Från ett litet parti

Folkpartiet är ett rätt litet parti. De socialliberala åsikterna delas idag av ungefär 7% av svenskarna. I Örebro är vi ett par procent fler. Som mest i modern tid har vi lockat ungefär 15 %.

Under alliansens tid har Folkpartiet backat med ungefär 4 %, från 11 till 7 %. Alliansen har uppenbarligen inte varit bra för Folkpartiet. Så nu ska vi gå ur!

Eller?

Jag blir så trött när jag läser centerpartisternas framgångslösning. När inte den egna politiken räcker till, så ska man skylla på någon annan. Nu är det moderaternas fel. Det är deras fel att de är för duktiga och därför ska man sluta. Det finns bara en sak att säga om det: Återvändsgata.

Vem tror att centerpartiet blir större bara för att man inte hänkar med modsen? Är det inte så att de politiska idéerna borde leda människorna till partiet? Är det inte där problemet ligger för centerpartisterna och deras parti. Förr var de ett bondeparti. Ordentligt konservativt. Sen blev de ett landsbygdsparti. Då fanns det tydliga röda strömmar inom partiet. Då samarbetade man gärna med sossarna. En del av denna också rätt konservativa centersocialism har levat kvar länge. I Örebro län har Centern varit en trogen del av den oändliga socialdemokratiska maktapparaten fram till förra valet. Och här har det gått bättre för partiet? Knappast.

Maud Olofsson insåg att de gamla centeridéerna var dödfödda. Hon har försökt skapa ett liberalt parti av centern. I vissa lägen ordentligt nyliberalt. I andra lägen rätt socialliberalt. Det har sannolikt varit nödvändigt. Men det är inte säkert att det leder till framgång.

27 % av svenskarna säger sig vara liberaler. Det är bara en grupp som är större, de oideologiska som har 7 % fler sympatisörer. Liberalerna finns inom flera partier. Det är knappast så att bara Folkpartiet har liberaler inom sig. Och liberalismen har vunnit så många segrar att rätt många av de oideologiska om de tänkte efter nog hade rätt mycket liberalism i sig. Den marknadsanpassade, styrda ekonomin, med ökande individualism och valfrihet, är idag normen (även om sossarna i t. ex. Örebro läns landsting fortfarande tror att politikerna, läs Marie-Louise Forssberg-Fransson, vet bättre om vad alla vill än örebroarna själva...).

Liberalismens segrar har inneburit att de flesta partier också ofta driver en någorlunda liberal politik inom många områden. För maktpartierna m och s är det nödvändigt att i stora delar ändå ha en politik som passar merparten av de 27 % liberaler. För Folkpartiet är liberalismen inget man kan välja bort. Miljöpartiet vill gärna framstå som lagom liberalt. Det är nästan så att även KD ibland verkar lite liberalt. Det är i denna mittfåra centerpartiet nu ska placera sig.

Är det sannolikt att det leder till omedelbar framgång? Knappast. Varför skulle just centern vara bättre än originalet Folkpartiet att sno åt sig av de 27 % liberaler? Inget talar för det. Men om man lägger ett par procent liberaler till de lika många landsbygdsväljarna, så klarar man i alla fall riksdagsspärren.

Det är dessa hårda fakta centerpartisterna borde fundera över. Då skulle nog tankarna om att lämna alliansen bli mindre framträdande.

Jag bloggade sju bloggar i februari om Folkpartiets framtid. Jag tror nämligen att liberalismen har en framtid, oavsett hur det ser ut med Alliansen efter valet 2014. Jag tror också att vi behöver ett flerpartisystem, där någon kan utmana maktpartierna m och s på fler områden.

Men jag var då, och är det fortfarande, mycket tydlig på att detta stärkande av Folkpartiet måste ske inom Allianssamarbetet. Det finns inga bärande skäl, vare sig partiegoistiska eller alliansegoistiska, att ens diskutera att lämna Alliansen. Om de små partierna skulle säkra sin överlevnad skulle de snarare driva frågan om gemensamma listor, att skapa en valkartell redan före valet 2014, där Allians för Sverige blev överskriften, medan partierna själva kan nominera under denna överbyggnad. Men den frågan verkar tyvärr död.

Det kontraproduktiva agerande som bland annat Örebros centerpartistiske länsordförande Lars Johansson hänger sig åt är enbart ett tragiskt exempel på ett parti som saknar både politisk inriktning och självförtroende. Det var inte bättre förr, när sossarna kunde styra orubbat i årtionde efter årtionde. Det kan bli bättre i morgon, om såväl Folkpartiet som Centerpartiet blir bättre på att driva en politik som attraherar fler. Eller så kanske man ska acceptera att man driver en politik som bara attraherar de 7 % som verkligen tänker socialliberalt, eller de 4 % som är landsbygdsliberaler...

Så istället för att skylla på de stora, stöddiga moderaterna måste vi göra ett bra hemarbete. För ingen av oss tjänar på att moderaterna blir svagare. Det räcker med att se hur det gick i Örebro. Det är inte på grund av vare sig Folkpartiets, Centerpartiets eller Kristdemokraternas svaghet som Koalition Örebro inte behöll makten. Det är på grund av att moderaterna här är svagare än i landet som vi inte klarade den uppgiften. Och resultatet? En röd kökkenmödding.

Är det den centerpartistiska framtidsdrömmen?

Media: SVD, DN