Nya turer i Storstenshöjden...

Är detta den dolda agendan?

Idag kan vi läsa och höra om Örebro Slalomförening som vill gå in som ny driftentreprenör. Det är intressant utifrån flera aspekter.

När vi inledde diskussionerna kring försäljningen av Storstenshöjden, var två partier tydligt emot. Det var Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Vänsterpartiets motstånd baserades på att de menade att kommunen både kan och ska äga allt möjligt. Det är enkelt att förstå, och argumentera mot.

Socialdemokraternas motstånd var mer komplicerat. Dels menade de att kommunen kan äga allt möjligt. Det är OK med kommunala hotell och konferensanläggningar. Det är OK med kommunala slalombackar.

Men gång efter gång spelade de också in kraven från Örebro Slalomförening. De menade att vid en försäljning måste en ny ägare garantera Slalomföreningen rätt till den åktid de behöver. Det kändes ofta som om deras fokus mer låg på kraven på Slalomföreningen än på rätten för allmänheten att åka. Och det fanns ett gemensamt intresse från parterna att inte sälja till Storstenshöjden AB utan att använda Örebro Slalomförening.

Vi valde en annan väg än de ultimativa kraven. Vi diskuterade med Storstenshöjden AB kring hur man kunde lösa både allmänhetens och skidföreningarnas krav. För det är olika krav.

Skidföreningen vill sannolikt boka stora delar av Södra Backen ett antal kvällar i veckan. Och sedan vill de säkert också avlysa backen för tävlingar lika många helger. Då blir allmänhetens tillgång till skidåkningen starkt begränsad. Anläggningen är inte så stor att det är oproblematiskt att hantera båda kraven. Men det går om man har en ständig dialog där både allmänhet och föreningar är företrädda. Och en god ägare inser fördelen med att ha en god verksamhet med föreningar som kan göra backen populär.

En avlysning av delar av backen får ett par andra konsekvenser. Den ena är konkret. För att kunna åka skidor på kvällen behövs en helt ny belysningsanläggning. Det kostar pengar. Vem ska betala det? Kommunen – som kräver en belysningsanläggning för att garantera skidåkningen för föreningarna? Eller ägaren – som inte kan tjäna några pengar när backen delvis är avlyst? Eller föreningen – som vill ha belysningen?

Den andra handlar om pengar. Om en backe ska vara avlyst delvis eller helt kommer möjligheten att få inkomster att begränsas. Vem ska stå dessa kostnader? Kommunen eller en privat ägare? Ska en privat ägare ta kostnaderna för föreningarnas behov och krav? Eller ska kommunen ta kostnaderna?  Det självklara för mig är att kommunen ska ta kostnaderna för den föreningsverksamhet man vill ska finnas. Men det är inte allt.

En skidanläggning som är avlyst för ofta riskerar också att minska i popularitet hos allmänheten. Om man vill åka skidor och det visar sig att backen är avlyst en gång, och nästa och nästnästa, så blir sannolikt viljan att åka ytterligare en gång mindre. Det riskerar också den långsiktiga lönsamheten hos anläggningen.

Men när det gäller socialdemokraterna fanns vid den tiden inga diskussioner om dessa intressekonflikter. Istället var det ett ensidigt lyftande av Örebro Slalomförenings krav. Och nu verkar det fortsätta.

Jag kan inte frigöra mig ifrån tanken att Björn Sundin och socialdemokraterna hela den senaste tiden haft sin tidigare agenda levande, men dold. Alla dessa ultimatum, alla dessa tidsfrister, alla dessa nya krav. Är det en uttröttningstaktik för att få Storstenshöjden AB att ge upp, kasta in handduken och lämna såväl försäljnings- som arrendeavtal?

Har det funnits en agenda för ett annat sätt att äga och driva backen? En kommunalägd backe med Slalomföreningen som driftentreprenör? Och vad innebär då det? Är det åter så att den som har bäst kontakter med rätt kommunalråd, den som är kompis med Sundin, kan få fördelar som andra inte får.

En sak är säker: Örebro kommun måste antingen lösa in eller köpa in nya inventarier och maskiner. Kostnaderna för det är flera miljoner.

En sak kan man fundera över: Kommer en förening att klara av att driva backen? Det finns idag, vad jag vet, ingen förening som driver en så stor anläggning som Storstenshöjden. Det finns uppenbara risker för såväl kommunens som föreningens ekonomi. Och klarar föreningens verksamhet och ideella att göra det arbete som krävs? Jag tvekar.

Ibland blir fel saker överordnade i politiken. Just nu känns det som om den ovilja att sälja Storstenshöjden som finns hos socialdemokraterna ligger som en våt filt över allt. Alla goda förslag, alla öppna diskussioner, alla reella samtal som borde finnas mellan parterna och inom politiken saknas.

Och under Lena Baastads och Björn Sundins ledning har Örebros demokrati förvandlats till en mediekrati. Politikens huvuduppgift blir att komma rätt ut i media. Inte ta ansvar för det viktiga, vardagens jobb och problem i skolan, vården, omsorgerna. Istället spela ut detaljer eller föra samtal via pressmeddelanden.

Det är kanske det som är mest bekymmersamt i hela denna historia.

Media: NA1, NA2, SR,