Glöm (S)ödertälje, Baastad och Bondeson!

I veckans Dagens Samhälle kan vi läsa om hur Södertäljemodellen krackelerar allt mer. Vidlyftiga bolagsprojekt dras med stora ekonomiska problem. Och arbetslösheten biter sig fast.

Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.

Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.

Det finns tre huvudproblem.

Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.

Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.

Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.

Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?

Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.

Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.