(S)olidaritet för vem?

I går på fullmäktige beslutade sossarnas vänsterkartell att alla som lämnar anbud till kommunen ska ha kollektivavtal. Det fanns två motioner, en (s) och en (v). (V) motionen var bättre. Där gällde att man skulle ha kollektivavtal eller liknande vid upphandlingar av vissa tjänster. (S) motionen krävde kollektivavtal vid alla upphandlingar.

Här, och i debatten, visar sig socialdemokraternas solidaritet från sin rätta sida. Flera av s-ledamöterna gick upp i debatten, inte som företrädare för ett parti, utan som fackliga ombudsmän. Deras ansvar låg så tydligt hos just den fackförening de företrädde.

(S)olidarieten slutar med fackanslutningen, eller snarare, fackföreningen som organisation är det som är solidaritet för dessa sossar. Att deras motion innebär att fattiga människor i fattiga länder inte kan leverera till kommunen struntar de i. Att deras motion bygger nya murar i Europa struntar de i. Att deras motion drar gränser i Sverige struntar de i. Det är fackets makt och fackets rätt som är det viktiga. Då får småföretagare i Sverige och i den tredje världen bara böja på nacken för överheten.

Kopplingen mellan främst LO-facken och socialdemokratin är ett hån mot den öppna demokratin. Gårdagens debatt visar främst att socialdemokraterna gör allt för att behålla fackets makt även när medlemstalen sjunker. Det är ju bidragen från facken som gör att sossarna år efter år kan behålla makten. Då spelar internationell solidaritet en mycket liten roll.

U(s)elt, är ordet.