(S)kattehöjningspolitik

Läser idag det nya styrande triumviratets artikel i NA. Det är en märklig läsning. Kortfattat kan man säga att innehållet är: Alla ska få mer!

Idrottsföreningar ska få mer.
Civilsamhället ska få mer.
Sociala företag ska få mer.
KFUM och Sensus ska få mycket mer.
och så vidare...

Det är inte svårt att se den gamla koalitionens skugga över de förslag som nu läggs. Vi drev idrottsfrågorna efter en lång tid av socialdemokratisk ickepolitik och ofta med stort motstånd från de sossar som nu svänger. Det innebar att vi blev Sveriges Idrottsstad.

Vi drev frågorna om civilsamhället så framgångsrikt att vi var före staten i detta arbete och togs som nationell föregångare. Visst fanns sossarna med i arbetet, men deras medverkan var utan engagemang eller förståelse för utvecklingen.

Vi drev frågan om att utveckla väster tillsammans med föreningarna, istället som de gamla misslyckade kommunala sosseprojekten. Även här har det inte funnits något engagemang från de sossar som nu kramar det allt dyrare och allt mer kommunala Tegelbruksprojektet.

Men när man läser artikeln är det något annat som är det slående. Det är att såväl kristdemokrater och centerpartister nu verkar ha slutit upp bakom den gamla sossepolitiken som ledde Örebro in i fördärvet. Den politik som stavas: "Mer pengar är alltid bättre."

Och redan här går det fel. Därför att det är inte mer pengar som är lösningen, inte vad gäller kontakterna med föreningar, organisationer och företag inom den civila sektorn. Inte inom de flesta andra områdena heller.

Istället handlar det om synsätt. Det civila samhällets viktigaste fråga i kontakterna med regeringen handlade inte om pengar. Den handlade om respekt. En respekt som skapade rätt bemötande, långsiktighet, förståelse. Den respekten garanterar att inte Kommunals ombudsmän påverkar politiken. Den respekten garanterar att inte politiker tar över och bestämmer.

Den grunden saknas i det styrande triumviratets politik. Därför kommer de inte att lyckas. Som i alla andra frågor där de inte är överens plåstrar de om skillnaderna med mer pengar. Men det är en högoddspolitik.

Just nu går svensk ekonomi som tåget. Men finansminstern med flera varnar för att tro att utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns stora risker i framtiden. Det räcker med att fundera över hur USAs budgetproblem kommer att påverka den internationella konjunkturen.

I detta läge väljer triumviratet slösandets väg. De blåser upp sin budget med minst 55 miljoner kronor (egentligen är det mer, men de mörkar en massa kostnader - till exempel kring Rudbecksskolan) och tror att det ska hålla.

Rätt många kommuner gjorde det också 2006 och 2007. De fick stora problem 2008 och framåt. En del räddades av staten, men andra fick höja skatter och spara kraftigt. I den utvecklingen gick Örebro starkt.

Jag kan nu erkänna att denna ekonomiska utveckling ofta gjordes med motstånd från framförallt centerpartiets Rasmus Persson. Han menade alltid att det skulle komma mer pengar från staten. Och ofta hade han rätt. Problemet är bara att när det vänder, och han får fel, när staten inte petar in mer pengar till kommunerna eller då USAs ekonomi åter backar, så blir det örebroarna som får betala.

Triumviratets politik riskerar att leda till samma ekonomiska moras som Mats Sjöströms sosseregim ledde Örebro in i. Lena Baastad har tidigare visat att hon inte har någon ekonomisk kontroll. Rasmus Persson tror att allt alltid blir bättre. Och Lennart Bondeson har inte tagit del i styrningen av kommunens ekonomi.

Så frågan nu är: När kommer skattehöjningen?