Maskeringsförbud???

Varför denna beröringsångest?

Gårdagens debatt mellan alla och SD hade sin upprinnelse i en motion, ett förslag från SD att införa maskeringsförbud på allmän plats. Men diskussionen handlade främst om muslimska kvinnors burkor och niqab, om de är förtryckta och om hederskultursvåld.

Konfliktlinjerna var klara. SD menade att islams uttrycksformer kränker kvinnor och att många muslimska kvinnor upplever sig förtryckta och att det kan leda till våld baserat på en hederskultur.

De andra pratade om människors lika värde, om religionsfrihet, om att man även kan anse att västerländska kvinnor klär sig utifrån manliga ideal. Känns skiljelinjerna igen? Ledde diskussionen någonstans?

Problemet med diskussionen är dels att vi andra partier tillåter SD att vara dem som leder diskussionen, dels att vår argumentation baserar sig på känslomässiga motsättningar istället för på sak.

Hur skulle vi då kunna agera?

Vi skulle kunna analysera frågorna och fundera över hur vi bäst löser problemen. Då kanske diskussionen skulle gå så här:

Finns det problem med att kvinnor med muslimsk bakgrund, eller med annan religiös bakgrund, förtrycks? Kan burka, niqab och slöja vara en del av detta förtryck?

Svaret på den frågan är sannolikt ja. Det finns uppenbart problem med kvinnosynen hos vissa muslimer. Uppdrag Gransknings dolda kameror visar med övertydlighet detta.

Kravet på att just kvinnor ska beslöja sig är en tydlig patriarkal struktur. Kvinnan är underordnad mannen. På samma sätt går beröringsvägran mot vår syn på jämställdhet och jämlikhet

Synen på att unga flickor ska bära en viss sorts klädsel innebär också problem. Vår syn på barnens rätt att själva välja livsstil går tvärs mot detta. Problemen blir större genom att man i tidiga år manifesterar en olikhet mellan pojkar och flickor som kan bli en grund till en ojämställdhet i vuxenlivet.

Om vi vågar konstatera detta, borde nästa fråga bli hur stort problemet är? Och när vi konstaterat det, kan vi fundera över hur vi ska lösa det.

Är problemet stort? Sannolikt inte. De allra flesta med muslimsk bakgrund i Sverige lever ett hyfsat sekulariserat liv. Tron är inte huvudsaken för dem, utan en del av bakgrundskulturen. Precis som för de flesta svenskar.

Vår diskussion med SD borde därför innehålla frågor kring hur de ser på omfattningen av problemet, om hur de ser på de sekulariserade muslimerna, om att deras bild av muslimerna i huvudsak bygger på felaktiga analyser av läget.

Men det räcker inte. Stannar vi där kommer ändå deras bild att vinna. Statistik över ett problems omfattning vinner inga debatter. Vi måste våga gå vidare.

För vi måste våga bejaka att det förekommer förtryckande strukturer även inom islam. Och då måste vi också fundera på vilka vägar vi ska välja för att hantera dem. Det går inte att hänvisa till att det finns liknande förtryck inom kristendom, judendom eller hinduism. Det går inte att peka på lättklädda västerländska oreligiösa kvinnor och säga att de också är förtryckta. Två fel gör inte ett rätt.

Så hur hanterar man då detta? Genom att föreslå bättre lösningar.

Är ett maskeringsförbud på allmän plats ett bra förslag för att minska förtrycket? Knappast. Sannolikt kan det istället leda till än mer isolering och än mer förtryck för de kvinnor och flickor SD säger sig hjälpa. Sannolikt leder det till ännu större klyftor och ännu mindre vilja till assimilation, om det nu är dit man vill. SDs politik är kontraproduktiv mot allt de säger sig vilja.

För mig som liberal handlar det om helt andra lösningar. Låt mig ta några exempel:

Det handlar om en förskola och skola som ger alla elever, oavsett bakgrund, tillräckliga kunskaper och tillräcklig styrka att kunna välja sin framtid själv. Om en skola som ger eleverna möjligheter att vara individer, inte delar av ett kollektiv.

Det handlar om ett öppet och respektfullt samtal mellan företrädare för många parter, där vi från majoritetssamhället står fast vid våra värderingar, men i respekt också lyssnar till andras synpunkter.

Det handlar om att majoritetssamhället vågar ställa upp krav som ska omfatta alla, där det inte finns någon förhandlingsmån, men också en förståelse för individernas behov att söka trygghet och bekräftelse i religioner, seder och kulturer som är oss främmande.

Det handlar om ett samhälle där alla, oavsett kön, bakgrund eller religion, kan och ska göra sin plikt innan man kräver sin rätt, som de gamla sossarna sa. Man ska jobba. Man ska studera. Man ska vara en del av samhället om man vill ta del av samhällets rättigheter.

---

Alla ovanstående tankar är generella. De gäller inte bara muslimer. De gäller oss alla. De har ett tydligt liberalt och individualistiskt perspektiv, sätter individen och hennes plikter och rättigheter i centrum.

Och de skapar en bild som blir en effektivare motbild till den som SD vill utmåla. Vi är liberaler, engagerade i en liberal rörelse för att skapa ett liberalare samhälle. Vi har inte engagerat oss för att förhålla oss till SD. Vi har engagerat oss för att driva de liberala idéerna.

För ett mänskligare samhälle. För individen. För framtiden.

Media: NA