Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2006-02-16

KF = Knappt Funktionsduglig?

KF är förkortningen på KommunFullmäktige för oss som finns i politikens korridorer. För vanlige man är det inte säkert att man kopplar samman dessa två bokstäver till det finaste politiska uppdraget i landet. Att vara fullmäktigeledamot är att vara vald av medborgarna. Att sitta i kommunfullmäktige är att besluta om de nära och viktiga frågorna, skolan, vården, omsorgen, vägarna, kulturen. Till skillnad från riksdagsuppdraget, som visserligen är bättre betalt och mer prestigefyllt, är fullmäktigeuppdraget det politiska uppdrag som är närmast medborgarna och därför viktigast.

Eller borde vara...

I går på fullmäktige hände det igen. Vi hann inte med dagordningen! Det är inte första gången. Till skillnad från många andra gånger fanns ett par ärenden som var viktiga beslut. Planprogrammet över Ladu- och Sörbyängarna. Busstaxorna. Men de ärendena var avklarade på ett par timmar. De övriga timmarna var, som vanligt, mer ord och mindre innehåll.

I går fick jag nog. Jag begärde ordningsfråga. Whow - vilken grej, eller hur? Samma känsla som när Lina Andersson klöv mållinjen i tisdags...

Nej, inte riktigt. Men för mig är det viktigt att fullmäktige just är det betydelsefulla uppdrag det borde vara. Där de stora besluten ska fattas. Där de viktiga besluten först diskuteras, konflikterna tydliggörs, partiernas linjer skärps.

Då kan man inte i varje fråga skapa allmänpolitiska debatter om än det ena, än det andra. Om allt är lika viktigt, om diskussionen - dess längd och antalet inlägg - blir lika viktigt som besluten, blir till slut ingenting viktigt.

I går ville ett antal ledamöter ha en allmän kulturpolitisk diskussion. Ärendet rörde egentligen en rättelse för att kulturförvaltningen skulle kunna fakturera rätt. Jag bad att få slippa den diskussionen, eftersom den inte skulle leda fram till något beslut av värde. Den respekten borde vi som sitter ha för demokratin.

För hur många utanför fullmäktiges väggar kommer vi att kunna locka, om allt vi har att erbjuda är ändlösa diskussioner utan annat mål än att just diskutera?

Inga kommentarer: