Idag presenterade SKDC-kommunledningen planerna på ett nytt kulturhus. Det är egentligen en följd av ett socialdemokratiskt förslag som först formaliserades för ungefär 10 år sedan och som sedan blev en moton 2008.
Tanken har hela tiden varit att bygga ett nytt stort kulturhus på parkeringsplatsen bredvid det gamla riksbankshuset och konserthuset. Huset skulle rymma såväl bibliotek som andra arenor för kulturen. Visst låter det bra?
Under den förra perioden prövade vi frågan. Vi vägde kostnaderna för investeringen mot andra kostnader. Vi funderade över vilka intäkter vi kunde få genom försäljning av byggrätter. Vi vägde och avvägde. Och vi kollade med den dåvarande oppositionen vilka resurser de då var villiga att tillföra Svenska Kammarorkestern. Svaret var ganska tydligt. Socialdemokraterna var inte intresserade av att öka kostnaderna för orkestern. Snarare handlade det om att minska kommunens utgifter.
Det blev egentligen ingen svår fråga. Investeringskostnaderna skulle bli betydligt över 500 miljoner kronor, och då var det utan bibliotek. Med ett bibliotek landar vi säkert på några hundra miljoner till. Intäkterna för byggrätter handlade om en tiondel av kostnaderna. De årliga kostnadsökningen för Svenska Kammarorkestern och kulturen i det blivande kulturhuset låg i storleksordningen 50 miljoner kronor, lågt räknat.
För mig som styrde då var det viktigt att ha en ekonomi i balans. Välfärden kräver det. Det handlar om att eleverna i skolan ska få rätt förutsättningar, nu och i morgon. Det handlar om att vi har tillräckliga resurser för att trygga äldreomsorgen. Det handlar om att värna de sårbaraste människorna i Örebro, att ge välfärd till de som verkligen behöver det.
Mitt minne var i alla fall så långt att det sträckte sig till mitten av 1990-talet då socialdemokraterna tvingades att sälja kommunens guldkalv, Örebro energi, för att betala av på de lån som riskerade att tränga ut välfärden för örebroarna.
Men den nuvarande kommunledningen har inte det minnet. Jag har i en tidigare blogg visat på låneskuldens ökning med hittills fattade beslut. Men nu blir listan allt längre:
Sundinhallen i Vivalla 150 miljoner
Kulturhuset 750 miljoner (?)
Vindkraft 600 miljoner
Flygplats 200 miljoner
Västerbolaget 200 miljoner (?)
Summa 1900 miljoner, eller 1,9 miljarder, eller 1.900.000.000 kronor eller enkronor som staplas från Örebro till Milano...
Och då finns, som ni ser, inga investeringar i välfärd med. Och löfteslistan kan göras längre...
Tillsammans med nuvarande satsningar innebär det risker för en ökad låneskuld på upp emot 4,5 miljarder kronor. Av dessa ska kommunen direkt finansiera 2,6 miljarder. Det innebär ökade kostnader varje år på 250 - 300 miljoner kronor med dagens ränteläge.
Och de underliggande fakta 2012 är att kommunens verksamheter går mer än 50 miljoner kronor back. Det är kraftiga besparingsförslag i skolan. Äldreomsorgen går på knäna. Funktionshindrade ställs i kö.
Och vad händer om riksbanken har rätt och räntan fördubblas de kommande åren?
Jag påstår rent frankt att ingen i den nuvarande kommunledningen har någon som helst ekonomisk kompetens som behövs för att leda en kommun. Jag gör det efter att ha talat med tjänstemän på flera olika nivåer, som beskriver sina kontakter med kommunledningen om ekonomi som att tala med en vägg. Det finns inget intresse. Det är inte ekonomin som styr. Politiken har frigjort sig från världen och surfar fritt i det röda, där pengar och resurser flödar ur ett ymnighetshorn.
Det finns ett problem som är större än de flesta i det som nu sker. Socialdemokraterna och deras stödpartier kan ända fram till september 2014 sätta igång ett antal kostsamma projekt som är svåra eller omöjliga att avsluta. De sätter sprätt på pengarna, men någon annan får ta ansvaret när räkningen ska betalas.
Ibland funderar jag på om Baastad & Co egentligen redan nu planerar för en valförlust. För vem vill ta ansvar för en kommun där räntorna på lånen tränger ut elevernas rätt till kunskaper, de gamlas rätt till trygghet och de funktionshindrades rätt till ett fullvärdigt liv?
Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Svenska Kammarorkestern. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svenska Kammarorkestern. Visa alla inlägg
2012-03-20
Kulturpolitik
I januari 2010 fattade kommunfullmäktige ett beslut om att förnya Örebro Konserthus. En del av beslutet löd som följer:
Örebroporten Fastigheter AB får i uppdrag att genomföra om- och tillbyggnad av Konserthuset utifrån projektavtal med Länsmusiken i Örebro AB.
Tanken bakom detta beslut var att hantera ett antal av de utmaningar det kommunala bolaget Länsmusiken AB, huvudman till Svenska Kammarorkestern, står inför. Dels handlar det om arbetsmiljö, både för orkestern och för teknikerna. Det är rätt kul att Svenska Kammarorkestern väldigt ofta spelar för utsålda hus. Men det innebär också att luftkvaliteten är dålig. Och det är inte speciellt kul för teknikerna att klättra omkring i taket som det ser ut idag.
Men det handlar också om förnyelse. Hela salongen behöver göras om för att klara de utmaningar en av världens bästa kammarorkestrar har. Stor publik. Olika publik - alltifrån små barn till gamla, erfarna konsertbesökare. Evenemang av olika slag. Svenska Kammarorkestern och Örebro Konserthus är ett par av grundstenarna för det bygge av det nya Örebro som vi behöver genomföra.
Under 2010 hände inte mycket med om- och tillbyggnationerna. Det var rätt förståeligt. 2010 var ett valår. Och eftersom även halva 2011 var påverkat av omvalet, blev det inte mycket gjort då heller. Men hösten 2011 borde något skett. Men inget har hänt. Det har gått så långt att styrelsen för Länsmusiken AB skickat ett brev till kommunstyrelsen med frågor om vad som händer. (Det brevet har inte levererats till kommunstyrelsens ledamöter, normalt för den nya majoriteten att dölja det mesta som sker.)
Ända fram till idag har Länsmusiken AB svävat i ovisshet om vad den nya majoriteten vill. För att kunna skriva på projektavtalet behöver man en garanti att kommunen står för de extra kostnaderna. Men från majoriteten har det varit tyst. Totalt tyst. En så kallad generalpaus...
På dagens kommunstyrelse bad jag därför att få ta upp ett extra ärende. Jag ville att kommunstyrelsen omedelbart skulle besluta om att ta kostnaderna för projektavtalet. Skälet till brådskan är naturlig. En om- och tillbyggnad kommer att ta flera år. Ett ombygge borde vara färdigt till jubileumsåret 2015.
Efter en stunds dividerande accepterade majoriteten detta. Men det fanns ingen glädje bakom beslutet. Det ansvariga kommunalrådet Sundin satt tyst, helt oengagerad. Det är i och för sig inte så märkligt. Den majoritet som nu styr saknar kulturpolitisk agenda.
Under Folkpartiets ledning jobbade vi aktivt med att trygga Svenska Kammarorkesterns långsiktiga framtid. Idag är det tyst.
Under Folkpartiets ledning byggde vi upp Örebro Open Art. Idag är det tyst.
Under Folkpartiets ledning jobbade vi med Rådhuskalendern, vi tryggade O Helga Natt-evenemangets framtid, vi skapade större finansiering av konst via kommunens och de kommunala bolagens investeringsbudgetar, vi räddade danskompani Raande Vo till staden, vi byggde upp ett internationellt körcentrum, vi ökade samarbetet med civilsamhällets kulturutövare, exempelvis i utanförskapsområdena, och så vidare och så vidare.
Det fanns en struktur och det fanns strategier. Det fanns en tydlig målsättning, att med kulturens hjälp lyfta Örebro till en annan position, både genom att göra Örebro bättre för alla örebroare och genom att göra Örebro attraktivare för alla de rekryteringar som behöver göras, till Örebro Universitet, till Universitetssjukhuset, till nya spännande företag.
Men idag är all kulturpolitik som bortblåst. Kultur och Medborgarnämnden satsar pengar på kommunala fotbollföreningar och sparar på kulturverksamhet. Det ansvariga kommunalrådet verkar totalt sakna engagemang. När Örebro kommun ska börja växla upp inför jubileumsåret 2015 finns det ingen i majoriteten som verkar bry sig om vare sig mål, strukturer eller strategier.
Det är oengagerat. Det är ostrukturerat. Det är helt enkelt dåligt.
Kanske blir det så att vi i Folkpartiet får fortsätta att driva majoriteten framför oss. För Örebro måste ha någon form av kulturpolitik, även när majoriteten helt saknar kulturpolitiker.
2011-12-08
Kommunal kultur
Jag läser om Thomas Tranströmer. På lördag ska han ta emot Nobelpriset i litteratur. Det är inte en dag för tidigt. Tranströmer är en av mina absoluta favoritförfattare, alla kategorier. Jag kan gärna erkänna att jag inte läser honom varje dag, att jag inte ens läser poesi varje vecka. Men ibland får jag poesiskov. Goda poeter är en förutsättning för att orka med.
Det är precis som med klassisk musik, eller vad man nu ska säga om den musik som framförs av våra professionella orkestrar, där Svenska Kammarorkestern är en av pärlorna. Just nu på det försenade tåget mot Stockholm lyssnar jag på Annie Lennox och Veronica Maggio. Men i bilen är det ofta P2 på morgnarna på väg till dagis, eller på väg hem från jobbet. Det finns tid och plats för allt.
Som politiker får man rätt ofta skäl att fundera över kulturens plats och finansiering. Varför ska man överhuvudtaget ha kommunalt finansierad kultur? Gäller det inte att prioritera vård och skola? Och om man nu ska använda kommunala skattepengar till kultur, inte ska man väl satsa dem på finkulturen som bara äldre kvinnor besöker? Det är väl ungdomskulturen som ska gynnas!
Svaren på dessa frågor är många. En del hävdar att man kan räkna hem kultursatsningar genom ett starkare näringsliv. Besöksnäringens vinster ger bättre arbetsmarknad som ger mer i den kommunala kassakistan. Eller att kulturen kan finansiera sig själv genom att den ger en bättre stad som växer snabbare, som ger företag möjlighet att rekrytera nödvändig arbetskraft, som ökar möjligheterna för välutbildade att söka sig till eller stanna i Örebro. Andra hävdar att kulturen håller unga borta från sådant som annars kunde skada. De mer metafysiskt lagda hävdar att kulturen är själva meningen med livet och att en kommun utan kultur skulle bli fattig på alla möjliga sätt.
Det finns säkert tusen skäl till. Det finns säkert lika många skäl till varför man inte ska använda skattepengar till att subventionera kultur. Men vi i Folkpartiet i Örebro har gjort ett val. Vi tror att en kommunal finanisering har en plats för att skapa en starkare kulturell bas. Vi tror också att kommunen har en uppgift som stöttare av spetskultur som annars skulle vara omöjlig att bedriva.
Om vi samordnar demokratifrågorna under kommunstyrelsen frigör vi resurser som kan användas för mer kultur. Det innebär en starkare ställning för såväl de stora aktörerna, som Svenska Kammarorkestern, som de små kulturföreningarna. Det innebär också att Örebro kommun kan stötta de många intressanta projekt som kommer fram, till exempel körprojektet Swicco eller Live at Heart-festivalen.
Örebro står inför många svära utmaningar de kommande åren. Vi ser att många fler blir allt äldre. Vi ser en ökad segregation. Vi ser en skola som inte klarar sin bildningsuppgift tillräckligt väl. Vi inser att det kommer att krävas prioriteringar för att göra det möjligt att klara det offentliga uppdraget.
Trots detta har offentligt finansierad kultur en plats i vårt Örebro. Vi hör många äldre tala om glädjen med kulturella aktiviteter i vardagen. Det skapar ökad hälsa och mer välfärd. Vi ser att kulturen kan bygga ihop en stad, skapa stolthet över en stad, närma människor till varandra. Och vi ser en skola som bygger bildning med kunskap. Bildningen är själva grunden för kulturen. Och kunskapen är grunden för bildning.
Örebro har alla förutsättningar att bli en ännu bättre kulturstad. Folkpartiet har strategierna att nå dit!
2011-09-19
Kultur i Örebro
Idag skriver Börje Ström, folkpartiets ledamot i Kultur- och Medborgarnämnden, om vårt förslag om att lägga demokrati och medborgarfrågor på kommunstyrelsens bord och låta kulturfrågorna få en egen nämnd och en egen förvaltning med en tydlig chef. Det är bra.
Inrättandet av en Kulturnämnd är en fråga vi som parti drivit sedan den nya organisationen tog form 2002. Men hittills har inget annat parti varit intresserat av att stötta oss i detta arbete. Det är dåligt.
Det finns flera skäl för varför kulturfrågorna borde hanteras av en egen nämnd och varför demokrati- och medborgarfrågor borde ligga på kommunstyrelsen. Låt mig peka på några:
Det är helt befängt att mena att demokratifrågor är en fråga för en nämnd som har hand om driften av kommunala verksamheter. Demokrati och medborgarfrågor är frågor som rör alla nämnder, alla styrelser, alla verksamheter, alla anställda och alla örebroare. Det finns bara en nivå för sådana frågor: Kommunstyrelsen - Örebros regering. Hittills har socialdemokraterna varit de hårdaste motståndarna mot detta förslag. Deras motstånd försvagar och försämrar såväl demokratiarbete som medborgarengagemang.
Kulturfrågorna är ett frågeområde med många utmaningar. En handlar om legitimitet. Kulturen har ingen självskriven plats inom kommunal förvaltning. Det finns få lagar som reglerar kommunernas plikt att leverera kultur. I ett läge där kommunens ekonomi är ansträngd, finns risker att kulturen blir besparingskossan. Bara en stark kulturverksamhet, ledd av tydliga politiker och tjänstemän, kan skapa en sådan stark legitimitet för kulturen att den kan värnas även i svåra ekonomiska tider.
För legitimiteten borde inte behöva ifrågasättas. Det handlar om att skapa livskvalitet för fler. Det handlar både om att värna bredden, som inom kulturskolans verksamheter, och eliten, som Svenska Kammarorkestern. Den ena klarar sig inte utan den andra. Bredden ger fler möjligheter att forma sina liv utifrån egna livsval. Eliten skapar oanade kvalitetsvinster och är en dynamisk samhällsbyggare.
Det finns de som exempelvis ifrågasätter Svenska Kammarorkestern. SSU, med bland annat Björn Sundin (som nu är kommunalråd med ansvar för kulturen) i spetsen, delade för några år sedan ut flygblad utanför Konserthuset inför en konsert med orkestern. Budskapet var tydligt. Det kostar för mycket.
Jag menar att det är sannolikt att elitkulturen (med Svenska Kammarorkestern i spetsen) istället är en inkomstkälla för kommunen. Det handlar om att orkestern ger Örebro ett varumärke som syns, nationellt och internationellt. Det handlar om att Örebros många företag, universitetet, landstinget och kommunen genom en stark och god kultur kan rekrytera bättre medarbetare. Det handlar om att en stad med en levande kultur blir en trivsammare och tryggare stad, med allt vad det innebär. Det handlar om att många, äldre men också yngre, genom musiken får ett bättre och friskare liv.
Hittills har kulturen i Örebro varit rätt styvmoderligt behandlad. Det är inte tack vare, utan snarare trots, den politiska organisationen som så spännande projekt som Rådhusalmanackan, Open Art och Live at Heart har kommit till.
Nu vill vi i Folkpartiet ändra på det. Örebro kan och ska bli ett svenskt kulturellt centrum. Vi har alla förutsättningar att bli det. Nu tar vi första steget. Och fler kommer att följa!
Media: NA, SVD kultur
Inrättandet av en Kulturnämnd är en fråga vi som parti drivit sedan den nya organisationen tog form 2002. Men hittills har inget annat parti varit intresserat av att stötta oss i detta arbete. Det är dåligt.
Det finns flera skäl för varför kulturfrågorna borde hanteras av en egen nämnd och varför demokrati- och medborgarfrågor borde ligga på kommunstyrelsen. Låt mig peka på några:
Det är helt befängt att mena att demokratifrågor är en fråga för en nämnd som har hand om driften av kommunala verksamheter. Demokrati och medborgarfrågor är frågor som rör alla nämnder, alla styrelser, alla verksamheter, alla anställda och alla örebroare. Det finns bara en nivå för sådana frågor: Kommunstyrelsen - Örebros regering. Hittills har socialdemokraterna varit de hårdaste motståndarna mot detta förslag. Deras motstånd försvagar och försämrar såväl demokratiarbete som medborgarengagemang.
Kulturfrågorna är ett frågeområde med många utmaningar. En handlar om legitimitet. Kulturen har ingen självskriven plats inom kommunal förvaltning. Det finns få lagar som reglerar kommunernas plikt att leverera kultur. I ett läge där kommunens ekonomi är ansträngd, finns risker att kulturen blir besparingskossan. Bara en stark kulturverksamhet, ledd av tydliga politiker och tjänstemän, kan skapa en sådan stark legitimitet för kulturen att den kan värnas även i svåra ekonomiska tider.
För legitimiteten borde inte behöva ifrågasättas. Det handlar om att skapa livskvalitet för fler. Det handlar både om att värna bredden, som inom kulturskolans verksamheter, och eliten, som Svenska Kammarorkestern. Den ena klarar sig inte utan den andra. Bredden ger fler möjligheter att forma sina liv utifrån egna livsval. Eliten skapar oanade kvalitetsvinster och är en dynamisk samhällsbyggare.
Det finns de som exempelvis ifrågasätter Svenska Kammarorkestern. SSU, med bland annat Björn Sundin (som nu är kommunalråd med ansvar för kulturen) i spetsen, delade för några år sedan ut flygblad utanför Konserthuset inför en konsert med orkestern. Budskapet var tydligt. Det kostar för mycket.
Jag menar att det är sannolikt att elitkulturen (med Svenska Kammarorkestern i spetsen) istället är en inkomstkälla för kommunen. Det handlar om att orkestern ger Örebro ett varumärke som syns, nationellt och internationellt. Det handlar om att Örebros många företag, universitetet, landstinget och kommunen genom en stark och god kultur kan rekrytera bättre medarbetare. Det handlar om att en stad med en levande kultur blir en trivsammare och tryggare stad, med allt vad det innebär. Det handlar om att många, äldre men också yngre, genom musiken får ett bättre och friskare liv.
Hittills har kulturen i Örebro varit rätt styvmoderligt behandlad. Det är inte tack vare, utan snarare trots, den politiska organisationen som så spännande projekt som Rådhusalmanackan, Open Art och Live at Heart har kommit till.
Nu vill vi i Folkpartiet ändra på det. Örebro kan och ska bli ett svenskt kulturellt centrum. Vi har alla förutsättningar att bli det. Nu tar vi första steget. Och fler kommer att följa!
Media: NA, SVD kultur
2011-09-01
Kultur i Örebro
Jag sitter och tittar på den stora gula kaninen nästan varje dag. Det går inte att undvika den. Och jag vill heller inte. Som dörröppnare för Örebro Open Art har den fungerat mer än väl. Men snart ska den bort. Det är bra. Vi ska absolut inte ha politiker som säger att vi nu ska spara delar av den totalinstallation som ÖOA egentligen är. En installation som berör hela Örebro City. Och en installation som är och ska vara tidsbegränsad. Om vi skulle börja spara vissa installationer, skulle det omöjliggöra hela projektet i framtiden. En installation är en installation och inte heller där ska politiker börja sätta sig över konstnärernas frihet.
ÖOA är en succe, och har så varit sedan Mats Nilsson, konsthallschef, Behchet Barsom, kristdemokratisk ordförande i Kultur och Medborgarnämnden och jag började fundera kring detta för fem år sedan. Vi hade olika ingångar, men med Mats Nilssons ledning och kunskap har vi landat där vi är idag. Mats och hans medarbetare ska ha all den respekt och uppskattning vi kan visa dem.
Kommunens insats har varit en stor, men inte överväldigande summa. Förra året såg vi dessutom till att göra det möjligt att skapa en mer permanent ÖOA-biennal. ÖOA live vartannat år. Planering vartannat. ÖOA måste utvecklas ständigt, annars blir inte projektet någonting.
Om vi har en samstämmighet kring ÖOA finns det andra kulturfrågor som är mer osäkra. En av de jag är mest osäker på är, tyvärr, Svenska Kammarorkesterns framtid.
Mats Sjöström och jag valde att som kommunstyrelseordföranden sätta oss som ordföranden i Länsmusikbolaget som driver Svenska Kammarorkestern. Skälet var enkelt: Svenska Kammarorkestern är mer kända utanför än i Örebro, mer världberömda i världen än hemma och viktigare för Örebros nationella och internationella status än vad de flesta örebroare anar. Som KSO kunde vi hantera de besvärliga frågorna kring hur vi skulle finansiera Länsmusiken, i ett läge där de statliga bidragen kontinuerligt urholkades. Mats skötte det bra. Jag fortsatte hans arbete. Men det har inte skett utan motstånd.
Från och med idag saknas den starka koppling mellan kommunen och Länsmusiken som tidigare varit en förutsättning för Svenska Kammarorkesterns utveckling. Den nya ordföranden är säkert en bra ordförande, men frågan är vad de svaga banden mellan Gunn Öjebrant och Lena Baastad kommer att innebära? Kommer Öjebrant att kunna jobba med de ekonomiska frågorna, med utvecklingen av Länsmusiken och med långsiktigheten på samma sätt som en kommunstyrelseordförande. Svaret på dessa frågor är tyvärr nej.
Än oroligare för Svenska Kammarorkesterns framtid kan man bli när man inser att det kommunalråd som nu ansvarar för kulturverksamheten, Björn Sundin, för några år sedan var en av initiativtagarna till en flygbladsutdelning vid konserthuset. En flygbladsutdelning där unga socialdemokrater ifrågasatte hela Länsmusikuppdraget och Svenska Kammarorkestern. Nu ska samme man ansvara för kulturen, där Svenska Kammarorkestern ingår.
Frågan man ställer sig är om Sundin har kvar samma åsikter nu, och om han kommer att arbeta för en nedläggning av Svenska Kammarorkestern, eller om han ändrat sig och nu är för? Hittills har inte de nya socialdemokraterna i kommunen, det unga gardet med Baastad, Sundin, Dahlgren, Sandberg m fl, bekänt färg överhuvudtaget. Från den tidigare perioden kan jag dock peka på ett ganska stort motstånd från dem när vi i koalitionen drev på för att ge Svenska Kammarorkestern acceptabla arbetsvillkor.
Kulturfrågorna är en av de frågor som Folkpartiet i Örebro kommer att jobba med den närmaste tiden. Det handlar om ett brett anslag där vi vill skapa en vision om vart vi vill med Örebro, till exempel: vilka kulturyttringar vi ska jobba med och vara med och finansiera eller delfinansiera, hur vi får ett bredare uppställ från andra aktörer och hur vi jobbar med kultur inte bara för unga och medelålders, utan även för åldrande och äldre.
Örebro har alla förutsättningar att visa framfötterna inom kulturområdet, precis på samma sätt som vi gjorde när vi lade grunden till Örebro som svensk idrottshuvudstad. Det är dags att börja arbeta med det nu. Örebro som svensk kulturhuvudstad är inte en grundlös vision. Det är ett liberalt mål.
Media: Gula jättekaninen: NA och NA igen. DN.
Svenska Kammarorkestern: DN, SVD,
Bloggar: Kulak: Kaninen måste dö! Celinda Andersson
ÖOA är en succe, och har så varit sedan Mats Nilsson, konsthallschef, Behchet Barsom, kristdemokratisk ordförande i Kultur och Medborgarnämnden och jag började fundera kring detta för fem år sedan. Vi hade olika ingångar, men med Mats Nilssons ledning och kunskap har vi landat där vi är idag. Mats och hans medarbetare ska ha all den respekt och uppskattning vi kan visa dem.
Kommunens insats har varit en stor, men inte överväldigande summa. Förra året såg vi dessutom till att göra det möjligt att skapa en mer permanent ÖOA-biennal. ÖOA live vartannat år. Planering vartannat. ÖOA måste utvecklas ständigt, annars blir inte projektet någonting.
Om vi har en samstämmighet kring ÖOA finns det andra kulturfrågor som är mer osäkra. En av de jag är mest osäker på är, tyvärr, Svenska Kammarorkesterns framtid.
Mats Sjöström och jag valde att som kommunstyrelseordföranden sätta oss som ordföranden i Länsmusikbolaget som driver Svenska Kammarorkestern. Skälet var enkelt: Svenska Kammarorkestern är mer kända utanför än i Örebro, mer världberömda i världen än hemma och viktigare för Örebros nationella och internationella status än vad de flesta örebroare anar. Som KSO kunde vi hantera de besvärliga frågorna kring hur vi skulle finansiera Länsmusiken, i ett läge där de statliga bidragen kontinuerligt urholkades. Mats skötte det bra. Jag fortsatte hans arbete. Men det har inte skett utan motstånd.
Från och med idag saknas den starka koppling mellan kommunen och Länsmusiken som tidigare varit en förutsättning för Svenska Kammarorkesterns utveckling. Den nya ordföranden är säkert en bra ordförande, men frågan är vad de svaga banden mellan Gunn Öjebrant och Lena Baastad kommer att innebära? Kommer Öjebrant att kunna jobba med de ekonomiska frågorna, med utvecklingen av Länsmusiken och med långsiktigheten på samma sätt som en kommunstyrelseordförande. Svaret på dessa frågor är tyvärr nej.
Än oroligare för Svenska Kammarorkesterns framtid kan man bli när man inser att det kommunalråd som nu ansvarar för kulturverksamheten, Björn Sundin, för några år sedan var en av initiativtagarna till en flygbladsutdelning vid konserthuset. En flygbladsutdelning där unga socialdemokrater ifrågasatte hela Länsmusikuppdraget och Svenska Kammarorkestern. Nu ska samme man ansvara för kulturen, där Svenska Kammarorkestern ingår.
Frågan man ställer sig är om Sundin har kvar samma åsikter nu, och om han kommer att arbeta för en nedläggning av Svenska Kammarorkestern, eller om han ändrat sig och nu är för? Hittills har inte de nya socialdemokraterna i kommunen, det unga gardet med Baastad, Sundin, Dahlgren, Sandberg m fl, bekänt färg överhuvudtaget. Från den tidigare perioden kan jag dock peka på ett ganska stort motstånd från dem när vi i koalitionen drev på för att ge Svenska Kammarorkestern acceptabla arbetsvillkor.
Kulturfrågorna är en av de frågor som Folkpartiet i Örebro kommer att jobba med den närmaste tiden. Det handlar om ett brett anslag där vi vill skapa en vision om vart vi vill med Örebro, till exempel: vilka kulturyttringar vi ska jobba med och vara med och finansiera eller delfinansiera, hur vi får ett bredare uppställ från andra aktörer och hur vi jobbar med kultur inte bara för unga och medelålders, utan även för åldrande och äldre.
Örebro har alla förutsättningar att visa framfötterna inom kulturområdet, precis på samma sätt som vi gjorde när vi lade grunden till Örebro som svensk idrottshuvudstad. Det är dags att börja arbeta med det nu. Örebro som svensk kulturhuvudstad är inte en grundlös vision. Det är ett liberalt mål.
Media: Gula jättekaninen: NA och NA igen. DN.
Svenska Kammarorkestern: DN, SVD,
Bloggar: Kulak: Kaninen måste dö! Celinda Andersson
2011-07-13
En gosekanin att älska...
När vi för fyra år sedan startade Örebro Open Art fanns det två huvudskäl. Dels att örebroarna skulle bli lite stoltare över sin stad. Tyvärr är det alldeles för få örebroare som verkligen visar att man är stolt och tycker om sin stad. Trots att den rymmer så mycket. Och så bra kultur. Inte bara Örebro Open Art. Det räcker med att skriva "Svenska Kammarorkestern." Eller "O Helga Natt". Eller "Rådhuskalender". Eller "Peter Flack." Eller "Pubmusikfestivalen." Eller...
Det andra var att göra Örebro mer känt utanför stadsgränsen. Från en socialdemokratisk högborg, grå, trist, intetsägande, lagom. Till en liberal, levande, spännande, växande stad som vågar sticka ut, sticka fram, ta plats.
Under de fyra år vi styrde lyckades vi bättre med det andra än med det första. Örebro växte under perioden 2007 - 2010 mer än någonsin. Efterhand blev vi en spelare att räkna med på område efter område, nationellt men ibland också internationellt.
Och Örebro Open Art har fyllt ut sin roll väl. Nu har vi skapat förutsättningar för i vart fall Sveriges, och kanske norra Europas mest spännande utomhuskonstbiennal. Jag hoppas att den nya kommunledningen inser detta värde.
När jag går på gatorna i min favoritstad Örebro under Örebro Open Art blir jag glad. Glad över alla dessa konstverk som är spännande, irriterande, vackra, fula, konstiga, märkliga, unika. Glad över alla människor som tar del av konsten. Glad över att människor samtalar kring och över konstverken. De är fantastiska var för sig. Men än mer fantastiska som en helhet.
Som alltid är det viktigt att vi politiker inte sätter oss till doms över konstens innehåll. Lika viktigt som att alla har rätt att tycka om eller inte tycka om det som ställs ut. Dagens konst och kultur handlar kanske oftast om att skapa känslor.
Från Rådhuset har jag kunnat följa skapandet av den gula gosekaninen. Jag har sett människor titta på den, känna på den, tala om den. Jag har sett barn klättra på den, föräldrar ta kort på dem, vuxna fundera över den. Jag har hört människor vara sura över den. Klaga på den. Vara ilskna över vad den kostar.
Men jag tror att varenda peng är väl investerad. Som en del i ett byggande av en annan stad än den vi ärvde. En mer liberal stad. Jag bär fortfarande den drömmen, att få fortsätta att utveckla Örebro till en liberal, tillåtande, modig, spännande och växande stad. De kommande tre åren är förhoppningsvis bara en tillfällig paus i det arbetet. Hösten 2014 kör vi igång igen!
Media: DN
Det andra var att göra Örebro mer känt utanför stadsgränsen. Från en socialdemokratisk högborg, grå, trist, intetsägande, lagom. Till en liberal, levande, spännande, växande stad som vågar sticka ut, sticka fram, ta plats.
Under de fyra år vi styrde lyckades vi bättre med det andra än med det första. Örebro växte under perioden 2007 - 2010 mer än någonsin. Efterhand blev vi en spelare att räkna med på område efter område, nationellt men ibland också internationellt.
Och Örebro Open Art har fyllt ut sin roll väl. Nu har vi skapat förutsättningar för i vart fall Sveriges, och kanske norra Europas mest spännande utomhuskonstbiennal. Jag hoppas att den nya kommunledningen inser detta värde.
När jag går på gatorna i min favoritstad Örebro under Örebro Open Art blir jag glad. Glad över alla dessa konstverk som är spännande, irriterande, vackra, fula, konstiga, märkliga, unika. Glad över alla människor som tar del av konsten. Glad över att människor samtalar kring och över konstverken. De är fantastiska var för sig. Men än mer fantastiska som en helhet.
Som alltid är det viktigt att vi politiker inte sätter oss till doms över konstens innehåll. Lika viktigt som att alla har rätt att tycka om eller inte tycka om det som ställs ut. Dagens konst och kultur handlar kanske oftast om att skapa känslor.
Från Rådhuset har jag kunnat följa skapandet av den gula gosekaninen. Jag har sett människor titta på den, känna på den, tala om den. Jag har sett barn klättra på den, föräldrar ta kort på dem, vuxna fundera över den. Jag har hört människor vara sura över den. Klaga på den. Vara ilskna över vad den kostar.
Men jag tror att varenda peng är väl investerad. Som en del i ett byggande av en annan stad än den vi ärvde. En mer liberal stad. Jag bär fortfarande den drömmen, att få fortsätta att utveckla Örebro till en liberal, tillåtande, modig, spännande och växande stad. De kommande tre åren är förhoppningsvis bara en tillfällig paus i det arbetet. Hösten 2014 kör vi igång igen!
Media: DN
2011-02-10
Svenska Kammarorkestern
Idag hade vi styrelsemöte med Länsmusiken AB, huvudman för världens bästa Svenska Kammarorkestern. Mötet var faktiskt riktigt roligt stundtals.
Glädjen berodde dels på att det går bra för oss. Vi gör ett litet plusresultat, 62.000:- kronor. Genom att vi fått med SWICCO, Internationella körorganisationen" och Danskompaniet Raande Vo så har vi breddat utbudet och dubblat besöksantalet. Det är rätt fantastiskt.
Länsmusiken har oftast fått dras med underskott. Men genom en noggrannhet i styrningen, och med krav på ökade externa intäkter, så har det gått att få skutan i balans. Men den viktigaste delen är att koalitionen valt att öka det kommunala bidraget till länsmusiken. Vi har fått tydliga signaler från staten som tycker att vi satsat för lite i förhållande till statsbidragen. Det har vi rättat till. Det har inneburit att vi värnat den fantastiska verksamhet som bedrivs i Konserthuset, men också runt om i landet och världen. Svenska Kammarorkestern är en nationell och internationell pärla!
Men orkestern är så mycket. Nyss var man i Luleå för konserter, sen blev det Hjalmars Nyårskrock och plötsligt så är man inne i barnverksamhet med mellanstadiebarn som tar del av musiken mitt inne i orkestern. Snacka om förebilder och mervärden.
Kultur är viktigt av många skäl. Självklart är det viktigt i sig själv, det finns ett egenvärde att utforska människan genom kulturella yttringar. Men det finns fler. Hälsovärden, tillväxtvärden, skönhetsvärden.
För oss liberaler har alltid kulturen haft en självklar plats i samhället. Vi har också sett det som självklart att det ska finnas en tydlig offentlig finansiering av kultur. Det är genom vårt arbete här i Örebro som Svenska Kammarorkestern idag finns och kan fortsätta utvecklas. Vi har sökt bygga bryggor mellan partier för att värna denna fantastiska musikinstitution. Hittills har det lyckats.
Men nya utmaningar kommer:
Finansiering: Jag sjösatte en utredning kring den långsiktiga finansieringen av länsmusiken förra året. Det är viktigt att den utredningen kommer till ett bra resultat.
Regionalisering: Med den nya kulturkofferten finns risker att landstinget väljer att smeta ut de statliga kulturpengarna till länet på fler. Om det händer riskerar det hela Svenska Kammarorkestern.
Konserthuset: Vi måste få ett nytt konserthus. Men det kostar. Hur finansierar vi ett nytt hus, utan att det äter upp pengarna för orkestern?
Politiken: Det har funnits socialdemokratiska politiker som idag är med och styr Örebro kommun som har stått utanför konserthuset med protestlistor mot finansieringen av Svenska Kammarorkestern. Vilket inflytande kommer de att ha i sitt parti i framtiden? Vilka allianser kan vi liberaler i Folkpartiet bygga för morgondagen?
Örebro behöver Svenska Kammarorkestern. Min dröm är att Örebro fortsätter sin förvandling till en växande, levande, förändrande stad. En stad med många nya spännande arbeten och företag, universitetsutbildningar och världsberömda forskare. En sån stad med behöver ett rikt kulturliv. För att vi ska kunna rekrytera de bästa krafterna. För att vi ska öka livskvaliteten för fler.
Den kampen kommer jag och Folkpartiet i Örebro att fortsätta leda.
Glädjen berodde dels på att det går bra för oss. Vi gör ett litet plusresultat, 62.000:- kronor. Genom att vi fått med SWICCO, Internationella körorganisationen" och Danskompaniet Raande Vo så har vi breddat utbudet och dubblat besöksantalet. Det är rätt fantastiskt.
Länsmusiken har oftast fått dras med underskott. Men genom en noggrannhet i styrningen, och med krav på ökade externa intäkter, så har det gått att få skutan i balans. Men den viktigaste delen är att koalitionen valt att öka det kommunala bidraget till länsmusiken. Vi har fått tydliga signaler från staten som tycker att vi satsat för lite i förhållande till statsbidragen. Det har vi rättat till. Det har inneburit att vi värnat den fantastiska verksamhet som bedrivs i Konserthuset, men också runt om i landet och världen. Svenska Kammarorkestern är en nationell och internationell pärla!
Men orkestern är så mycket. Nyss var man i Luleå för konserter, sen blev det Hjalmars Nyårskrock och plötsligt så är man inne i barnverksamhet med mellanstadiebarn som tar del av musiken mitt inne i orkestern. Snacka om förebilder och mervärden.
Kultur är viktigt av många skäl. Självklart är det viktigt i sig själv, det finns ett egenvärde att utforska människan genom kulturella yttringar. Men det finns fler. Hälsovärden, tillväxtvärden, skönhetsvärden.
För oss liberaler har alltid kulturen haft en självklar plats i samhället. Vi har också sett det som självklart att det ska finnas en tydlig offentlig finansiering av kultur. Det är genom vårt arbete här i Örebro som Svenska Kammarorkestern idag finns och kan fortsätta utvecklas. Vi har sökt bygga bryggor mellan partier för att värna denna fantastiska musikinstitution. Hittills har det lyckats.
Men nya utmaningar kommer:
Finansiering: Jag sjösatte en utredning kring den långsiktiga finansieringen av länsmusiken förra året. Det är viktigt att den utredningen kommer till ett bra resultat.
Regionalisering: Med den nya kulturkofferten finns risker att landstinget väljer att smeta ut de statliga kulturpengarna till länet på fler. Om det händer riskerar det hela Svenska Kammarorkestern.
Konserthuset: Vi måste få ett nytt konserthus. Men det kostar. Hur finansierar vi ett nytt hus, utan att det äter upp pengarna för orkestern?
Politiken: Det har funnits socialdemokratiska politiker som idag är med och styr Örebro kommun som har stått utanför konserthuset med protestlistor mot finansieringen av Svenska Kammarorkestern. Vilket inflytande kommer de att ha i sitt parti i framtiden? Vilka allianser kan vi liberaler i Folkpartiet bygga för morgondagen?
Örebro behöver Svenska Kammarorkestern. Min dröm är att Örebro fortsätter sin förvandling till en växande, levande, förändrande stad. En stad med många nya spännande arbeten och företag, universitetsutbildningar och världsberömda forskare. En sån stad med behöver ett rikt kulturliv. För att vi ska kunna rekrytera de bästa krafterna. För att vi ska öka livskvaliteten för fler.
Den kampen kommer jag och Folkpartiet i Örebro att fortsätta leda.
2011-02-03
Kulturpolitik
Sitter på ett möte om den nya kulturpolitiken efter Kulturpropositionen. Bland annat kring hur vi som region ska hantera det som först hette Kulturportföljen men som sedan blev Kulturkofferten (ska rymma mer - men inte pengar...).
Det är intressant att höra såväl Kulturrådet som Landstingets tjänstemän redogöra för hur man ska utveckla kulturen i regionen. Det är stora förändringar på gång. En del bra, en del sämre.
För att ta det goda först: Kulturpolitiken får ett uppsving. Den blir en regional angelägenhet. Kulturen kan bli en fråga för såväl regionpolitiker som kommunala politiker på ett helt annat sätt än idag. För oss som folkpartister är det välkommen läsning. Vi har arbetat med kulturfrågorna i alla år. Ser man på den nationella kulturdebatten idag förs den ofta från Stockholms stadshus och det folkpartistiska kommunalrådet Madeleine Sjöstedt. Hennes DN-debattartikel om Stockholms innerstad är en av de intressantare jag läst på senaste tiden. Jag har länge försökt driva på kring en skarpare profil vad gäller stadskultur i Örebro. Efter socialdemokraternas rivningshysteri hamnade vi i ett läge där inte Örebro innerstad förskönades, vare sig av hus eller ytor. Nu har vi börjat en förändring, men den kan och ska bli starkare.
Men åter till Kulturkofferten. Och till en utmaning.
Det finns en risk att när Landstinget eller regionen får ansvaret för tidigare statliga pengar, så kommer man att smeta ut pengarna mer jämt över länet. Det handlar om att öka tillgängligheten (inte för funktionshindrade utan ha kultur nära fler). Det låter kanske bra. Men det är förenat med enorma risker. Som ansvarig för Svenska Kammarorkestern vet jag hur viktigt det statliga stödet är. Jag vet också att det inte finns någon krympmån för orkestern, snarare behöver den mer resurser för att värnas och betydligt mer resurser för att fortsätta utvecklas. Så för oss är det enormt viktigt att vi får tillräckliga resurser för att bibehålla och utveckla kvaliteten.
Men Örebro Läns Landstings socialdemokratiska ledning har på andra områden haft en tyvärr alldeles för tydlig inriktning på att smeta ut resurser, utan att fokusera på kvalitet. Sjukvården är kanske det tydligaste. Så vad händer nu med kulturen?
Jag vet ännu inte. De signaler jag får från ansvarig landstingspolitiker, Irén Lejegren, är ändå positiva. Jag hoppas att hennes ord får genomslag i resten av hennes parti.
Men det jag vet är att Svenska Kammarorkesterns betydelse för kommunen, för regionen och även för landet inte kan överskattas. Och jag vet att jag och Folkpartiet kommer att fortsätta att kämpa för kulturens plats i samhället, och Svenska Kammarorkesterns fortsatta utveckling som världsledande kammarorkester.
Det är intressant att höra såväl Kulturrådet som Landstingets tjänstemän redogöra för hur man ska utveckla kulturen i regionen. Det är stora förändringar på gång. En del bra, en del sämre.
För att ta det goda först: Kulturpolitiken får ett uppsving. Den blir en regional angelägenhet. Kulturen kan bli en fråga för såväl regionpolitiker som kommunala politiker på ett helt annat sätt än idag. För oss som folkpartister är det välkommen läsning. Vi har arbetat med kulturfrågorna i alla år. Ser man på den nationella kulturdebatten idag förs den ofta från Stockholms stadshus och det folkpartistiska kommunalrådet Madeleine Sjöstedt. Hennes DN-debattartikel om Stockholms innerstad är en av de intressantare jag läst på senaste tiden. Jag har länge försökt driva på kring en skarpare profil vad gäller stadskultur i Örebro. Efter socialdemokraternas rivningshysteri hamnade vi i ett läge där inte Örebro innerstad förskönades, vare sig av hus eller ytor. Nu har vi börjat en förändring, men den kan och ska bli starkare.
Men åter till Kulturkofferten. Och till en utmaning.
Det finns en risk att när Landstinget eller regionen får ansvaret för tidigare statliga pengar, så kommer man att smeta ut pengarna mer jämt över länet. Det handlar om att öka tillgängligheten (inte för funktionshindrade utan ha kultur nära fler). Det låter kanske bra. Men det är förenat med enorma risker. Som ansvarig för Svenska Kammarorkestern vet jag hur viktigt det statliga stödet är. Jag vet också att det inte finns någon krympmån för orkestern, snarare behöver den mer resurser för att värnas och betydligt mer resurser för att fortsätta utvecklas. Så för oss är det enormt viktigt att vi får tillräckliga resurser för att bibehålla och utveckla kvaliteten.
Men Örebro Läns Landstings socialdemokratiska ledning har på andra områden haft en tyvärr alldeles för tydlig inriktning på att smeta ut resurser, utan att fokusera på kvalitet. Sjukvården är kanske det tydligaste. Så vad händer nu med kulturen?
Jag vet ännu inte. De signaler jag får från ansvarig landstingspolitiker, Irén Lejegren, är ändå positiva. Jag hoppas att hennes ord får genomslag i resten av hennes parti.
Men det jag vet är att Svenska Kammarorkesterns betydelse för kommunen, för regionen och även för landet inte kan överskattas. Och jag vet att jag och Folkpartiet kommer att fortsätta att kämpa för kulturens plats i samhället, och Svenska Kammarorkesterns fortsatta utveckling som världsledande kammarorkester.
2010-11-08
Svenska Kammarorkestern!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
har inte bloggat på ett par månader. Beror på många saker. Tiden efter ett val kan användas till att fundera över många saker, både inom och utanför politiken.
Men ibland blir man tvungen.
Förra veckan hade vi styrelsemöte i Länsmusiken. Det var som de flesta styrelsemöten, inte speciellt spännande. Som avslutning fick vi en tidning "OPUS", nummer 31, och VD Sverker Gawell bad oss läsa de sidor som handlade om Svenska Kammarorkestern. Mötet slutade lite tidigare än vad jag väntat. Så jag tog en sväng runt Vasakonditoriet, satte mig med en espresso och läste.
Måste säga att jag blev rörd. Rörd över hur journalisten beskrev Svenska Kammarorkestern. Rörd över hur fantastisk orkestern, de enskilda musikerna, dirigenten, personalen kring orkestern egentligen är. Rörd över att vi i Örebro har denna fantastiska orkester alldeles inpå knutarna.
För några år sedan gjorde den dåvarande kommunstyrelseordföranden, Mats Sjöström, och jag upp om hyfsat långsiktiga villkor för orkestern. Nu är det snart dags att göra detsamma igen. Jag hoppas verkligen att det finns en partiöverskridande enighet om Svenska Kammarorkesterns värde. Visst kan det vara spännande att tala om nya konserthus. Som politiker är det enkelt att visa på handlingskraft genom byggnader. Men för orkesterns skull måste det finnas en ekonomisk bas, byggd på kommunala långsiktiga bidrag, som gör att kvaliteten kan bibehållas, breddas och spetsas. Här kommer jag och Folkpartiet alltid att göra allt för att vara garanten för en stark Svenska Kammarorkestern i Örebro.
Men ibland blir man tvungen.
Förra veckan hade vi styrelsemöte i Länsmusiken. Det var som de flesta styrelsemöten, inte speciellt spännande. Som avslutning fick vi en tidning "OPUS", nummer 31, och VD Sverker Gawell bad oss läsa de sidor som handlade om Svenska Kammarorkestern. Mötet slutade lite tidigare än vad jag väntat. Så jag tog en sväng runt Vasakonditoriet, satte mig med en espresso och läste.
Måste säga att jag blev rörd. Rörd över hur journalisten beskrev Svenska Kammarorkestern. Rörd över hur fantastisk orkestern, de enskilda musikerna, dirigenten, personalen kring orkestern egentligen är. Rörd över att vi i Örebro har denna fantastiska orkester alldeles inpå knutarna.
För några år sedan gjorde den dåvarande kommunstyrelseordföranden, Mats Sjöström, och jag upp om hyfsat långsiktiga villkor för orkestern. Nu är det snart dags att göra detsamma igen. Jag hoppas verkligen att det finns en partiöverskridande enighet om Svenska Kammarorkesterns värde. Visst kan det vara spännande att tala om nya konserthus. Som politiker är det enkelt att visa på handlingskraft genom byggnader. Men för orkesterns skull måste det finnas en ekonomisk bas, byggd på kommunala långsiktiga bidrag, som gör att kvaliteten kan bibehållas, breddas och spetsas. Här kommer jag och Folkpartiet alltid att göra allt för att vara garanten för en stark Svenska Kammarorkestern i Örebro.
2010-08-26
Svenska Kammarorkestern
I tisdags gjorde Svenska Kammarorkestern, Örebros stolthet nummer ett, en bejublad konsert i London, på Royal Albert Hall, en så kallad Proms-konsert. Du kan se lite om den på bland annat Tvärsnytts hemsida.
Hur gick det då?
Man kan bara citera slutet av "The Guardians" kritiker: "Dausgaard probed its erratic structure and jolting mood swings with psychotherapeutic understanding, and the Swedish CO's sound, clear yet grainy, precluded any thought of self-conscious sentimentality or comfort. Excellent."
Bara att få spela på en Proms-konsert är stort. Det är tyvärr alldeles för få Örebroare som inser hur bra Svenska Kammarorkestern är. Trots det är nästan alla konserter för hemmapubliken fyllda. Men ännu fler borde få möjlighet att lyssna till denna världsklass. Deras musik är folkhälsa. Den är välbefinnande. Den bygger broar mellan människor, mellan kulturer, mellan åldrar. Den är, och kan framförallt bli, en del i byggandet av ett nytt Örebro, ett Örebro som är Skandinaviens attraktivaste stad.
Det finns få saker i Örebro som är av högsta internationella klass. Svenska Kammarorkestern är en av dem. Det är oss förunnat att ha dem här, i Örebro. Med fantastiska musiker och en fantastisk dirigent.
Det är bara att bocka och tacka. Varenda krona kommunen lägger i Svenska Kammarorkestern är rätt!
Hur gick det då?
Man kan bara citera slutet av "The Guardians" kritiker: "Dausgaard probed its erratic structure and jolting mood swings with psychotherapeutic understanding, and the Swedish CO's sound, clear yet grainy, precluded any thought of self-conscious sentimentality or comfort. Excellent."
Bara att få spela på en Proms-konsert är stort. Det är tyvärr alldeles för få Örebroare som inser hur bra Svenska Kammarorkestern är. Trots det är nästan alla konserter för hemmapubliken fyllda. Men ännu fler borde få möjlighet att lyssna till denna världsklass. Deras musik är folkhälsa. Den är välbefinnande. Den bygger broar mellan människor, mellan kulturer, mellan åldrar. Den är, och kan framförallt bli, en del i byggandet av ett nytt Örebro, ett Örebro som är Skandinaviens attraktivaste stad.
Det finns få saker i Örebro som är av högsta internationella klass. Svenska Kammarorkestern är en av dem. Det är oss förunnat att ha dem här, i Örebro. Med fantastiska musiker och en fantastisk dirigent.
Det är bara att bocka och tacka. Varenda krona kommunen lägger i Svenska Kammarorkestern är rätt!
2010-06-15
Raande Voo
Idag beslutade kommunstyrelsen att öka ut bidraget till Danskompani Raande Voo genom att ge ett riktat bidrag till Länsmusiken AB för att stödja professionell dans i länet. Det har varit ett ganska långt och i vissa lägen mödosamt arbete att få ihop de tre aktörer som nu ändå visar sig kunna jobba ihop. Örebro kommun ökar sitt bidrag med 200.000:- kronor per år, landstinget med 152.000:- och regionförbundet med 100.000:-. Örebro kommun står genom detta för 60% av det regionala bidraget till dansen.
Örebro kommun tar ett allt större regionalt ansvar. Vi gör det för att vi vill vara en aktiv medspelare till de andra kommunerna i regionen. Under många långa socialdemokratiska regeringsår var det mer fejd än samarbete inom länet. Örebro kommun upplevdes som en kommun som skulle ha allt, på andras bekostnad. Den bilden håller vi nu långsamt på att bryta. Vi inser att Örebro har en unik ställning i länet. Befolkningsökningen gör att Örebro kommun ensamt kommer att ha mer än 50 % av länets befolkning. Vi måste vara loket som drar.
Men vi inser att vi är en del av något större. Örebro blir starkare om länets övriga kommuner blir starka. Örebros styrka kan stötta de andra kommunerna och bidra till deras växt och tillväxt. Vi har ett ansvar och många möjligheter. Vi vill bygga en ny Örebroregion i dialog med våra medspelare.
Här spelar kulturen en stor roll. I den regionala utvecklingsstrategin är kulturen en av de bärande pelarna för att vi ska kunna skapa en attraktiv region. Nu bygger vi en stark bas för några av de kulturella yttringarna. Svenska Kammarorkestern. Opera på Skäret. Danskompani Raande Voo.
Mycket återstår att göra. Men vi visar vägen. Örebro kan bli ett kulturellt kraftcentrum i Sverige.
Örebro kommun tar ett allt större regionalt ansvar. Vi gör det för att vi vill vara en aktiv medspelare till de andra kommunerna i regionen. Under många långa socialdemokratiska regeringsår var det mer fejd än samarbete inom länet. Örebro kommun upplevdes som en kommun som skulle ha allt, på andras bekostnad. Den bilden håller vi nu långsamt på att bryta. Vi inser att Örebro har en unik ställning i länet. Befolkningsökningen gör att Örebro kommun ensamt kommer att ha mer än 50 % av länets befolkning. Vi måste vara loket som drar.
Men vi inser att vi är en del av något större. Örebro blir starkare om länets övriga kommuner blir starka. Örebros styrka kan stötta de andra kommunerna och bidra till deras växt och tillväxt. Vi har ett ansvar och många möjligheter. Vi vill bygga en ny Örebroregion i dialog med våra medspelare.
Här spelar kulturen en stor roll. I den regionala utvecklingsstrategin är kulturen en av de bärande pelarna för att vi ska kunna skapa en attraktiv region. Nu bygger vi en stark bas för några av de kulturella yttringarna. Svenska Kammarorkestern. Opera på Skäret. Danskompani Raande Voo.
Mycket återstår att göra. Men vi visar vägen. Örebro kan bli ett kulturellt kraftcentrum i Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)