OK - en blogg till denna dag. Och inte alls om politik. Fotboll denna gång. Och Zlatan som vanligt.
Jag läser en intressant artikel av DN's Johan Esk. Han sätter huvudet på spiken på mer än ett sätt. Är det möjligt att jämföra fotbollsspelare överhuvudtaget, från olika tidsperioder med olika förutsättningar? Hade Pelé med den träning och de förutsättningar som idag gäller, varit lika dominant som då? Eller hade han varit en medelmåtta bland andra, som inte klarade av de mer extrema träningsmetoderna idag?
Eller hade Messi varit en medelmåtta på Maradonas tid, eftersom han aldrig fått de utrymmen och den respekt från medspelare och domare som han har idag?
Och var kommer då Zlatan in?
En annan aspekt av Esks krönika är frågan hur man bedömer olika spelare under samma tidsperiod. Och man kan ta Zlatan och Messi som de tydligaste exemplen på hur svårt det är.
Zlatan Ibrahimovic är 195 cm lång och väger runt 100 kg.
Lionel Messi är 169 cm lång och väger 67 kg.
Bara de siffrorna säger att Zlatan aldrig kommer att få priset som världens bäste spelare. Helt enkelt för att dagens spel bygger på ett spel av fotbollsspelare som är korta och lätta.
Var det någon som såg PSGs match mot Lille häromveckan? PSG vann med 1-0 efter ett självmål på ett hårt inlägg. Men bakom målskytten och målvakten sprang Zlatan omkring med en Lille-spelare hängande på sig. Det är en del av hans vardag. Att släpa omkring på motståndare som drar, hänger, och rycker.
Bara på grund av sin storlek och styrka, bedöms Zlatan annorlunda än Messi. Det skulle vara intressant att se skillnaderna mellan Messi och Zlatan när det gäller att få frispark med sig i en sådan situation. Min gissning är att Messi får frisparkar mångdubbelt oftare än Zlatan, för likartade företeelser, bara för att han väger en tredjedel mindre.
På samma sätt är det när han har, eller tar, bollen i närkamper. Sätt in 100 kg muskler och teknik mot en motspelare och du har en vinnare på plan. Men samtidigt innebär det att han, bara genom att vara den han är, har svårare att möta sina motståndare. Risken att han drar på sig en frispark blir större bara för att han ser ut som han gör. Det är bara att inse att han kan sparka med foten långt över huvudhöjd på de flesta utan att det är något extra. Men domarnas fokus ligger på spelare som är 170 cm. Och då blir det problem.
En av följderna av detta är nog det vi sett av Zlatan de senaste åren. Färre spektakulära dribblingar. Enklare spel. Kortare bollkontakter. Mindre utmanande. Han har helt enkelt, som den intelligente spelare han är, anpassat sig till förutsättningarna. Och förutsättningarna bestäms av spelare som är 170 cm och väger 70 kg, inte av de som är 200 cm och väger 100 kg...
Det kommer aldrig att gå att bedöma vilken spelare som är bäst, oavsett idrott. Det hänger på så mycket annat än spelarens individuella skicklighet och kunskap. Till syvende och sidst handlar det om vad spelaren, utifrån sina och spelets förutsättningar, tillför sina lag. Och där har Zlatan än ett enormt försprång före Messi. Dels beroende på hans vinster i olika ligor i olika länder.
Men framförallt tack vare hans personlighet och utstrålning. Tänk er fotbollen med lag med 11 Lionel Messi som springer fram och tillbaka och nästan helt utan känsla gör de mest fantastiska saker med bollen med motspelarna på respektfullt avstånd. Man kunde ju lika gärna spela dataspel...
Nej - hellre en Zlatan i laget än 11 Messi.
Men det är ju en helt subjektiv åsikt...
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Zlatan Ibrahimovic. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Zlatan Ibrahimovic. Visa alla inlägg
2013-02-05
2011-11-24
Ständigt denne Borg!
Så har då Anders Borg utnämnts till den bästa finansministern i Europa. Financial Times står för utmärkelsen. Det är roligt.
Ständigt denne Borg, kan man säga. Det är rätt många som menar att han är den främsta orsaken till de nya Moderaternas framgångar. Jag delar den uppfattningen. Anders Borg är den bästa finansministern Sverige haft på länge. Han har möjligheten att driva en kraftfull politik tack vare sitt partis starka ställning såväl i regering som i opinion. Och han har dessutom förmånen att jobba i en regering som (hittills i vart fall) sett enighet som ett självändamål. Det är bra, för Borg, för Moderaterna och för Sverige.
Det är sannolikt inte lika bra för de mindre regeringspartierna. Men - säger jag - what the heck, det kan man leva med. Borgs insatser har varit de viktigaste för att förändra svensk politik i grunden. Hans arbete har gjort att det nu är de nya Moderaterna som är det statsbärande partiet, medan det tidigare statsbärande socialdemokratiska partiet nu knappast ens bär sig själv. Denna gärning är enormt viktig av många skäl. Inte bara ekonomiska. Lika mycket politiska. Och framförallt demokratiska.
Svensk demokrati har vitaliserats av socialdemokraternas fall. Och förhoppningsvis kommer vitaliseringen att fortgå när det gamla korporativistiska socialdemokratiska samhället fortsätter falla samman. De ohälsosamma banden mellan andra samhällsaktörer som LO (eller Hyresgästföreningen för att ta ett lokalt exempel) måste brytas för att vi ska öka den reella demokratin.
Det är rätt underhållande att läsa socialdemokratiska kommentarer till utnämningen. Katrin Kielos skriver till exempel så här: "Att bli utnämnd till EU:s bästa finansminister 2011 är lite som att bli utnämnd till Afrikas bästa skidåkare."
Man kan inte annat än småle åt den bitterhet och jante-syn som lyser igenom. Och kanske det är det viktigaste brottet i svensk politik. Socialdemokratin är synonymt med "jante-lagen". Tro inte att du är någon. Försök inte vara bäst. Stick inte upp. Var inte individualist. Då trycker vi andra ner dig!
Förhoppningsvis har den politiken nått vägs ände. Förhoppningsvis är det kompetens, individualism, glädje, vilja och mod som nu kommer att karaktärisera Sverige. Där är Borg en av flera förebilder.
Kan inte låta bli att prata lite fotboll också. För precis som Borg förändrat den svenska synen på politik och ekonomi, så har Zlatan Ibrahimovic förändrat synen på svensk fotboll. Individuellt skicklig. Kompetent. Individualist. Modig. Absolut inte Jante. Zlatan håller förhoppningsvis att ta svensk fotboll till nya höjder där det är OK att vara bäst, att gå ut på plan och tro, veta och vilja göra allt bättre än alla andra och visa att man vet att man kan det också.
Det är positiv individualism. Det är framtiden. Den individualismen kan också bära ett lag. Precis som en individuellt skicklig finansminister kan bära ett land och en regering.
Så - det är kul att Borg får ett europeiskt pris. Nu borde bara Zlatan få guldbollen!
Media: DN1 och DN2, SVD, NA, SVT, Aftonbladet,
Blogg: Kent Persson
Ständigt denne Borg, kan man säga. Det är rätt många som menar att han är den främsta orsaken till de nya Moderaternas framgångar. Jag delar den uppfattningen. Anders Borg är den bästa finansministern Sverige haft på länge. Han har möjligheten att driva en kraftfull politik tack vare sitt partis starka ställning såväl i regering som i opinion. Och han har dessutom förmånen att jobba i en regering som (hittills i vart fall) sett enighet som ett självändamål. Det är bra, för Borg, för Moderaterna och för Sverige.
Det är sannolikt inte lika bra för de mindre regeringspartierna. Men - säger jag - what the heck, det kan man leva med. Borgs insatser har varit de viktigaste för att förändra svensk politik i grunden. Hans arbete har gjort att det nu är de nya Moderaterna som är det statsbärande partiet, medan det tidigare statsbärande socialdemokratiska partiet nu knappast ens bär sig själv. Denna gärning är enormt viktig av många skäl. Inte bara ekonomiska. Lika mycket politiska. Och framförallt demokratiska.
Svensk demokrati har vitaliserats av socialdemokraternas fall. Och förhoppningsvis kommer vitaliseringen att fortgå när det gamla korporativistiska socialdemokratiska samhället fortsätter falla samman. De ohälsosamma banden mellan andra samhällsaktörer som LO (eller Hyresgästföreningen för att ta ett lokalt exempel) måste brytas för att vi ska öka den reella demokratin.
Det är rätt underhållande att läsa socialdemokratiska kommentarer till utnämningen. Katrin Kielos skriver till exempel så här: "Att bli utnämnd till EU:s bästa finansminister 2011 är lite som att bli utnämnd till Afrikas bästa skidåkare."
Man kan inte annat än småle åt den bitterhet och jante-syn som lyser igenom. Och kanske det är det viktigaste brottet i svensk politik. Socialdemokratin är synonymt med "jante-lagen". Tro inte att du är någon. Försök inte vara bäst. Stick inte upp. Var inte individualist. Då trycker vi andra ner dig!
Förhoppningsvis har den politiken nått vägs ände. Förhoppningsvis är det kompetens, individualism, glädje, vilja och mod som nu kommer att karaktärisera Sverige. Där är Borg en av flera förebilder.
Kan inte låta bli att prata lite fotboll också. För precis som Borg förändrat den svenska synen på politik och ekonomi, så har Zlatan Ibrahimovic förändrat synen på svensk fotboll. Individuellt skicklig. Kompetent. Individualist. Modig. Absolut inte Jante. Zlatan håller förhoppningsvis att ta svensk fotboll till nya höjder där det är OK att vara bäst, att gå ut på plan och tro, veta och vilja göra allt bättre än alla andra och visa att man vet att man kan det också.
Det är positiv individualism. Det är framtiden. Den individualismen kan också bära ett lag. Precis som en individuellt skicklig finansminister kan bära ett land och en regering.
Så - det är kul att Borg får ett europeiskt pris. Nu borde bara Zlatan få guldbollen!
Media: DN1 och DN2, SVD, NA, SVT, Aftonbladet,
Blogg: Kent Persson
2011-04-11
Zlatan
Jag såg Zlatan bli utvisad igår. Han sa tydligen något olämpligt till en domare. Det är inte bra. Kanske sa han det till domaren. Kanske sa han det till sig själv. Vem vet? Vem kan veta?
Tidigare i samma match kapades spelare både hit och dit. Utan annan åtgärd än frispark. Ett par spelare gruffade och knuffade. Frispark. Jag kan helt enkelt inte fatta att det Zlatan gjorde var värre. Han gick inte fram till domaren. Han skrek inte. Det såg rätt lugnt ut. Men orden var tydligen så hemska att det röda kortet åkte upp.
Det är inte första gången jag funderar över varför det blir så. Det känns som om Zlatan betydligt oftare än andra spelare både får frisparkar emot sig och inte med sig. En del beror säkert på hans storlek och styrka. En del på hans sätt att vara. En del på hans historik. Det är ju inte så bra att slå på motspelarna, oavsett hur mycket oertappat stryk man fått tidigare i matchen.
Men det som stör mig, och det är därför denna sena blogg skrivs, är hur media senare hanterar detta. Läs kommentarerna på exempelvis Expressen. De är inte värre än någon annan stans. Men de är ett typexempel på hur en spelare, en människa, hanteras. Hur kan kommentarer skrivas på detta sätt? För mig lyser det främlingsfientliga igenom. Zlatan Ibrahimovic är ännu inte en av oss. Han är någon annan. Såväl hans namn som hans sätt att vara är så osvenskt det nu kan. Det gör honom till ett godtagbart mål för dem som medvetet eller omedvetet inte gillar det osvenska.
Och det förstärks tyvärr av en del journalister. Jag lyssnar exempelvis på SVTs sportpanel om att Zlatan inte är i balans. Tydligen är journalisten helt säker på att Zlatan angrep linjedomaren. Det innebar att han ljög på presskonferensen. Intressant angreppssätt. Vet han det? Eller är det just att det är Zlatan som gör ett sådant angrepssätt möjligt?
OK, jag måste erkänna att detta inlägg är totalt subjektivt. Jag har sagt det förr, kan skriva det igen: Jag är Zlatanist. Jag gillar pojken. Jag gillar hans sätt att spela fotboll, även om han var roligare förr när kraven på att lyckas var mindre och spelglädjen större. Jag gillar hans sätt att vara som person, osvensk, medveten, spännande, med världens leende. Jag gillar att han har gjort det han gjort, kommit från ingenstans, och blivit en av världens ledande fotbollsspelare. Jag tror att han är en bättre spelare än alla andra, just därför att han inte är 165 cm lång utan nästan 200, och ändå har den kroppskontroll han har.
Så jag hoppas att italienarna inser att de aldrig kommer att få veta vem han riktade sig till, låter udda vara jämt och ger honom bara en match avstängning och att Milan vinner Il Scudetto. Du är värd det, Zlatan Ibrahimovic!
Tidigare i samma match kapades spelare både hit och dit. Utan annan åtgärd än frispark. Ett par spelare gruffade och knuffade. Frispark. Jag kan helt enkelt inte fatta att det Zlatan gjorde var värre. Han gick inte fram till domaren. Han skrek inte. Det såg rätt lugnt ut. Men orden var tydligen så hemska att det röda kortet åkte upp.
Det är inte första gången jag funderar över varför det blir så. Det känns som om Zlatan betydligt oftare än andra spelare både får frisparkar emot sig och inte med sig. En del beror säkert på hans storlek och styrka. En del på hans sätt att vara. En del på hans historik. Det är ju inte så bra att slå på motspelarna, oavsett hur mycket oertappat stryk man fått tidigare i matchen.
Men det som stör mig, och det är därför denna sena blogg skrivs, är hur media senare hanterar detta. Läs kommentarerna på exempelvis Expressen. De är inte värre än någon annan stans. Men de är ett typexempel på hur en spelare, en människa, hanteras. Hur kan kommentarer skrivas på detta sätt? För mig lyser det främlingsfientliga igenom. Zlatan Ibrahimovic är ännu inte en av oss. Han är någon annan. Såväl hans namn som hans sätt att vara är så osvenskt det nu kan. Det gör honom till ett godtagbart mål för dem som medvetet eller omedvetet inte gillar det osvenska.
Och det förstärks tyvärr av en del journalister. Jag lyssnar exempelvis på SVTs sportpanel om att Zlatan inte är i balans. Tydligen är journalisten helt säker på att Zlatan angrep linjedomaren. Det innebar att han ljög på presskonferensen. Intressant angreppssätt. Vet han det? Eller är det just att det är Zlatan som gör ett sådant angrepssätt möjligt?
OK, jag måste erkänna att detta inlägg är totalt subjektivt. Jag har sagt det förr, kan skriva det igen: Jag är Zlatanist. Jag gillar pojken. Jag gillar hans sätt att spela fotboll, även om han var roligare förr när kraven på att lyckas var mindre och spelglädjen större. Jag gillar hans sätt att vara som person, osvensk, medveten, spännande, med världens leende. Jag gillar att han har gjort det han gjort, kommit från ingenstans, och blivit en av världens ledande fotbollsspelare. Jag tror att han är en bättre spelare än alla andra, just därför att han inte är 165 cm lång utan nästan 200, och ändå har den kroppskontroll han har.
Så jag hoppas att italienarna inser att de aldrig kommer att få veta vem han riktade sig till, låter udda vara jämt och ger honom bara en match avstängning och att Milan vinner Il Scudetto. Du är värd det, Zlatan Ibrahimovic!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)