En gosekanin att älska...

När vi för fyra år sedan startade Örebro Open Art fanns det två huvudskäl. Dels att örebroarna skulle bli lite stoltare över sin stad. Tyvärr är det alldeles för få örebroare som verkligen visar att man är stolt och tycker om sin stad. Trots att den rymmer så mycket. Och så bra kultur. Inte bara Örebro Open Art. Det räcker med att skriva "Svenska Kammarorkestern." Eller "O Helga Natt". Eller "Rådhuskalender". Eller "Peter Flack." Eller "Pubmusikfestivalen." Eller...

Det andra var att göra Örebro mer känt utanför stadsgränsen. Från en socialdemokratisk högborg, grå, trist, intetsägande, lagom. Till en liberal, levande, spännande, växande stad som vågar sticka ut, sticka fram, ta plats.

Under de fyra år vi styrde lyckades vi bättre med det andra än med det första. Örebro växte under perioden 2007 - 2010 mer än någonsin. Efterhand blev vi en spelare att räkna med på område efter område, nationellt men ibland också internationellt.

Och Örebro Open Art har fyllt ut sin roll väl. Nu har vi skapat förutsättningar för i vart fall Sveriges, och kanske norra Europas mest spännande utomhuskonstbiennal. Jag hoppas att den nya kommunledningen inser detta värde.

När jag går på gatorna i min favoritstad Örebro under Örebro Open Art blir jag glad. Glad över alla dessa konstverk som är spännande, irriterande, vackra, fula, konstiga, märkliga, unika. Glad över alla människor som tar del av konsten. Glad över att människor samtalar kring och över konstverken. De är fantastiska var för sig. Men än mer fantastiska som en helhet.

Som alltid är det viktigt att vi politiker inte sätter oss till doms över konstens innehåll. Lika viktigt som att alla har rätt att tycka om eller inte tycka om det som ställs ut. Dagens konst och kultur handlar kanske oftast om att skapa känslor.

Från Rådhuset har jag kunnat följa skapandet av den gula gosekaninen. Jag har sett människor titta på den, känna på den, tala om den. Jag har sett barn klättra på den, föräldrar ta kort på dem, vuxna fundera över den. Jag har hört människor vara sura över den. Klaga på den. Vara ilskna över vad den kostar.

Men jag tror att varenda peng är väl investerad. Som en del i ett byggande av en annan stad än den vi ärvde. En mer liberal stad. Jag bär fortfarande den drömmen, att få fortsätta att utveckla Örebro till en liberal, tillåtande, modig, spännande och växande stad. De kommande tre åren är förhoppningsvis bara en tillfällig paus i det arbetet. Hösten 2014 kör vi igång igen!

Media: DN