Varg

Hör på radion att nästan hälften av alla kommunalråd i varglänen tycker att kommunerna ska få mer att säga till om i vargfrågan. Indirekt betyder det att de vill att vargen ska finnas nån annan stans, bara inte på min bakgård.

Det är ingen bra politik. Det är illa nog att länsstyrelserna nu fått ta över Naturvårdsverkets uppgift kring vargjakt och uppgifter kring de stora rovdjuren och jakten.

Jag har skrivit det förr, och kan göra det igen: Naturvårdspolitik är sällan en bra uppgift för det lokala. Det finns väldigt få ekosystem som är så lokala att bara ett kommunfullmäktige skulle kunna besluta om dem. Och det finns väldigt få arter som bara finns inom en kommun. Och det finns väldigt få kommuner som värderar biologisk mångfald högre än arbetstillfällen eller tillväxt i den egna kommunen.

Därför måste frågor om biologisk mångfald vara en nationell, eller internationell, fråga. Vargfrågan är och kommer aldrig att vara lokal. Den är en fråga för regering och riksdag. Det borde vara enkelt att hävda att vi ska ha en vargstam som uppfyller de grundläggande kraven på långsiktig hållbarhet bara därför att vargen har sin naturliga utbredning här och vi ska ta samma ansvar som andra länder för sina naturligt förekommande arter.

Men så är det inte. Regeringens begränsning till ungefär 210 varg-individer i landet är bara ett tyckande och har ingen vetenskaplig grund. Det borde finnas mer än det dubbla före vi ska känna oss trygga med att inavel inte behöver förekomma.

Och när man hör kommualråd på radion som säger ungefär så här: "Ja visst vill vi att det ska finnas varg i landet, men inte så tätt. Det är bättre att de är spridda över hela landet." då blir man bekymrad. Populationsekologi är inte så enkelt. Ungefär lika svårt som att få vargarna att finnas där kommunpolitikerna beslutar...

Media: SR, Radio Örebro