Enligt nästan all media kommer Naturvårdsverket att föreslå licensjakt på varg under februari. Det är illa.
Om det blir jakt på varg 2013 är det en naturlig följd av de "indirekta direktiv" som den centerpartistiska miljöministern uttalade för några månader sedan (läs bl a här). Då hon berättade att den svenska vargstammen skulle landa på runt 180 individer och att det skulle räcka för att klara EUs krav. Att de allra flesta forskare var emot henne, att hennes utplanteringspolitik sannolikt inte fungerar och att det finns ett massivt motstånd mot jakt (förutom från några mäktiga lobbygrupper bland främst jägarna) bekymrade henne föga. Vargen och vargens väl och ve är inte en biologisk fråga. Den är en politisk. Biologisk mångfald är inte vetenskap. Det är politik.
I vart fall i Centerpartiets Sverige...
Fortfarande är det många som tror att Sverige är en föregångsnation när det gäller att värna biologisk mångfald. Inget kunde vara mer fel. Sverige har tyvärr inte längre någon tätposition när det gäller naturvård, om vi någonsin haft det. Låt mig ta ett fåtal exempel över åren.
Maceij Zarembas artiklar om skogen i DN i våras (läs om det i min blogg här) skapade välkommen debatt. Men det lär inte hända något. Den Centerpartistiske jordbruksministern har inte så stor förståelse för skogsbrukets eller jordbrukets betydelse för natur och biologisk mångfald.
Svenska bäckar, åar och älvar är totalt sönderbyggda av vattenkraft. Några få procent rinner fortfarande fritt. Men mäktiga intressen kämpar fortfarande för att bygga ut de sista fria älvarna och behålla system som gör den småskaliga vattenkraften ekonomiskt intressant. I detta läge är småskalig vattenkraft ofta storskalig naturförstörelse.
Det leende landskapet finns snart inte i Sverige. Ängar och hagar är snart bara minnen. Nu gäller industriskogar och industrijordbruk. Kväve och fosfor från skattenedsatt konstgödsel förstör jord och vatten i allt från smådiken till hav. Och naturen och den biologiska mångfalden får stryka på foten.
Och så nu vargarna. Sannolikt gör de vargar som nu får skjutas vare sig till eller från i det korta perspektivet. Men Naturvårdsverket har tolkat sina centerpartistiska ministrar rätt och agerar utifrån deras agenda. Då gäller det att kraftigt minska vargstammen, till nivåer som knappast är långsiktigt hållbara. Och till nivåer som är beroende av kostsamma utplanteringar som ingen har en aning om ifall de fungerar.
Det naturliga vore väl att släppa upp vargstammen till en nivå där jakten blev en självklar del av hanteringen av vargen, utan att därför riskera dess framtid i Sverige. Så fungerar det med björn, järv och lo. Så varför inte för vargen?
Sannolikt är det för att vargen inte bara är ett djur. Vargen har blivit en symbol för något annat, som verkligen handlar om politik. Vargjakten är för en del protesten mot statsmakten, mot de där långt borta som inget förstår. Vargjakten är en proteströrelse mot Stockholmarna och stadsborna som ska besluta över "oss vanliga människors" huvuden. Och istället för att bränna bildäck och slåss, så tjuvjagar man varg och kräver en nollvision. (Sannolikt är det ändå bättre att ta ut vreden på vargen istället för på människorna...)
Nå - är jag inte bara en av dessa översittare som inget vet. Delvis är det så. Jag är politiker. Jag bor nära stan. Jag tycker att vargen ska få finnas.
Men jag är också fårbonde. Jag har sett varg bara några kilometer hemifrån. Och jag har haft en varg gående genom en av fårhagarna en vinter, rakt igenom, utan att göra något med fåren. Och jag håller för fullt på att försöka vargsäkra mina hagar.
Jag skulle också önska en annan vargpolitik. Men den handlar inte om att skjuta fler vargar för att omöjliggöra deras långsiktiga överlevnad. Istället handlar den om sånt som mer pengar till vargsäkra stängsel, snabbare utbetalning av ersättningar för rovdjursdödad boskap, mer förståelse för att värdet på boskap inte bara behöver vara kött och skinn utan även kan innebära att mångårigt avelsarbete går förlorat.
Varg och rovdjur är ingen enkel fråga. Den innehåller många bottnar. Men djupast handlar den om hur människa, djur och natur ska kunna leva samman, om vetenskapens plats i politiken, men också om hur vi människor tillsammans söker lösa utmaningar där åsikterna ibland går vitt isär.
Media: NA, SVT Tvärsnytt, SR Örebro, SR, SVT
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Varg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Varg. Visa alla inlägg
2013-01-29
2011-08-23
Om varg, polis, lag och EU.
Läser med intresse dagens debattartikel i Nerikes Allehanda från Jägarförbundets länsordförande. Läser med intresse, och blir bekymrad och oroad.
Länsordföranden heter Göran Gunnarsson. Han är tidigare inte bara polis, utan också talesman och informationsansvarig på Örebropolisen. Den posten har han lämnat. Mer om detta senare.
Som länsordförande för Jägarförbundet är Gunnarsson arg på att regeringen följer EUs krav. Trots att den centerpartistiske miljöministern gjort allt som står honom till buds för att kringå det förbud mot jakt på en hotad art, som EUs lagar kräver, attackerar Gunnarsson regeringen som en, ja inte en varg, men arg är han.
Det är uppenbart att Gunnarsson inte har en aning om vad biologisk mångfald innebär. Han skriver om att regeringen ska skydda tjäder, orre och älg (alla tre jaktbara vilt) istället för vargen. Och han förstår inte varför det ska finnas varg utan ber någon förklara det för honom. När en länsförbundsordförande för Jägarförbundet visar en så total okunskap om biologisk mångfald måste man inte bara bli oroad, utan allvarligt oroad. Vilken natur vill Jägarförbundet ha? Är naturen bara till för jägarna? Och allt som inte passar - det kan skjutas bort? Illa, mycket illa!
Det är inte bara regeringen som får sig en släng av sleven. Alla vi "så kallade naturvänner" som inte lägger ut 100 ton potatis (till det jaktbara vildsvinet som förstör enormt mycket mer än vargen?) eller 60 ensilagebalar (till de lika jaktbara rådjuren och älgarna?) får oss också en släng av sleven.
De som har rätt i vargfrågan är de "jägare, fårbönder, fäbodbrukare, nötdjursbönder" som får stora olägenheter. De som vill ha bort vargen alltså...
Som fårbonde är jag inte riktigt med på det tåget. I och för sig lade jag bara ut två ensilagebalar till rådjuren och vildsvinen i vintras, så jag kanske inte räknas på rätt sätt för Jägarförbundet, men jag tar mig i alla fall friheten att tycka att vargen ska finnas.
Men det allvarligaste med artikeln är faktiskt att det är Göran Gunnarsson som skrivit den. Den före detta polisen.
Väldigt få jaktbrott leder till åtal i Sverige. Ska man tro de senaste forskarrapporterna om den stora omfattningen av tjuvjakt på varg, där tiotals djur dödas illegalt varje år, måste man fundera över varför inte fler leder till åtal och fällande dom. Är det bara för att det är svårutrett när brottet sker ute i skogen? Eller är den syn Gunnarsson nu ger uttryck för något som också finns inom polisen i övrigt? Hur många vargar har försvunnit oförklarligt i Örebro län de senaste åren? Hur många jaktbrott har utretts? Hur många fällande domar? Jag hoppas och tror att Gunnarsson är ett undantag som bekräftar regeln. Men jag är osäker på om han antingen förvärvat dessa synpunkter först efter sin polistid, eller att han kunnat undantränga dem som polis. Och bara det är illa.
Och det blir värre. Jägarförbundets ordförande är en uppenbar EU-skeptiker, för att vara mild. Nedlåtande skriver han om hur vi naturvänner gjort: "Att låta EU bestämma hur vi ska leva och förhålla oss i lilla Sverige." Burr. Det låter ungefär som hur en "redneck" skulle beskriva den hemska regeringen i Washington. De politiska undertonerna är uppenbara!
Men det blir faktiskt värre. På slutet av artikeln skriver Gunnarsson ordagrant: "Det är nu mycket beklagligt att kunna konstatera att Jägarförbundet inte längre kan medverka i förankringen av den svenska rovdjurspolitiken. Detta ör inte bra för någon varken vargen eller jägarna." För mig låter det som ett förtäckt hot. Nu kommer vi inte att lägga fingrarna emellan längre. Nu kommer vi att skjuta varg när det erbjuds en möjlighet. Och vi kommer inte att säga något åt någon av våra medlemmar att låta bli!"
Tolkar jag fel? Jag tror inte det. Det är en del av det språk som tyvärr alldeles för många jägare använder. Men i detta fall är det en länsordförande för Jägarförbundet, tillika tidgare polis, som i princip hotar med att strunta i svensk lag, strunta i EUs regler och domstolar, bara för att man tar sig själv rätt.
Den svenska vargen väcker uppenbarligen känslor. De flesta av dem är eländiga. Legala vargjägare som hotas av galna vargkramare. Illegala vargjägare som går fria. Politiker som förklarar sina kommuner för "vargfria". Och Jägarförbundsordföranden som skriver hotfulla artiklar.
Sverige är tyvärr inget föregångsland vad gäller naturvård och biologisk mångfald. Vi har snarare tur att vi är ett så stort land med så gles befolkning att djuren trots allt klarat sig. Gunnarssons artikel visar att det finns enormt mycket att göra vad gäller naturvård, biologisk mångfald, kunskap och acceptans.
Och vad tycker jag själv då om vargen, förutom att den ska få finnas? För mig är det rätt självklart. Släpp upp den till en numerär som är godkänd för genetikerna. Vad jag förstår handlar det om kanske 500 - 600 vargar. Släpp på förbudet att ha varg i norr, för att möjliggöra en naturlig in- och utvandring av vargar mellan Sverige och Ryssland via Finland. Och låt vargen vara ett lika jaktbart vilt som alla andra djur som finns i jaktbara populationer. Borde inte alla kunna komma överens om det?
Läs även Hanne Kjöller i DN om vargen.
Länsordföranden heter Göran Gunnarsson. Han är tidigare inte bara polis, utan också talesman och informationsansvarig på Örebropolisen. Den posten har han lämnat. Mer om detta senare.
Som länsordförande för Jägarförbundet är Gunnarsson arg på att regeringen följer EUs krav. Trots att den centerpartistiske miljöministern gjort allt som står honom till buds för att kringå det förbud mot jakt på en hotad art, som EUs lagar kräver, attackerar Gunnarsson regeringen som en, ja inte en varg, men arg är han.
Det är uppenbart att Gunnarsson inte har en aning om vad biologisk mångfald innebär. Han skriver om att regeringen ska skydda tjäder, orre och älg (alla tre jaktbara vilt) istället för vargen. Och han förstår inte varför det ska finnas varg utan ber någon förklara det för honom. När en länsförbundsordförande för Jägarförbundet visar en så total okunskap om biologisk mångfald måste man inte bara bli oroad, utan allvarligt oroad. Vilken natur vill Jägarförbundet ha? Är naturen bara till för jägarna? Och allt som inte passar - det kan skjutas bort? Illa, mycket illa!
Det är inte bara regeringen som får sig en släng av sleven. Alla vi "så kallade naturvänner" som inte lägger ut 100 ton potatis (till det jaktbara vildsvinet som förstör enormt mycket mer än vargen?) eller 60 ensilagebalar (till de lika jaktbara rådjuren och älgarna?) får oss också en släng av sleven.
De som har rätt i vargfrågan är de "jägare, fårbönder, fäbodbrukare, nötdjursbönder" som får stora olägenheter. De som vill ha bort vargen alltså...
Som fårbonde är jag inte riktigt med på det tåget. I och för sig lade jag bara ut två ensilagebalar till rådjuren och vildsvinen i vintras, så jag kanske inte räknas på rätt sätt för Jägarförbundet, men jag tar mig i alla fall friheten att tycka att vargen ska finnas.
Men det allvarligaste med artikeln är faktiskt att det är Göran Gunnarsson som skrivit den. Den före detta polisen.
Väldigt få jaktbrott leder till åtal i Sverige. Ska man tro de senaste forskarrapporterna om den stora omfattningen av tjuvjakt på varg, där tiotals djur dödas illegalt varje år, måste man fundera över varför inte fler leder till åtal och fällande dom. Är det bara för att det är svårutrett när brottet sker ute i skogen? Eller är den syn Gunnarsson nu ger uttryck för något som också finns inom polisen i övrigt? Hur många vargar har försvunnit oförklarligt i Örebro län de senaste åren? Hur många jaktbrott har utretts? Hur många fällande domar? Jag hoppas och tror att Gunnarsson är ett undantag som bekräftar regeln. Men jag är osäker på om han antingen förvärvat dessa synpunkter först efter sin polistid, eller att han kunnat undantränga dem som polis. Och bara det är illa.
Och det blir värre. Jägarförbundets ordförande är en uppenbar EU-skeptiker, för att vara mild. Nedlåtande skriver han om hur vi naturvänner gjort: "Att låta EU bestämma hur vi ska leva och förhålla oss i lilla Sverige." Burr. Det låter ungefär som hur en "redneck" skulle beskriva den hemska regeringen i Washington. De politiska undertonerna är uppenbara!
Men det blir faktiskt värre. På slutet av artikeln skriver Gunnarsson ordagrant: "Det är nu mycket beklagligt att kunna konstatera att Jägarförbundet inte längre kan medverka i förankringen av den svenska rovdjurspolitiken. Detta ör inte bra för någon varken vargen eller jägarna." För mig låter det som ett förtäckt hot. Nu kommer vi inte att lägga fingrarna emellan längre. Nu kommer vi att skjuta varg när det erbjuds en möjlighet. Och vi kommer inte att säga något åt någon av våra medlemmar att låta bli!"
Tolkar jag fel? Jag tror inte det. Det är en del av det språk som tyvärr alldeles för många jägare använder. Men i detta fall är det en länsordförande för Jägarförbundet, tillika tidgare polis, som i princip hotar med att strunta i svensk lag, strunta i EUs regler och domstolar, bara för att man tar sig själv rätt.
Den svenska vargen väcker uppenbarligen känslor. De flesta av dem är eländiga. Legala vargjägare som hotas av galna vargkramare. Illegala vargjägare som går fria. Politiker som förklarar sina kommuner för "vargfria". Och Jägarförbundsordföranden som skriver hotfulla artiklar.
Sverige är tyvärr inget föregångsland vad gäller naturvård och biologisk mångfald. Vi har snarare tur att vi är ett så stort land med så gles befolkning att djuren trots allt klarat sig. Gunnarssons artikel visar att det finns enormt mycket att göra vad gäller naturvård, biologisk mångfald, kunskap och acceptans.
Och vad tycker jag själv då om vargen, förutom att den ska få finnas? För mig är det rätt självklart. Släpp upp den till en numerär som är godkänd för genetikerna. Vad jag förstår handlar det om kanske 500 - 600 vargar. Släpp på förbudet att ha varg i norr, för att möjliggöra en naturlig in- och utvandring av vargar mellan Sverige och Ryssland via Finland. Och låt vargen vara ett lika jaktbart vilt som alla andra djur som finns i jaktbara populationer. Borde inte alla kunna komma överens om det?
Läs även Hanne Kjöller i DN om vargen.
2011-08-19
Varg, Folkpartiet och Centern
Sitter hemma och snorar. Det är ändå en bonusmorgon. Det som skulle vara regn är fortfarande strålande sol och sommarvärme. I hagarna kring mig går fåren och hästarna och njuter. Det är nästan centerpartistiskt vackert med all denna biologiska mångfald!
Stopp där, omedelbart smög sig ett fel in i bloggen. Centern har aldrig gått ihop med biologisk mångfald. Centern har alltid i denna fråga varit på samma linje som betonghögern i moderaterna och asfaltsvänstern i socialdemokratin. Dessa tre partier är de som mest arbetat mot, inte för biologisk mångfald under lång tid. Men från olika håll. Moderaterna har varit näringslivskramare, oavsett om det gällt storföretag som Stora, eller storbönder. Sossarna har kramat facket som alltid velat bygga ut där man kunnat bygga ut. Och centern har haft någon slags tro att landsbygdens folk är finare än andra och därför automatiskt ska värna mångfalden.
Men verkligheten ser annorlunda ut. Det är i skogen och på åkrarna som mångfalden blir enfald. Det är där fjärilar, bin och humlor dör. Det är där fåglarna svälter. Det är de ensartade bruksmetoderna som gör att Sverige har så många hotade arter.
På iPhonen har jag laddat ner en app "LärKvitter" från Jordbruksverket som visar på vad som hänt med några fågelarter och vad man borde göra för att värna dem. Nästan överallt handlar det om vikande populationstrender. Nästan överallt är det mer extensivt brukande som är lösningen. Men om det hör man nästan inget, framförallt inte från miljöministern.
Centerpartiets gröna profil är grundat i ett mindre antal sakfrågor som man kan fundera över om de är gröna överhuvudtaget. Motståndet mot kärnkraft är idag sannolikt mer brunt och svart som brunkol och stenkol är grönt. Öresundsbron har visat sig vara alldeles OK för miljön (även jag var tveksam men har fått ändra mig). Och sen då - vad är grönt i centern?
Sannolikt är centerpartiet ett av två stora bekymmer för den biologiska mångfalden i den nuvarande regeringen. Det andra är moderaterna. Regeringen har dragit ner på stödet till skydd för hotade biotoper trots att man vet att man egentligen borde öka takten för att klara FNs milleniemål. Det som regeringen gjort bra kan väl skrivas i att man avsatt mycket skog, skog som ändå var hyfsat skyddad, och att man tagit Folkpartiets gamla käpphäst om marina naturreservat på allvar och kommit till skott.
Folkpartiet ja, hur står det till där? Jag ser stora möjligheter till att partiet återtar sin roll som beskyddare av den biologiska mångfalden, precis som under regeringen Ullsten. Och jag ser att det finns ett växande intresse från partiets allra högsta organ för att vi ska göra det.
Skälen är naturligtvis många. Ett rätt pragmatiskt är att värnandet av den biologiska mångfalden tas på stort allvar av partiets väljargrupper. Det är ofta välutbildade storstadsbor som förstår och vill värna blåvingar och vargar. Och det är inte partiets väljargrupper som springar omkring i skogarna och tjuvskjuter varg, eller som skövlar gammelskog och dikar de få kvarvarande våtmarkerna.
Det är tid för ett uppvaknande för oss som arbetar för en folkpartistisk naturvårdspolitik. Manegen är krattad. Det finns nästan ingen annan som vill vara med och spela. Insatserna är begränsade och vinstmöjligheterna stora.
Och när Carlgren och Centerpartiet sköter naturvårdspolitiken precis lika bra som när bocken är trädgårdsmästare, finns det inga skäl att tveka.
Media: DNs ledare
Stopp där, omedelbart smög sig ett fel in i bloggen. Centern har aldrig gått ihop med biologisk mångfald. Centern har alltid i denna fråga varit på samma linje som betonghögern i moderaterna och asfaltsvänstern i socialdemokratin. Dessa tre partier är de som mest arbetat mot, inte för biologisk mångfald under lång tid. Men från olika håll. Moderaterna har varit näringslivskramare, oavsett om det gällt storföretag som Stora, eller storbönder. Sossarna har kramat facket som alltid velat bygga ut där man kunnat bygga ut. Och centern har haft någon slags tro att landsbygdens folk är finare än andra och därför automatiskt ska värna mångfalden.
Men verkligheten ser annorlunda ut. Det är i skogen och på åkrarna som mångfalden blir enfald. Det är där fjärilar, bin och humlor dör. Det är där fåglarna svälter. Det är de ensartade bruksmetoderna som gör att Sverige har så många hotade arter.
På iPhonen har jag laddat ner en app "LärKvitter" från Jordbruksverket som visar på vad som hänt med några fågelarter och vad man borde göra för att värna dem. Nästan överallt handlar det om vikande populationstrender. Nästan överallt är det mer extensivt brukande som är lösningen. Men om det hör man nästan inget, framförallt inte från miljöministern.
Centerpartiets gröna profil är grundat i ett mindre antal sakfrågor som man kan fundera över om de är gröna överhuvudtaget. Motståndet mot kärnkraft är idag sannolikt mer brunt och svart som brunkol och stenkol är grönt. Öresundsbron har visat sig vara alldeles OK för miljön (även jag var tveksam men har fått ändra mig). Och sen då - vad är grönt i centern?
Sannolikt är centerpartiet ett av två stora bekymmer för den biologiska mångfalden i den nuvarande regeringen. Det andra är moderaterna. Regeringen har dragit ner på stödet till skydd för hotade biotoper trots att man vet att man egentligen borde öka takten för att klara FNs milleniemål. Det som regeringen gjort bra kan väl skrivas i att man avsatt mycket skog, skog som ändå var hyfsat skyddad, och att man tagit Folkpartiets gamla käpphäst om marina naturreservat på allvar och kommit till skott.
Folkpartiet ja, hur står det till där? Jag ser stora möjligheter till att partiet återtar sin roll som beskyddare av den biologiska mångfalden, precis som under regeringen Ullsten. Och jag ser att det finns ett växande intresse från partiets allra högsta organ för att vi ska göra det.
Skälen är naturligtvis många. Ett rätt pragmatiskt är att värnandet av den biologiska mångfalden tas på stort allvar av partiets väljargrupper. Det är ofta välutbildade storstadsbor som förstår och vill värna blåvingar och vargar. Och det är inte partiets väljargrupper som springar omkring i skogarna och tjuvskjuter varg, eller som skövlar gammelskog och dikar de få kvarvarande våtmarkerna.
Det är tid för ett uppvaknande för oss som arbetar för en folkpartistisk naturvårdspolitik. Manegen är krattad. Det finns nästan ingen annan som vill vara med och spela. Insatserna är begränsade och vinstmöjligheterna stora.
Och när Carlgren och Centerpartiet sköter naturvårdspolitiken precis lika bra som när bocken är trädgårdsmästare, finns det inga skäl att tveka.
Media: DNs ledare
2011-03-14
Varg
Hör på radion att nästan hälften av alla kommunalråd i varglänen tycker att kommunerna ska få mer att säga till om i vargfrågan. Indirekt betyder det att de vill att vargen ska finnas nån annan stans, bara inte på min bakgård.
Det är ingen bra politik. Det är illa nog att länsstyrelserna nu fått ta över Naturvårdsverkets uppgift kring vargjakt och uppgifter kring de stora rovdjuren och jakten.
Jag har skrivit det förr, och kan göra det igen: Naturvårdspolitik är sällan en bra uppgift för det lokala. Det finns väldigt få ekosystem som är så lokala att bara ett kommunfullmäktige skulle kunna besluta om dem. Och det finns väldigt få arter som bara finns inom en kommun. Och det finns väldigt få kommuner som värderar biologisk mångfald högre än arbetstillfällen eller tillväxt i den egna kommunen.
Därför måste frågor om biologisk mångfald vara en nationell, eller internationell, fråga. Vargfrågan är och kommer aldrig att vara lokal. Den är en fråga för regering och riksdag. Det borde vara enkelt att hävda att vi ska ha en vargstam som uppfyller de grundläggande kraven på långsiktig hållbarhet bara därför att vargen har sin naturliga utbredning här och vi ska ta samma ansvar som andra länder för sina naturligt förekommande arter.
Men så är det inte. Regeringens begränsning till ungefär 210 varg-individer i landet är bara ett tyckande och har ingen vetenskaplig grund. Det borde finnas mer än det dubbla före vi ska känna oss trygga med att inavel inte behöver förekomma.
Och när man hör kommualråd på radion som säger ungefär så här: "Ja visst vill vi att det ska finnas varg i landet, men inte så tätt. Det är bättre att de är spridda över hela landet." då blir man bekymrad. Populationsekologi är inte så enkelt. Ungefär lika svårt som att få vargarna att finnas där kommunpolitikerna beslutar...
Media: SR, Radio Örebro
Det är ingen bra politik. Det är illa nog att länsstyrelserna nu fått ta över Naturvårdsverkets uppgift kring vargjakt och uppgifter kring de stora rovdjuren och jakten.
Jag har skrivit det förr, och kan göra det igen: Naturvårdspolitik är sällan en bra uppgift för det lokala. Det finns väldigt få ekosystem som är så lokala att bara ett kommunfullmäktige skulle kunna besluta om dem. Och det finns väldigt få arter som bara finns inom en kommun. Och det finns väldigt få kommuner som värderar biologisk mångfald högre än arbetstillfällen eller tillväxt i den egna kommunen.
Därför måste frågor om biologisk mångfald vara en nationell, eller internationell, fråga. Vargfrågan är och kommer aldrig att vara lokal. Den är en fråga för regering och riksdag. Det borde vara enkelt att hävda att vi ska ha en vargstam som uppfyller de grundläggande kraven på långsiktig hållbarhet bara därför att vargen har sin naturliga utbredning här och vi ska ta samma ansvar som andra länder för sina naturligt förekommande arter.
Men så är det inte. Regeringens begränsning till ungefär 210 varg-individer i landet är bara ett tyckande och har ingen vetenskaplig grund. Det borde finnas mer än det dubbla före vi ska känna oss trygga med att inavel inte behöver förekomma.
Och när man hör kommualråd på radion som säger ungefär så här: "Ja visst vill vi att det ska finnas varg i landet, men inte så tätt. Det är bättre att de är spridda över hela landet." då blir man bekymrad. Populationsekologi är inte så enkelt. Ungefär lika svårt som att få vargarna att finnas där kommunpolitikerna beslutar...
Media: SR, Radio Örebro
2011-01-17
Vargjakt
Måste väl skriva ett inlägg om vargjakten.
Läser i flera tidningar, DN, SVD, Expressen och SR, men även i hemtidningen NA, om jakten och dess konsekvenser. Sverige anmäls för brott mot EUs regler om hotade djur. Flera alfadjur har sjutits vilket sannolikt kommer att påverka reproduktionen menligt. Vargjaktsmotståndare är ute i skogarna och skrämmer både vargar och jägare.
Den svenska vargjakten är ett sorgligt kapitel av många skäl. För det första finns ingen vetenskaplig grund för att det just nu bara ska få finnas 210 vargar i Sverige. Om stammen ska vara säker ligger enligt vetenskapsmännen minimistammen på över det dubbla. Men ibland kan man som politiker tydligen strunta i vetenskapen. Tänk om man fick tycka lika fritt när det gäller ekonomin...
För det andra är själva jaktsättet så märkligt. Att 25% av de vargar som hittills skjutits varit alfadjur, d.v.s. antingen honan eller hanen i det par som får valpar i området, är bara ett av bevisen på att jakten är felaktig. Om man verkligen ville värna stammen, borde istället ungdjuren skjutas. Nu blir reproduktionen betydligt mer osäker när nya par måste bildas. Om man verkligen ska skjuta varg när stammen är så svag, borde man tillgripa andra jaktsätt där träffsäkerheten(!) är större.
För det tredje borde man acceptera varg i större delar av Sverige, men inte på det sätt som en del jägare tycks mena. Jag har sett jägarförslag som i princip säger ja till varg i Sverige. Men spridningen ska vara så stor att det bara ska få finnas ett eller kanske två vargpar per län. Det rimmar illa med hur djur fungerar. Man kan inte sprida på vilda djur hur som helst. Istället brukar populationstrycket vara avgörande. När man har tillräckligt många djur i centrumområdet sprider de sig naturligt. Det finns fler sådana grundkunskaper som borde omfattas av alla som talar om vargen.
För det fjärde är det illa att det som skulle varit ett beslut som minskade konflikterna runt vargen istället verkar ha ökat dem. Varghatare fortsätter att hata både vargar och oss som vill ha dem kvar. Det är illa. Men lika illa är de vargälskare som hotar jägare eller som springer i skogarna under jakten och stör. Deras sätt att agera blir inte bra för vare sig dagens eller morgondagens vargar.
Själv tycker jag visst att man kan jaga varg. Men jakten borde aldrig fått börja förrän stammen varit så stor att reproduktionen säkrats, inaveln varit tillräckligt begränsad och spridningsområdet tillräckligt stort. Den gränsen ligger, vad jag vet, på drygt 500 djur. Fram till dess borde bara en begränsad licensjakt fått ske av vargar som inte beter sig skyggt och som hotar tamdjursbesättningar eller får boende att känna sig osäkra i sin närmiljö. Tänk om regeringen, Svenska Jägarförbundet, SNF och WWF kunde sätta sig tillsammans för att med andra experter ta fram en gemensam policy för vargen, men även för de andra stora rovdjuren. Det vore bra. Men det kommer nog aldrig att inträffa.
Läser i flera tidningar, DN, SVD, Expressen och SR, men även i hemtidningen NA, om jakten och dess konsekvenser. Sverige anmäls för brott mot EUs regler om hotade djur. Flera alfadjur har sjutits vilket sannolikt kommer att påverka reproduktionen menligt. Vargjaktsmotståndare är ute i skogarna och skrämmer både vargar och jägare.
Den svenska vargjakten är ett sorgligt kapitel av många skäl. För det första finns ingen vetenskaplig grund för att det just nu bara ska få finnas 210 vargar i Sverige. Om stammen ska vara säker ligger enligt vetenskapsmännen minimistammen på över det dubbla. Men ibland kan man som politiker tydligen strunta i vetenskapen. Tänk om man fick tycka lika fritt när det gäller ekonomin...
För det andra är själva jaktsättet så märkligt. Att 25% av de vargar som hittills skjutits varit alfadjur, d.v.s. antingen honan eller hanen i det par som får valpar i området, är bara ett av bevisen på att jakten är felaktig. Om man verkligen ville värna stammen, borde istället ungdjuren skjutas. Nu blir reproduktionen betydligt mer osäker när nya par måste bildas. Om man verkligen ska skjuta varg när stammen är så svag, borde man tillgripa andra jaktsätt där träffsäkerheten(!) är större.
För det tredje borde man acceptera varg i större delar av Sverige, men inte på det sätt som en del jägare tycks mena. Jag har sett jägarförslag som i princip säger ja till varg i Sverige. Men spridningen ska vara så stor att det bara ska få finnas ett eller kanske två vargpar per län. Det rimmar illa med hur djur fungerar. Man kan inte sprida på vilda djur hur som helst. Istället brukar populationstrycket vara avgörande. När man har tillräckligt många djur i centrumområdet sprider de sig naturligt. Det finns fler sådana grundkunskaper som borde omfattas av alla som talar om vargen.
För det fjärde är det illa att det som skulle varit ett beslut som minskade konflikterna runt vargen istället verkar ha ökat dem. Varghatare fortsätter att hata både vargar och oss som vill ha dem kvar. Det är illa. Men lika illa är de vargälskare som hotar jägare eller som springer i skogarna under jakten och stör. Deras sätt att agera blir inte bra för vare sig dagens eller morgondagens vargar.
Själv tycker jag visst att man kan jaga varg. Men jakten borde aldrig fått börja förrän stammen varit så stor att reproduktionen säkrats, inaveln varit tillräckligt begränsad och spridningsområdet tillräckligt stort. Den gränsen ligger, vad jag vet, på drygt 500 djur. Fram till dess borde bara en begränsad licensjakt fått ske av vargar som inte beter sig skyggt och som hotar tamdjursbesättningar eller får boende att känna sig osäkra i sin närmiljö. Tänk om regeringen, Svenska Jägarförbundet, SNF och WWF kunde sätta sig tillsammans för att med andra experter ta fram en gemensam policy för vargen, men även för de andra stora rovdjuren. Det vore bra. Men det kommer nog aldrig att inträffa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)