Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2013-02-28

Problem med islam? Eller med SD?


I går på kommunfullmäktige diskuterades problemen med islam. Skiljelinjerna var tydliga. Sverigedemokraterna pekade på alla risker med islam. Alla andra berättade hur fel SD hade. Precis som SD ville.

Vi i Folkpartiet deltog inte i debatten. Vi gjorde det av respekt för frågan och respekt för de människor den berörde. För det var uppenbart från början att diskussionen inte handlade om att söka svar på ibland svåra frågor, utan enbart handlade om ett politiskt spel. De fina partierna mot det onda. De fina politikerna mot de onda. Vi med öppna sinnen som har rätt, mot de som har fel.

Problemet med den debatten är att det knappast är de fina partierna med rätt åsikter som vinner den. SD fick den debatt de ville. De fick gång på gång föra fram sin politik, medvetna om att den attraherar vissa människor. De fick än en gång vara det enda tydliga alternativet i politiken mot alla andra i det politiska etablissemanget.

Det fanns bara en vinnare efter gårdagens debatt. Och det var inte de sju (fina) partierna eller våra åsikter.

Men hur ska man då hantera detta? Ska man undvika diskussion? Knappast. Jag var den förste som tog debatten mot SD i Örebro. Då stod socialdemokraterna på kö för att kritisera. De ville inte debattera. De ville marginalisera och tysta ner. Nu ser vi vart den politiken lett.

Vi ska debattera med SD, i fullmäktige såväl som på andra offentliga arenor. Men det leder inte framåt när debatten handlar om att vi har rätt och de har fel, att vi är goda och de är onda. Debatten måste handla om sakpolitik inom alla områden. Om skola, äldreomsorg, ekonomi och miljö. Om tillväxt, företagande och funktionshinder. Och om integration och invandring.

Hos alldeles för många politiker och politiska partier finns en syn på SD som ett ont parti med en ond politik. Följden blir ju att deras förtroendevalda antingen är dumma eller onda, och att deras väljare och sympatisörer antingen är vilseförda eller onda. Då snedvrids både debatten och förutsättningarna för ett respektfullt demokratiskt samtal. Varför ska man ens diskutera med en ond människa? Hur dumma kan väljarna vara när de röstar på SD? Vår uppgift blir att upplysa de obildade stackarna…

Så hanterar vi inga andra politiska partier. Vi kräver att Miljöpartiet ska ha en skolpolitik och en näringslivspolitik. Vi kräver att Vänsterpartiet ska ha en politik för tillväxt och en för äldreomsorg. Vi kräver att centerpartiet ska ha både en politik för staden och en för landsbygden. Vi kräver att Kristdemokraterna ska ha en försvarspolitik och en politik för utrikeshandel. Vi kräver och vi debatterar deras sakpolitiska förslag.

Och när partierna får diskutera sina hjärtefrågor så granskar vi också grunderna för förslagen och följderna av dem, jämför dem med våra egna och kritiserar helheter eller detaljer utifrån denna granskning.

Miljöpartister är inte onda, fast en del av deras förslag kan innebära ett ekonomiskt moras med ökad världsfattigdom som följd.
Vänsterpartister är inte onda, fast de ibland är kvar i de kommunistiska idealen och inte ser till individens rätt, utan bara till kollektivet.
Centerpartister är inte onda, även om de kräver månggifte, platt skatt, och fri invandring – oavsett konsekvenserna.
Kristdemokrater är inte onda, även om de har en annan syn på kvinnans rätt eller på homosexuellas krav.

Sverigedemokrater är faktiskt inte onda, även om de menar att Sverige ska stänga sina gränser och vill behandla människor olika bara på grund av deras härkomst.

Deras förslag kan få följder som är oacceptabla för oss andra. Deras bild av såväl Örebro, Sverige och världen är sådan att vi inte önskar att den någonsin blir verklighet. Men låt oss då granska förslagen, grunderna för förslagen och jämföra dem med våra egna, och därefter kritisera dessa förslag och föra fram något bättre. Precis som med all annan politik.

Jag tycker två människor har uttryckt detta mycket väl. Två människor från helt olika sammanhang, med helt olika bakgrund.

Dels Voltaires världskända åsikt:
Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem"

Dels den lokale folkpartiledaren i Landskrona, Torkild Strandberg:
Jag är inte vald för att förhålla mig till Sverigedemokraterna. Jag är vald för att jag ska föra Folkpartiets politik.

Den debatten som fördes i kommunfullmäktige i Örebro igår hade inte de grunderna. Det var synd. I nästa blogg, senare idag, ska jag fundera kring hur vi kunde ha debatterat.

Media: NA

Inga kommentarer: