Men det är inte hans viktigaste gärning inom skolpolitiken. Jan Björklunds viktigaste åtgärd är inte något enda av alla de förslag han kommit med. Istället är det hans envetna jobb för att sätta utbildning, kunskap och bildning i centrum av den politiska debatten. Idag måste alla andra partier förhålla sig till Folkpartiets skolpolitik och till Jan Björklunds reformer.
När socialdemokraterna triangulerar, kastar bort den skolpolitik de trott på i årtionden, och gör stora delar av Folkpartiets skolpolitik till sin, gör de det bara för att de inser att de annars är utspelade. När moderaterna tar fram nya skolförslag och låter statsministerna ägna stora delar av sina mediala tal åt skolan gör de det för att de inser att de annars tappar en av de viktigaste frågorna till Folkpartiet och Jan Björklund.
Skolan och bildningen är idag och i morgon en självklar del av det politiska centrumet. Och det är Folkpartiets och Jan Björklunds stora förtjänst.
Björklunds reformtakt är hög. Och i går kom det senaste utspelet. Lärarnas administrativa börda ska minska. De individuella utvecklingsplanerna (IUP) och de sammanhängande skriftliga omdömena blir färre eller tas bort helt när eleverna ändå får betyg. Det är bra. När jag talar med lärare lokalt är detta ett av de irritationsmoment som de upplever. Och ett av de lättaste att åtgärda. Nu gör Björklund det. Sannolikt jublar alla.
Socialdemokraterna för just nu en rätt tydlig negativ-kampanj mot Folkpartiet och Jan Björklund. Den sker på alla plan och på alla sätt. Från den riktigt lokala nivån till den nationella.
(Häromveckan kom Gällerstas socialdemokratiska förenings blad i min brevlåda. En hel sida ägnades åt att ge en skrämmande bild av hur alliansregeringen och Jan Björklund i princip hotade hela världen. Artikeln avslutades så här: "Men det värsta av allt är att, om regeringens politik blir global, skapas en ännu oroligare värld." Helknasigt även för att komma från socialdemokraterna. Det är rätt skrämmande att se att det stora partiet hela tiden är i behov av att demonisera och attackera yttre fiender för att klara av att hålla ihop sitt eget parti. I avsaknad av egen politik blir den yttre fienden ett absolut behov. Men fult är det!)
Det är enligt socialdemokraterna Björklunds fel att skolresultaten inte vänt ännu. Man kan exempelvis läsa om det på skolkommunalrådet Thomas Esbjörnssons blogg.
Jan Björklunds problem är sannolikt inte att han gjort för mycket eller gjort fel. Istället är det att det finns lokala kommunalråd, som Thomas Esbjörnsson och Lena Baastad, som fortfarande inte prioriterar den skola de styr över. Och då hamnar utbildningsministern i baksätet. Så länge inte Folkpartiet får majoritet till sitt förslag om att förstatliga skolan, kommer Esbjörnsson och Baastad att styra. Och då kan det gå så här:
Just nu jublar Lena Baastad över att Örebro kommun gått ihop sig. Men till vilka kostnader och vad blir resultaten? När den programnämnd (Örebro har programnämnder som en extra politisk nivå som ska styra över delområden - fast denna onödiga nivå vill vi i Folkpartiet ta bort) som har ansvar för skolan och som Esbjörnsson ansvarar för beskriver sina resultat, finns överallt varianter på denna skrivning:
Därutöver har anställnings-
och inköpsstopp gett effekt
Det är socialdemokratisk skolpolitik i
praktiken. Skolan prioriteras ner. Nödstopp råder. Just nu har det gått
så långt att det inte ens finns tillräckliga resurser till de barn med
särskilda behov som enligt Jan Björklunds skollag SKA finnas. Det
ansvaret borde Esbjörnsson ta. Men som vanligt när det gäller
socialdemokrater på lokal nivå, är det någon annans (regeringens) fel.
Till detta kommer
ett otal kommunala administrativa krav från en lokal skolplan som
detaljreglerar skolan. Den socialdemokratiska lokala skolpolitiken väjer
inte från att i princip gå in i klassrummet och styra läraren. Mot
detta har Folkpartiet i Örebro reagerat under många år. Vi vill även
lokalt minska det administrativa krånglet, göra skolorna mer
självstyrande och ge rektorer och lärare makt över pedagogik och skolans
uppdrag. Men socialdemokraterna står emot, bromsar och petar i
detaljer.
Jan Björklund och
Folkpartiet levererar bra skolpolitik på nationell nivå. Gång efter
gång. Men fler lokala skolpolitiker måste vara liberala för att den
nationella skolpolitiken ska få genomslag. Där har vi fortfarande en väg
att gå. Men vi tar väl nästa stora steg efter valet 2014.
Eller hur liberaler!
Media: SVT, Skolvärlden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar