En gosekanin att älska...

När vi för fyra år sedan startade Örebro Open Art fanns det två huvudskäl. Dels att örebroarna skulle bli lite stoltare över sin stad. Tyvärr är det alldeles för få örebroare som verkligen visar att man är stolt och tycker om sin stad. Trots att den rymmer så mycket. Och så bra kultur. Inte bara Örebro Open Art. Det räcker med att skriva "Svenska Kammarorkestern." Eller "O Helga Natt". Eller "Rådhuskalender". Eller "Peter Flack." Eller "Pubmusikfestivalen." Eller...

Det andra var att göra Örebro mer känt utanför stadsgränsen. Från en socialdemokratisk högborg, grå, trist, intetsägande, lagom. Till en liberal, levande, spännande, växande stad som vågar sticka ut, sticka fram, ta plats.

Under de fyra år vi styrde lyckades vi bättre med det andra än med det första. Örebro växte under perioden 2007 - 2010 mer än någonsin. Efterhand blev vi en spelare att räkna med på område efter område, nationellt men ibland också internationellt.

Och Örebro Open Art har fyllt ut sin roll väl. Nu har vi skapat förutsättningar för i vart fall Sveriges, och kanske norra Europas mest spännande utomhuskonstbiennal. Jag hoppas att den nya kommunledningen inser detta värde.

När jag går på gatorna i min favoritstad Örebro under Örebro Open Art blir jag glad. Glad över alla dessa konstverk som är spännande, irriterande, vackra, fula, konstiga, märkliga, unika. Glad över alla människor som tar del av konsten. Glad över att människor samtalar kring och över konstverken. De är fantastiska var för sig. Men än mer fantastiska som en helhet.

Som alltid är det viktigt att vi politiker inte sätter oss till doms över konstens innehåll. Lika viktigt som att alla har rätt att tycka om eller inte tycka om det som ställs ut. Dagens konst och kultur handlar kanske oftast om att skapa känslor.

Från Rådhuset har jag kunnat följa skapandet av den gula gosekaninen. Jag har sett människor titta på den, känna på den, tala om den. Jag har sett barn klättra på den, föräldrar ta kort på dem, vuxna fundera över den. Jag har hört människor vara sura över den. Klaga på den. Vara ilskna över vad den kostar.

Men jag tror att varenda peng är väl investerad. Som en del i ett byggande av en annan stad än den vi ärvde. En mer liberal stad. Jag bär fortfarande den drömmen, att få fortsätta att utveckla Örebro till en liberal, tillåtande, modig, spännande och växande stad. De kommande tre åren är förhoppningsvis bara en tillfällig paus i det arbetet. Hösten 2014 kör vi igång igen!

Media: DN

O Helga Natt

I går gick O Helga Natt av stapeln igen. Denna gång med Ernst Kirchsteiger, Måns Zelmerlöw, Pauline och den franska tenoren Avi Klemberg. Och inte minst kanske 30.000 örebroare. NA skriver om det.

O Helga Natt är ett helt galet projekt. Vilken vettig människa kan få för sig att göra en allsångskväll i början av december, när risken för kyla, snöglopp och regn(i klimatförändringarnas spår) är mer regel än undantag?

Detta fullständigt galna projekt är ett av de mest lyckade projekten i Örebros moderna historia. År efter år har antalet besökare ökat, produktionen blivit större och allt mer nationellt intressant. När TV 4 nu gått in för att göra denna julshow till en av "sina" produktioner visar det bara på hur viktigt det är med galna människor med galna idéer.

Jag gillar Richard Kennett. Han är verkligen galen på rätt sätt. Utan Richard hade Örebro varit en betydligt gråare och tristare plats att leva och verka i. Det Richard Kennett och hans projekt, kanske mest O Helga Natt, visar är att det finns ett enormt behov av att våga tänka utanför det traditionella.

På samma sätt är, eller borde det vara, i Örebro kommun. Under många långa år har Örebro varit en stad och en kommun där ingen vågat något. I kommunen som organisation har rädslan att göra fel varit större än förmågan att våga och ibland göra rätt, och få kred för det, och ibland göra fel och lära sig av misstagen utan att få pisk. Denna rädsla har varit baserad ända från den dåvarande politiska ledningen, och ner genom såväl administration som politik. Hierarkin har varit cementerad.

Under fyra år har jag jobbat stenhårt med att bryta denna rädsla, denna socialdemokratiska jante-lag som varit en del av Örebros självbild. Det har varit ett hårt jobb och det har ofta varit motvind. Det har funnits en tydlig politisk agenda från den socialdemokratiska partiledningen, med Baastad, Sundin och Karlsson i spetsen, att försöka förstöra, skrämma och i vissa fall förnedra.

Jag har velat visa på hur bra Örebro verkligen är, och hur fantastisk denna stad kan bli. Det handlar om universitetssamarbetet där vi båda är motorer, och där vi drar åt samma håll. Det handlar om en egen organisation i ständig förvandling. Det handlar om alla dessa projekt som jag och vi har sjösatt: Hur man förändrar kommunens organisation på alla möjliga sätt, det handlar om kulturen i staden och kommunen, det handlar om idrottens plats i kommunen, det handlar om kommunen som regionalt centrum - både i länet och landet, det handlar om stadsbyggnad, om jämställdhet, om civilsamhälle, om klimatarbete...

En del har gått fel. En del har varit för ovanligt. En del har gått för fort. Så är det. Det är bara att erkänna. Men vad är alternativet? En kommun som står still och där alla är rädda? En kommunledning som är rädd för ständiga tjuvnyp från en opposition som gör allt för att återskapa denna rädsla som de tidigare använde när de styrde kommunen?

Det har hänt rätt mycket under dessa fyra år. Det mesta har faktiskt gått rätt. Örebro är en betydligt bättre stad och kommun att leva och verka i idag än vad den var för fyra år sedan. Örebro märks i landet på ett helt annat sätt idag än då. Örebro kommun tas som gott exempel på område efter område; ekonomi, jämställdhet, klimat, civilsamhälle, förebyggande socialt arbete, stadsbyggnad, kultur, idrott, turism... Vi syns, vi märks, vi tas som gott exempel på hur vi arbetar och förändrar en kommun och en organisation.

Så tack Richard Kennett för O Helga Natt och alla andra galna projekt du kör som blivit succéer. Och tack för alla dina galna projekt som inte har blivit av utan som visat sig för galna. Det skulle behövas många fler som du!

Och tack Ernst för hur du ledde showen. Det var absolut inte perfekt. Men den som inte sett allt som hände innan, inser inte vilket jobb du hade och hur bra du skötte det! Du är en av de allra viktigaste personerna för den nya, fantastiskt positiva bilden av Örebro!