Näringslivsopolitik

Kommer just från KSU, KommunStyrelsensUtskott. Det leds av Lennart Bondeson (kd) och Lena Baastad (s) och har bland annat hand om näringslivsfrågor.

Den sista frågan på dagordningen handlade om det nya näringslivsprogrammet. Om ett program som ska göra Örebro bättre. Det behövs verkligen. Men frågan är om nya program gör susen?

De styrande politikerna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Centerpartiet, har visat en förbluffande okänslighet inför näringslivets behov och intressen. Örebro växer, inte tack vare utan trots den nuvarande kommunledningen. Det är tur att det finns näringslivsgrenar som inte behöver en nära kontakt med Örebro kommun, eller som slipper att påverkas av den nuvarande kommunledningens politik.

För den är kontraproduktiv.

Några exempel:

Kommunen startar nya bolag på löpande band. Snart är deras omsättning en tredjedel av kommunens omsättning. Flera av bolagen agerar på den konkurrensutsatta marknaden. Flera har till uppgift att växa ytterligare. Det finns inget intresse från kommunledningen att sälja.

ÖBO lägger en död hand över bostadsproduktionen. Bolaget får inte sälja några fastigheter och inte heller höja hyrorna i den utsträckning man skulle behövt för att klara nybyggnation och renoveringsbehov. ÖBOs dominerande ställning gör det i princip omöjligt för privata hyresvärdar att bygga nytt idag.

Kommunledningen skapar upphandlingar som gynnar vissa. Upphandlingen av TruckStopbygget är det tydligaste exemplet, där ett kommunalråd ger direktiv att inte använda öppen upphandling utan riktar upphandlingen till en samarbetspartner. Men hela politiken med att ställa krav på bolag att genomföra arbetsmarknadsåtgärder för att komma i fråga som leverantörer, gynnar vissa på andras bekostnad.

Hanteringen av Storstenshöjden AB är skrämmande. Och om kommunalråden kan hantera en företagare så - hur hanterar de då andra? Är Storstenshöjden AB bara toppen på ett isberg, eller är det undantaget?

Den negativa inställningen till privata aktörer inom skola och äldreomsorg består. Just nu säger man upp Attendo, och vägrar teckna avtal för ett nytt boende. Frågan är vad som händer i framtiden? Kommer sossarnas gamla politik, med ett nej till allt privat, att slå igenom igen? Det verkar inte som om KD eller C bjuder något motstånd i alla fall.

En ouppmärksammad fråga är dialogen mellan näringsliv och kommunledning. Visst träffar kommunledningen vissa näringslivsföreträdare. Men varje vecka får jag höra en eller flera företagare som vittnar om hur svårt det är att komma i kontakt med kommunalråden. Kommunledningen har stängt in sig i Rådhuset och kommunicerar med hjälp av pressmeddelanden och de många kommunikatörerna man anställd.

Det är inte märkligt att näringsklimatet går åt det håll det går...

Vad vill då Folkpartiet?

Vi har en verktygslåda som är full. Och det handlar om allt från bolag till kommunalskatt. Låt mig peka på några av våra förslag:

Anpassa ÖBO till nutid och framtid. Fortsätt med försiktiga försäljningar. Använd pengarna till nybyggnation och renoveringar. Det stärker ÖBO, hyresgästerna och Örebro.

Säg ja till valfrihet inom förskola, skola och äldreomsorg. Privata utförare skapar en bredare bas och ökad kvalitet för föräldrar och barn, för unga och gamla. De skapar ett förändringstryck och ökar serviceekonomin.

Sälj eller avveckla de nya kommunala bolagen. Örebro ska inte konkurrera på vindkraftmarknaden. Inte heller på hotellmarknaden eller konferensmarknaden. Bredband fungerar bra även utan en kommunal koncerninblandning.

Öppna för fler utmaningar av kommunal verksamhet. Kommunen gör inte allt bäst själv. Det finns saker som Örebro kommun överhuvudtaget inte borde göra. Det kan de privata göra istället.

Förenkla upphandlingarna. Skapa ett upphandlingssystem som ger de små lokala företagarna en möjlighet att vara med och konkurrera. Låt inte bolagen betala dubbel skatt genom att ställa krav på alla möjliga extra inlägg i upphandlingarna, som arbetsmarknadsåtgärder och liknande.

Men framförallt handlar det om en annan syn på företag och företagande. När vi sålde några av ÖBOs fastigheter, drev socialdemokraterna en kampanj som fick de privata fastighetsägarna att likna monster som bara ville sina hyresgäster ont. När vi driver frågan om valfrihet och alternativ inom förskola, skola och äldreomsorg så driver socialdemokraterna en kampanj som får de privata företagen att likna elaka skattesmitare.

För oss i Folkpartiet är näringsliv och företagande grunden också till välfärden. De är de privata företagen som ger oss politiker den ekonomiska bas vi behöver för att kunna fördela välfärden jämlikt.

Örebro behöver en bättre näringslivspolitik. Det finns alla chanser att den politiken börjar grundläggas den 15 september 2014.

Media: NA, SR, SVT, DN, SVD

Annat: Svenskt näringsliv,

Glöm (S)ödertälje, Baastad och Bondeson!

I veckans Dagens Samhälle kan vi läsa om hur Södertäljemodellen krackelerar allt mer. Vidlyftiga bolagsprojekt dras med stora ekonomiska problem. Och arbetslösheten biter sig fast.

Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.

Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.

Det finns tre huvudproblem.

Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.

Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.

Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.

Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?

Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.

Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.

Lägger Sundin ner Storstenshöjden?

Detta är sannolikt den längsta blogg jag skrivit. Läs gärna om historien om en pamp, en ideologi, ett företag som hånas och en skidbackes uppgång, fall, uppgång och -  nedläggning???

 -----

Under snart två år har kommunalrådet Björn Sundin misshanterat en lokal näringsidkare. På alla möjliga och omöjliga sätt har Sundin, med stöd av Lena Baastad, försvårat, försenat och förlöjligat både ett företag och en entreprenör i kommunen.

Skälet?

Sundin vill egentligen att kommunen ska göra mer, äga mer, behärska mer. Sundin vill ha makt. Han vill ha makt, inte bara över det som sker i kommunen, utan också över det lokala näringslivet. Sundin är en rest av det samhälle som borde varit borta. Han är en socialdemokratisk pamp som, liksom en Harald Aronsson, vill se Örebro som sitt eget.

Örebro kommun är ägare till en slalombacke. Under lång tid drevs backen av kommunen. Det var en självklarhet i det socialdemokratiska Örebro att en kommun kunde äga och driva en slalombacke. Under denna tid söktes en vattendom. Men ingen i kommunen brydde sig om att rätta sig efter vattendomen. Det fick till följd att mer vatten användes än vad som man hade rätt till, och att de krav på mätstationer för vattenytan med mera som vattendomen krävde inte gjordes i ordning.

Slalombacken var en usel affär för kommunen. År efter år gick den med miljonförluster. Till slut insåg även en del socialdemokrater att det fick räcka. Vissa ville nog sälja backen, men det accepterade inte Partiet. Så det fick bli ett arrende. Den dåvarande ordföranden i fritidsnämnden skrev på ett långt arrendeavtal med Storstenshöjden AB. Det räckte ända till 2020.

Redan då ville Storstenshöjden AB köpa backen. Men socialdemokraterna ville inte sälja.

Med Storstenshöjden AB som arrendator gick det bättre ekonomiskt. Kommunen sparade pengar.. Men för att få snurr på hjulen, för att våga investera, var det naturligt att arrendatorn ville köpa anläggningen. Då styrde Folkpartiet kommunen. Vi gjorde en värdering, kom överens med Storstenshöjden AB och skrev ett avtal.

Sedan uppdagades att det inte fanns någon vattendom som gällde det vattenuttag som varit aktuellt i åratal. Vi fortsatte samtalen med Storstenshöjden AB i vänlig ton. Vi var överens om att skjuta på genomförandet av försäljningen till dess att kommunen fått vattendom. Vi gjorde det helt enkelt för att kommunen satt på makten, och Storstenshöjden AB skulle slippa att sitta med en obrukbar backe. Så skrev vi också ett entreprenadavtal som skulle göra det möjligt för bolaget att driva backen på sparlåga, till dess vattendomen var klar.

Sedan blev det maktskifte, och Björn Sundin tog över.

Först krävde han en ny värdering av backen. För vår gamla var ju för låg. Men se – den nya värderingen visade på ett något lägre värde än vår. Pinsamt för Sundin som kastat några hundra tusen i sjön på den nya värderingen. Han kunde inte få upp priset. Han kunde inte avbryta affären. Så vad skulle han göra nu?

Björn Sundin ville aldrig sälja backen. Egentligen ville han slå ihop den med det kommunala bolag som driver hotellet och konferensanläggningen i Ånnaboda. Sen ville han sälja tillbaka en andel i detta kommunala bolag till Storstenshöjden AB, men behålla en stor post i kommunal ägo.

Det fungerade inte. Ganska självklart. Kommunen kan och ska inte driva skidbackar, konferensanläggningar, restauranger och hotell. Och få privata ser några bärande skäl att ha en kommun som storägare i en delägd anläggning.

Men Björn Sundin gav sig inte. Han sockrade budet. Om han gav det kommunala bolaget mer mark runt anläggningen, som bolaget sedan skulle få bygga mer hotell, stugbyar och annat på, så kanske det skulle gå?

Men icke. Och det är lätt att förstå det. En kommun med en kommunal pamp som vill bestämma allt, är inte den bästa affärspartnern.

Storstenshöjden AB framhärdade i sin vilja att ta över skidbacken. Man ville till och med fullfölja köpeavtalet trots att inte vattendomen var helt klar. I juni 2011 skrev man under avtalet och skickade in pengarna. Men Björn Sundin skickade tillbaka både pengar och avtal. (Fast han behöll den arrendeskuld som enligt avtal skulle regleras vid köpet. Det där med att följa regler och avtal har kanske inte alltid varit Sundins starka sida…)

Därefter börjar den riktiga cirkusen. Storstenshöjden vill prata med Björn Sundin om entreprenadavtal, om köpeavtal, om vattendom och om arrende. Men Sundin håller sig undan. Gång på gång kontaktar Storstenshöjden oss i oppositionen och frågar hur man får tag i Sundin eller Baastad. Men det verkar som om kommunledningen abdikerat.

Då och då skapas ändå kontakt. Men det är ofta lika illa som tystnaden. Åter samtal efter samtal till oppositionen från en näringsidkare som känner sig illa behandlad av Örebro kommun i allmänhet och kommunalrådet Björn Sundin i synnerhet. Kommunalrådet mästrar. Kommunalrådet är otrevligt och skriker på mötena. Kommunalrådet ställer oeftergivliga krav. Kommunalrådet kommer överens, men ändrar sig när mötet är över och skickar på bolaget nya pålagor för att den tidigare överenskommelsen ska gälla.

Månaderna går. Ingenting händer. Det finns inget underskrivet entreprenadavtal längre. Kommunens krav på att entreprenören ska åtgärda belysningen (som entreprenören berättat för kommunen att den inte fungerar) är nu den huvudsakliga stöttestenen. Arbetena med vattenförsörjningen segar. Det är inte säkert att det blir klart till säsongsstart. Storstenshöjden söker gång på gång kontakt med kommunalrådet Sundin. Men han är tyst som muren.

Genom oppositionens försorg tecknas ändå ett entreprenadavtal till sist. Det ska räcka till den sista november för att det ska finnas marginal för de arbeten som görs. Det står inget om några elarbeten i det avtalet eller i beslutet i programnämnden.

Tills:

Den 24 oktober skickar Björn Sundin ett mail till Storstenshöjden AB. Det är ett ultimativt mail. Skriv under köpekontraktet och betala före den 29 oktober. Annars har vi diskuterat färdigt.

Mailet skickas inte bara till Storstenshöjden AB. Även media får del av det.

Varför?

Skälet skrivs nog Kisa. Björn Sundin har fått kalla fötter. Den 24 oktober berättar Storstenshöjden AB att de förvärvat Tolvmannabacken i Kisa för en krona.

Oj, kanske Björn Sundin tänker på sitt kommunalrådsrum. Oj – tänk om Storstenshöjden AB nu struntar i vår backe. Tänk om jag segdragit detta för långt. Vad ska jag nu göra för att komma ut rätt i media?

Jo, kanske kommunalrådet Sundin tänkte på sitt kommunalrådsrum. Jo – om jag får det att verka som om det är Storstenshöjden AB som säger nej, då kan ju ingen säga att det är jag som skjutit affären i sank. Jag skriver ett mail med ett ultimatum. Och så skrev han.

Som vanligt är Sundin inte så noga med fakta. Trots att han själv var ordförande på det nämndsammanträde som tog entreprenadavtalet, utan några krav på elarbeten, påstår han helt frankt i sitt ultimativa brev att just elarbetena är avgörande. Men det finns många vittnen på att några sådana diskussioner överhuvudtaget inte ägde rum på programnämnden.

Sundin är ofta slarvig med fakta. Ofta klarar han sig eftersom hans motparter inte har så bra koll. Lika ofta klarar han sig undan genom att säga ungefär så här: Det blev väl fel. Vi bortser från det och går vidare. Men nu har det sluntit ordentligt. I ett avtalsförhållande med ett privat företag kan ingen, och framförallt inte ett kommunalråd, fara med osanna påståenden.

Björn Sundin är sannolikt den skickligaste spindoktorn som funnits i Örebro. Hans mediala kommunikativa förmåga är stor. Han kan spinna de flesta nyheter och de flesta journalister kring sina fingrar.

Men nu spann det lite för mycket.

Storstenshöjden AB reagerade på mailet. Åter kontaktades oppositionen, med en skrämmande beskrivning av hur Björn Sundin hanterat bolaget under de gångna åren. Och med en vädjan om hjälp. Men vad kan vi göra mot ett kommunalråd som äger sanningen?

Problemet är att Sundin denna gång inte tänkt tillräckligt klart. Fortfarande finns arrendeavtalet i bottnen. Fortfarande är kommunen och Storstenshöjden AB knutna till varandra. Men det ser inte Sundin när han nu gör allt för att komma ut rätt i media när det gäller försäljningen.

Så vad händer nu?

Storstenshöjden ABs reaktion blir att gå till motattack. För första gången vägrar de böja sig för makten. Det lilla privata bolaget mot den stora mäktiga kommunen med det allsmäktiga kommunalrådet. Den striden är inte enkel att ta. Den är inte enkel att våga. Men nu gör man det.

Bolaget hävdar att Björn Sundin inte bara avslutat diskussionerna om försäljning. Hans mail måste också kanske anses som en ensidig uppsägning av arrendekontraktet. Och en sådan uppsägning är grund för skadestånd.

Så nu blir frågan när kraven kommer. Miljoner för de intäkter som går förlorade för de återstående arrendeåren. Miljoner för de investeringar som bolaget gjort.

Och tänk om bolaget lämnar backen om inte Björn Sundin backar? Björn Sundin blir det kommunalråd som lade ner Storstenshöjden.

Vad gör Björn Sundin nu? Framhärdar i sin maktfullkomliga envishet? Låter kommunen betala miljonerna, eller tar en strid i tingsrätten mot det lilla företaget? Drar kommunens anseende och näringslivsklimat än mer i smutsen? Lägger han ner backen, eller startar han en kommunal förvaltning som ska driva den, kosta vad det kosta vill?

Eller kryper han till korset, inser sina misstag och gör upp med Storstenshöjden AB i godo? Utan att skrika, ställa ultimativa krav, sätta sig på maktens tron?

Ingen vet ännu. Det är svårt att bedöma hur en pamp reagerar. Det är tyvärr bara att vänta och se. Kanske blir det skidåkning i Storstenshöjden i vinter. Kanske inte. Det är bara Björn Sundin som kan avgöra det…

Media: SR Örebro, 

Förtur

Såväl Nerikes Allehanda som Radio Örebro berättar om universitetets begäran om förtur i tomtkön för en nyckelperson för universitetet och den nya läkarutbildningen. Jag uttalar mig i båda media om det rätta i att ge förtur.

Min mening är dessutom att det i många fall är för svårt att få förtur i tomtkön i Örebro. Varför? Är det inte bara eliten som gynnas på de vanliga örebroarnas bekostnad? Om man reagerar med magen är det så. Men som politiker och ledare för ett Örebro i utveckling kan man inte göra det. Frågan är nämligen mer komplicerad än så.

Örebro växer, förändras och utvecklas som aldrig förr. Koalitionen som lett Örebro de senaste fyra åren har skapat enormt goda förutsättningar för Örebro och örebroarna. Tusentals nya örebroare flyttar hit för att Örebro blivit så bra. Företag växer i en utsträckning som tidigare inte skådats. Arbetslösheten minskar kraftigt. Ekonomin är urstark och skapar förutsättningar för ännu mer utveckling, fler och bättre jobb och ännu bättre välfärd.

Men utvecklingen kommer inte av sig själv. Kommunledningens strategiska arbete med förändring och utveckling spelar en viktig roll. Vårt samarbete med universitetet är unikt. Vårt arbete med nyföretagande och växande företag spelar roll. Det är i det sammanhanget ett arbete med att skapa bättre förtursregler måste sättas in.

Under de senaste fyra åren har jag rätt många gånger fått samtal från företagare och från universitetet som visar på problemen med att rekrytera toppkompetens till Örebro. Ibland flyttar dessa toppkrafter till det socialdemokratiskt styrda Kumla, med som det verkar betydligt generösare regler. Men oftare blir de kvar i Stockholmsområdet.

Det innebär att Örebro riskerar att tappa toppkompetens. Utvecklingen blir sämre för såväl företag, universitet som kommun. En sämre utveckling leder till färre jobb i framtiden. Med fler välavlönade i Örebro ökar handeln och skapar nya arbetstillfällen. Det gynnar alla örebroare men framförallt de som söker de enklare jobben inom handel och service. Fler toppkrafter inom universitet och företagande skapar bättre företags- och forskningsklimat och ger oss enorma möjligheter att utveckla staden, jobben och välfärden.

Alternativet, att som rätt många av de som skriver inlägg på na.se, att låtsas som om den enda rättvisan är att låta alla alltid stå i samma köer, innebär stagnation, sämre utveckling och på sikt färre jobb och sämre välfärd.

Illojal konkurrens

Örebros näringslivsklimat är inte så högt rankat. Under förra socialdemokratiska regimen störtdök det. Vi har inte lyckats tillräckligt bra med att få upp det mot högre höjder igen. Men vi arbetar målmedvetet och strategiskt.

För att ett företagsklimat ska blir bra bör det finnas en bred samsyn kring näringslivsfrågorna. Tyvärr saknas det i Örebro i alldeles för stor utsträckning. Idag visas det igen.

Kommunledningen har tagit beslut om att genomlysa all verksamhet som riskerar att konkurrera med det privata näringslivet. En sådan konkurrens är alltid till företagandets nackdel och riskerar att försvaga näringslivet och minska möjligheterna till välstånd och resursskapande. Ett företag kan aldrig slåss mot och vinna mot en kommun i sådana sammanhang. Den privata företagaren riskerar sitt jobb och sina egna pengar. Den kommunala verksamheten som konkurrerar riskerar som mest en del av skattekollektivets pengar.

Denna genomlysning har skett utan oppositionens stöd. I dagens media blir det extra tydligt.

En av de första konsekvenserna av kommunledningen arbete mot illojal konkurrens är att Oskarsparkens kök stängs för allmänheten. Den har i stort drivits som en offentlig lunchservering. Mot detta opponerar oppositionen. Samtidigt pekar man på att andra verksamheter kanske inte följer samma linje, att andra skolor levererar till fristående enheter.

Problemet med detta är dubbelt. För det första anser tydligen oppositionen att det är OK att kommunen driver verksamhet som direkt konkurrerar med privat företagande. De har inte varit med på att ge förvaltningarna i uppdrag att genomlysa och avsluta alla fall av illojal konkurrens som upptäckts. På detta förlorar främst näringsliv och näringsklimat, men även kommunen på längre sikt eftersom företagandet blir svagare.

För det andra försvagar det möjligheterna till breda framtida politiska lösningar kring näringsliv och företagande. Om vi inte ens kan vara överens om att vi inte ska syssla med illojal konkurrens, vad kan vi då vara överens om?

Örebro behöver ett bättre företagsklimat. Örebro behöver mer av politisk samsyn kring viktiga näringslivsfrågor. Det är olyckligt att även de frågor som borde vara enklast att vara sams om används i den politiska debatten.