Är det OK att häda?

Hädelse är inte längre något brott i Sverige. Vem som helst får säga vad som helst om Gud, Jesus, Muhammad, Allah, Vishnu... Sverige är sekulariserat.

Det finns för- och nackdelar med detta. Den som saknar religiös övertygelse kan inte inse vilka känslor som kan väckas av att någon hädar det som man tror på. Människor kan bli kränkta av man menar att någon behandlar din gud eller din religion respektlöst. Därför krävs alltid respekt för andra människors trosåskådning, likaväl som vi ska respektera andra skillnader.

Men det som nu händer i den muslimska världen, med protesterna mot bilder av Muhammad, är något annat. Det visar också på ett av de problem som kommer att accentueras i framtiden: Synen på religionens plats i samhället.

Islam är både religion och styrelseskick. Ännu har inte islam visat att den långsiktigt går att kombinera med en sekulariserad stat. Turkiets ständiga brottningsmatch mellan religion och stat visar på problemen. Kanske kan en modern islam bli mer sekulariserad, men den vandringen blir betydligt svårare än för kristendomen. Koran är betydligt mer lik en lagbok än bibeln. Därmed ställer den också krav på att styra sådant som vi menar är sekulärt.

Nu anser flera islamska stater att Jyllandsposten och den danska staten ska be om ursäkt för de bilder på Muhammed man publicerat. Alternativet är våld mot nordiska medborgare. Jag hoppas att de inte viker mer än vad de redan gjort. Att be om ursäkt för att man kränkt någons tro är rätt. Men det får inte hindra den fria pressen att fortsätta publicera ifrågasättanden av islam, Muhammed, kristendom eller Jesus.

Jag är kristen. Jag minns hur illa berörd jag blev av fotografen Elisabeth Olssons bilder av den sexualiserade Jesus. För mig var hennes bilder mycket nära hädelse. Hennes sätt att krympa den gudomliga kärleken till sexualitet visade mer på hur illa det står till med kärleken i dagens samhälle än på ett ställningstagande för en utsatt grupp.

Ändå skulle jag aldrig önska att hennes frihet att visa sina bilder offentligt beskars. Det öppna samhället är grunden, både för oss som har en personlig tro och för dem som saknar. Både ateistens och den troendes möjligheter till egen utveckling ligger i det öppna samhället, i rätten att tycka, tänka och uttrycka sig olika.

Jyllandsposten satte fingret på en öm punkt. Nu känns det som om vissa hukar inför hot om våld. Därför är det viktigt att västvärlden står upp för den fria pressens rätt att tycka och skriva, även om sådant som är obehagligt. Men det måste ske med respekt.