Örebro kommun höjer skatten med 50 öre. Alla som kan något om ekonomi har sett det komma. Den nuvarande kommunledningen har inte koll på ekonomin. Örebro kommun blöder, och har räddats av regeringen och tillfälliga bidrag de senaste åren.
Skälen är flera. Ingen av de ansvariga kommunalråden har klarat av att hålla i sina budgetar. Pengar läcker ur massor av hål. Låt mig ta några exempel:
Skolorna: Skolflyttarna sedan 2011 har kostat Örebro minst 200 miljoner kronor i onödiga ombyggnationer (av främst Rudbeck) och uteblivna försäljningar av attraktiva skolfastigheter (främst Rudbeck).
Äldreomsorgen: Dyra räkningar från landstinget. Sämre omsorg om de gamla, ökade kostnader och ineffektiv organisation skapar underskott. När politikerna dessutom hellre tar kostsamma strider med de privata entreprenörerna än bryr sig om de gamla är det illa.
Näringsliv: Det läcker åt alla håll. Bara de senaste besluten; ytterligare 70 miljoner kronor i aktieägartillskott till den vindkraft som skulle generera miljoner, ytterligare 6 miljoner om året till den flygplats som aldrig visat plusresultat är bara ett par av en räcka beslut som aldrig borde fattats.
Stadsbyggnad: Örebro kommun investerar ofattbara 1,5 miljarder om året. Utan någon annan analys än att det "behövs" och att "räntan är så låg idag". Samtidigt ökar kommunens låneskuld kontinuerligt och är snart uppe i 15 miljarder kronor. Redan idag tränger de årliga kostnaderna för investeringarna ut välfärdstjänster, och vad händer när räntorna börjar gå upp???
Ekonomi: Vem styr Örebro kommun? Det verkar inte finnas någon som tar hand om ekonomin. När kommunstyrelsens ordförande argumenterar för skattehöjningen genom att peka på att Örebro växer, är det närmast genant. För det mesta är det tillväxt, såväl i företag som i nya medborgare, som gör att framgångsrika kommuner klarar av välfärdsuppdraget och ekonomin. Varje ny medborgare, oavsett ålder, innebär runt 50.000:- kronor i nya skatteintäkter. För Örebro kommuns del innebär det runt 100 miljoner per år till ny verksamhet. Trots detta förmår inte ansvarigt kommunalråd att hantera situationen.
Skattehöjningar innebär många saker. För inkompetenta kommunalråd handlar det om att tro att man får mer pengar i omlopp och kan "rädda" välfärden. Men för det mesta innebär det precis motsatsen. Nödvändiga åtgärder stoppas, kostnadsökningstakten ökar och kvaliteten förbättras inte.
Men det finns större problem. I fjol höjde landstinget skatten lika mycket. Det innebär att Örebros innevånare idag får betala en kommunalskatt på över 33:- kronor per hundralapp. Och det kommer sannolikt inte att stanna här. Om räntorna stiger, om flyktingsituationen fortsätter, om en inkompetent ledning inte får koll på kostnadsökningstakten, kommer detta bara vara ett steg på vägen. Och snart slår vi i det skattetak som många nationalekonomer har sagt ligger på runt 35:- kronor. Då kommer ekonomins funktionssätt att bli så försämrat, att det överhuvudtaget inte går att räkna hem ökade intäkter via skattehöjningar.
Problemet stannar dock inte här. Den röda regeringen har aviserat skattehöjningar i mångmiljardklassen. De kommer att slå hårdast mot de med något högre inkomster. Men kommunalskattehöjningarna slår hårdast mot de med lägst inkomster. Oavsett inkomstnivå innebär den nu förda politiken en rejäl åtstramning. Det spelar ingen roll om det är S-KD-C-V som styr lokalt i Örebro, eller S-MP-V nationellt. Problemet är att alldeles för få politiker ens har en grundläggande ekonomisk kompetens, och att det ofta medför en syn på den offentliga ekonomin, skatternas höjd och vems pengarna egentligen är som är långsiktigt skadlig för samhället. Och det kommer att påverka välfärden.
Ibland funderar jag på om det vi idag ser är inledningen på en perfekt storm. Alla komponenter finns där:
Unikt höga invandringsvolymer.
Allt mer sannolika klimatkostnader.
Ett välfärdsuppdrag som är underfinansierat.
En demografisk utmaning
Unikt låga räntekostnader.
Enorma investeringsvolymer.
Brister inom infrastruktur och bostäder.
En oklar politisk ledningssituation.
Populism på frammarsch.
Enorma kompetensbrister hos styrande politiker.
Det räcker med att fundera över vad det innebär på sikt. Allt pekar mot en välfärdsstat som går mot någon form av kris. Frågan är inte längre om, utan snarare när.
Och de allvarligaste frågorna:
Vad händer när detta sker?
Och vad kommer sedan?
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett skattehöjning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skattehöjning. Visa alla inlägg
2013-10-01
(S)kattehöjning på väg?
Nu lovar de igen.
Media fylls i dagarna med majoritetens olika löften. De sprätter miljoner än hit och än dit. Mest sprätter det i programnämnd Samhällsbyggnad. Satsningen på ökad snöröjning och sandsopning slår löneökningarna för lärarna med hästlängder, de lärare som inte riskerar uppsägning alltså... Men det lär sprätta vidare.
Den nuvarande majoriteten styr knappast Örebro. Kanske styr de en del av media. (S)tatstelevisionen lägger troget upp alla utspel i sina nyhetskanaler. Men det verkar som såväl Nerikes Allehanda som radion tröttnat. Och man kan förstå dem. Det kanske inte är det roligaste att gå och lyssna på ungefär samma presskonferens om cykelbanor för tredje gången...
Frågan är vad som händer nu. Hur mycket kommer det att sprätta? Och var kommer besparingarna att synas?
Örebro kommun är i ett besvärligt ekonomiskt läge. Trots kraftigt ökade intäkter, trots en ökande befolkning, trots ett gyllene utgångsläge, borde majoriteten inte sprätta, utan spara pengar. För att tala med gamla sosse-ord. De kom till ett dukat bord. Men de har både ätit upp maten och sålt porslinet. Nu finns inget kvar. Slöseriet har nått vägs ände.
Enligt ekonomikontoret så borde besparingarna ligga på runt 100 miljoner, kanske mer beroende på hur många av alla de vallöften som inte infriats som nu ska fram innan valet. Och det ligger besparingskrav på 0,9 % av omsättningen på alla områden. Det är därför sossarna egentligen vill säga upp lärare. Det är därför äldreomsorgen går på knäna och väntetiderna för boende och omsorg ökar. Det är därför de med funktionshinder får vänta på service.
Till skillnad från när Folkpartiet styrde, så gör inte den nuvarande majoriteten någon skillnad mellan områdena. Skolan får spara lika mycket som man spar på asfalt. Äldreomsorgen får spara lika mycket som man spar på betongen. Eller... Nu verkar det inte bli några besparingar på vare sig betong eller asfalt. Besparingarna landar helt på välfärden. På barnen, på ungdomarna, på de äldre.
Så vad händer?
Det finns två sannolika scenarior.
För det första en återupprepnng av fjolåret. Då låtsades man satsa lite pengar här och där, fick media på det och kom undan med de miljonbesparingar på skola och äldreomsorg som nu kraftigt slås igenom.
Eller så blir det skattehöjning. Allt tyder på att socialdemokraterna i det vanskötta landstinget planerar för en kraftig skattehöjning. Frågan är om vanskötseln från sossarna i Örebro följer i samma spår. Blir det skattehöjning? Och i så fall hur mycket?
De två stödpartierna lär inte ha mycket att säga till om. Om de nu vill. Bondeson och Persson är ofta lika goda socialdemokrater som sossarna själva. Vad deras partier egentligen tycker är mer oklart.
Örebro behöver inga skattehöjningar. Vi har redan bland de högsta skattetrycken i landet. Ökade skatter kommer att slå hårdast mot de med lägst inkomster, minska den ekonomiska aktiviteten, minska attraktiviteten och riskera inflyttningen, och sannolikt öka arbetslösheten.¨
Vad Örebro behöver är en kommunledning som prioriterar välfärden före bolagen, eleverna före betongen, de gamla före asfalten.
Media: SVT1, SR
Media fylls i dagarna med majoritetens olika löften. De sprätter miljoner än hit och än dit. Mest sprätter det i programnämnd Samhällsbyggnad. Satsningen på ökad snöröjning och sandsopning slår löneökningarna för lärarna med hästlängder, de lärare som inte riskerar uppsägning alltså... Men det lär sprätta vidare.
Den nuvarande majoriteten styr knappast Örebro. Kanske styr de en del av media. (S)tatstelevisionen lägger troget upp alla utspel i sina nyhetskanaler. Men det verkar som såväl Nerikes Allehanda som radion tröttnat. Och man kan förstå dem. Det kanske inte är det roligaste att gå och lyssna på ungefär samma presskonferens om cykelbanor för tredje gången...
Frågan är vad som händer nu. Hur mycket kommer det att sprätta? Och var kommer besparingarna att synas?
Örebro kommun är i ett besvärligt ekonomiskt läge. Trots kraftigt ökade intäkter, trots en ökande befolkning, trots ett gyllene utgångsläge, borde majoriteten inte sprätta, utan spara pengar. För att tala med gamla sosse-ord. De kom till ett dukat bord. Men de har både ätit upp maten och sålt porslinet. Nu finns inget kvar. Slöseriet har nått vägs ände.
Enligt ekonomikontoret så borde besparingarna ligga på runt 100 miljoner, kanske mer beroende på hur många av alla de vallöften som inte infriats som nu ska fram innan valet. Och det ligger besparingskrav på 0,9 % av omsättningen på alla områden. Det är därför sossarna egentligen vill säga upp lärare. Det är därför äldreomsorgen går på knäna och väntetiderna för boende och omsorg ökar. Det är därför de med funktionshinder får vänta på service.
Till skillnad från när Folkpartiet styrde, så gör inte den nuvarande majoriteten någon skillnad mellan områdena. Skolan får spara lika mycket som man spar på asfalt. Äldreomsorgen får spara lika mycket som man spar på betongen. Eller... Nu verkar det inte bli några besparingar på vare sig betong eller asfalt. Besparingarna landar helt på välfärden. På barnen, på ungdomarna, på de äldre.
Så vad händer?
Det finns två sannolika scenarior.
För det första en återupprepnng av fjolåret. Då låtsades man satsa lite pengar här och där, fick media på det och kom undan med de miljonbesparingar på skola och äldreomsorg som nu kraftigt slås igenom.
Eller så blir det skattehöjning. Allt tyder på att socialdemokraterna i det vanskötta landstinget planerar för en kraftig skattehöjning. Frågan är om vanskötseln från sossarna i Örebro följer i samma spår. Blir det skattehöjning? Och i så fall hur mycket?
De två stödpartierna lär inte ha mycket att säga till om. Om de nu vill. Bondeson och Persson är ofta lika goda socialdemokrater som sossarna själva. Vad deras partier egentligen tycker är mer oklart.
Örebro behöver inga skattehöjningar. Vi har redan bland de högsta skattetrycken i landet. Ökade skatter kommer att slå hårdast mot de med lägst inkomster, minska den ekonomiska aktiviteten, minska attraktiviteten och riskera inflyttningen, och sannolikt öka arbetslösheten.¨
Vad Örebro behöver är en kommunledning som prioriterar välfärden före bolagen, eleverna före betongen, de gamla före asfalten.
Media: SVT1, SR
2011-07-21
(S)kattehöjningspolitik
Läser idag det nya styrande triumviratets artikel i NA. Det är en märklig läsning. Kortfattat kan man säga att innehållet är: Alla ska få mer!
Idrottsföreningar ska få mer.
Civilsamhället ska få mer.
Sociala företag ska få mer.
KFUM och Sensus ska få mycket mer.
och så vidare...
Det är inte svårt att se den gamla koalitionens skugga över de förslag som nu läggs. Vi drev idrottsfrågorna efter en lång tid av socialdemokratisk ickepolitik och ofta med stort motstånd från de sossar som nu svänger. Det innebar att vi blev Sveriges Idrottsstad.
Vi drev frågorna om civilsamhället så framgångsrikt att vi var före staten i detta arbete och togs som nationell föregångare. Visst fanns sossarna med i arbetet, men deras medverkan var utan engagemang eller förståelse för utvecklingen.
Vi drev frågan om att utveckla väster tillsammans med föreningarna, istället som de gamla misslyckade kommunala sosseprojekten. Även här har det inte funnits något engagemang från de sossar som nu kramar det allt dyrare och allt mer kommunala Tegelbruksprojektet.
Men när man läser artikeln är det något annat som är det slående. Det är att såväl kristdemokrater och centerpartister nu verkar ha slutit upp bakom den gamla sossepolitiken som ledde Örebro in i fördärvet. Den politik som stavas: "Mer pengar är alltid bättre."
Och redan här går det fel. Därför att det är inte mer pengar som är lösningen, inte vad gäller kontakterna med föreningar, organisationer och företag inom den civila sektorn. Inte inom de flesta andra områdena heller.
Istället handlar det om synsätt. Det civila samhällets viktigaste fråga i kontakterna med regeringen handlade inte om pengar. Den handlade om respekt. En respekt som skapade rätt bemötande, långsiktighet, förståelse. Den respekten garanterar att inte Kommunals ombudsmän påverkar politiken. Den respekten garanterar att inte politiker tar över och bestämmer.
Den grunden saknas i det styrande triumviratets politik. Därför kommer de inte att lyckas. Som i alla andra frågor där de inte är överens plåstrar de om skillnaderna med mer pengar. Men det är en högoddspolitik.
Just nu går svensk ekonomi som tåget. Men finansminstern med flera varnar för att tro att utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns stora risker i framtiden. Det räcker med att fundera över hur USAs budgetproblem kommer att påverka den internationella konjunkturen.
I detta läge väljer triumviratet slösandets väg. De blåser upp sin budget med minst 55 miljoner kronor (egentligen är det mer, men de mörkar en massa kostnader - till exempel kring Rudbecksskolan) och tror att det ska hålla.
Rätt många kommuner gjorde det också 2006 och 2007. De fick stora problem 2008 och framåt. En del räddades av staten, men andra fick höja skatter och spara kraftigt. I den utvecklingen gick Örebro starkt.
Jag kan nu erkänna att denna ekonomiska utveckling ofta gjordes med motstånd från framförallt centerpartiets Rasmus Persson. Han menade alltid att det skulle komma mer pengar från staten. Och ofta hade han rätt. Problemet är bara att när det vänder, och han får fel, när staten inte petar in mer pengar till kommunerna eller då USAs ekonomi åter backar, så blir det örebroarna som får betala.
Triumviratets politik riskerar att leda till samma ekonomiska moras som Mats Sjöströms sosseregim ledde Örebro in i. Lena Baastad har tidigare visat att hon inte har någon ekonomisk kontroll. Rasmus Persson tror att allt alltid blir bättre. Och Lennart Bondeson har inte tagit del i styrningen av kommunens ekonomi.
Så frågan nu är: När kommer skattehöjningen?
Idrottsföreningar ska få mer.
Civilsamhället ska få mer.
Sociala företag ska få mer.
KFUM och Sensus ska få mycket mer.
och så vidare...
Det är inte svårt att se den gamla koalitionens skugga över de förslag som nu läggs. Vi drev idrottsfrågorna efter en lång tid av socialdemokratisk ickepolitik och ofta med stort motstånd från de sossar som nu svänger. Det innebar att vi blev Sveriges Idrottsstad.
Vi drev frågorna om civilsamhället så framgångsrikt att vi var före staten i detta arbete och togs som nationell föregångare. Visst fanns sossarna med i arbetet, men deras medverkan var utan engagemang eller förståelse för utvecklingen.
Vi drev frågan om att utveckla väster tillsammans med föreningarna, istället som de gamla misslyckade kommunala sosseprojekten. Även här har det inte funnits något engagemang från de sossar som nu kramar det allt dyrare och allt mer kommunala Tegelbruksprojektet.
Men när man läser artikeln är det något annat som är det slående. Det är att såväl kristdemokrater och centerpartister nu verkar ha slutit upp bakom den gamla sossepolitiken som ledde Örebro in i fördärvet. Den politik som stavas: "Mer pengar är alltid bättre."
Och redan här går det fel. Därför att det är inte mer pengar som är lösningen, inte vad gäller kontakterna med föreningar, organisationer och företag inom den civila sektorn. Inte inom de flesta andra områdena heller.
Istället handlar det om synsätt. Det civila samhällets viktigaste fråga i kontakterna med regeringen handlade inte om pengar. Den handlade om respekt. En respekt som skapade rätt bemötande, långsiktighet, förståelse. Den respekten garanterar att inte Kommunals ombudsmän påverkar politiken. Den respekten garanterar att inte politiker tar över och bestämmer.
Den grunden saknas i det styrande triumviratets politik. Därför kommer de inte att lyckas. Som i alla andra frågor där de inte är överens plåstrar de om skillnaderna med mer pengar. Men det är en högoddspolitik.
Just nu går svensk ekonomi som tåget. Men finansminstern med flera varnar för att tro att utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns stora risker i framtiden. Det räcker med att fundera över hur USAs budgetproblem kommer att påverka den internationella konjunkturen.
I detta läge väljer triumviratet slösandets väg. De blåser upp sin budget med minst 55 miljoner kronor (egentligen är det mer, men de mörkar en massa kostnader - till exempel kring Rudbecksskolan) och tror att det ska hålla.
Rätt många kommuner gjorde det också 2006 och 2007. De fick stora problem 2008 och framåt. En del räddades av staten, men andra fick höja skatter och spara kraftigt. I den utvecklingen gick Örebro starkt.
Jag kan nu erkänna att denna ekonomiska utveckling ofta gjordes med motstånd från framförallt centerpartiets Rasmus Persson. Han menade alltid att det skulle komma mer pengar från staten. Och ofta hade han rätt. Problemet är bara att när det vänder, och han får fel, när staten inte petar in mer pengar till kommunerna eller då USAs ekonomi åter backar, så blir det örebroarna som får betala.
Triumviratets politik riskerar att leda till samma ekonomiska moras som Mats Sjöströms sosseregim ledde Örebro in i. Lena Baastad har tidigare visat att hon inte har någon ekonomisk kontroll. Rasmus Persson tror att allt alltid blir bättre. Och Lennart Bondeson har inte tagit del i styrningen av kommunens ekonomi.
Så frågan nu är: När kommer skattehöjningen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)