Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2006-02-01

Vivalla

Tvärsnytt gör en serie om Vivalla och problemen där. Problemet med att åter visa Vivalla som ett problem är att det blir problemet som blir problem...

Alla samhälllen har sina bekymmer. Det finns olika sätt att tackla dessa. Antingen ser man det just som ett problem som någon, gärna utifrån, måste lösa. Det blir lätt passiviserande och tar makten från dem som man utgår är kärnan till problemet. Den svenska integrationspolitiken lider till stor del av detta synsätt.

Det andra är att se den nuvarande situationen som en utmaning, som något som går att förändra, bara man ger människorna rätt verktyg. Här måste en omsvängning av svensk integrationspolitik ske. Mer energi måste läggas på att skapa förutsätttningarna för alla dessa starka, nya svenskar att själva skapa sig sin framtid. Mer energi måste läggas på att ge dem bra utbildning, möjlighet till att skapa egna jobb, möjlighet att själva skapa sin egen meningsfulla fritid och så vidare.

Denna integrationspolitik är ännu så länge bara en dröm. Men den måste förverkligas för att samhället ska kunna utvecklas.

2 kommentarer:

Christian sa...

Hej Staffan,

Som född och uppväxt i Vivalla tycker jag det snarare är bra varje gång någon försöker att efter bästa förmåga ta upp de problem som faktiskt existerar, hur gärna man än vill låtsas som annat. Att Vivalla består av annat än BARA problem är naturligtvis viktigt att inte glömma bort. En annan sak jag reagerar över i den allmänna debatten, som i allmänhet förs av medelklassmänniskor som aldrig bott i miljonprogrammet, är att så fort man nämner Vivalla och "förorten" talar man bara om invandrare. Gott att man diskuterar vad de utsätts för, men min fråga till er politiker i Örebro är: Har ni helt glömt bort den sociala segregationen? Den etniska är kanske enklare och mer handgriplig att prata om, men nästan hälften, om jag inte är helt felinformerad, av Vivallaborna är faktiskt svenskar med svenska föräldrar och svenska farföräldrar. Svensk underklass, helt enkelt. Svensk arbetarklass. Jag har också vuxit upp i segregation, så svensk jag är. Samma gäller för många, många andra i det här landet. När jag växte upp hade jag många klasskamrater som var dåliga på svenska, vilket satte en prägel på svenskalektionerna. Det var en stor omväxling av grannar i min trappuppgång genom åren. Många kunde inte svenska, andra var arbetslösa/psykiskt sjuka/alkoholister. Vilket socialt nätverk fick jag med mig från det? Medan en, förenklat för att göra exemplet tydigt, Adolfsbergs-unge lever med samma villagrannar genom sin uppväxt, grannar med "bra" jobb och kanske chefspositioner? Grannar som morsar igenkännande efter 15 års grannskap, grannar i samma "lyckade" sfär som ens egna föräldrar/en själv. Vilket socialt nätverk har den här personen chansen att få med sig från sin uppväxt bara genom sin direkta boende-omgivning?

Anonym sa...

"Alla dessa starka nya Svenskar"...

Jag trodde de kom hit för att de var svaga. Nej, just det, de svaga kommer ju aldrig hit.

Hjälp flyktingar på plats istället för att flytta alla til västeuropa och Sverige. Då får rätt personer hjälp!