska utföras av ordinarie anställda och jobb som plusjobbarna får göra. Risken att plusjobbarna tar någon annans arbete, ordinarie, vikarie eller timanställd, är uppenbar.
Bara ett exempel:
Omfattningen av hemtjänst idag är inte alls densamma som för 20 år sedan. Då fanns tid för mer omsorg. Idag är det nästan bara vård och snabbservice. Ska plusjobbarna återställa hemtjänsten till den omsorgsgrad den hade förr? Innebär det att staten menar att kommunerna egentligen gör för lite? Kommer det att innebära krav från staten att kommunerna, när valet är över, tar över kostnaderna för dessa jobb och inlemmar dem i det ordinarie kommunala uppdraget?
Vem ska i så fall betala?
Och: Det finns en skrämmande underton i regeringens syn på kommunalt arbete. Det är en indirekt nedvärdering av behovet av kompetens inom kommunerna när man säger att plusjobbarna nu får chansen att visa upp sig för att sedan bli anställda. Men, kära regering, är det verkligen så? Är det inte så att kommunerna också har behov av stark kompetens, god utbildning och så vidare? Menar regeringen att vem som helst kan sköta ett kommunalt arbete? Är det en socialdemokratisk syn på offentlig sektor???
2006-02-06
Islam och demokrati = sant?
Jag vill inte påstå att jag är en expert på islam. Men jag kan nog mer än genomsnittssvensken. I min ungdom, under mina juridikstudier, gjorde jag ett examensarbete i islamsk handelsrätt. Hur påverkar islams syn på rättsväsende möjligheterna för internationell handel? I det arbetet läste jag bland annat Koran ett antal gånger, liksom ytterligare ett antal skrifter. Problemet är att så mycket då, för 20 år sedan, var skrivet på arabiska och enbart arabiska. Det gick inte att få en fullständig bild av verkligheten.
Mycket har förändrats sedan dess. Men jag har alltid burit med mig en fundering. Kan islam och demokrati förenas? Visst finns det massor av exempel både i Koran och bland uttalanden som mer eller mindre sant tillskrivs Muhammed att man ska agera på det ena eller andra sättet. Det går, liksom i Bibeln, att hitta utsnitt som rättfärdigar både godhet och våld.
Men det finns en sak som skiljer. Bibeln har aldrig gjort anspråk på att vara Guds ord, nedskrivet och färdigt och bara för människorna att använda. Bibeln är skriven av människor, inspirerade av Gud. Koran är däremot i princip färdig och otolkningsbar. Det är därför mycket svårare att vara liberalteologisk muslim än att vara liberalteologisk kristen.
Till skillnad från Bibeln är också Koran betydligt mer uppbyggd som en traditionell naturrättslagbok. Du skall och du skall inte dominerar på ett helt annat sätt i Koran än i Bibeln.¨
Med de senaste dagarnas händelser i färskt minne ställs åter denna, än så länge obesvarade, fråga framför mig: Hur kan islam och demokrati förenas? När demokratiskt fattade beslut strider mot det ord som finns i Koran, hur ska då en sann muslim agera?
Jag hoppas och tror att det finns vägar runt detta. Det visar sig att i princip alla svenska muslimer klarar av denna balansgång. Därför borde man kunna se ljust på framtiden. Men då måste man också hoppas att de i väst boende muslimerna orkar påverka sina religionsfränder i den övriga muslimska världen, och att inte påverkan sker åt motsatt håll.
Mycket har förändrats sedan dess. Men jag har alltid burit med mig en fundering. Kan islam och demokrati förenas? Visst finns det massor av exempel både i Koran och bland uttalanden som mer eller mindre sant tillskrivs Muhammed att man ska agera på det ena eller andra sättet. Det går, liksom i Bibeln, att hitta utsnitt som rättfärdigar både godhet och våld.
Men det finns en sak som skiljer. Bibeln har aldrig gjort anspråk på att vara Guds ord, nedskrivet och färdigt och bara för människorna att använda. Bibeln är skriven av människor, inspirerade av Gud. Koran är däremot i princip färdig och otolkningsbar. Det är därför mycket svårare att vara liberalteologisk muslim än att vara liberalteologisk kristen.
Till skillnad från Bibeln är också Koran betydligt mer uppbyggd som en traditionell naturrättslagbok. Du skall och du skall inte dominerar på ett helt annat sätt i Koran än i Bibeln.¨
Med de senaste dagarnas händelser i färskt minne ställs åter denna, än så länge obesvarade, fråga framför mig: Hur kan islam och demokrati förenas? När demokratiskt fattade beslut strider mot det ord som finns i Koran, hur ska då en sann muslim agera?
Jag hoppas och tror att det finns vägar runt detta. Det visar sig att i princip alla svenska muslimer klarar av denna balansgång. Därför borde man kunna se ljust på framtiden. Men då måste man också hoppas att de i väst boende muslimerna orkar påverka sina religionsfränder i den övriga muslimska världen, och att inte påverkan sker åt motsatt håll.
2006-02-01
Vivalla
Tvärsnytt gör en serie om Vivalla och problemen där. Problemet med att åter visa Vivalla som ett problem är att det blir problemet som blir problem...
Alla samhälllen har sina bekymmer. Det finns olika sätt att tackla dessa. Antingen ser man det just som ett problem som någon, gärna utifrån, måste lösa. Det blir lätt passiviserande och tar makten från dem som man utgår är kärnan till problemet. Den svenska integrationspolitiken lider till stor del av detta synsätt.
Det andra är att se den nuvarande situationen som en utmaning, som något som går att förändra, bara man ger människorna rätt verktyg. Här måste en omsvängning av svensk integrationspolitik ske. Mer energi måste läggas på att skapa förutsätttningarna för alla dessa starka, nya svenskar att själva skapa sig sin framtid. Mer energi måste läggas på att ge dem bra utbildning, möjlighet till att skapa egna jobb, möjlighet att själva skapa sin egen meningsfulla fritid och så vidare.
Denna integrationspolitik är ännu så länge bara en dröm. Men den måste förverkligas för att samhället ska kunna utvecklas.
Alla samhälllen har sina bekymmer. Det finns olika sätt att tackla dessa. Antingen ser man det just som ett problem som någon, gärna utifrån, måste lösa. Det blir lätt passiviserande och tar makten från dem som man utgår är kärnan till problemet. Den svenska integrationspolitiken lider till stor del av detta synsätt.
Det andra är att se den nuvarande situationen som en utmaning, som något som går att förändra, bara man ger människorna rätt verktyg. Här måste en omsvängning av svensk integrationspolitik ske. Mer energi måste läggas på att skapa förutsätttningarna för alla dessa starka, nya svenskar att själva skapa sig sin framtid. Mer energi måste läggas på att ge dem bra utbildning, möjlighet till att skapa egna jobb, möjlighet att själva skapa sin egen meningsfulla fritid och så vidare.
Denna integrationspolitik är ännu så länge bara en dröm. Men den måste förverkligas för att samhället ska kunna utvecklas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)