Vad händer med Nerikes Allehanda?

Nerikes Allehandas chefredaktör avgår efter att ha beslagits med att ha kopierat texter utan att ange källan.

Journalistklubben har hotat med att ha en förtroendeomröstning, men ställde in den efter beskedet.

Det är uppenbart att Nerikes Allehanda är en tidning i kris.

Jag känner inte Katarina Ekspong. Vi har aldrig samtalat. Jag kan inte uttala mig om hennes kompetens som journalist. Men det är uppenbart att hon har begått ett fel. Är felet tillräckligt för att hon ska tvingas avgå. Kanske är felet så litet, och så omedvetet, att det för de allra flesta hade räckt med en varning. Men en ansvarig utgivare har ett extra ansvar för alla journalister på den tidning man chefar för. Och då kan också ett fel som inte spelat så stor roll för andra ha en avgörande betydelse.

Men det är en fråga i huvudsak mellan Ekspong och hennes chef.

En annan sak som borde vara en fråga mellan Ekspong, hennes chef och tidningens ägare är vart Nerikes Allehanda är på väg. Antalet journalister minskar ständigt. Det innebär att tidningens kvalitet blir allt lägre. Samtidigt plockar ägaren ut miljonvinster ur tidningen. Än så länge väger annonsintäkterna över den journalistiska krisen. Men det är ingen långsiktigt hållbar strategi. Snart övergår NA till att bli ett annonsblad med lite journalistisk text, och då är det sannolikt inte så många prenumeranter kvar.

Kanske är det till och med så att Ekspongs misstag hänger ihop med tidningens besparingar. Hon ska se till så att ägarens spardirektiv genomförs, samtidigt som hon ska vara en ledare för tidningens innehåll och journalistik. Har hon ens förutsättningar att klara av det eller är det en för stor uppgift för en människa? Har besparingarna slagit ända upp i tidningsledningen? Det har helt enkelt inte funnits tid att göra de granskningar man normalt borde göra. Man kan ju alltid fundera.

Det går inte att vrida tiden tillbaka, till den tid då NA hade mer än dubbelt så många journalister som idag. Men en tidning som väljer bort kvalitet, väljer bort journalistisk kvalitet, har sin framtid bakom sig. För mig som politiker är det illa. Det demokratiska samtalet förutsätter gemensamma arenor för gemensamma debatter. Demokratin i de sociala media som är heterogena och ständigt valbara, går en osäker framtid till mötes. Vi som politiker måste hantera den. Men den som tror att demokratin blir bättre utan den gemensamma arenan som dagstidningarna utgjort, har sannolikt fel. Det är nog inte för inte som utvecklingen av demokratin, och utvecklingen av dagstidningarna går hyfsat hand i hand.

Sen kan jag inte låta bli att fundera över journalistklubbens omröstningsförfarande. Visst känns det lite rödvänstern -68? De goda arbetarna som röstar om chefen är en bra eller en dålig chef. 2012 borde det väl finnas andra vägar. Men oavsett vilket, även en anställd journalist med hjärtat till vänster, är bättre än den journalist som inte har en förutsättning att göra sitt jobb.

 Media: NA1, NA2, NA3, SR1, SR2